SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
ORNAMENTERA or1namänte4ra l. ωr1- l. å1r-, l. -men-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr ORNAMENTATION (se avledn.).
Etymologi
[av t. ornamentieren l. fr. ornementer; jfr eng. ornament; till ORNAMENT]
1) till ORNAMENT 2: förse l. pryda (ngt) med ornament; i sht i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. samt ss. vbalsbst. -ing; ss. vbalsbst. -ing äv. dels (konkretare): sätt att pryda med l. anbringa ornament, dels (rent konkret): ornamental utstyrsel, ornament. Nilsson Ur. 2: 12 (1862; vbalsbst.). Bronskärlet .. visar sig genom teknik och ornamentering vara samtidigt med den äldre delen af Hallstattperioden. 2VittAH 30: 155 (1885). Heidenstam End. 106 (1889; i p. pf.). Fotställningen ornamenteras med .. vågsnirklar. PT 1908, nr 274 A, s. 2. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 241 (vbalsbst., konkret).
2) (i sht i vitter stil) allmännare l. bildl.: utsmycka l. pryda l. dekorera (ngt l. ngn); nästan bl. i p. pf. (stundom äv. i p. pr.) med mer l. mindre adjektivisk bet. samt ss. vbalsbst. -ing (särsk. i konkret anv.). Wennerberg Bref 2: 130 (1852; i p. pf.). Linnarsson VgCambr. 61 (1869; ss. vbalsbst. i konkret anv., om linjemönster på trilobits panna). Detta mytologiskt ornamenterande manér (i J. G. Oxenstiernas naturbeskrivande diktning). Lamm UpplRom. 1: 422 (1918).
Ssgr (till 1): ORNAMENTERINGS-KONST. (mera tillf.) ornamental konst, ornamentik. AB 1890, nr 257, s. 2.
-LUSTA. (tillf.) jfr lust 1. Form 1942, s. 152.
Avledn.: ORNAMENTATION10104, r. [jfr t. o. eng. ornamentation, fr. ornementation] (i sht i fackspr., mindre br.) till 1: ornamentering. AntT XVIII. 1: 140 (1905).
Spoiler title
Spoiler content