publicerad: 1950
OROA ω3~rω2a (oro´a Weste), v. -ade; l. (i bet. 2 b) OROAS ω3~rω2as, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749), Ekblad 416 (1764)); -ARE (†, Serenius N 4 b (1734, 1757), AJourn. 1815, nr 190, s. 3).
Ordformer
(-a 1660 (: beoro[a]), 1675 (: förorohat), 1681 osv. -as 1745 (möjl. pass.), 1753 osv.)
Etymologi
[fsv. oroa, oroas; jfr d. uro, nor. uro(e), isl. úróa, mlt. unrouwen, ä. t. unruhen; avledn. av ORO]
1) till ORO 1: utsätta (ngn l. ngt) för störningar l. ingripanden l. förändringar (i hans l. hennes resp. dess lugn l. normala liv l. tillstånd l. värksamhet l. fortgång o. d.); störa l. ofreda (ngn l. ngt); icke låta (ngn l. ngt) vara l. leva resp. utövas i fred l. i lugn o. ro; äv. abs.; äv. med sakligt subj., särsk.: invärka störande på (ngt); äv. dels i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som innebär störningar l. avser att störa, dels i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., stundom övergående i bet.: ojämn l. orolig. Feltherren Potoski .. lärer giöra sin flit .. at oroa fienden. Carl XII Bref 112 (1711). Syndaren wil intet blifwa oroader i sin söta sömn. Swedberg Dödst. 577 (1711). Compassen, som .. mycket oroas af Jern-os, om sådant i marken är nära förhanden. PH 5: 3377 (1752). Ekelund Fielding 193 (1765; i p. pf., om puls). (Laxöringens) favoritställe .. dit den alltid tager sin tillflykt, då .. den jagats eller oroats. Hammarström Sportfiske 102 (1925). UnderbefIKustartill. 1945, s. 134 (i p. pr., om artillerield). jfr (†): Den ädelmodiga Christina, hade .. den smärta, at se sin kära Herres ben .. oroas och vanäras (då Kristiern II lät gräva upp den begravne Sten Sture). Celsius G1 1: 74 (1746); jfr b (β). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) med avs. på ort l. gräns l. hav o. d. (jfr b α): antasta (med krig l. härjningar o. d.), ofreda; äv.: göra osäker. Serenius Rr 4 b (1734). Ståthållaren i Norrige, Gref Gyldenlöv oroade gränsen vid Bohus län. Schönberg Bref 2: 376 (1778). De sjöröfvare-skaror som sedan länge oroade Östersjön. Geijer SvFolkH 1: 221 (1832).
b) (†) övergående i bet.: vålla (ngn) obehag l. omak l. besvär l. möda; besvära l. genera (ngn); äv. abs.; äv. med avs. på kroppsdel o. d.: irritera l. plåga o. d.; jfr ORO 1 d. (”Törnträdets”) taggar voro två toll långa, som intet litet oroade Arabernes fötter, då de barfotade spatserade här öfver. Eneman Resa 2: 17 (1712). Om någon Prästman .. om Promotorial oroar Öfverheten och förnäme Stånds-Personer. PH 1: 494 (1723). Tobaks-lukten oroar mig. Serenius (1741). Under heta tiden, då dam oroar, blifva .. (vägarna) bestänkte med vatn. Thunberg Resa 3: 120 (1791). Meurman (1847). jfr: Kevenberg .. låter några väl måttade slag af högra handen oroa honom på ena kinden. Palmstjerna Snapph. 2: 206 (1831). särsk.
α) om sjukdom, värk o. d.: ansätta l. besvära (ngn); vålla (ngn) smärta l. plågor o. d.; äv. med avs. på ort: hemsöka; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Faggot ÅmVetA 1744, s. 27 (om värk). (Sparre) gjorde .. af de gamla Slottshvalfven et djupt fall, hvilket honom några veckor oroade. Celsius ÅmVetA 1748, s. 12. Den 17 (juni), då hans maj:t kände sig mycket oroad, uttröttad, och hostade mer än de föregående dagarna. ESchröderheim (1780) i MoB 6: 31; jfr 2. En pestartad sjukdom (spridde sig) öfver hela Italien och oroade äfven Rom. Emanuelsson Plut. 1: 25 (1842).
β) övergående i bet.: kränka l. såra (ngt). (Jag) kan .. ej oroa deras blygsamhet. Strömer ÅmVetA 1768, s. 67.
d) (†) övergående i bet.: störa l. trakassera (ngn) i hans goda förhållande till en annan, vålla split l. osämja; jfr 2. Verelius 247 (1681).
2) till ORO 2: störa sinneslugnet l. sinnesjämvikten hos (ngn); vålla (ngn) oro; särsk.: ängsla l. bekymra (ngn); äv. med avs. på ngns sinne l. hjärta l. samvete o. d.; ofta med sakligt subj.; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk anv., stundom: bekymrad, orolig. Desse .. tanckar oroade hans hierta. Ehrenadler Tel. 250 (1723). Det oroar Er ej om hela verlden förginges, blott at ni finge lefva. Eurén Kotzebue Cora 92 (1794). (Geijer) har ådragit sig en förkylning, och hans hustru är mycket oroad. Atterbom Bref 281 (1826). Siwertz JoDr. 155 (1928). — särsk.
a) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som inger l. är ägnad att inge oro, oroväckande; äv. ss. adv. Oroande rykten, underrättelser, nyheter. Medel att förjaga oroande tankar. 3SAH LII. 2: 694 (1800). (De) gingo .. med ett oroande hjärtligt avsked. Hallström Händ. 250 (1927).
b) refl. l. ss. dep.: känna oro, känna sig l. vara l. bli orolig; särsk.: bekymra sig, ängslas; särsk. i uttr. oroa sig l. oroas för l. över, förr äv. om ngt (l. ngn). Du har ingen anledning att oroa dig! Stiernman Riksd. 2578 (1727). Borg Luther 2: 227 (1753: om). Han hade .. bedt henne icke oroas för sin far. Höglund Skogsinsp. 130 (1906). Wester Aksakov Fam. 255 (1911: öfver). jfr: (Den sjuke) blef .. mållös, oroades mycket, kastade och häfde sig i sängen. HdlCollMed. 21/1 17—46 (1745); jfr 1 b α.
3) (tillf., †) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om mynt: som icke ändras till sitt värde, som bibehålles vid sitt värde; jfr O- 3 anm., ävensom OFREDAD 2 anm. Fyra millioner inbyggare (finnas i Holland), alle säkre .. om deras egendom. förmedelst et ständigt oroadt och vigtigt mynt. Hårleman PVetA 1746, s. 17.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content