SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
O- ssgr (forts.):
ONJUTBAR3~02, äv. 3~20.
1) om föda l. dryck: som icke kan förtäras med god smak, som man icke har ngn njutning av att förtära, illasmakande. En .. onjutbar grynvälling. Atterbom Minn. 26 (i senare bearbetat brev fr. 1817; bildl.). Reichard Brygg. 19 (1899).
2) i annan anv.: som man icke kan njuta av l. uppskatta; som icke bereder ngt nöje l. ngn (estetisk) tillfredsställelse; äv. närmande sig bet.: oförståelig; i sht om konstvärk l. litteratur, stundom äv. om konstnär l. författare. Törneros Brev 2: 389 (c. 1825; uppl. 1925). (Tiecks) numera temligen onjutbara stycke Die verkehrte Welt. 2SAH 56: 99 (1879). De Geer Minn. 1: 42 (1892; om författare). Gripenberg Howard 10VeckKin. 121 (1927).
ONJUTEN, p. adj. (numera bl. tillf.) som man försummat att njuta av; som man (ännu) icke njutit l. haft glädje av. Lind 1: 1698 (1749). En aning, som onjutna fröjder målar. PoetK 1821, 1: 243. Att minuten skulle onjuten ila .. förbi. Ridderstad Samv. 1: 301 (1851). SvT 1852, nr 221, s. 4.
ONJUTLIG. (-elig 17921806. -lig 1791 osv.) (numera bl. tillf.)
1) = onjutbar 1. Murberg FörslSAOB (1791). Retzius FlOec. 69 (1806).
2) = onjutbar 2. Murberg FörslSAOB (1791). Johanson SpeglL 282 (1926; om författare).
Spoiler title