SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
O- ssgr (forts.):
OLEDAD, p. adj. (i sht i fackspr.) icke ledad; särsk. zool. motsv. ledad 4. Dahlbom Insekt. VI (1837; om vissa insekters antenner).
OLEDANDE, p. adj. i sht fys. o. el.-tekn. om föremål l. ämne: som icke leder (l. kan leda) elektricitet l. värme l. ljus l. ljud. VetAH 1800, s. 140.
OLEDARE, r. l. m. fys. o. el.-tekn. kropp (ämne) som (nästan) saknar förmåga att leda elektricitet l. värme l. ljus l. ljud; oledande kropp (l. ämne). Berzelius i FKM 2: 21 (1807). Som bekant, är torr luft af vanlig täthet oledare för elektriciteten. NordT 1885, s. 513.
OLEDIG, adj.1 [fsv. olidhugher (i bet. 2)]
1) motsv. ledig, adj.2 2: orörlig l. stel l. klumpig; numera bl. (tillf.) oeg. l. bildl., om stil o. d. GFHjortberg (1767) hos Linné Bref I. 7: 111.
2) (†) motsv. ledig, adj.2 9: som är upptagen med l. har arbete, sysselsatt. Lind 1: 1708 (1749).
Avledn.: oledighet, r. l. f.
1) till 1: styvhet; stelhet; numera bl. (tillf.) oeg. l. bildl., i fråga om stil o. d. KrigVAH 1835, s. 171. SvLittFT 1836, sp. 277 (om egenskap hos översättning).
2) (†) till 2. Lind 1: 1708 (1749).
OLEDIG, adj.2, se olejdig.
Spoiler title
Spoiler content