SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
ODYGD ω3~dyg2d, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(odyd 1644. odygd (-dh) 1528 osv. odÿgdh c. 1621. odygdt 1525. odygh 1705)
Etymologi
[fsv. odygdh; jfr d. udyd, isl. údygð, ävensom t. untugend; av O- 1 o. DYGD]
1) (†) i fråga om sak: bristfällighet, underhaltighet; ofördelaktig egenskap, brist, fel. 3SthmTb. 1: 46 (1592; i fråga om mynt med för låg halt av ädel metall). At en Theriac är svart är aldeles ingen odygd. HdlCollMed. 29/11 1723. Polhem Test. 46 (c. 1745; om ofördelaktig egenskap hos smälta).
2) (numera knappast br.) om sinnets inriktning mot det onda l. det otillåtna; orättfärdighet, syndfullhet, brottslighet, lastbarhet, oredlighet, karaktärslöshet, immoralitet, ondska; i sg. best. äv.: det onda, synden. (Gud) forlåter oss wåra synder, och rensar oss frå alla odygd. OPetri Sacr. 3 b (1528). Inwertes ären j fulle medh skrymterij och odygd. Mat. 23: 28 (Bib. 1541). Man behöfwer ingen Scholemästare til odygden. Grubb 450 (1665; jfr 3). 3SAH 11: 304 (1896).
3) (numera i sht arkaiserande, mera tillf.) konkretare: (viss i etiskt avseende) förkastlig egenskap, moralisk brist, last, fel, synd, karaktärslyte; förr äv. om handling l. beteende l. värksamhet o. d. som beror på l. vittnar om dylika egenskaper l. brister osv., brottslig l. straffbar l. moraliskt mindervärdig l. otillåten handling l. gärning, vad ngn förbrutit, missgärning, brott, försyndelse; i sht förr äv.: (brottslig) osed. För theris awndt eller annor odygdt schwldt. G1R 2: 101 (1525). Forräderij är en sådana odygd, at (osv.). OPetri Kr. 76 (c. 1540). Den skadelige Odygden Dryckenskapen. Fernander Theatr. 7 b (1695). Then odygd .. at bortstiäla och snatta allehanda slags Kläder. Bergv. 1: 675 (1728). Envishet är ingen odygd, fast det kan se så ut ibland. Lundh EvLustg. 104 (1928). jfr (†): Theras odygd at the haffua brukat wold. Job 36: 9 (Bib. 1541). — särsk.
a) i ordspr. Skamlös munn stryker ingen odygd vth. Grubb 721 (1665). Ha tand för tunga är ingen blygd; / baktala folk är stor odygd. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (†) med bestämning i genitiv, angivande vari synden l. lasten osv. består. Theras gyrugheetz odygd. Jes. 57: 17 (Bib. 1541; möjl. ssg; Bib. 1917: girighetssynd). Törnevall E 6 a (1694; möjl. ssg).
4) om orenhet l. förseelser i sexuellt avs.; okyskhet, liderlighet; (äktenskaplig) otrohet; otukt; numera bl. ngn gg (skämtsamt) ordlekande, ss. motsättning till ”dygd” (se d. o. 5); förr äv. om sexuallivet överhuvud ss. ngt syndigt l. orent. Sy iach är j odygd giord, och mijn modher haffuer mich j synd aflad. Mess. 1531, s. C 1 b. Hans hustrus odygd kan honom inthet imputeras. RARP V. 1: 232 (1654). Alt, som har smak af odygd och liderlighet. Ekelund Fielding 710 (1765). Damer av otvivelaktig odygd. Laurin 3Minn. 315 (1931). — särsk.
a) (†) i uttr. bedriva odygd med ngn, bedriva otukt med ngn. Hennes Brodher .. / Bedreff medh henne odygd. Schroderus Os. III. 1: 2 (1635).
b) (enst.) om onani. Strindberg TjqvS 1: 85 (1886).
5) (numera bl. tillf., bygdemålsfärgat) hos djur (särsk. hästar): ofördelaktig psykisk egenskap, ovana, oart (t. ex. benägenhet att skena l. bitas). En svart Häst, i 5 året, utan fel och odygder. VexiöBl. 1823, nr 7, s. 7. Fårens odygd att ligga och rulla sig på den .. (med kardborrar) uppfyllda marken. TT 1871, s. 322.
6) okynne, slyngelaktighet, vanartighet; numera bl. med försvagad bet., om lust att gäckas l. småretas med ngn l. att lekfullt hindra l. störa ngn l. att begå pojkstreck l. odygd o. d.; särsk. i uttr. göra ngt på odygd, göra ngt på lek l. för att småretas l. av lust att vara odygdig. Den som af odygd i Qvarteret någon skada giordt, .. (skall) tilbörligen straffas. ReglInf. 1751, s. 348. (Sv.) Handla på odygd (om pojkar) (lat.) ludere, lascivere. Lindfors (1824). Ögon, som lyste av odygd. Forell Ceylon 30 (1929).
7) konkretare: ohägn, ofog, pojkstreck o. d.; vanl. med bibet. av att handlingen osv. är mer l. mindre lustig l. betraktas med överseende o. d.; stundom närmande sig l. övergående i bet.: skälmstycke, spratt; äv. koll. Göra, hitta på odygd (äv. odygder). Nordforss (1805). (Skoleleverna) använda öfverskottet (av tid) .. på odygder. Tegnér (WB) 6: 156 (1826). Pekka grinade illmarigt och hade strax en odygd uttänkt. Topelius Sommarsjö 1: 77 (1897). Moberg Rask. 263 (1927). — särsk. (†) i uttr. göra en odygd åt ngn, spela ngn ett spratt. Nordforss (1805).
Ssgr: A (†): (5) ODYGDES-BOSKAP. boskap som gör ohägn på gröda o. d. GullbgDomb. 25/9 1623.
(2, 3) -KROPP. nedsättande, om förbrytare l. syndare; jfr kropp, sbst.1 2. Afsades (på tinget) om then odygdes kroppen Måns Larson .., at (osv.). Rääf Ydre 3: 166 (i handl. fr. 1622).
-MAN, se B.
B: (2, 3, 4) ODYGDS-BILD. (†) om ngn l. ngt som ger en bild av synden osv., åsyn av ngt syndigt; jfr dygde-spegel; jfr bild, sbst.1 4. En enda odygds-bild hade snart kunnat föra Thoras ähra på .. fall. Mörk Ad. 1: 360 (1743).
(2, 3) -DATER, pl. (†) brott, missgärningar. (Bödeln) som risar odygs-dater. Lohman Vitt. 384 (c. 1735).
(2, 3, 4) -ELD. (†) brinnande lust till synd o. last osv. Lucidor (SVS) 360 (1674).
-FRI. särsk. (†) till 5, om djur: fri från oarter, sedig. Odygdsfria .. Har-Hundar. DA 1825, nr 187, s. 3.
(7) -KAMRAT. (tillf.) kamrat i bedrivande av odygd. Hellström Malmros 229 (1931).
(4) -KNYLA. (†) eg.: upphöjning som sammanhänger med l. är ett resultat av synd; om bukens rundning vid havandeskap? Fast I (unga kvinnor) viljen sen (dvs. efter förförelse) med fikonlöf ehr skyla, / Så röjer eder doch en otäck odygds-knyla. Kolmodin QvSp. 1: 9 (1732).
-LUSTA l. -LUST. särsk. (†) till 2, 3, 4: lust till l. traktan efter synd. Hesselius Zaletta 53 (1740).
(7) -MAKARE. (tillf.) person (pojke) som gör odygd. KyrkohÅ 1914, s. 292 (efter ä. källa). Den lilla odygdsmakaren och hans öde. (1863; broschyrtitel).
(2, 3, 4) -MAN; pl. -män. (odygdes- 16671739. odygds(z)- 17321771) [fsv. odygdhis man] (†) lastbar man, syndare, brottsling, missdådare. Rudbeckius Luther Cat. 93 (1667). Jesus Christus blef hållen för en odygdes man, som måtte .. bindas. Spegel Pass. 163 (c. 1680). Om någon odygdsman vil ehr til odygd låcka. Kolmodin QvSp. 1: 8 (1732). DA 1771, nr 24, s. 2.
(2, 3, 4) -NÄSTE. (†) jfr näste, sbst.4 2 b. DvSchulzenheim PVetA 1799, s. 32.
(6, 7) -PÅSE. (vard.) barn som är begivet på odygd. Tholander Ordl. (c. 1875).
Avledn.: ODYGDA, f. (†) till 6, 7: odygdig l. gäcksam l. skälmskt retsam flicka l. kvinna. En sådan liten odygda din lilla Stafva är! MoB 2: 139 (1797).
Spoiler title