OFFICIALITET ofis1ial1ite4t l. 100104, r.
Etymologi
[jfr eng. officiality, fr. officialité; till OFFICIELL]
(i skriftspr.) egenskapen l. förhållandet att vara officiell; ngt som är officiellt. (Posttidningens) officialitet. Hellberg Samtida 2: 83 (1870). Hans respektlöshet inför all .. officialitet var notorisk. GHT 1944, nr 300, s. 7.
