SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
ODÄN, adj.
Etymologi
[sv. dial. (Ångermanl.) odän (med tonvikt på senare stavelsen); av oklart urspr.]
(†) i fråga om lukt: unken, otäck, vämjelig. Han .. kände en het, odän luftström, då den grinande björnkäften öppnades. Molin ÅdalP 70 (c. 1895).
Spoiler title
Spoiler content