SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ONDULERA on1dule4ra l. 1-, l. -ɯl-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av fr. onduler, gå i vågor, krusa (hår); till onde, bölja, av lat. unda (jfr UNDIN). — Jfr UNDULATION]
med avs. på hår: lägga i vågor, göra vågig, krusa; stundom äv. med avs. på person: göra håret vågigt på (ngn); i sht i fråga om yrkesmässigt utfört arbete med locktång l. elektrisk kam l. med händerna (”mise en plis”); jfr PERMANENTA. Laurin Folkl. 154 (1915). Då håruppsättningen är färdig onduleras håret lätt. Dagen 1915, nr 289, s. 2. Fru Pasch, lång, elegant, .. väl ondulerad. Stiernstedt Liw. 11 (1925). — jfr PERMANENT-ONDULERA. — särsk. ss. vbalsbst. -ing, äv. konkretare; jfr PERMANENTNING. Upsala 1916, nr 244, s. 2. Den permanenta onduleringen. SvD(A) 20/9 1924, Bil. s. 1. Damfrisörska .. fullt kunnig i ondulering. SDS 1925, nr 69, s. 14 (i annons). Shingelnät .. bevarar onduleringen under natten. SvD(A) 1926, nr 180, s. 7. jfr KAM-, PERMANENT-, TÅNG-, VATTEN-ONDULERING.
Ssgr (i fackspr.): ONDULERINGS-, stundom äv. ONDULER-APPARAT. (ondulerings-) Östergren (1934).
-JÄRN. = -tång. (onduler-) (tillf.) Resia 17 (1933).
-KAM. (ondulerings-) en sorts kam avsedd att anbringas i ngns hår för att göra det vågigt. KatalÅhlénHolm 93: 186 (1927).
-PREPARAT. (ondulerings-) kemiskt preparat använt vid (permanent)ondulering. VaruhbTulltaxa 1: 186 (1931).
-TÅNG; pl. -tänger. jfr lock-tång.
Spoiler title
Spoiler content