SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORAGRÄS ω3ra~grä2s, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(ora- 1865c. 1870, 1904. ore- 1865. oren- 18241877. orra- (årra-) 1755c. 1870. orre- 17791831)
Etymologi
[sv. dial. (Götal.) oragräs, orengräs, ornagräs (Rietz 487); förleden av ovisst urspr.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) den i skogsmark växande örten Melampyrum pratense Lin., ängskovall; äv. om örten Melampyrum silvaticum Lin., skogskovall. Linné Fl. nr 548 (1755; fr. Smål.). Kindberg SvFl. 235 (1877).
Spoiler title
Spoiler content