SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
O- ssgr (forts.):
OMENING.
1) (†) oriktig l. orimlig mening (se mening, sbst. 1) l. uppfattning; jfr o- 2. JGOxenstierna 2: 212 (1772, 1806). Atterbom PhilH 294 (1835). särsk. i uttr. komma ngn uti (en) omening hos ngn, bringa ngn i vanrykte hos ngn; jfr mening, sbst. 1 g. UrkFinlÖ I. 1: 52 (c. 1600).
2) saknad av l. brist på (förnuftig l. begriplig) innebörd l. (klart) sammanhang i muntligt l. skriftligt uttalande; äv. konkretare: nonsens; gallimatias; oförnuft; jfr mening, sbst. 5 b. I denna raden (Och Himlen sig mot jorden sänker) är en sådan o-mening, at den förtjente stå i en Tysk Opera. SP 1778, s. 41. Allt som inte I begriper behöver väl inte vara omening för det. Wägner ÅsaH 243 (1918). särsk.: orimligt l. meningslöst ord l. uttryck; numera nästan bl. (med anslutning till mening, sbst. 7) om osammanhängande l. obegriplig mening (se mening, sbst. 7); förr äv. övergående i bet.: meningsstörande fel. Thorild Gransk. 1784, 1: 26. Det är ledsamt, att denna lilla bit (dvs. Den skadande dikten”, gm tryckfel) blifvit ridicule genom sådana omeningar (som Den skakande dikten). BrefNSkolH 308 (1811). Det blir nästan alltid en omening, om man någon gång försöker att ord för ord öfversätta en mening från svenska på franska. Verd. 1887, s. 69.
OMERITERAD, p. adj. icke meriterad; som saknar meriter. Delachapelle ExBook 61 (1669).
OMETAFYSISK. som icke hör till l. grundar sig på metafysik(en); äv. om person: som icke intresserar sig för metafysiska frågor. KyrkohÅ 1910, s. 65 (om filosofisk framställning). SvFinl. II. 1: 155 (1922; om person).
OMETALLISK. som icke är l. består av l. innehåller metall. SvMerc. 2: 370 (1756).
OMETODISK. icke metodisk; som saknar (bestämd) metod; planlös; äv.: som icke överensstämmer med l. vittnar om god metod; om person l. sak. Murberg FörslSAOB (1791). Förflugna och ometodiska påståenden (inom den komparativa mytologien). NordT 1892, s. 323.
OMETRISK. (i sht i fackspr., numera bl. mera tillf.) som icke utgör l. är avfattad på meter (se meter, sbst.2 1); utan meter; prosaisk, prosa-; äv.: som icke fyller meterns l. metrikens fordringar; äv. övergående i bet.: orytmisk. 2SAH 2: 324 (1802). Alexandrinen, hvilken, lånad från ett ometriskt språk, ej kunde (osv.). 2VittAH 11: 249 (1819, 1822). En ometrisk och övermätig vers. NysvSt. 1921, s. 89.
Spoiler title
Spoiler content