SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
ORDNING å3rdniŋ2, r. l. f. ((†) m. RARP V. 1: 66 (1652)); best. -en; pl. -ar ((†) -er RA I. 1: 339 (1544), RARP 3: 373 (1644)).
Ordformer
(ord- (år-, -dh-) 1529 osv. or- (år-) 16051685, c. 1890. -ning (-gh) 1529 osv. -nung (-gh) 1541 (: Landzordnungen), 15461670. ordung 1541 (: Landzordung)1544 (: landzordung))
Etymologi
[jfr dan. o. nor. ordning, mlt. ordeninge, t. ordnung; jfr äv. fsv. -ordhna i ssgn oordhna, oordning; formellt bildat ss. vbalsbst. till ORDNA, till väsentlig del dock att uppfatta ss. översättningslån, direkt motsv., förutom t. ordnung, eng. order, fr. ordre (av lat. ordo) o. (i sht) lat. ordo (se ORDINERA). — Jfr ORDEN, ORDER]
A. om visst tillstånd l. skick l. viss form o. d.
1) inbördes förhållande mellan personer l. föremål l. händelser o. d. med hänsyn till deras plats i rummet l. tiden l. i ngt system för klassifikation av personerna osv. (t. ex. rang-, värde- l. gradskala). Böckerna äro uppställda i alfabetisk ordning. Han redogjorde för händelserna i kronologisk ordning. Pojkarna voro placerade i klassrummet i ordning efter storlek. I rätt, omvänd, (nu) nämnd ordning. Blomstren på markenne, stå om hwart annat, och synas icke haffua någhon wiss Ordning. FörsprGT a 4 a (Bib. 1541). I föliande Ordning blifwer Vptoget anfört. 1. Twå Marskalckar. 2. En Pukeslagare (osv.). Stiernhielm Virt. 4 (1650, 1668). Uti hwad Ordning skapade Gud all ting i Werlden? .. På then första Dagen .. Liuset. På Andra Dagen, Himmelen (osv.). Swebilius Cat. 2: 34 (1689). Gabriel Rosén, bland Sju Bröder den femte i ordningen, föddes den 20 Decemb. 1720. Wallquist EcclSaml. 1—4: 555 (1790). Filosofiens frågor kunna framföras i systematisk ordning men också i tidsordning. Larsson Kunsk. 113 (1909). Hemma igen! För vilken gång i ordningen, jag har svårt att hålla räkningen längre. Bolander ManNas. 162 (1925). På förslag till en adjunktur i kristendom och modersmålet vid seminariet har rektor .. uppfört .. (N. N.), .. (N. N.) och .. (N. N.) i denna ordning. SDS 1948, nr 47, s. 14. — jfr ABC-, ALFABETS-, ANCIENNITETS-, BOKSTAVS-, RUMS-, TIDS-ORDNING m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. ställa i ordning (jfr b α β'), ordna. Predikningarne äro stälte i Ordning effter tijdhen, som the haffua warit håldne. Botvidi Brudpr. A 4 a (1634).
b) om (den för olika ändamål varierande) grupperingen l. uppställningen av soldaterna i ett truppförband resp. av skeppen i en flottstyrka; jfr FORMERING 2.
α) mil. om uppställningen av ett truppförband (jfr 12 a); särsk. i sådana uttr. som sluten ordning, uppställning l. gruppering vari truppförbandets enheter (underavdelningar l. enskilda soldater) ha anslutning till varandra o. äro strängt bundna av sina platser i förh. till varandra, motsatt: spridd ordning; förr äv. blandad ordning, gruppering med vissa delar av truppförbandet i sluten ordning, andra delar i spridd ordning; förr äv. ordning av (en) batalj, ordning i slag, slagordning; äv. oeg. Ordning i slagh. Wollimhaus Ind. (1652). Ordning aff en Batalie. Rålamb Resa 76 (1658, 1679). Strax .. (trupperna) voro öfver (ån), rangerade Konungen dem i ordning af bataille. Nordberg C12 1: 275 (1740). Sluten ordning. KrigVAH 1811—15, s. 123. Spridd ordning. Carlson Hist. 1: 309 (1855). Blandad ordning. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 22 (1880). ExInf. 1927, s. 21. jfr BATALJ-, FÄKT-, FÄLT-, KRIGS-, MARSCH-, SLAG-, SLAKT-, STRIDS-, TÅG-ORDNING m. fl. särsk.
α') (†) i uttr. direktör av ordningen, om den generalsperson vid armén som hade ansvaret för truppernas infogande i marsch- resp. slagordning. LMil. 4: 1602 (1717).
β') (†) pregnant (jfr 6), om slagordning; särsk. i uttr. ställa l. sätta i ordning, uppställa l. formera i slagordning. Regementer stellas i ordning. RP 8: 255 (1640). Konung Håkon hade .. satt sitt krigs-folk uti ordning. Peringskiöld Hkr. 1: 158 (1697). Widegren (1788).
β) (om ä. förh.) sjömil. om fartygens läge i förh. till varandra i en sjöstyrka; jfr 12 b. Schmedeman Just. 919 (1685). Numera har man börjat skilja mellan formering och ordning, så att den förra bestämmer läget, den senare nummerföljden mellan fartygen. Wrangel SvFlBok 463 (1898). jfr ANFALLS-, DIVISIONS-, FLANK-, FYRKANT-, KÖLVATTENS-, MARSCH-, SEGEL-ORDNING m. fl.
2) om en viss ordning (i bet. 1) betraktad ss. ett tidsschema med avseende på en viss händelseutveckling: tur. Hvar och en yttre sig öfver et ämne i den ordning han dertil sig anmält och upropad blifvit. RO 1810, § 50. jfr (†): Embetzmän som på Konungen wachtadhe, effter theras Ordning til at dragha til och frå. 1Krön. 27 (”28”): 1 (Bib. 1541); jfr 13 b. — särsk.
a) (†) i uttr. efter ordningen (jfr c), efter turen, i tur o. ordning. Lagerström PolKannstöp. 35 (1729). Amiralitets-Presterne skola, efter ordningen, upphålla Gudstiensten för alt siöfolket. PH 6: 3701 (1755). 4GbgVVS XXVII. 1: 73 (1769).
b) i uttr. i ordning (jfr c), i tur o. ordning; numera nästan bl. i uttr. gå i ordning med ngt. Att sådant närwarande wijd visiterandet af Feltkistorne skedde per vices af Apotekarne således att dett i ordning ginge ifrån dhen äldsta till dhe andre. CollMedP 25/5 1701. Man bör gå i ordning med frågorna. Rhodin Ordspr. 92 (1807).
c) i förb. med ordet tur; numera nästan bl. i uttr. i tur och ordning. Emedan vi då vete i hvad tour och ordning vi böre vänta vår befodran. 2Saml. 9: 128 (1756). Följa tour och ordning. PH 8: 308 (1766). Jag borde efter tour och ordning niuta befordran. VDAkt. 1793, nr 381 1/2. Hornet gick (vid offerfesterna) laget runt och var och en måste tömma det stående i tur och ordning. Nilsson FestdVard. 40 (1925).
d) i vissa uttr., med tanke på det enskilda fallet då det är ngns l. ngts tur att göra ngt l. att behandlas på visst sätt.
α) i uttr. i sin (förr äv. sin egen) ordning, i sin tur. (Alla skola) warda leffuande giorde. Hwar och en vthi sijn eghen ordning, Förstlingen Christus, sedhan the som Christo tilhöra vthi hans tilkommelse. 1Kor. 15: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: i sin ordning). ConsAcAboP 6: 203 (1687). (Konungen) knuffade sina rådgifvare i ryggen, och de i sin ordning knuffade hornblåsarne i ryggen. Rydberg Vigg 15 (1875). Lagerlöf Mårb. 78 (1922).
β) i uttr. ordningen kommer l. kom osv. till (förr äv. ) ngn l. ngt, äv. (numera föga br.) ngn l. ngt kommer l. följer osv. i ordningen, förr äv. ngns l. ngts ordning kommer, ordningen träffar osv. ngn l. ngt, turen kommer osv. till ngn l. ngt. ConsAcAboP 6: 203 (1687). Så kom i ordningen et fath med Smör och Honing. Lagerström Bunyan 2: 156 (1727). Då kom ordningen på Sachserna, at Guds straff dem träffade. KKD 3: 88 (c. 1740). Nu följer i ordningen, att (osv.). Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Ordningen träffar mig sällan at om natten göra tjenst i Templet. Eurén Kotzebue Cora 21 (1794). (Han hade för vana) at piska på än den ena och än den andra. .. Er ordning lär också komma. Envallsson Förm. 29 (1799). Faran kom allt närmare Sverige: var Danmark underkufvadt skulle ordningen snart komma till Sverige. Odhner Lb. 189 (1869). Rydberg Vap. 169 (1891). Östergren (1934).
γ) (†) i uttr. ordningen är l. var osv. hos ngn, ngn l. ngt är osv. i ordningen, det är osv. ngns l. ngts ordning, det är osv. ngns l. ngts tur. Weste 2: 1972 (1807). Nu var ordningen hos mig att vara döf och likgiltig. HT 1918, s. 13 (1823). Nu är i ordningen att (osv.). 3SAH 37: 359 (1849). Parker, hvars ordning det var att bestrida hundvakten (på fartyget). Rydberg Frib. 372 (1857). Dens. Ath. 128 (1859, 1876).
3) viss ordning (i bet. 1) l. viss utvecklingsgång l. form l. visst sätt l. skick l. tillstånd l. vissa förhållanden i enlighet med en bestämd regel l. lag (som är grundad på naturlagarna l. de allmänna lagarna för mänsklig samlevnad l. på praxis l. som fastställts gm överenskommelse l. beslut av myndighet); äv. om en dylik regel l. lag l. bestämmelse; äv. övergående i bet.: bruk, skick, sed, praxis; numera nästan bl. i sg. (se dock a γ, δ, b), företrädesvis i fråga om en dylik reglering l. ett dylikt lagfästande av allmänna förhållanden. Den gamla l. bestående ordningen. Införa en ny ordning med avseende på rättegångsväsendet. Warer vnderdånighe all menniskligh Ordning. 1Petr. 2: 13 (Rib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Patronus') hierta hafver .. (kaplanen) Peder intagit, at han uthi hans borttovarelse hafver oftare giordt tiänsten än ordningen förra varit hafver ved hans sochnekyrkio. OxBr. 12: 642 (1643). En godh Ordning i Maat och Dryck. Hiärne Suurbr. 55 (1679). (Till människornas frälsning) Har Gud den ordning giordt, at Ordet skal predikas. Kolmodin QvSp. 2: 514 (1750). Snillet har sin lag och sin ordning inom sig. 2SAH 12: 527 (1827). Scheffer .. rådde konungen att på förhand noga fastställa ordningen och gången af riksdagens förhandlingar. 3SAH 6: 152 (1891). Det är en konstig ordning, att den rike jämt / Skall äga rätt att suga ut den fattige. Andersson Terentius 4 (1896). Lärjunge .. vise vördnad för allmän lag och fastställd ordning. SFS 1905, nr 6, s. 15. Lagerlöf Mårb. 131 (1922). — jfr ARBETS-, FÖRSVARS-, GUDSTJÄNST-, HÄR-, KRIGS-, KYRKO-, LEVNADS-, LÄS-, MAT-, MORAL-, MYNT-, MÄSS-, NY-, PROCESS-, RÄTTS-, SKOL-, SKRÅ-, SPIS-, VÄRLDS-ORDNING m. fl. — särsk.
a) i vissa (stående) uttr. o. förb.
α) i uttr. i (i sht förr äv. efter) en viss (särsk. vanlig, laga, behörig, föreskriven o. d.) ordning, på ett visst sätt l. i en viss form (särsk. som är i enlighet med vanlig praxis l. gällande bestämmelser o. d.); förr äv. pregnant, i uttr. efter ordning(en). (Den som nekar att taga emot det nya myntet) skall strafas ef[ther] ordning[e]n. SkrGbgJub. 6: 284 (1593). Norman, hvilken ville att adelen skulle anamma deras godz länsvis efter tysk ordning. RA I. 3: 405 (1594). KOF II. 2: 369 (c. 1655: effter ordningh). Konungen bör .. ingen afhända eller afhända låta något gods .. utan ransakning och dom, i den ordning Sveriges Lag och laga Stadgar föreskrifva. RF 1809, § 16. När någon blifvit i laga ordning dömd att arkebuseras. TjReglArm. 1858, 1: 324. Såsom villkor för erhållande av bosättningslån skall gälla .. att de lånesökande tecknat sjukförsäkring .. eller i annan ordning förskaffat sig likvärdig trygghet. SFS 1941, s. 489.
β) (numera bl. tillf.) i uttr. utom den vanliga o. d. ordningen, förr äv. (pregnant) utom l. mot ordningen l. utan ordning l. ordningen förutan, på ett sätt l. i en form l. vid en tid som icke är i enlighet med det (den) vanliga l. i lag föreskrivna l. reglementerade, i strid med gällande regler l. praxis o. d. (Borgmästaren lät) halshugga sin son .. therföre at han emot hans befalning, och vt om ordningen .. gaf sigh vthi kamp medh en vtaf fijenderna. Schroderus Sleid. 29 (1610). Wollimhaus Ind. (1652: ordningen förvthan). Eneman Resa 2: 220 (1712: utom ordningen). Några Adjectiva varda emot Ordningen Comparerade; (t. ex.) .. God. Giese Sprachm. 1—3: 146 (1730). Det togs ej .. väl, om man begärde något utom den vanliga ordningen. De Geer Minn. 1: 9 (1892).
γ) (vard.) i uttr. vad är det för (nya) ordningar o. d., vad är det för ett (nytt) sätt l. för (nya) fasoner l. dyl. Hedberg Kärlek. 90 (1910). Östergren (1934).
δ) (vard.) i uttr. det l. här skall bli l. det får lov att bli en annan ordning, äv. andra ordningar o. d., för att beteckna att en total förändring kommer att ske l. måste ske i ett l. annat avseende. Runeberg 4: 204 (1834). Nu blir det andra ordningar. Strindberg NSvÖ 1: 89 (1906). Det skall snart bli en annan ordning här i huset! Fahlcrantz Kyrkoh. 75 (1907).
ε) i uttr. ngt hör till ordningen för dagen, förr äv. ngt hör till l. blir dagens ordning l. är i ordningen för dagen, ngt förekommer l. upprepas (under en viss tid) ständigt o. jämt l. är ytterst vanligt; förr äv.: ngt är för tillfället på modet, är dagens mod o. d.; se för övr. DAG I 3 c δ. De ästhetiserande unga svärmarne, som nu äro i ordningen för dagen. JournLTh. 1810, s. 367. Underslev i förvaltningen hörde nästan till ordningen för dagen (i Aten på 300-t. f. Kr.). Grimberg VärldH 3: 147 (1928). — jfr DAG-ORDNING.
ζ) i förb. med en attributiv bestämning som närmare preciserar vilket skick l. tillstånd o. d. som avses, i sådana uttr. som naturens ordning (särsk. enligt naturens ordning), om det skick o. d. som råder enligt naturlagarna; Guds (l. försynens) ordning, skick i enlighet med de lagar för tillvaron som Gud (l. försynen) fastställt; nådens (i eg. anv. äv. salighetens) ordning (teol.), om de olika stadier som en människa måste genomlöpa för att bliva frälst (äv. i bildl. anv.); tingens l. sakernas ordning (särsk. införa o. d. en ny l. annan tingens ordning), om skick o. d. med avs. på vissa förhållanden, särsk. de allmänna förhållandena i ett samhälle l. på ett visst område av samhällslivet (jfr d). Botvidi Brudpr. 10 (1619, 1634). Honung är en sööt edla himmelsk Dagg, hwilken igenom Gudz synnerliga Ordning wäxer i Lufften, och sedan faller neder på Krydderna. IErici Colerus 2: 117 (c. 1645). Icke ens vilden lefver utan aning om en högre tingens ordning. Snellman Stat. 31 (1842). Hwasser VSkr. 1: 29 (1852: försynens heliga ordning). En ny sakernas ordning inom vår litteratur. Sturzen-Becker 1: 5 (1861). Den ordning, uti hvilken den helige Ande utför sitt verk i människans hjärta, kallas nådens eller salighetens ordning. Ahnfelt o. Bergqvist 131 (1895). Finge hon bara säte och stämma inom skolrådet, skulle man snart få se på en annan tingens ordning. Jensen Montgomery 133 (1909). Enligt naturens ordning är ju mjölken ej .. avsedd till förvaring. Bolin VFöda 174 (1933).
η) (†) i uttr. gamla ordningen, gamla tideräkningen. Fahlcrantz 7: 119 (c. 1835, 1866).
b) av myndighet fastställd bestämmelse angående ngt, förordning, stadga, reglemente; statuter; äv. konkretare, om skriftlig handling med dylik bestämmelse osv.; utom i fråga om ä. förh. numera bl. om vissa slag av bestämmelser (särsk. om reglemente för vissa företag o. inrättningar, föreskrifter för viss procedur o. d.). Ordning huruledes Guld Smeder skole skicka sig i sitt Embete. Stiernman Com. 1: 18 (1529). Ordning, hvarefter de Skeppare hafva sig at rätta, som .. deras Jern härstädes uplasta. PH 8: 90 (1765). Ordning för fältskärsyrkets utöfning. Bagge Förf. Bih. 21 (1896). Kungl. Maj:ts skrivelse .. angående ordning för val av borgmästare i Sala. SFS 1920, s. 649. Penningvalutor .. lämnas .. i förvar hos riksbanken eller annan bankinrättning, vars ordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd. Därs. 1938, s. 1028. — jfr AKTIEBOLAGS-, APOTEKAR(E)-, ARVS-, BAGAR(E)-, BANK-, BOLAGS-, BOSTÄLLS-, BRAND-, BY-, BYGGNADS-, BÄRGS-, FABRIKS-, FISKERI-, FÖRMYNDAR(E)-, GILLES-, GÄSTGIVAR(E)-, HALL-, HAMMARSMEDS-, HAMN-, HANDELS-, HANTVÄRKS-, JAKT-, KLOCKAR(E)-, KROG-, LANDS-, LANTMÄTAR(E)-, MEDICINAL-, MYNT-, RIDDARHUS-, RIKSDAGS-, SKOGS-, SKOL-, SKRÅ-, SUCCESSIONS-, TJÄNSTEHJONS-, TULL-ORDNING m. fl. — särsk.
α) i numera obr. (l. bl. tillf.) uttr., t. ex. göra, stifta, fatta, författa (en) ordning, förse ngt med ordning(ar), ordning på l. över ngt, angående ngt. RA I. 1: 339 (1544: uprätte och stiffta). RP 8: 53 (1640: fatta). (Nu göres) mehra behoff .. then samma (dvs. sjöfarten) til bättre Redo och Rättelse medh nödige Ordningar at försee. Siöl. 1667, s. a 3 a. Spegel Dagb. 6 (1680: författa). Kongl. May:tz Ordning och Taxa, Uppå Lille Tullens och Accijsens opbärande. OrdnLilleTull. 1687, s. 2 a. (Att riksbanken) må förvaltas .. efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen, hvilka redan gjorde äro. RF 1809, § 72.
β) om vissa bestämmelser angående ekonomiska förhållanden, löner o. d.; särsk. dels (numera bl.) om ekonomisk stat för en inrättning l. förening o. d., dels (förr) om lönestat, äv. ss. beteckning för den lön l. de lönevillkor som ngn enligt lönestaten åtnjuter. Finnes månge p(er)-soner .. huilkes ordningh ähr 6 alner ängelst. KlädkamRSthm 1573 A, s. 1 a. Till 17 comp. Inlendske [Landz]Rytter efter Svensk ordning, 1 måneds soldh i penningar .. 10,948 (daler). AOxenstierna 1: 385 (1622). Överstyrelsen (för Akademiska föreningen) tillkommer .. att .. senast den 23 april varje år fastställa Föreningens ekonomiska ordning för året. StadgAkadFörenLund 9 (1913). jfr BESOLDNINGS-ORDNING.
γ) (†) i uttr. vara lagd för hel ordning, betala full skatt. Om de Frällsehemman, som voro lagde för hel ordning och fulla gärder, skulle med flit ransakas. Botin Hem. 1: 37 (1755).
c) (†) om stridsplan. Kellgren (SVS) 3: 165 (1786).
d) ss. beteckning för det sätt varpå ett samhälle i sin helhet l. det politiska l. ekonomiska livet i ett samhälle är organiserat. Cavallin (1876). Till en början under den nya ordningen kunde nog statsskeppet lotsas fram efter omständigheterna. 3SAH 4: 89 (1889). En socialistisk ordning af produktionen. Fahlbeck Stånd 99 (1892). En ny ekonomisk ordning (inom det brittiska imperiet). DN(A) 1932, nr 196, s. 1. — jfr NY-, SAMHÄLLS-ORDNING.
e) närmande sig bet.: system, regelmässighet; organisation; organisatorisk reda l. fasthet; metod, metodiskhet, planmässighet; förr äv. i uttr. bringa o. d. i ordning, organisera, sätta i system; numera bl. i anv. som nära ansluter sig till annan bruklig anv. av ordet, särsk. 6 l. 8. Allt vad han gör, gör han med ordning och reda. Haffuer ecke .. (romarnas) regimente .. hafft ett fast klokere förstand, mere skickelighett och ordnung än thet judiske folket. Ludvigsson Norman 21 (c. 1550). Tömen bör handteras af viss trofast arm med upmärksamhet och ordning. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740). Den o-hyggeliga läran, at människjan dör såsom et fä, och kunde således lefva som fä, var väl ännu intet brakt i ordning eller system. Lagerbring 1Hist. 3: 620 (1776). Vana at tänka i ordning och system. Rosenstein PVetA 1789, s. 81. Ordning är arbetets häfstång. Wägner Norrt. 12 (1908).
f) (†) i fråga om den yttre formen l. det yttre skicket av ngt. Så månge ordningar eller lägen sättes håret uti. Kiellberg KonstnHandtv. Peruquem. 7 (1753).
g) (†) allmännare: skick, tillstånd; förhållande; sätt. Borg Luther 2: 24 (1753). De som tänka i en annan ordning, än M(in) H(erre). Posten 1769, s. 874. Hans hälsa blef igen i förra ordning satter. Livin Kyrk. 7 (1781). De lära inte underlåta at ställa alt i den ordning, at vi blifva fulkomligt brottsliga. Björn Medb. 77 (1789). Konungen hade, genom sitt mod och sin lycka, bragt sakerna i vänlig ordning med Danmark. 2SAH 2: 257 (1799).
h) konkretare.
α) (†) om organisation, institution, inrättning, anordning o. d. Öffuerheten .. är een Guddomligh Ordning. Falck Und. 177 a (1558). Een Ordning, som i Myntwäsendet kallas en Foot. Stiernhielm Arch. D 3 a (1644). Äktenskapet har sin första grund i menniskans physiska natur, såsom en ordning för slägtets fortplantning. Schlyter JurAfh. 1: 145 (1836). Rydberg FilosFörel. 4: 34 (1878).
β) (†) om värld l. tillvaro där en viss ordning råder; jfr γ. En sällhet, som väntar i en annan tingens ordning. Wallin 1Pred. 2: 378 (c. 1830). Kanske en gång, i en högre ordning, då roman-skrifvaren får taga sin penna ur en ängels vinge, då kanske (osv.). Bremer Nina 665 (1835). Genberg VSkr. 2: 39 (1854).
γ) (enst., i bibeln) om tillvaron l. förhållandena i världen i enlighet med Guds l. naturens ordning. Ordningen går sin gång, riset blomstrar upp, övermodet grönskar. Hes. 7: 10 (Bib. 1917).
4) byggn. o. konst. byggnadsstil (i antik o. antikiserande arkitektur) som karakteriseras av sättet för kolonnens (o. de därav beroende byggnadsdelarnas) utformning, kolonnordning (se d. o. 1); jfr 11. Dorisk, jonisk, toskansk, korintisk, romersk ordning, se vidare under resp. adj. Blandad l. sammansatt ordning, med stildrag från mer än en av de klassiska kolonnordningarna. Carlberg SthmArchitCont. C 1 b (1740). Pelare af jonisk ordning. Almqvist Amor. 20 (1839). Hahr ArkitH 108 (1902). — jfr BYGGNADS-, KOLONN-, KOMPOSIT-, PELAR-, PILASTER-ORDNING.
5) [jfr 3, 6, 8] om skolelevs uppförande med hänsyn till vissa allmänna ordningsregler o. skolans speciella ordningsföreskrifter (varöver särskilt betyg utfärdas). SFS 1933, s. 602. Swensson Willén 100 (1937).
6) i pregnant anv. av 1 o. 3: förhållandet att levande varelser l. (mer l. mindre) konkreta föremål befinna sig (l. placeras) på sin rätta plats l. i rätt läge (med hänsyn till andra personer osv., ofta med tanke på symmetrisk gruppering, l. till gjorda föreskrifter om placeringen l. till en viss planmässighet l. ändamålsenlighet) l. att händelser o. d. komma i rätt (l. lämplig) tidsföljd, god l. riktig l. lämplig l. rätt ordning; ofta i den stående förb. i ordning; jfr 1 b (α β'), 8, 9. Det råder alltid en minutiös ordning i hans rum — varenda sak skall stå på sin plats. Lägga, ställa, sätta ngt i ordning. Vara i ordning. Lägg kläderna i ordning! Ställa i ordning efter sig. Göra i ordning i ett rum. Starar flygha i hopewijs, men förvthan ordning. Schroderus Comenius 152 (1639). Kannor oc Krus på skiänckskifwa stå wäl satte i ordning. BrölBesw. 166 (c. 1670). Manfolcken (i Tyrus) voro sysselsatte med at .. ställa i ordning uti sina Packhus. Ehrenadler Tel. 103 (1723). Henriette .. tillknöt banden på sin hatt, och jemkade slöjan i ordning. Carlén Repr. 317 (1839). Kan det tåget (av Israels barn) nå Jordanen, när ej ordning är deri? Rydberg Dikt. 1: 11 (1877, 1882). Hon .. märkte att Ingegerd inte hade lyckats få i ordning än. Inte ens blomvaserna hade kommit tillbaka på sina platser. Ahlin Jungfr. 74 (1947). — jfr OORDNING. — särsk.
a) i uttr. hålla l. ha ordning på ngt (förr äv. hålla ngt i ordning), ha bestämda platser för ngt o. se till att det befinner sig på sin plats, ofta tillika med tanke på att man vet var man har det (jfr 10). Äfven bör ock hållas ordning på de linkläder, som blifvit brukade, at de altid förvaras på et vist ställe. Warg 736 (1755). Jag hade förlagt .. (dikten), som ofta händer med mina bitar hvarpå jag ingen ordning har. Tegnér (WB) 3: 363 (1818). Diktonius Onnela 148 (1925).
b) i vissa numera obr. (l. bl. tillf.) uttr., t. ex. skrida l. komma ur sin ordning, råka i oordning l. glida ur sitt läge o. d.; bringa ngt l. stå i sin ordning, ställa ngt resp. stå i ordning. Hvarvid befants, at fogningar och naglar med mera, som sammanhåller alt thetta, var skridit utur sin ordning. VDAkt. 1752, nr 171. Uti skafferi och bodar, bör all ting stå uti sin ordning, och hvart och et på sit vissa ställe. Warg 737 (1755). Men lätt oss all ting snart uti sin ordning bringa. Bellman (BellmS) 4: 108 (1770). Komma ur sin ordning. Weste (1807).
7) i pregnant anv. av 1 o. 3: förhållandet att en maskin l. mekanism l. ett kroppsorgan o. d. är i sådant skick att den (det) fungerar på ett normalt sätt l. (mera tillf.) att en person är vid full vigör l. i normalt tillstånd; ofta i den stående förb. i ordning. Aken Reseap. 202 (1746; i fråga om en människas kropp). Ett glas bittert och spanskt skall bättre sätta bloden i ordning än ett helt rese-apotek. Björn Okände 50 (1791). Hon hade pratkvarnen i ordning, den goda madame Coëtte. Engström Hemsp. 132 (1921). Gamla spattiga nåder börjar plötsligt få magen i ordning (gm att dricka hälsovattnet). Stolpe Järnbr. 151 (1933). (Sprängämnespaketet) exploderade inte emedan stubintråden inte var i ordning. SDS 1949, nr 327, s. 5. — jfr OORDNING.
8) i allmännare, pregnant anv. (med anslutning väsentligen till 3): förhållandet att ngt befinner sig i det tillstånd l. skick l. har det sätt l. den form som det rätteligen skall l. bör befinna sig i resp. ha, särsk. i systematiskt l. organisatoriskt avs. l. med hänsyn till planmässighet l. till vissa regler l. föreskrifter, till god sed l. praxis o. d.; god ordning (i bet. 3), gott skick; reda; ofta i den stående förb. i ordning; jfr 3 a α, e, 6, 9. Sätta, ställa, bringa (förr äv. skicka), hålla ngt i ordning. Hålla ordning. Du måste försöka få ordning i dina affärer. Den nye kamrerns första uppgift var att införa ordning i den slarvigt skötta bokföringen. Thet är kyrkelagh, giord för godh ordning skuld. Botvidi Brudpr. 42 (1620, 1634); jfr 3. Effter Jagh .. först Bibliothecet hijt ankom, det tree gångor registrerat, och vthi ordning bracht hafuer. BraheBrevväxl. II. 1: 113 (1658); jfr 6. I de intrasslade ekonomiska förhållandena bragte hon ordning och reda. Tegnér Armfelt 2: 341 (1884). (Pronomenet den') som .. åstadkommit förvirring på ett område, där förut den bästa ordning rådde. 3SAH 6: 214 (1891). Låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning. 1Kor. 14: 40 (Bib. 1917). — jfr OORDNING. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) vara l. finna ngt (fullt, alldeles o. d.) i sin ordning, vara resp. finna l. anse ngt vara som det skall l. bör vara l. på sin plats o. d. 2RARP 20: 385 (1761). Jeanne Maries påminnelse var fullkomligt i sin ordning. MoB 7: 151 (1810). Det var icke i sin ordning, att den högste domaren förklarade de anklagade skyldiga, innan ransakning och dom föregått. 3SAH 6: 133 (1891). Att många finner det i sin ordning (att man super sig full på studentfesten). Hedberg Dan 135 (1948).
β) (†) vara l. synas (ut)ur l. utom sin ordning l. utur ordningen l. utur led och ordning, (befinnas) icke vara i sin ordning o. d. Och synes det icke eller ur sin ordning, att denna klåckas omgjutning honom ärbjudes. VDAkt. 1772, nr 734. Det kan icke vara utur sin ordning att nu nämna om Boställena. Johansson Noraskog 1: 20 (i handl. fr. 1785). VDAkt. 1796, nr 141 (: vara utom sin ordning). Olivecrona LagbGift. 64 (1851).
γ) göra ngt för ordningens (äv. god ordnings) skull o. d., göra ngt för att därmed uppfylla alla rimliga krav (särsk. av formell art). Sturzen-Becker 1: 163 (1861). När jag för ordningens skull undertecknat att jag godkände försäljningen (osv.). Rådström Vinterbad. 60 (1949).
δ) (†) ha redig ordning om ngt, ha ordning o. reda i ngt. Björnståhl Resa 1: 141 (1770).
b) fullgott skick i materiellt avseende; motsatt: förfallet skick; särsk. i uttr. sätta l. hålla i ordning. Decanus Consistorii, skal wårda sig om Acterne, at the hållas i god Ordning. FörordnRättegDomkap. 1687, § 10. Sätta försvarsväsendet i ordning. Sundén (1888). Att hålla sina hus i ordning. LbFolksk. 195 (1890).
c) om ett tillfredsställande tillstånd inom ett samhälle med hänsyn till såväl det skick vari samhällets lagar o. allmänna organisation o. d. befinna sig som till organisationens o. myndigheternas sätt att fungera, lagarnas efterlevnad o. d.; särsk. om lugna, fredliga samhällsförhållanden, motsatt: tillstånd av laglöshet o. d.; äv. om lugna, lagenliga förhållanden på en offentlig plats o. d.; särsk. i uttr. (den) allmän(na) l. offentlig(a) ordning(en). Den allmänna ordningen stördes av en rad otrevliga uppträden. Det hade förekommit en del oroligheter, men regeringen lyckades snart återställa ordningen. Sörja för, vaka över, upprätthålla ordningen inom ett samhälle. The äldste såto j Regementet oförhindradhe, och höllo godh ordning. 1Mack. 14: 9 (Bib. 1541). (Landshövdingen) skall ock sig winlägga, at på landet och i Städerne god ordning hålles. LReg. 355 (1687). Förordning angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning. SFS 1915, s. 1747. — särsk. i uttr. ordningens upprätthållare l. tjänare l. väktare, om myndighetsperson med ansvar för ordningens upprätthållande, särsk. polisman. Cavallin (1876). Hellström Malmros 17 (1931).
d) om ett tillfredsställande tillstånd inom ett hus l. hem, i en familj l. skola, på en arbetsplats o. d. med hänsyn till förekomsten av vissa bestämmelser l. regler o. deras iakttagande, upprätthållandet av goda seder o. d.; ofta med bibet. av 6. Hålla ordning i sitt hem. Serenius Bbb 2 a (1734). PH 8: 542 (1766). ”Det är ingen ordning i det här huset” — sa' katten blef utkörd på julafton. Holmström Sa' han 16 (1876). ”Finns inte i mitt hus” — sa' frun om ordningen. Därs. 31. (En idog hustru) vakar över ordningen i sitt hus. Ordspr. 31: 27 (Bib. 1917). Hem utan gudaktighet och utan ordning. Fogelström Vakna 48 (1949).
e) om sättet för en enskild persons l. en persongrupps uppträdande (i allmänhet l. vid ett visst tillfälle), för att beteckna att uppträdandet är i enlighet med god sed l. skick o. bruk l. vissa regler o. föreskrifter; äv. liktydigt med: disciplin (i fråga om uppträdandet av en trupp o. d.) resp. ordningsamhet, ordentlighet, reda, hyfs (i fråga om en enskild persons uppträdande). Iakttaga, hålla ordning. Upprätthålla ordningen i en klass. Kaptenen höll strängt på ordning och disciplin inom kompaniet. Vänja ngn vid ordning. Krijgsart. 1621, s. A 2 a (”A 3 a”). Man bör .. inplanta hos .. (de unga) böjelse til ordning och renlighet. Flintberg Lagf. 1: 216 (1796). Ändamålet med alla öfningar (exercis) är .. (bl. a.) att bibringa kårens medlemmar vana vid ordning. Ahlström Eldsl. 396 (1879). — jfr FÄLT-, KRIGS-ORDNING. — särsk.
α) i uttr. kalla (äv. återkalla) ngn till ordningen, för att beteckna att ordföranden vid ett sammanträde ingriper mot en talare som i sitt tal använt olämpliga uttryck o. d. Hellberg Samtida 1: 57 (1870). VL 1893, nr 45, s. 2.
β) (†) i uttr. hålla ngn i ordning, hålla ngn till lydnad o. disciplin l. i styr l. ”i schack”. Gustaf II Adolf 250 (1621). Vi Fruentimmer kunna utan svårighet hålla den djerfvaste Karl i ordning när vi vilja. Posten 1769, s. 861. För att hålla dem (dvs. karelarna) i ordning uppbyggde marsken slottet Viborg. Fryxell Ber. 2: 69 (1826). Palmær Eldbr. 112 (1854). Auerbach (1913).
γ) (ngt vard.) i uttr. hålla ordning på ngn, hålla ngn till ett ordentligt, disciplinerat, hyfsat uppträdande, gott skick l. ordnad livsföring o. d.; få ordning på ngn, få hyfs l. ”skick o. fason” på ngn. Weste (1807). Ma chère mère .. såg .. (på Ebbas opassande beteende) med en viss amper min, som i min tanke ville säga: ”vi skola nog få ordning på dig, lilla näbba!” Bremer Grann. 1: 117 (1837). KKD 3: XXII (1907).
δ) (ngt vard.) i uttr. det är ordning (och reda) med ngn, för att beteckna att ngn sköter vad han skall på ett ordentligt, redigt, planmässigt sätt, utan slarv l. glömska l. virrighet; ofta negerat, i uttr. det är ingen ordning med ngn; jfr 3 e. Folket svirade om nätterna och om dagarne var det ingen ordning med dem. Strindberg Hems. 187 (1887). Jendrek var den ende som det var någon ordning med. Wester Reymont Bönd. 3: 369 (1924).
f) (vard.) i fråga om sak, övergående i bet.: ”fason”, ”rätsida”; i sådana uttr. som icke få någon ordning på ngt, på den tiden då det var någon ordning på ngt o. d. Östergren (1934).
g) (†) i uttr. ngt kommer i sin ordning, ngt ordnas upp l. klaras av. Finnes den anklagade brottslig, tildelas reparation straxt, execution sker och saken kommer i sin ordning, utan all apellation. Posten 1769, s. 398.
9) i den stående förb. i ordning (jfr 2 b, 6, 7, 8), i färdigt skick l. tillstånd, färdig, klar o. d.; stundom med bibet. av 6, 7 l. 8.
a) i fråga om fullbordandet av ngts tillvärkning l. utarbetande l. uppbyggande l. tillredning o. d.; särsk. i uttr. göra l. ställa l. sätta (ngn gg laga, förr äv. föra) ngt i ordning, äv. allmännare (numera vanl. med avs. på ngt konkret, t. ex. en måltid): göra l. tillvärka l. tillreda ngt, i sht förr äv. (t. ex. med avs. på skrift): sätta ihop l. författa l. skriva ngt (jfr IORDNINGSTÄLLA). Dn Ericus i Moierfui framtedde en psalmbook, som han hade verterat och fört i ordning på ena sidan suenska gen[t] emott finska. ConsEcclAboP 318 (1659). Sedan jag på nedanskrefne dag, någre Andelige Dickter i Ordning stält hade. Frese VerldslD L 4 a (1726). Laga i ordning te. De Geer Minn. 1: 104 (1847, 1892). Jag .. hade en kär sysselsättning med att ställa det nybyggda Truedstorp i ordning. Därs. 137 (1892). Den 1 maj skulle gärdesgårdarna vara i ordning. Nilsson FestdVard. 60 (1925). Om en stund .. hade hon gjort i ordning middag. Edqvist Musik 372 (1946).
b) i fråga om fullbordandet av vissa förberedelser: till reds, färdig (se d. o. 4).
α) i fråga om sak. Ha ngt i ordning, äv.: hålla ngt i beredskap. Vara l. stå l. ligga i ordning. Ställa l. sätta l. lägga l. göra (ngn gg rusta l. reda, förr äv. skaffa l. laga) ngt i ordning. Göra l. ställa i ordning (abs.), om färdigställandet av ett rum för natten l. för mottagande av gäster o. d. Alla papperen lågo redan i ordning, klara för underskrift. Riccoboni Catesby 50 (1761). Rum är i ordning för dig. Thorild Bref 1: 108 (1784). Sedan vi med maklighet uppstigit, .. reddes fem pennor i ordning. Törneros Brev 2: 121 (1827; uppl. 1925). Sigismunds resa beslöts och flottan lagades i ordning. 2SAH 14: 208 (1830). Runeberg 1: 5 (1832: Skaffa i ordning). Singoalla hade bedt honom hafva allt i ordning för uppbrott. Rydberg Sing. 102 (1865). Får jag göra i ordning nu? (säger hembiträdet). Jag skulle gå ut i kväll litet? Ullman FlickÄra 201 (1909). KyrkohÅ 1927, s. 109.
β) i fråga om person. Göra (äv. laga l. ställa) sig i ordning. Hålla sig l. vara i ordning, hålla sig resp. vara redo l. klar. (Gustav II Adolf) ställde sig några gånger i ordning och ärböd fiänden en slagtning. Hallenberg Hist. 4: 988 (1794); jfr 1 b α β'. Strindberg NRik. 153 (1882: lagade sig .. i ordning). Han kryper ut igen medan hon gör sej i ordning. Fogelström Vakna 167 (1949). I Korpamoen ställde de sig nu i ordning (för resan till Amerika). Moberg Utvandr. 202 (1949).
c) (†) i uttr. sätta sig i ordning, lugna sig, återvinna fattningen. Jeana, som haft rådrum, at sätta sig i ordning, lyfte .. up ögonen och svarade (osv.). Ekelund Fielding 20 (1765).
d) i uttr. vara l. (vanl.) komma (äv. komma sig) i ordning, vara resp. komma i ordnade förhållanden l. i lugn o. ro l. i ”normala gängor” l. (ordentligt) i gång (med ngt). Jag har just flyttat in och har inte kommit riktigt i ordning ännu. 2Saml. 7: 8 (1781). Någon dag, då jag kommer mig mer i ordning, måste Bror göra mig den äran på mitt Landtgods. 2Saml. 8: 23 (c. 1790). Jag har nu varit i Uppsala i 8 dar; ännu har jag ej kommit i ordning med min läsning. MoB 7: 1 (1799). Samtiden 1871, s. 305.
10) [jfr 6, 8] (vard.) i uttr. icke ha l. (vanl.) icke (kunna) hålla ordning på ngt (förr äv. icke hålla ngt i ordning), icke ha klart för sig hur det förhåller sig med ngt med avs. på ordning (i bet. 1), antal l. relation till ngt annat, icke ha (ordentlig) reda på ngt, röra ihop l. tappa bort ngt; förr äv. allmännare, övergående i bet.: icke känna till ngt. Ni håller era dar / Ej i riktig ordning, utan rör ihop dem. Thomander 3: 270 (1826). Majorskan: .. han har en ganska rik morbroder, vill jag minnas? / Fru Gassel: Det har jag ingen ordning på. Cramær 500Rdlr 53 (1846). Mina systrar har jag inte någon vidare ordning på. Cecilia är visst i Karlskrona. Fröding Kusinbr. 47 (1893). (Pojken, som räknade Östergötlands kyrkor) blev .. förvillad och kunde inte hålla ordning på räkningen. Lagerlöf Holg. 1: 233 (1906).
B. om viss grupp l. kategori av personer l. föremål o. d.
11) (†) om (mer l. mindre symmetriskt grupperad) samling av personer l. föremål; rad (särsk. om rad av roddarbänkar); räcka; led; serie. Schroderus Dict. 74 (c. 1635). Vthi the nidstigandes ordning äre: barnebarn, eller soneson, (dotterson) och sonedotter (osv.). Dens. Comenius 604 (1639). Uthi sielfwa kyrkian äro twenne ordningar af 40 skiöne Columner (dvs. kolonner). SvBrIt. 1: 45 (c. 1700). (Det är fråga) om ordningar af bänkar, och hvar ordning af flera bänkar. Rabbe PVetA 1770, s. 71. En ny ordning af sekler var förhanden. Melin JesuL 1: 240 (1842). — särsk.
a) om personer i procession. ConsAcAboP 7: 398 (1693).
b) om stjärngrupp l. stjärnbild. Stiernonar lysa j theras Ordning medh glädhe. Bar. 3: 34 (Bib. 1541; Apokr. 1921: på sina poster). jfr STJÄRN-ORDNING.
12) (†) om här- l. flottavdelning uppställd l. formerad på visst sätt (särsk. för strid); ofta med särskild tanke på led- l. linjeformering; jfr 1 b, 11.
a) formering; häravdelning; kolonn; led. HH 20: 172 (c. 1585). Tå nu the Celtiberiers spitzighe ordning bräckt war. Schroderus Liv. 749 (1626). (Då de upproriska bönderna) fingo se then rök och låga, som af theras byar upsteg, tå blefwo theras ordningar sönderlöste. Peringskiöld Hkr. 1: 594 (1697). JGOxenstierna 5: 13 (c. 1817). jfr KRIGS-ORDNING. särsk. i uttr. bege sig l. köra l. komma utur ordningen l. sin ordning, för att beteckna att ngn lämnar resp. kommer från (sin plats i) ledet l. sin avdelning o. d.; jfr 6 (b). Störste Parten aff Krijgsfolcket .. begofwo sigh vthur sin Ordning, och begynte plundra Fiendens Lägher. Schroderus Os. III. 2: 351 (1635). Ingen tillåtes (vid regementstransport) at utur sin ordning kjöra den andra förbi wid 24 par spös straff. ReglSwArmeen 1710, s. 16. Weste (1807).
b) om flottavdelning. Dee dansches och lybisches schepp ginge udi deras ordningh bredhvidh hvarannen. HH 20: 172 (c. 1585). Atterbom SDikt. 1: 236 (1809, 1837).
13) om avdelning l. grupp l. klass av personer l. djur l. växter l. föremål med hänsyn till deras systematiska indelning l. gruppering efter rang o. d.
a) (†) om de nio klasser l. ”grader” vari änglarna äro indelade. Alnander Sal. 27 (1771).
b) (förr) om vissa (rang)klasser vari invånarna i ett samhälle l. medlemmarna av ett stånd o. d. voro indelade. Presternar stodho j sitt rwm, och Leuiternar j sijn ordning effter Konungens bodh. 2Krön. 35: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: efter sina avdelningar). Ridderskapedt .. Hwilkett Wij (dvs. G. II A.) hafwe låthett deela j Trenne Ordninger eller Classes. RARP 1: 2 (1626). Alla Tre denna Stadsens (dvs. Thorns) Ordningar sammankallades. PT 1758, nr 28, s. 1. Efter messans slut framträda Curians alla ordningar till påfven. Fahlcrantz 4: 145 (1865).
c) (förr) om klass(avdelning) av skola (särsk. av gymnasium). Vara, sitta o. d. i (förr äv. ) en viss ordning. Vårterminen 1739 (intogs jag i skolan), då jag fick mitt rum nederst på nedra ordningen i tredje classen, och flyttades midsommaren derpå till öfra ordningen. Nyrén Charakt. 83 (c. 1765). Fredlund Dahlgren 25 (1903). — jfr LÄS-ORDNING.
d) (i fackspr., i sht zool. o. bot.) om de avdelningar vari djur l. växter l. naturföremål indelas med hänsyn till vissa (naturliga) egenskaper o. kännemärken; numera bl. om underavdelning av en klass. Herr Linnæus afskilde dem .. (dvs. de fyrfota djuren) uti vissa ordningar efter deras tänder. VetAH 1751, s. 88. Hvart och et utaf .. (naturens) Riken indelas .. uti sina Classer, hvar Class uti sina Ordningar, hvar Ordning uti sina Slag eller Slägten, och hvart Slag uti sina Arter. Regnér Begr. 175 (1780). SvUppslB (1934). — jfr DJUR-, VÄXT-, ÖRT-ORDNING.
e) (†) språklig l. grammatisk kategori. 2SAH 1: Föret. 26 (1801). Såväl singularis som pluralis delas .. i två ordningar: obestämd och bestämd. Nordvall Modersm. 32 (1863). Rydqvist SSL 4: 191 (1868).
14) (†) allmännare: avdelning, del. I denna Dalen ser man 3 Ordningar eller våningar med store Arcader, den ena öfver den andra. Björnståhl Resa 1: 286 (1771). Retzius EthnolSkr. 99 (1847).
15) (†) orden (se d. o. 3). Doch wart wår Påwe itt gott rådh, / At han wår ordning fan vppå, / Genom Ignatium Lojolam. Brasck FörlS H 3 b (1645). Eneman Resa 1: 132 (1712). — jfr MALTESER-, NUNNE-ORDNING.
16) abstraktare, om kategori l. klass som ngn l. ngt tillhör med hänsyn till storlek, komplexitet, värde l. annan graderbar egenskap, väsentligen med tanke på egenskapen; ofta liktydigt med: rang, grad; nästan bl. i sådana uttr. som av (en) högre l. lägre ordning, av första, andra, tredje osv. ordningen.
a) (i fackspr.) i fråga om olika storleks- l. styrkegrader (varvid första ordningen betecknar största storlek l. styrka, andra osv. ordningen en mindre storlek osv.). Auerbach (1913). De meteorologiska stationerna av första ordningen äro de fullständigast utrustade. Carell o. Edelstam 114 (1916). Ett fyrskepp .. med lins af 6:e ordningen. 2NF 37: 841 (1925). — jfr STORLEKS-ORDNING.
b) (i fackspr.) i fråga om olika grader av komplexitet l. en närmare l. avlägsnare relation till ngt o. d. (varvid första ordningen l. lägre ordning betecknar en enklare byggnad l. närmare, mera direkt relation, andra osv. ordningen l. högre ordning en mera komplicerad byggnad resp. avlägsnare relation). Atomer af första ordningen kalla vi dem, som äro sammansatta omedelbarligen af enkla atomer. Berzelius Kemi 3: 23 (1818). Bisatser, som bero af hufvudsatser eller annan ordgrupp, som ej är bisats, kallas bisatser af första ordningen, bisatser beroende af dessa kallas bisatser af andra ordningen. Brate SvSpr. 196 (1898). Danell SvSpr. 125 (1927).
c) i allmännare anv., i fråga om olika (grad av) betydenhet, värde, kvalitet o. d.; stundom närmande sig bet.: slag, art; utom i uttr. av första ordningen (se slutet) numera bl. tillf. Skriftställare af andra ordningen, en Rotrou, en Quinault, en Th. Corneille. 2SAH 12: 361 (1827). Husen (i Honolulu) äro af flerfaldiga ordningar, ett högst ringa antal stenhus ..; det större antalet deremot är trähus. Andersson Verldsoms. 2: 39 (1854). Vallqvist var en förmåga af högre ordning än Lindblom. Odhner G3 2: 489 (1896). SvTeolKv. 1933, s. 10. — särsk. i uttr. av första ordningen, företrädesvis (ngt vard.) betecknande att en person l. sak är mycket framstående i sitt slag l. stor i sin egenskap av ngt. Leopold 6: 341 (c. 1820). Katarina II .. var en herskarenatur af första ordningen. Pallin NTidH 116 (1887). Norin var en hedersman af första ordningen. GHT 1898, nr 47 A, s. 3. En raritet av första ordningen. Schück VittA 7: 298 (1943).
17) (†) abstraktare, i sådana uttr. som i ordning med, i bredd l. nivå l. ”klass” med; i lika ordning, på samma nivå, i samma klass; komma i ordning med, äv.: räknas med. Har den wäl orätt dömt som fordom desse tre (dvs. modern, sjömannen och soldaten), / I fahran lika hölt, i lika ordning stälte? Brenner Dikt. 1: 204 (1697, 1713). Mer gammalt är ondt att se spår eller liknelse af inom gamla stadsmurarne, om icke den långa 40 stadiers gatan får komma i ordning med. Eneman Resa 1: 148 (1712). (Farostornet) har kommit i rop och ordning med de sju värdenes undervärk. Därs. 150.
C.
18) (i vissa trakter, vard., skämts.) konkret, ss. beteckning för sak l. person som man icke närmare kan l. vill specificera l. definiera; jfr dels GREJA, sbst., MACKAPÄR, MANICK, dels FIGUR, GYNNARE, INDIVID, TYP. Sedan han stufvat in sina ordningar, klättrade han upp på taket. Strindberg Hems. 135 (1887). Jag trodde .. att det var nån tanklös ordning som glömt sätta ut adressen. Trenter Träff 256 (1948). — jfr OORDNING.
D.
19) ss. vbalsbst. till ORDNA; utom ss. för- l. efterled i ssgr bl. tillf. (Brud-)kronan påsattes och håret fick en sista ordning af prästfruns välförfarna hand. Norlind AllmogL 601 (1912; jfr ORDNA I 2). — jfr AN-, FÖR-, NY-, OM-, SAM-, SIDO-, TILL-, UPP-ORDNING m. fl.
Ssgr (i allm. till 3, 6, 8): (1) ORDNINGS-ADJEKTIV. (†) språkv. ordningstal. Pipon SvSpr. 114 (1878).
(1) -ADVERB. (†) språkv. om ordningstal i adverbiell anv. Boivie SvSpr. 66 (1820).
-ANDA, ngn gg -ANDE. [jfr t. ordnungsgeist] anda av ordning; i sht förr äv. till 8 e: ordningssinne. Hasselroth Campe 59 (1794). Nycander UngfGaml. 124 (1900).
(19) -ARBETE~020. arbete med att ordna (upp) ngt. RiksdRevStatsv. 1899, s. 209.
(8 e) -BEGÄR. (mera tillf.) jfr -nit, -sinne. Bremer Grann. 2: 134 (1837).
-BESTÄMMELSE. jfr -föreskrift; vanl. i pl. KrigVAH 1885, s. 371.
(5) -BETYG. betyg över ordning. Verd. 1886, s. 127.
-BOK; pl. -böcker. (†)
1) till 3: bok innehållande vissa föreskrifter l. statuter för en institution. 1SAH 1: 29 (1786). Svenska Akademiens ordningsbok. 2SAH 34: 215 (1861). Ljunggren SAHist. 1: 35 (1886).
2) [efter t. ordnungsbuch] klassbok, liggare (se d. o. 7). TLär. 1846—47, s. 76. OrdnNElSkolSthm 1854, s. 5.
-BUD. (i sht i vitter stil) jfr -föreskrift. Wallin Rel. 4: 131 (1825).
(6, 8) -BÅT. idrott. vid kapprodd o. d.: båt vars besättning ansvarar för ordningen på tävlingsbanan. Balck Idr. 2: 611 (1887).
-FRÅGA, r. l. f. fråga (ärende) som angår ordningen; särsk. om fråga som angår den yttre ordningen l. de yttre formerna för ngt. Eichhorn Stud. 1: 202 (1869).
-FULL.
1) (†) till 1, 6, om truppled: som utmärkes av god ordning. Nordenflycht (SVS) 3: 43 (1754).
2) (†) till 3, 6, 8, om sak, = ordningsam 1. Nordenflycht QT 1748 50, s. 35. Verldsstyrelsens stora, ordningsfulla gång. Wallin 2Pred. 3: 130 (1824). MeddSlöjdF 1892, s. 2. särsk.
a) om ngns liv: som utmärkes av ordnade förhållanden, ordnad. Ett säkert bequämligt ordningsfullt lif. Geijer Brev 16 (1809).
b) till 3 e, 8: som utmärker sig för systematisk l. metodisk reda, redig; metodisk; äv. om värksamhet o. d., närmande sig 4. JournLTh. 1809, nr 61, s. 2. Ordningsfulla och ingenting mindre än ytliga studier. Bremer FamH 1: 117 (1831).
3) (numera knappast br.) till 6, 8; i fråga om ordningen i ett rum: som är i (god) ordning, ordentlig; välordnad. Samma rum .. / Skådar du i samma hydda; / Allt så ordningsfullt, så nätt, / Bord och bänkar blomsterprydda. PoetK 1822, s. 160. SD 1892, nr 333, s. 8.
4) (numera bl. mera tillf.) till 8 e, om person l. ngns sätt o. d.: ordningsam, ordentlig; i sht förr äv.: som samvetsgrant o. noggrant följer vissa föreskrifter l. regler. 2SAH 2: 226 (1799). Har du .. Diaita iakttagit rent och ordningsfullt? Almqvist Törnr. 1: 67 (1839). Ett ordningsfullt sinne. Knorring Förh. 1: 39 (1843). Finnes någon bildad, enkel flicka, frisk, hurtig, ordningsfull .. som kan och vill åtaga sig att .. sköta enkelt hem. SDS 1928, nr 271, s. 15.
Avledn.: ordningsfullhet, r. l. f. särsk. (numera bl. mera tillf.) till -full 4: ordningsamhet, ordentlighet. Hans pedantiska ordningsfullhet. Hillman Palacio Valdés MoM 169 (1895).
(1) -FÖLJD. ordning vari olika föremål l. händelser följa på varandra; äv. om en dylik följd betraktad ss. norm l. mönster för ordningen mellan vissa föremål o. d. (särsk. i uttr. i ordningsföljd). Hammarsköld SvVitt. 1: 3 (1818). (G. Wahlenberg) uppvisade .. flera underafdelningar i lerskiffern, hvilkas ordningsföljd emellertid till en del oriktigt angafs. Linnarsson VgCambr. 3 (1869). I samtliga kyrkoböcker skola bladen vara i ordningsföljd numrerade. SFS 1894, nr 62, s. 2.
-FÖRESKRIFT~102. [jfr t. ordnungsvorschriften, pl.] föreskrift gällande den allmänna (yttre) ordningen inom ett samhälle, på en viss plats l. vid ett visst tillfälle l. de yttre formerna för ngt; vanl. i pl. Särskilda ordningsföreskrifter för Stockholm. 1NJA 1874, Utsl. s. IV. Lokala ordningsföreskrifter för mjölkhandeln. LAHT 1896, s. 212. SFS 1938, s. 697.
-FÖRSEELSE. förseelse mot ordningsföreskrift l. ordningsstadga. Östergren (1934). SFS 1942, s. 1676.
(6, 8) -GAST. (förr) sjömil. kadett med uppgift att hålla kadettmässen i ordning, duka matborden m. m. Wrangel SvFlBok 358 (1898).
(3) -GILL. (†) som är i enlighet med den för ngt visst fastställda ordningen. Gadd ÅmVetA 1770, s. 70 (1761). Strinnholm Hist. 3: 422 (1848).
-HÅLLARE. [jfr t. ordnungshalter] (numera bl. tillf.) person som upprätthåller ordningen l. håller (god) ordning ngnstädes; särsk. om polis. VetAP 1: 220 (1740). Holmström Pyren. 13 (1928; om polis).
-HÅLLARINNA. (†) = -hållerska. Franzén Skald. 4: 406 (1831).
-HÅLLERSKA. (numera bl. tillf.) kvinna som upprätthåller ordningen l. håller (god) ordning ngnstädes. Denna fru, var .. förträfflig ordningshållerska inom och utom sitt hus. Ahnfelt Rääf 250 (i handl. fr. 1809). Östergren (1934).
-HÅLLNING. (i utpräglat skriftspr.) handlingen att upprätthålla ordningen l. att hålla (god) ordning ngnstädes; i sht om polisens värksamhet. Lundin NSthm 548 (1889). SFS 1942, s. 1676.
(8 e) -IVER. jfr -nit. Knorring Cous. 2: 113 (1834).
(8 e) -KARL. (numera bl. tillf.) = ordningsman 1. Hedenstierna Bondeh. 3 (1885). Lindqvist Stud. 185 (1906).
(8 e) -KÄR. (tillf.) ordningsälskande. VerdS 188: 5 (1912).
(8 e) -KÄRLEK. förhållandet att vara ordningsälskande. SvTyHlex. (1851). Sköld Fichte 36 (1914).
-LAG, r. l. m.
1) (†) till 3: lag (se lag, sbst.1 5), norm, regel; ordning. Thorild (SVS) 1: 305 (1778). En viss allmän ordningslag .. (t. ex. för bruket af o eller å). 2SAH 17: 32 (1824). Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
2) (mera tillf.) till 3, 6, 8; = -föreskrift, -stadga. Forssell Stud. 1: 132 (1868, 1875).
(3) -LIV. (†) ordnat l. lagbundet liv. Thorild (SVS) 1: 252 (1805).
-LÖS. [jfr t. ordnungslos] (numera bl. tillf.) som är utan ordning. Dalin (1853). Östergren (1934). särsk.
1) (†) till 3 f, 6: oordnad; som är i oordning. Tartare, Araber och Cosaker, / Hwars Ordningslöse hoop alt rappar och anpacker. ÖB 46 (1712). Wingård Minn. 8: 26 (1848).
2) (†) till 3, 8: som saknar lagbunden ordning l. regelbundenhet l. system l. metod o. d., som är utan ordning o. reda. 1SAH 3: 30 (1789, 1803). (J. B. Basedow) fördömde de vanliga (läroböckerna), såsom osammanhängande, ordningslösa, icke beräknade på hvarannan. Broocman TyUnd. 2: 23 (1808). Sparre Stand. 155 (1847). särsk. om person (jfr 3): laglös. Dessa lag- och ordningslösa bofvar. Agrell Maroco 2: 155 (1798, 1807).
3) (†) till 8 e, om person (jfr 2 slutet) l. ngns livsföring: icke ordningsam, oordentlig, slarvig. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Wallin Bref 277 (1847).
-LÖSHET~20 l. ~02. förhållandet att lagbunden ordning saknas; numera bl. (tillf.) till 8: tillstånd av oordning l. laglöshet inom ett samhälle. Det onda, som uppkommer af detta ordkrångel, .. har bragt förvirring, ordningslöshet och otrygghet i de menskliga sakerna. JournLTh. 1812, nr 287, s. 3. Östergren (1934).
(3, 8) -MAKT.
1) (†) myndighet l. makt med avs. på ordningen inom ett samhälle o. d. (Domaremakten var) gifwen (åt Pilatus) .. dels .. såsom en ordningsmacht, af Gudi sielfwom stiftad och skickad; dels ock .. såsom en werdighets macht. Sahlstedt Hoffart. Bih. 5 (1720). Nordström Samh. 1: 294 (1839).
2) konkretare: myndighet med uppgift att upprätthålla ordningen inom ett samhälle; vanligen i sg. best., oftast liktydigt med: polismyndigheterna, polismakten, polisen. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 2. Förhållandet mellan ordningsmakten och allmänheten. Hellström Malmros 16 (1931). särsk. bildl. Qvickheten .. är umgängets verksamma ordningsmakt. 2SAH 19: 131 (1837).
-MAN, se d. o.
(3, 8) -MYNDIGHET. (i Finl.) jfr -makt 2, -polis. FFS 1920, nr 32, s. 55.
-MÅL. jur.
1) mål (se mål, sbst.2 1) rörande förseelse mot ordningsstadga l. ordningsföreskrift; disciplinmål. AdP 1812, 1: 705. SFS 1862, nr 15, s. 11.
2) mål (se mål, sbst.2 1) rörande förseelse mot vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen (om anmälan av boktryckerirörelse, utsättande av tryckår o. tryckort o. d.). TFF 1812, 4: 4. SFS 1925, s. 365.
(8 e) -MÄNNISKA. ordningsam o. ordningsälskande människa. SthmFig. 1845, s. 43.
-MÄSSIG. [jfr t. ordnungsmässig]
1) (†) till 3, 8: som är i enlighet med en viss (vederbörlig) form l. ordning, systematisk, metodisk; regelmässig; ändamålsenlig. 2SAH 7: 189 (1815). Förslaget, som .. låter hvarje stadsdel få sin speciella trafik ombesörjd på det mest praktiska och ordningsmessiga sätt. TT 1899, Allm. s. 91.
2) (tillf.) till 8 e: ordningsam, ordentlig. SvD(A) 1927, nr 70, s. 7.
(13 d) -NAMN. (i fackspr.) namn betecknande ordning. NF 1: 52 (1875).
(8 e) -NATUR. jfr -människa. 2SvKulturb. 1—2: 54 (1934).
(8 e) -NIT, n. (numera bl. tillf.) jfr -kärlek, -sinne. LBÄ 2—3: 139 (1797). 2SAH 37: 304 (1863).
(1) -NUMMER. nummer angivande ngns l. ngts plats i en viss ordningsföljd. PH 8: 646 (1767). Lottsedelen med Ordnings-Nummern 3. DA 1793, nr 2, s. 4.
(1) -ORD. (†) = -tal 1. Giese Sprachm. 1—3: 160 (1730).
-PATRULL. patrull med uppgift att vaka över ordningen inom en förläggning o. d. SvScoutförbBibl. 28: 164 (1939).
(8 e) -PEDANT. pedantisk ordningsmänniska. —
(3, 8) -POLIS. [jfr t. ordnungspolizei] polis (polisavdelning) med uppgift att upprätthålla den allmänna, yttre ordningen inom ett samhälle; särsk. motsatt: kriminalpolis. Snellman Tyskl. 316 (1842). SFS 1938, s. 1261.
(3) -RAK. (†) regelrätt. Det är ej någon ordningsrak didactisk Afhandling, som Academien i detta ämne åstundar. JournSvL 1797, s. 506. Sprinchorn PedUtsk. 13 (i handl. fr. 1804).
-REGEL; pl. -regler. jfr -föreskrift; vanl. i pl. L. Paulinus Gothus ThesCat. 380 (1631). Enligt skolans ordningsregler ska .. (eleverna) vara inne klockan tio. Swensson Willén 148 (1937).
-REGLEMENTE. jfr -föreskrift. KrigVAT 1835, s. 196.
(1) -RUM, n. (mera tillf.) rum l. plats i en viss ordningsföljd. SFS 1910, nr 7, s. 11.
-RÅD. om elevråd som har hand om vissa angelägenheter som beröra den allmänna (yttre) ordningen inom en skola o. d. Schulthess (1885). SvFolket 11: 282 (1940).
(3, 8) -RÄTT, r. l. m. (i Finl.) myndighet som i nybildade städer t. v. kan handha de uppgifter som eljest tillkomma magistraten (förr delvis äv. rådhusrätten). IT 1791, nr 48, s. 1. FinlStatskal. 1925, s. 79.
(1, 8 e) -RÖRELSE. gymn. beteckning för vissa gymnastiska rörelser som utföras dels för att ordna en trupp för gymnastik, dels i uppryckande l. disciplinerande syfte (t. ex. uppställning, rättning, förflyttningar o. vändningar); vanl. i pl. PedT 1893, s. 125.
(8 e) -SINNAD, p. adj. (numera bl. tillf.) som har gott ordningssinne. KrigVAH 1847, s. 68.
(8 e) -SINNE. [jfr t. ordnungssinn] sinne för ordning. 2SAH 12: 200 (1827). Saknar en husmoder ordningssinne (osv.). Langlet Husm. 9 (1884). VFl. 1937, s. 124.
(3) -SKRIVARE. (†) notarie l. dyl. (Sv.) Ordnings scriffware (lat.) Perscriptor, Tabellio, cautor .. vulgo notarius. Helsingius (1587).
-STADGA, r. l. f.
1) stadga innehållande bestämmelser rörande den allmänna (yttre) ordningen inom ett samhälle (med avs. på renhållning, handel, trafik, förlustelser o. d.). SFS 1840, nr 33, s. 3. Kongl. Maj:ts Nådiga Ordnings-Stadga för Rikets Städer. Därs. 1868, nr 22, s. 1.
2) stadga innehållande reglementariska föreskrifter (särsk. gällande den allmänna, yttre ordningen) för ett företag, en institution l. skola o. d. AdP 1809, IV. 2: 983. Ordnings-Stadga för större brännerier. SFS 1855, nr 44, s. 1. För varje skoldistrikt skola finnas dels ett reglemente, dels ock en särskild ordningsstadga. ÅbSvUndH 13: 80 (1921).
-STADGANDE, n. särsk. konkretare, = -stadga 2. Lundell (1893). Ambrosiani SvSkråämb. 41 (1920; konkretare).
(3, 8) -STATSPOLIS~102. jfr -polis. SFS 1932, s. 954.
-STRAFF. [jfr t. ordnungsstrafe] (numera bl. om utländska förh.) straff (av mindre allvarligt slag, t. ex. vite, böter) som ålägges ngn för ordningsförseelse; äv.: disciplinstraff. Jungberg (1873). OrdnStadgSthmHögsk. 1878, s. 13. Minnesskr1734Lag 2: 1006 (1934).
(8) -STÖRANDE, p. adj. (i skriftspr.) som stör den allmänna ordningen (inom ett samhälle, vid en tillställning o. d.). SPF 1815, s. 110.
(8) -STÖRARE. (mera tillf.) person som stör den allmänna ordningen (inom ett samhälle, vid en tillställning o. d.). Lundin NSthm 552 (1889).
(1) -TAL. [jfr t. ordnungszahl, fr. nombre d'ordre]
1) språkv. räkneord angivande ngns l. ngts plats i en viss ordningsföljd, ordinaltal; motsatt: grundtal, kardinaltal. Weste (1807). Danell SvSpr. 77 (1927).
2) kem., fys. tal som anger ett grundämnes plats i det system i vilket grundämnena äro ordnade med hänsyn till de motsvarande atomernas byggnad (det periodiska systemet) o. som är identiskt med antalet kärnladdningar hos grundämnets atomer, atomnummer, atomtal. 2NF 37: 927 (1925).
(3, 8) -TJÄNST. tjänst för (den allmänna) ordningens upprätthållande. BtRiksdP 1933, 4: nr 254, s. 9.
(3, 8) -TRUPP. trupp med uppgift att upprätthålla (den allmänna) ordningen på en plats o. d. Tingsten AnvTakt. 133 (1887).
(3, 8) -VAKT. vakt med uppgift att upprätthålla ordningen (inom ett samhälle, på en plats, vid en tillställning o. d.); särsk. om dylik (polis)vakt som avlönas av enskild person l. organisation; oftast konkret, om vaktmanskap l. om enskild vakt. Lundin (o. Strindberg) GSthm 376 (1881). Ordningsvakt å torgdagar vid Fjärdhundra stationssamhälle. UNT 1928, nr 10049, s. 8.
(8 e) -VAN, adj. (mera tillf.) van vid ordning. SvD(B) 1928, nr 105, s. 15.
(8 e) -VANA. (mera tillf.) vana vid ordning. Wallin Rel. 1: 358 (1821, 1825).
(8 e) -VÄN, m.||ig. (numera bl. tillf.) ordningsälskande person; ”vän av ordning”. DA 1771, nr 56, s. 1. Rydberg Faust 83 (1876).
(3, 8) -VÄRK, n. (†) värk l. myndighet med uppgift att upprätthålla ordningen inom ett samhälle o. d.; särsk.: polisvärk. Berch Hush. 11 (1747). Björnståhl Resa 1: 292 (1771).
(3, 8) -VÄSEN, äv. -VÄSENDE. sammanfattande, om allt vad som hör till ordningens upprätthållande inom ett samhälle; särsk. om polisväsendet. BtRiksdP 1917, XIII. 5: nr 12, s. 3.
(8 e) -ÄLSKANDE, p. adj. [jfr t. ordnungsliebend] som älskar ordning. SvT 1852, nr 152, s. 4. Fru Karlsson var en renlig och ordningsälskande kvinna. Hedberg Skära 73 (1931).
(8 e) -ÄLSKARE. (mera tillf.) ordningsälskande person. Östergren (1934).
(1) -ÄNDELSE. (†) språkv. avledningsändelse varmed ordningstal bildas (till grundtal). Fryxell SvSpr. 37 (1824). Schiller SvSpr. 53 (1855).
(1, 8 e) -ÖVNING. [jfr t. ordnungsübung] gymn. jfr -rörelse; vanl. i pl. Santesson Nat. 150 (1880).
Avledn.: ORDNINGSAM, äv. ORDNINGSSAM, adj. (ordning- 1785 osv. ordnings- 17851934)
1) (†) till 3, 6, 8: som är (l. sker) i enlighet med en viss (fastställd, rådande) ordning l. lag l. regel l. en viss (riktig) metod; metodisk, systematisk; som är i riktigt l. vederbörligt skick, ordentligt gjord l. inrättad, välordnad, ordentlig; äv. närmande sig dels bet.: präktig, dels bet.: samvetsgrann, omsorgsfull (jfr 2). En ganska ordningssam och vacker byggnad. Johansson Noraskog 1: 55 (i handl. fr. 1785). Ordningsam vård af yngre .. handlingar. Frey 1844, s. 396; jfr 2.
2) till 8 e, om person: som sköter sina åligganden med ordning o. reda, som har gott sinne för ordning, ordentlig. ÖgCorr. 1854, nr 77, s. 4. Ordningsam, plikttrogen flicka .. får snarast plats som barnhusa. SvD(A) 1934, nr 6, s. 16.
Avledn.: ordningsamhet, äv. ordningssamhet, r. l. f. till ordningsam 2: egenskapen l. förhållandet att vara ordningsam, ordentlighet. SvBL 9: 172 (1882).
Spoiler title