publicerad: 1950
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(III 7) OMSTÅLA, -ning. (i fackspr.) på nytt fastsvetsa stål på (ett värktyg) för att ge det en hårdare yta l. ägg. SFS 1890, Bih. nr 18, s. 81. Han gick in .. till en smed för att få en stenborr omstålad. Knöppel SvRidd. 123 (1912). —
OMSTÄLLA, -ning. [jfr fsv. umställa, omge l. beslå (ngt med ngt)?]
1) till III 4, 5, 7: ställa l. anbringa (ngt) i annan riktning l. annat läge l. på annan plats; anbringa (ngts) enheter l. delar i annat läge i förhållande till varandra; uppställa l. arrangera (ngt) på annat sätt; numera företrädesvis med avs. på apparat(del) som anbringas i annat (drifts)läge (för funktion på annat sätt); förr stundom: vända (ett timglas) upp o. ned. Omställa ett timglas. Schultze Ordb. 4867 (c. 1755). (Magistern) hade mer än en gång på brädet uppställt och omställt alla schackpiecerne. Bremer FamH 2: 229 (1831). Till djupets rätta afpassande finnes .. (på frishyveln) ett rörligt stöd .., som kan omställas. Eneberg Karmarsch 1: 134 (1858). Apparaten kan användas enbart som skumningsmaskin och kan .. under gången omställas från kärning till skumning och tvärt om. TT 1897, Allm. s. 321. 2NF 33: 450 (1922: omställning). särsk.
a) med avs. på språkljud l. ord l. delar av en muntlig l. skriftlig framställning l. en tankeföljd o. d.: omkasta, låta byta plats; vanl. ss. vbalsbst. -ning. LBÄ 2—3: 98 (1797: omställning). Omställning mellan konsonanter. Landsm. VI. 4: 74 (1887). Sin vän William Henrys initialer omställer Fredrika (Bremer) med sällsynt konsekvens. KJohanson (1920) hos Bremer Brev 4: 611.
b) bildl.: ge (ngt) andra riktlinjer l. ordna (ngt) på annat sätt; ändra (ngt); jfr omlägga 4 h. Lehnberg Pred. 3: 402 (c. 1800: omställning). Medelmåttans nyhet .. (ligger) i de stora allmänna formernas förvridning eller plumpa omställning. Leopold 5: 154 (c. 1820). I stället för att mera genomgående lägga ner mindre viktiga civila företag valde man .. (i Tyskland) att till stor del omställa dem till krigsproduktion. TT 1943, IndEkon. s. 62.
2) metall. till III 7: förnya l. förstärka insidan av ställväggarna i (masugn l. hytta). Ny blåsning verkställdes, så snart omställning hann försiggå. JernkA 1846, s. 153. Därs. 1904, s. 38.
3) (†; se dock slutet) till III 10 b: ombestyra l. föranstalta l. anordna (ngt); jfr anställa II 10. Widekindi G2A 119 (i handl. fr. 1612; med avs. på sammankomst). Huru kort tijd den högste guden gifvit honom, att fåå någet omställa till sitt i sorgen lämbnade huuses hugnat. VDAkt. 1689, nr 58. Vid omstäld votering (inom prästeståndet) afgjorde en enda röst beslutet om indragnings maktens afskaffande. HT 1922, s. 171 (1829). särsk. (vard., föga br.) i uttr. det blir omställt med ngt, ngt ombesörjes. Nu måste hon .. telegrafera till hans släktingar så att det blev omställt med begravningen. Krusenstjerna Händ. 43 (1929).
OMSTÄLLARE, r. l. m. till omställa 1: omställningsanordning; särsk. mil. på kulsprutepistol o. kulsprutegevär: anordning för erhållande av automatisk l. patronvis skeende eldgivning o. för säkring av vapnet. ExInf. 1927, s. 70. TrängRegl. 1940, s. 51. —
OMSTÄLLBAR30~2, adj. till omställa 1: som kan omställas. TT 1894, Allm. s. 276. Ett skolflygplan som har indragbart landningsställ och omställbar propeller. SDS 1946, nr 302, s. 2.
(I 21, 25) OMSTÄMD, p. adj. jur. om tvistefråga l. ngt som är föremål för tvist: som dragits under l. för tillfället är föremål för domstols prövning; beträffande vilken l. vilket stämning uttagits; som det i ett mål är fråga om; stundom i sg. best. med huvudordet utan bestämd slutartikel. Dalin (1853). Omstämda testamente. 1NJA 1874, s. 2. Endast med det omstämda rättsförhållandet har domstolen att skaffa. Kallenberg CivPr. 579 (1922). —
(I 1) OMSTÄMMA, v.1, -stämning. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kanta (ngt med ngt); anträffat bl. dels i p. pf. i uttr. omstämd med ngt, kantad med ngt, dels ss. vbalsbst. -stämning i konkret anv., om ngt som anbringas ss. kant runt om ngt. På (Petter) Rudbecks tid brukade man i Skatelöfs socken fälttecken (dvs. skärp) af en bred röd lista, med gröna skruf-snören i kanterna omstämd. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 244 (1868). Listerna (omstämningen) (runt spånkorgens övre kant) bestodo antingen av vid klyvningen överbliven inved eller av videspröt (vidor), kluvna i två lika delar. Levander DalBondek. 2: 162 (1944). —
(III 7) OMSTÄMMA, v.2, -stämning.
1) mus. stämma (ett o-stämt musikinstrument) på nytt; äv.: stämma (ett instrument l. en l. flera strängar i ett dylikt) på annat sätt, särsk. så att tonhöjden (genomgående) blir lägre, förstämma (se förstämma, v.1 2). Palmblad Fornk. 2: 305 (1844). Låta omstämma sitt piano. Sundén (1887). (Vissa folkmelodier) spelas på omstämd (”förstämd”) fiol. SvTMusF 1930, s. 20. Östergren (1933).
2) mer l. mindre bildl. Den Franzénska lyrans omstämning för någon tid, från den romantiska till den didaktiska tonarten. 2SAH 35: 358 (1861). Den färgskala .. (K. F. von Breda) antagit, hvilken han .. småningom omstämde till en varmare ton — till brunt och rödt. NF 2: 1084 (1878). särsk.
a) i fråga om (genomgripande) ändring av ngns sinnelag, tänkesätt, uppträdande o. d. Man kan med skäl anmärka, att .. (moralen) uträttar ganska ringa, emedan hon icke rör menniskornas sensationer, ej omstämmer deras hjertelag. Skandia 1: 315 (1833). Piper och Hermelin gjorde sitt bästa att omstämma konungen till eftergift. Hjärne K12 185 (1902).
b) biol., med. i fråga om (genomgripande) ändring av fysiologisk art i en organism. AHB 57: 42 (1871). Den mäktiga omvandling och omstämning av snart sagt hela organismen, som den könsliga mognaden betecknar. Sjövall Sjukd. 148 (1924). särsk. [möjl. urspr. med anslutning till stämma, hämma] (numera mindre br.) närmande sig l. övergående i bet.: motvärka, hämma, upphäva. Medel som förmå att .. omstämma den sjukliga verksamheten af körtlarnes .. förrättningar. TLäk. 1832, s. 11. Wirgin Häls. 3: 202 (1933). —
(III 7) OMSTÄMPLA, -ing. stämpla (ngt) på nytt l. på annat sätt; gm dylik stämpling förändra (ngt till ngt). De redan influtne eller hädan efter inkommande devalverade Mynte-Teckn, hwilcka komma at omstämplas til Runstycken. PH 1: 244 (1720). SFS 1892, nr 89, s. 5. särsk. skogsv. på nytt utstämpla träd i (ett skogsområde l. skogsbestånd). HbSkogstekn. 206 (1922).
Spoiler title
Spoiler content