SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
ORFIKER or4fiker l. 302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(förr äv. -phik-)
Etymologi
[jfr t. orphiker, eng. orphic, fr. orphique; av lat. orphicus i substantivisk anv. (se ORFISK)]
rel.-hist. anhängare av orfismen. Atterbom PoesH 2: 121 (1848). Söderblom ÖversRelH 45 (1912).
Spoiler title