SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
ORGANISATÖR or1ganis1atö4r l. 4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av fr. organisateur, avledn. av organiser (se ORGANISERA)]
person som organiserar l. som har organisationsförmåga. Liljecrona RiksdKul. 380 (1840). Högskolans organisatör och entusiastiske gynnare Albert Lindhagen. Sthm 1: 359 (1897). Stadens polismästare .. (var) en utmärkt organisatör. Hellström Malmros 285 (1931). Den livländske köpmannen (Rademacher), som blev det svenska finsmidets organisatör. Dædalus 1942, s. 47.
Spoiler title
Spoiler content