SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
O- ssgr (forts.):
OSEDVANA. (†) ovana, osed; jfr o- 2. Stiernman Com. 1: 468 (1602). VDAkt. 1671, nr 170.
OSEDVANLIG3~020, adj.; adv. -en (†, Florman Abildgaard 103 (1792), -t. (-lighit, n. 1619) Schroderus Dict. 192 (c. 1635). [jfr d. usædvanlig] 1) (†) som strider mot god sed; otillbörlig; jfr osedlig 1. Schmedeman Just. 107 (1593). At H. K. M. hafwer latit een sådan hård och osedhwanligh Skrifwelse .. til H. F. N. vthgå. Chesnecopherus Skäl Ll 2 a (i handl. fr. 1595). (Länsmannen begärde) af Fogden, dett Birckarlan måtte blifwa förnekadt sådana olaglige och osedwanlige reeser sigh att företaga. Norrl. 10: 13 (1615). AJGothus ThesEp. 2: 141 (1619). 2) (i sht i skriftspr.) ovanlig; särsk.: ovanligt stor o. d.; med abstrakt huvudord. Schroderus Dict. 192 (c. 1635). Du måtte ha et osedvanligt godt tålamod. Rodhe Lindblom 14 (i handl. fr. 1771). Sverige (hade) i .. (E. G. Boström) en politiker af stora linjer, en man med osedvanlig begåfning. LD 1907, nr 45, s. 2. SDS 1947, nr 315, s. 14.
OSEENDE, p. adj. (i vitter stil) som på grund av själsfrånvaro icke uppmärksammar vad han ser; vanl. i utvidgad anv., om ögon, blick o. d. Tell Wilder SLuisBro 52 (1928; om person). Han satt med oseende ögon och slappa drag, som i dvala. Ancker Haslund Zaj. 93 (1934). Edquist OsynlStängs. 259 (1944).
OSEGELBAR3~002 (osegelba´r Weste). om hav, flod o. d.: icke framkomlig för större fartyg (eg. segelfartyg). Serenius K 4 b (1734). Lefrén Förel. 3: 152 (1817).
Avledn.: osegelbarhet, r. l. f. VDAkt. 1782, nr 226.
OSEGER. (-seger 16721905. -siger 1716) [fsv. osigher; jfr isl. úsigr] (numera bl. ngn gg arkaiserande, om forntida förh.) nederlag; jfr o- 2. Verelius Herv. 109 (1672; isl. orig.: osigur). SvFmT 12: 357 (1905).
OSEKTERISK. (i fackspr.) icke sekterisk. En fri, osekterisk, praktisk kristendom. NF 5: 167 (1881). Brilioth SvKyrkKunsk. 13 (1933).
OSEN, adj. [sv. dial. osen] (†) icke senfärdig, icke sen; snabb, rask. Lind (1738). Möller (1807).
Spoiler title
Spoiler content