SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
OST ωs4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (företrädesvis i bet. 2 b, 3, 4 b γ, c) -ar (G1R 1: 151 (1523) osv.) ((†) -er G1R 23: 18 (1552), BoupptSthm 1670, s. 1616; -e G1R 3: 21 (1526)).
Ordformer
(ost (-th) 1523 osv. oost(h) 15261717)
Etymologi
[fsv. oster, fgutn. ustr, sv. dial. ost, ust, wåst; motsv. fd. ost, oosth (d. ost), isl. ostr; av ett urnord. justa-; jfr fin. juusto, estn. juust, lap. vuosta (sannol. lånade från nord. l. germ. språk); sannol. rotbesläktat med lat. jus, sås, soppa (jfr SCHY), sanskr. yūs, yūṣa-, soppa, ävensom gr. ζωμός, soppa, buljong, o. urspr. betydande: ostmassa. — Jfr YSTA]
1) (numera bl. mera tillf.) om den geléartade l. korniga massa som erhålles ur mjölk gm syrning l. gm (uppvärmning o.) tillsättning av löpe: ostmassa (huvudsakligen bestående av i förra fallet fritt kasein, fett o. vatten, i senare fallet parakaseinkalk, fett o. vatten); stundom motsatt: vassla; i sht förr äv. om det vid beredning av ostlöpe använda innehållet i spädkalvars löpmage; förr äv.: kasein, ostämne. Haffuer tu icke molkat migh såsom miölk, och lätit migh ystas såsom oost? Job 10: 10 (Bib. 1541). Vtur en slachtad kalf, som druckit bara miölken, tages magen, i hvilken ligger en hop ost. Broocman Hush. 3: 9 (1736). Berzelius Kemi 4: 285 (1827; om ostämne). Ostens utfällning, som utföres på olika sätt, hvarigenom vasslan mer eller mindre fullständigt afskiljes. 2NF 20: 1042 (1914). — jfr FÄRSK-, GRÄDD-, KALV-, KES-, MJÖLK-OST m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) om den ostmassa som avskiljes, då varm mjölk o. surt öl l. vin blandas; jfr 3. Slåå .. (kokt söt mjölk) uppå kalt ööl, tagh så osten af ölett. OMartini Läk. 36 (c. 1600). Valleria Hush. 6 (c. 1710; om vinost). jfr VIN-, ÖL-OST.
b) (numera knappast br.) lant. i uttr. ost i grädden, ss. beteckning för mjölkfel bestående i att grädden ystar sig (utan att mjölken surnar). Juhlin-Dannfelt 271 (1886). SmSkrLandth. 29: 25 (1886).
2) om produkt som framställes av ostmassa gm olika procedurer (brytning, formning, pressning, lagring o. d.) o. som användes ss. näringsmedel; äv. om ännu icke fullt färdigberedd produkt som till utseende o. konsistens mer l. mindre överensstämmer med den färdiga varan (i denna anv. utan skarp avgränsning från 1). — jfr BARNSÖLS-, BOND-, DESSERT-, EDAMER-, EXPORT-, FET-, FÅR-, FÄRSK-, GAMMEL-, GET-, GRÄDD-, HERRGÅRDS-, HOLLANDS-, JUL-, KLOT-, KOMJÖLKS-, KRYDD-, KUMMIN-, LÖP-, MARGARIN-, MJUK-, PRÄST-, SCHWEIZER-, SKARP-, SKUMMJÖLKS-, SMUL-, SMÅLANDS-, SMÄLT-, STILTON-, SÖTMJÖLKS-OST m. fl.
a) ss. ämnesnamn o. i närstående anv.; särsk. om (skivor av) dylik produkt ss. smörgåspålägg l. maträtt (mellan- l. efterrätt) o. d. Stark, mild, mjuk, hård, gammal, färsk, holländsk, fransk, fet, mager, kryddad, okryddad, storpipig, småpipig, tät, riven ost. Helfet, halvfet, kvart(s)fet ost, se HEL-FET osv. Blöt, grön ost, se BLÖT, adj. 1 d, GRÖN, adj. 1 b. Skära ost (till smörgåsen). Ost och käx. Smör, bröd och ost. Ost och kaka, se KAKA, sbst. 1 a. G1R 3: 20 (1526). Efft(er) Måltid .. Til kung(lig)e Ma(jestä)tz til ost Renst win — ½ stop. VinkällRSthm 1557. Man honom fägna skulle, / Med bränvin, bröd och ost. Livin Kyrk. 115 (1781). Näst smöret är osten den viktigaste af de produkter, som erhållas ur mjölken. LB 3: 457 (1905). Ost överdras före lagringen ofta med en hinna av paraffin för att hindra uttorkning. BonnierKL 8: 1460 (1926). jfr: Bättre semmer (dvs. passar) skäre osten, än skårpan. SvOrds. A 3 b (1604) [jfr fsv. bäthir quämmir skrapa osten än skrädha]; jfr b. — särsk.
α) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Ost är effterrätt .. (dvs.) Osten kommer altijd sijdst på Bordet, och (som Medici meena) ligger längst i Magan. Grubb 654 (1665). Nær tiggaren får ost, vill han ock steka honom. Murberg FörslSAOB Bih. (1791); jfr: När tiggarn får ost, vill han ha honom stekt. Rhodin Ordspr. 100 (1807). På Osten och i Spelet, pröfvar du Mannens anständighet. VexiöBl. 1819, nr 14, s. 2. Prata smörja går väl an, men äta ost när man ingen har, det är värre dä, sa stalldrängen till Kapten Natt och Dag. Granlund Ordspr. (c. 1880). Den som lånar ost, får betala smör. Därs. Lätt bröd och tung ost äro bäst. Ström SvenskOrdspr. 106 (1926).
β) ss. förled i ssgr betecknande maträtter, bakvärk o. d. vari (riven) ost ingår ss. beståndsdel l. smaksättningsmedel.
b) om enskilt stycke av ost i bet. a (av växlande, ofta mer l. mindre cylindrisk form o. ofta omgivet av ett hårdare ytlager), sådant det framställes av tillvärkaren o. föres i marknaden. En hel, en halv ost. Flata l. klotformiga ostar. G1R 1: 151 (1523). Osther effter fåren. Därs. 23: 18 (1552). Förvisso en grön ost Månen ej är. Sjöberg (SVS) 1: 297 (1824); jfr MÅNE, sbst.2 1 g γ. ”Jag sitter inte så illa” — sa' råttan, satt på osten. Holmström Sa' han 47 (1876); jfr a α. En .. runt om ostens mitt löpande röd rand. SFS 1925, s. 1125. — särsk. i (mer l. mindre utförda) jämförelser. Geijer Brev 219 (1827). Våran prost / är rund som en ost / och lärd som själfva den onde. Fröding Guit. 28 (1891). Solen hängde som en gul ost i diset. Sundström Ljug. 44 (1934).
3) i utvidgad anv., om ss. näringsmedel använd produkt som framställes gm inkokning av ostvassla, mesost; äv. allmännare, om produkt l. maträtt l. konfekt o. d. som mer l. mindre påminner om ost (i bet. 2 a, b), särsk. om dylik produkt osv. som tillagas av mjölk l. ostmassa; numera företrädesvis i ssgr o. elliptiskt för dylika. Sjöberg Singstock 205 (1832). Kjellin 821 (1927; om mesost). jfr BJÖRN-, BRYN-, FIKON-, GRYN-, GRÄDD-, GUBB-, KALV-, MANDEL-, MES-, MJÖL-, MJÖLK-, MYSSJE-, RÅMJÖLKS-, STEK-, SÖT-, VASSLE-, VIN-, ÄGG-, ÖL-OST m. fl. — särsk. ss. senare led i ssg betecknande vid mesostberedning uppkommet skum (huvudsakligen bestående av äggviteämnen); se KASOST.
4) mer l. mindre bildl.; jfr 3.
a) i vissa uttr.
α) [med avs. på bet. jfr ge ngn en avhyvling (se AVHYVLA 2 slutet)] (†) skära över osten, icke skräda orden (vid tillrättavisning o. d.), sjunga ut, taga bladet från munnen. Lind (1749). Heinrich (1828).
β) (vard.) i sådana uttr. som betala (ngn) l. ge (ngn) l. l. ha (betalt) för gammal ost, låta (ngn) resp. få umgälla l. sota för en tidigare begången oförrätt l. kränkning o. d., ge (ngn) resp. få igen l. betalt. Betala någon för gammal ost. Möller (1790). Ska' icke nu bondpinarne på herregårdarna och blodsugarne der nere i staden få betaldt för gammal ost! Crusenstolpe Tess. 5: 266 (1849). NDA 1914, nr 118, s. 3 (: ge .. betaldt). Nu ska du ha betaldt för gammal ost! Engström Bläck 7 (1914). Jag ska ge dej för gammal ost. Lo-Johansson Gen. 451 (1947).
γ) (i vissa trakter, vard.) ha ätit sin sista ost, vara dödens, vara räddningslöst förlorad. Wigström Folkd. 1: 282 (1880). SDS 1947, nr 301, s. 14.
b) om sak; särsk.
α) (†) om ngt angenämt l. skönt (som förhöjer värdet av ngt). Hjertligen välkommen opp i Akademien i eftermiddag, i synnerhet med ost — h. e. de poëtiska talen. 3SAH XLVIII. 2: 22 (1840).
β) med. o. veter. om ostliknande massa av död vävnad; i sht om dylik gm lungtuberkulos uppkommen massa i lunga; jfr OSTIG slutet, OST-VANDLING. Westergren LungSj. 184 (1932).
γ) [jfr 2 b] ss. efterled i ssgr betecknande vissa växter med ostliknande frukter; se FLOTT-, KATT-OST.
c) [jfr 2 b] om person.
α) [jfr motsv. anv. av sådana ord betecknande (klumpiga) livlösa ting som KÅL-HUVUD, SPÅN] (†) dum person, dumbom; äv.: lymmel l. fähund o. d. Pierre. .. (Du har icke uppfört dig) som en dum Åsna. Jean. Non si fait non. Pierre. Ey heller som en gemen Ost. Lagerström Jean 79 (1744; d. orig.: som en Fæhund). Figurl. sæges om en dum mænniska: Det är en ost. Murberg FörslSAOB Bih. (1791; vard.).
β) [jfr α] (†) i uttr. olycklig ost, (gm glömska l. försumlighet o. d.) olycklig person. CFDahlgren 2: 302 (1821).
γ) [jfr α] (vard.) i uttr. lycklig ost l. lyckans ost, person som gynnas av lyckan l. har tur; ofta med mer l. mindre utpräglat bibegrepp av att detta sker (alldeles) oförtjänt (trots enfald l. dumhet o. d.); jfr VÅP-LYCKA; äv. allmännare: lycklig l. avundsvärd människa. CFDahlgren (1824) hos Thomander TankLöj. 112. Herr Baron är en lyckans ost. Blanche En tr. upp 21 (1843). Masken. Jag har fribiljett till alla baler. Knut. Det var en lycklig ost det. Dens. DödFadd. 73 (1850). De lyckliga ostar, som i arla morgonstunder fått slå ut sina spön utefter buktande vassbänkar. Sparre MosJ 153 (1922).
Ssgr (i allm. till 2 a): A: OST-AFFÄR. särsk. konkret; jfr affär 6 slutet. GbgAdrIndKal. 1893, Ann. s. 165. —
-AGN. (numera bl. tillf.) fisk. agn (se agn, sbst.1 1 a) bestående av ost (stundom blandad med mjöl o. honung o. d.). Schultze Fisk. 182 (1778).
-ALTARE. (förr) altare där kvinnor efter kyrktagning lade ost ss. offer till präst l. klockare; jfr kak-altare, kaka, sbst. 1 a. SvKyrk. Uppl. 2: 159 (i handl. fr. 1659).
-ARBETE. (†) om ostberedning. IErici Colerus 2: 23 (c. 1645).
-ARTAD, p. adj. Wikforss 1: 909 (1804).
(2 a β) -BAKELSE. (numera bl. mera tillf.) kok. om olika slag av bakvärk innehållande ost l. ostkräm l. om kulor av ostkräm o. d. Nordforss (1805). VärldBillMat 1: 218 (1938).
-BAKTERIE. (i fackspr.) i ost befintlig bakterie; särsk. (i vard. fackspr.): ostmognadsbakterie. LB 3: 539 (1905). SvJordbrB Mjölk 441 (1927).
(1) -BALJA. [jfr d. ostebalje] (i sht förr) balja (se balja, sbst.2 1) använd vid ostberedning (särsk. för ystning av löplagd mjölk); jfr -kar 2. TByggn. 1859, s. 56.
(2) -BAND. [jfr lap. vuostapadde] (om lapska förh.) med en träbricka vid vardera ändan försedd läderrem varpå ostar uppträdas för förvaring, varvid remmen upphänges på mitten över en stång. Fatab. 1934, s. 261. —
-BEDÖMNING. Samuelsson Ostberedn. 188 (1948).
(2 a β) -BEIGNET ~bänjä2 l. -je2, r.; best. -eten 2n l. -e2n; pl. -eter 2er l. -e2er l. -ets 2 l. -e2. (-beignet 1896 osv. -brigné 19271937) [senare leden av fr. beignet, i flottyr o. d. kokt bakvärk, av ffr. buignet, avledn. av buigne, bula] kok. liten, rund, i flottyr kokt bulle innehållande bl. a. riven ost (i sht serverad till soppa l. buljong); vanl. i pl., stundom äv. i sg. koll. Nordenfalk GBord 105 (1896; i pl.). HemKokb. 53 (1903; koll.). GodMat 284 (1938; i pl.).
-BEREDARE. (i sht i skriftspr.) jfr -beredning. QLm. 3: 37 (1833).
-BEREDNING. jfr beredning 2. LAH 1828, s. 132. —
-BILDNING.
1) till 1, 2 a: bildning (se d. o. 4 a) av ostmassa (gm syrning l. löpning av mjölk) l. av ost (gm lagring o. d.). Liedbeck KemTekn. 760 (1867). Flodström SvFolk 280 (1918).
2) med. o. veter. till 4 b β. Nyström Kir. 2: 50 (1929).
(2) -BINDA, r. l. f. (i fackspr., ngt ålderdomligt) binda av bomull (i sht förr äv. av linne) varmed cylindriska ostars mantelyta omviras under lagringen; jfr -duk. Juhlin-Dannfelt (1886).
-BIT.
1) (i fackspr.) till 1: stycke av ostmassa. Grotenfelt Mejerih. 162 (1881).
2) till 2 a: stycke l. skiva av ost. Hagberg Shaksp. 11: 122 (1851).
-BOD. [jfr d. ostebod, t. käsebude]
1) (i sht förr) bod (se bod, sbst.1 2) l. rum för förvaring l. lagring av ost (jfr -kammare). Nordforss (1805).
2) (med ålderdomlig prägel) = -affär. Wikforss 1: 909 (1804). Jensen Mickiewicz Tad. 275 (1898). RTKatal. 1938, 4: 664 (i sg. best. ss. namn på affär).
-BORR. [jfr holl. kaasboor, t. käsebohrer] (i fackspr.) instrument för provning av ost, bestående av ett ihåligt, vid mynningen skarpslipat, ovanför mynningen åt ena sidan öppet rör. Lind 1: 995 (1749). SFS 1926, s. 72. —
-BRICKA, r. l. f. bricka med (flera olika sorters) ost; äv. om ostfat (av glas l. porslin). BoupptVäxjö 1882.
(1) -BRYTARE, r. l. m. (i fackspr., utom i ssgn ostbrytar(e)-kniv numera föga br.) redskap för brytning (sönderrörning) av ostmassa; jfr -grep, -kniv 1, -lyra, -sabel. LAH 1845, s. 78. Langlet Husm. 856 (1884). Ssg: ostbrytar(e)-kniv. = ost-kniv 1. Grotenfelt Mejerih. 248 (1886).
(1) -BRYTNING. (i fackspr.) handlingen att medelst ostbrytningskniv o. d. röra sönder (bryta) stelnad ostmassa för frånskiljande av vasslan. Grotenfelt Mejerih. 186 (1886). Ssg: ostbrytnings-kniv. (i fackspr.) = ost-kniv 1. Cowan-Nyberg VesterbSötmjOst 71 (1892).
(1, 2) -BRÄDE. [finlandssv. dial. ostbräde] (i sht i Finl.) bräde varpå ostar ställas för lagring l. varpå ostmassan formas. Fatab. 1946, s. 88. —
-BUR. (förr) av spjälvärk gjord burliknande inrättning för torkning av ost i det fria. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). CFDahlgren 1: 55 (1831).
-BÄNNE. [fsv. ostabände (GU C 20 1: 275 (: oostabändhe)), sv. dial. ostbände, ostbänne] (†) = -bur. Wallenius Proj. F 6 a (1682). Törneros Brev 1: 347 (1826; uppl. 1925).
(1, 2) -DUK. [jfr holl. kaasdook] (i sht i fackspr.) (glestrådig) duk (av bomull, i sht förr äv. av linne) vari ostmassan placeras under pressningen; äv. om dylik duk använd för andra ändamål. Wahrman Manski o. Wolstein 110 (1807). Wirgin Häls. 4: 427 (1939).
-FABRIK. (numera föga br.) jfr -mejeri, ysteri. QLm. 3: 39 (1833). Kjellin 821 (1927).
-FABRIKATION. = -tillvärkning. QLm. 3: 33 (1833).
-FAT.
1) (†) till 1, 2, = -form II 1. Serenius Lll 4 b (1734).
2) till 2 a: fat (se d. o. 3) avsett för uppläggning o. servering av ost. BoupptSthm 1667, s. 1221 (1668).
-FEL, n. (i sht i fackspr.) felaktig beskaffenhet hos ost. Holmström Naturl. 3: 137 (1889).
-FJÄRDING. (†) = -bur. Kalm VgBah. 212 (1746).
-FLUGA. insekten Piophila casei Lin., vars larver leva i ost o. andra feta animaliska ämnen. Linné Vg. 37 (1747). Ostflugan har en längd af 4 à 5 millimeter. LB 3: 523 (1905).
-FORM; pl. i bet. I -er, i bet. II -ar. [jfr dan. o. nor. osteform, holl. kaasvorm, t. käseform]
I. (tillf.) till 2 b, motsv. form I 1. I ostform. Östergren (1934).
II. motsv. form II.
1) (i sht i fackspr.) till 1, 2: form (se d. o. II 1) av trä l. plåt o. d. vari ost formas (vanl. gm pressning); jfr -kar 1. HovförtärSthm 1722 B, s. 651. VaruhbTulltaxa 1: 236 (1931).
2) (mera tillf.) kok. till 2 a β: litet bakvärk gräddat i form o. innehållande bl. a. riven ost. Högstedt KokB 428 (1920; i pl.).
(2 b) -FORMAD, p. adj. (mera tillf.) Östergren (1934).
(2 b) -FORMIG. (mera tillf.) Balck Idr. 3: 113 (1888; om curlingstenar).
-FRAMSTÄLLNING~020. Bolin VFöda 184 (1933).
-FÄRG. [jfr dan. o. nor. ostefarve, t. käsefarbe, eng. cheesecolour]
1) (föga br.) till 1: kaseinfärg. Eneberg Karmarsch 1: 215 (1858).
2) till 1, 2 a: färg för färgning av ostmassa; särsk. om dylik färg bestående av en alkalisk lösning av orleana. LAH 1845, s. 80.
3) (mera tillf.) till (1 o.) 2: sådan gul l. vit färgnyans som är utmärkande för ost. Östergren (1934).
-GIFT, n. [jfr t. käsegift] (numera föga br.) om olika giftämnen (l. sjukdomsalstrande mikrober) som stundom kunna uppstå i (gammal) ost. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 602. 2NF (1914).
-GILLE. [sv. dial. ostagille] (i sht förr) (kalas vid) ostmöte. Quennerstedt Smål. 84 (1891).
(2 a β) -GRATÄNG. kok. Högstedt KokB 429 (1920).
(1) -GREP. [jfr d. ostegreb] (i fackspr.) = grep, sbst.1 2. Grotenfelt Mejerih. 158 (1881). Samuelsson Ostberedn. 135 (1948).
(1) -GRYTA. [jfr nor. ostegryte] (i sht förr) jfr -kittel. HLilljebjörn Hågk. 2: 83 (1867).
(1) -GYTTRING. (†) om mjölks koagulering till ostmassa. VetAH 1772, s. 59. —
-GÄNGE. [sv. dial. ustgänge] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) jfr gänge, sbst. 3. Palmær Eldbr. 158 (1848). Nilsson FestdVard. 65 (1925).
-GÖRING. (†) ostberedning. Tersmeden Mem. 2: 120 (1735). Zetterstedt SvLappm. 2: 35 (1822).
-GÖRNING. (numera knappast br.) ostberedning. VetAH 1743, s. 197. Schulthess (1885).
-HANDEL. särsk. konkret: ostaffär. Wikforss 1: 908 (1804).
-HANDLARE. (numera bl. mera tillf.) person som driver handel med ost. Risingh KiöpH 90 (1669).
-HANTERING. jfr hantering II. TLandtm. 1895, s. 105.
(1) -HARPA, r. l. f. (förr) redskap för brytning (sönderrörning) av ostmassa, bestående av en med handtag försedd lång o. smal ram med i längdriktningen spända parallella metalltrådar; jfr -lyra. LB 3: 487 (1905).
-HJÄLLE l. -HJÄLL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hjälle (se d. o. 2) för förvaring av ost; förr äv. om hylla av ribbor över eldstaden i lappkåta varpå ost torkas o. rökes, osthylla. Linné Skr. 5: 141 (1732; i lappkåta). Eriksson Hjäll 241 (1943).
-HJÄLP. (ost- 1822 osv. osta- 16701696. oste- 16851781) (förr) av ost (l. ystmjölk) bestående bidrag l. understöd från församling till präst l. klockare; jfr hjälp 1 d β. VDVisitP 1670, s. 141. Ahlquist Öl. 1: 369 (1822).
-HYLLA, r. l. f. (i sht i fackspr.) hylla varpå ost lagras (l. förvaras); äv. om hylla av ribbor över eldstaden i lappkåta varpå ost torkas o. rökes. LAT 1864, s. 189. Västerb. 1937, s. 100 (i lappkåta).
-HYVEL. för skärning av ost avsett redskap bestående av en med skaft försedd platt skiva av (rostfritt) stål l. (ny)silver o. d. med ett åt skaftet vänt (brett) urtag på vars undersida metallplattan är äggslipad; jfr hyvel 1 c o. -skärare. VaruhbTulltaxa 1: 437 (1931).
-HÅLLARE, r. l. m.
1) (tillf.) till (1 o.) 2: ställning för torkning av ost. Lönnrot 1: 400 (1874).
2) till 2, om olika slag av anordningar varmed oststycke kan fasthållas, då man skär ost; jfr -knapp. BoupptVäxjö 1885.
-HÄCK. [jfr (ä.) d. ostehæk] (i sht förr) hylla l. låda av spjälvärk för torkning (l. transport) av ost; jfr -bur. Wingård Minn. 8: 11 (1848). Bendz Landsv. 21 (1916).
-HÖKARE. (†) = -handlare. Serenius G 1 a (1734).
(1, 2 a) -HÖNS. [med avs. på bet. jfr gås 4, smörgås] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klimp av ostmassa l. färsk ost, formad ss. en höna (o. använd till föräring). SvKulturb. 9—10: 76 (1931; fr. Medelpad).
-KAKA, r. l. f. (ost- c. 1635 osv. osta- 1538. oste- 16921704) [y. fsv. ostkaka (VittAMB 1885, s. 6); jfr d. ostekage, holl. kaaskoek, t. käsekuchen, eng. cheese-cake]
1) till 1, 2 a β; om olika maträtter l. bakvärk tillagade av ystad mjölk l. innehållande ost; vanl. om i ugn gräddad maträtt tillredd av löpnad mjölk med tillsats av ägg o. mjöl m. m. VarRerV 29 (1538). Sjöberg Singstock 293 (1832; om ett slags bakvärk innehållande färsk ost). Kerfve Kok. 908 (1916; i pl., om bakvärk innehållande ost). Äkta ostkaka. Högstedt KokB 438 (1920). jfr (†): En falsk Ost-Kaka. Warg 513 (1755; om ett slags pannkakspudding).
2) (i fackspr.) till 1; om sammanhängande kaka (se kaka, sbst. 5) av ostmassa. Åkerman KemTechn. 2: 563 (1832). Ssgr (till -kaka 1): ostkak(s)-, äv. ostkake-bunke. (mera tillf.) bunke vari ostkaka tillredes. Carlsson Dagsv. 45 (1927). -bäcken. (-kak-) (†) jfr bäcken 1 o. -bunke. BoupptSthm 14/1 1685. -panna. (-kake- 1682c. 1710. -kaks- 1683) (†) jfr -bunke. BoupptSthm 24/6 1682. Valleria Hush. 42 (c. 1710).
-KAMMARE, förr äv. -KAMMAR. (ost- c. 1635 osv. osta- 15381640) [jfr d. ostekammer, holl. kaaskamer, t. käsekammer] (i sht i skildring av ä. förh.) rum för torkning (o. lagring) av ost (där temperaturen hålles jämförelsevis hög o. fuktigheten jämförelsevis låg); jfr -lager 2. VarRerV 23 (1538). LB 3: 513 (1905).
(2) -KANT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1488). jfr kant, sbst. 9 b. Wikforss 1: 909 (1804).
-KAR. (ost- c. 1635 osv. oste- 15871673) [fsv. osta kar, ostkar (i bet. 1), motsv. fd. ostchar (d. ostekar)]
1) (utom i folkligt spr. i vissa trakter numera företrädesvis kulturhist.) till 1, 2: (mindre) kärl (vanl. av trä l. flätvärk) vari ost pressas o. får sin form, ostform; jfr -korg. Helsingius (1587). Osten silas från vasslan, prässas i ett ostkar, saltas och torkas. Berlin Lrb. 141 (1852). Västerb. 1937, s. 100 (om lapska förh.). Kulturen 1939, s. 44. särsk. (†) bildl., om litet, trångt rum. Bo i ett ostkar. Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
2) (i sht i fackspr.) till 1: kar (se kar, sbst.1 2) vari mjölk ystas (ofta försett med dubbla plåtbottnar, mellan vilka ånga l. vatten kan inledas för uppvärmning resp. avkylning av ostmassan); jfr -kittel. Grotenfelt Mejerih. 149 (1881).
-KISTA. (ost- 18831927. oste- 1585) (numera bl. ngn gg om utländska förh.) kista för förvaring l. lagring av ost; äv. = -form II 1. GripshR 1585, s. 165. Hildebrand Isl. 207 (1883) [efter isl. ostkista, ostform]. Kjellin 821 (1927; om norska förh.) [efter d. ostekiste].
(1, 2 a) -KITT. [jfr d. ostekit, t. käsekitt] (i fackspr.) kitt som vid tillvärkning av vissa ostsorter (kittostar) erhålles gm att man låter jästsvampar o. därefter rödkittbakterier utveckla sig på ostmassans yta; äv. om oavsiktligt uppkommet kitt av liknande natur hos andra ostsorter; i sht förr äv.: kaseinkitt. TT 1872, s. 242 (om kaseinkitt). HandHantv. Hand. 7: 53 (1939).
(1) -KITTEL. [jfr d. ostekedel, holl. kaasketel] (i sht förr) kittel för ystning av mjölk under uppvärmning över eld. BoupptSthm 16/9 1639.
-KNALLE. (mera tillf., vard.) torr o. hård ostbit l. ostkant. Malmberg Fångstm. 320 (1924).
(2) -KNAPP, r. l. m. [jfr d. osteknap] om med stift försedda knappar (av metall) som fästas i ett oststycke o. som man kan hålla i, då man skär av osten. BoupptVäxjö 1880 (av nysilver). Anm. Ordet förekommer i nedan anförda inventarier (använt om föremål i mjölkstuga) med oviss bet.; möjl. avses därmed träskivor (med sniderier) använda för krusning av ost (om icke ordet är en ombildning av ett ost-napp [jfr t. käsenapf, ostform, ävensom napp, sbst.1] med bet.: (skålformig) ostform. 1InventHäringe 1673, s. 6 (: Ostknappar). 2InventHäringe 1673, s. 7 (: Osteknappar). -KNIV. [jfr d. ostekniv, t. käsemesser]
1) (i fackspr.) till 1: redskap för brytning (sönderrörning) av ostmassa, numera vanl. bestående av en med skaft l. handtag försedd ram med däri anbragta parallella metalltrådar l. klingor; jfr -brytare. LAH 1828, s. 131.
2) till 2 a: kniv avsedd att skära ost med. BoupptVäxjö 1843.
(1) -KOAGEL. (i fackspr.) = -massa 1. Samuelsson Ostberedn. 8 (1948).
-KONTROLL. jfr kontroll 2; äv. konkret, motsv. kontroll 2 b β. LAHT 1912, s. 302. SvStatskal. 1946, s. 878 (konkret).
-KONTROLLANT. jfr -kontroll. SvStatskal. 1946, s. 878.
(1, 2) -KOPP. [jfr d. ostekop, lt. ke(e)skopp, holl. kaaskop] (numera föga br.) (skålliknande) ostform (se d. o. II 1) av trä l. metall. AHB 60: 17 (1871). HermodMejLära 9: 15 (1917).
(1, 2) -KORG. (ost- c. 1730 osv. oste- 1674) [jfr d. ostekurv, t. käsekorb] särsk. (i sht förr): ostform av flätvärk; äv.: korg vari ost torka(de)s i fria luften; jfr -bur. InventLjung 1674, s. 96. Kalm VgBah. 212 (1746). LAHT 1913, s. 117.
(1) -KORN. (i fackspr.) korn av sönderrörd ostmassa. Cowan-Nyberg VesterbSötmjOst 18 (1892).
(1) -KRAM ~kra2m, n., best. -et. [sv. dial. ostkram, klump av ostmassa som hopkramats i handen, ostmassa; senare leden till krama] (i vissa trakter) ostmassa, färskost (se d. o. 2). Ekberg Hvad äta? 275 (1899).
(1) -KRAMA ~kra2ma, r. l. f.; best. -an. [sv. dial. ostkrama, klump av ostmassa som hopkramats i handen, ostmassa; senare leden till krama] (i vissa trakter) ostmassa, färskost (se d. o. 2); äv.: stycke ostmassa som pressas i ostform (se d. o. II 1). Dalin FrSvLex. 1: 491 (1842). Dens. (1855). Klint (1906).
(1, 2) -KRANS. (numera föga br.) = -svepe. AHB 60: 15 (1871). HermodMejLära 8: 11 (1917).
(2 a β) -KROKETT. kok. Björklund Kokb. 174 (1860).
-KRUKA. för förvaring av ost. StKokb. 110 (1940).
(2 a β) -KRUTONG. kok. Ekberg Hvad äta? 274 (1899).
(1) -KRÄKLA l. -KRÄCKLA, r. l. f. (i fackspr., i sht förr) = kräkla, sbst.2 1 b. SvTyHlex. (1851).
(2 a β) -KRÄM. [jfr d. ostekræm] kok. hoprörd blandning av smör (l. grädde) o. riven ost (samt kryddor o. mjöl). Åkerström PrinsKokb. 144 (1929).
(2 a β) -KULA, r. l. f. kok. liten, i flottyr kokt kula av en deg av ost, (mjölk, smör o.) ägg o. kryddor; i sht i pl.; jfr kula, sbst.3 1. Hagdahl Kok. 809 (1879).
-KUPA, r. l. f. glaskupa avsedd att tjäna ss. skydd över ost upplagd på ostfat; äv. med inbegrepp av fatet; jfr kupa, sbst. 9 a. NVexjöBl. 1848, nr 33, s. 4. Ta locket av ostkupan. Östergren (1934).
-KVALSTER. i sht zool. ostor. Dannström Hering 174 (1848).
(1) -KVARN. (i fackspr.) kvarn (se d. o. 2) för söndermalning av ostmassa. LAH 1845, s. 78. —
-KÄLLARE. [jfr d. ostekælder, holl. kaaskelder] (i sht i skildring av ä. förh.) källare för lagring (l. förvaring) av ost (jfr -kammare, -lager 2); stundom äv. om ostaffär (jfr -magasin 2). QLm. 3: 36 (1833). S:t Görans ostkällare. RTKatal. 1938, 4: 732 (om affär).
(1, 2) -KÄRL, förr äv. -KÄRIL. (utom i vissa trakter numera bl. tillf.) ostform (se d. o. II 1). Linné Skr. 5: 140 (1732). Fatab. 1946, s. 90. Levander DalBondek. 3: 372 (1947).
(1, 2 a) -KÖK. (numera knappast br.) i ostmejeri: rum där ystning o. ostpressning utföres. TByggn. 1859, s. 56. LB 3: 675 (1906).
-LAGER, n.
1) (i sht i fackspr.) till 1, 2 a: lager (se lager, sbst.3 1) av ostmassa l. ost. SvKock. 228 (1837; om lager av ostmassa).
2) till 2: (förråd av) ost upplagd till lagring; äv.: utrymme avsett l. använt för lagring av ost; jfr lager, sbst.3 2. Grotenfelt Mejerih. 138 (1881). Bolin VFöda 187 (1933; om lokal). Ssgr (till -lager 2): ostlager-bedömning. (i sht i fackspr.) om (av konsulent l. nämnd utförd) bedömning av kvaliteten hos ost i mejeris lager. Hellström NorrlJordbr. 618 (1917). -bedömnings-nämnd. jfr -lager-bedömning. UNT 1928, nr 10073, s. 1 (vid lantbruksmöte).
-LAGERRUM~002. rum för lagring av ost. Juhlin-Dannfelt 94 (1886).
-LAGRING. jfr lagra, v.2 3 a. Hellström NorrlJordbr. 618 (1917).
(1, 2) -LIK, adj. som liknar ostmassa l. ost; äv.: ostformig. Wikforss 1: 909 (1804). 2NF 9: 219 (1908).
(1, 2) -LIKNANDE, p. adj. jfr -lik. 2NF 19: 1095 (1913).
(1, 2 a) -LIM. (numera knappast br.) lim berett av ost(massa), kaseinlim; förr äv.: ostkitt. SvMerc. 1763, s. 821 (om ostkitt). LAHT 1904, s. 286.
(1, 2) -LOCK, n. (i fackspr.) lock till ostform (i bet. II 1). Grotenfelt Mejerih. 167 (1881).
-LUKT. karakteristisk för ost. Liedbeck KemTekn. 760 (1867).
-LYCKA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tur l. framgång med ostberedning. Arv 1946, s. 156.
(1) -LYRA. [jfr d. ostelyre] (i fackspr., i sht förr) = lyra, sbst.4 6 a; jfr -kniv 1. Grotenfelt Mejerih. 157 (1881).
-LÅDA, r. l. f.
1) (i sht förr) till 1, 2: lådliknande ostform (i bet. II 1). BoupptVäxjö 1857.
2) kok. till 2 a β; jfr låda, sbst.1 2 f. Nordström Matlagn. 8 (1822).
(1) -LÖPE. löpe (se löpe, sbst.3 1); förr äv.: ostmassa erhållen gm löpläggning av mjölk. Dahlman Reddej. 140 (1743). Murberg FörslSAOB Bih. (1791; äv. om ostmassa). Ssgr (i fackspr.): ostlöpe-extrakt. löpextrakt. Grotenfelt Mejerih. 165 (1886). -pulver. löpepulver. KatalIndUtstSthm 1897, s. 318. —
-MAGASIN.
1) (numera knappast br.) ostlagerrum; jfr magasin 1. Björnståhl Resa 1: 486 (1773). Grotenfelt Mejerih. 193 (1881).
2) om ostaffär; nästan bl. i namn på dylika affärer; jfr magasin 2. Nya ostmagasinet. GbgAdrIndKal. 1887, Ann. s. 165. Eslövs Ostmagasin. RTKatalMalmöHbg 1947, s. 370. —
-MAL. (†) ostor; äv.: ostmask; jfr mal, sbst.2 1 c. VetAH 1740, s. 413. Heinrich (1828; om ostmask). (Ekenberg o.) Landin 692 (1894).
-MARKNAD.
1) (numera bl. om utländska förh.) marknad (se d. o. 1) l. marknadsplats där ost försäljes. Nordforss (1805).
2) (i fackspr., mera tillf.) motsv. marknad 2. LAHT 1910, s. 271. —
-MASK; pl. -ar. larv av ostfluga; förr äv.: ostor; äv. koll. Juslenius 138 (1745). Oldendorp 1: 120 (1786; om ostor). Wadman Saml. 1: 114 (1830; koll.). Hanström MännParasit. 165 (1933).
-MASSA, r. l. f.
1) till 1: geléartad l. kornig massa som erhålles ur mjölk gm syrning l. gm (uppvärmning o.) tillsättning av löpe; stundom motsatt: vassla; jfr ost, sbst.1 1. Wahrman Manski o. Wolstein 110 (1807).
2) till 2: om den inre, mjukare massan i en ost; motsatt: ostskorpa l. ostkant. LAHT 1897, s. 296.
3) (med. o. veter., mera tillf.) till 4 b β: ostliknande massa av död vävnad (i lunga vid lungtuberkulos). Nyström Kir. 1: 239 (1926).
-MATTA, r. l. f. (i fackspr.) matta av spjälvärk l. rottågor o. d. varpå vid tillvärkning av vissa ostsorter osten upplägges för åstadkommande av ytmögling (i sht förr äv. för torkning). RedNordM 1928, s. 16. —
-MEJERI. mejeri där (huvudsakligen) ost framställes, ysteri. TLandtm 1897, s. 198. —
-MJÖLK. (ost- c. 1710 osv. osta- 16711845 (i yttrande tillagt en prästman c. 1735)) [sv. dial. ust(e)-mjölk, ostamjölk, mjölk avsedd för ystning, kalvdans, maträtt av sammankokad sur o. söt mjölk; jfr d. ostemælk, ävensom fd. ostmelk, råmjölk]
1) (i sht i fackspr.) till 1, 2 a: mjölk avsedd l. använd för ystning, ystmjölk. VDVisitP 1671, s. 218.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3: råmjölk; förr äv.: ostliknande maträtt, huvudsakligen bestående av mjölk o. äggvita. Valleria Hush. 9 (c. 1710). Grotenfelt Mejerih. 31 (1881; om råmjölk; uppgivet ss. använt i vissa trakter, men klandrat ss. oegentlig anv.).
-MOGNAD, r. l. m. (i sht i fackspr.) av animala o. bakteriella enzymer orsakad process (jäsning) varigm ost under lagring erhåller sin slutliga sammansättning o. smak; jfr mognad 2 e. LB 3: 464 (1905). Ssg: ostmognads-bakterie. (i fackspr.) om olika bakterier som åstadkomma (l. invärka på) osts jäsning o. mognad vid lagring. LAHT 1900, s. 312.
(1, 2) -MOLL? l. -MOLLE?, f.? l. m.?; anträffat bl. i pl. -ar l. -en (BoupptSthm 6/6 1673 (: Messingz Ost Mollen)). [senare leden sannol. av mlt. molle, molde, l. lt. moll(e), molde, avlångt träkärl, tråg, motsv. t. mulde (se muld, sbst.1)] (†) = -form II 1? BoupptSthm 6/6 1673.
(1) -MOS. [jfr t. käsemus] (†) ostmassa. Möller (1790). Klint (1906).
-MOTT. (†) ostor. Schultze Ordb. 3060 (c. 1755). Schulthess (1885).
(1) -MUS. (ost- 1925 osv. oste- 1732) [sv. dial. ost(e)mus, ustemus, (stycke) färskost l. ostmassa; jfr d. (dial.) ostemus, nor. dial. os(t)mus, uusmuus, färskost, ostmassa (som just koagulerar); jfr kes-mus, ävensom -höns o. finlandssv. dial. ostkisse, ostmassa] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klump av ostmassa som hopkramats i handen; äv. koll. Linné Skr. 5: 147 (1732; koll.). Fatab. 1925, s. 94 (om förh. i Uppland c. 1850).
(1) -MYSSJA. (-myssja (-mys(z)-, -ia) 1690 osv. -myssie 17221739) (numera bl. i vissa trakter i folkligt l. bygdemålsfärgat spr.) löpnad mjölk; ostmassa; äv. dels: ostvassla (blandad med kvarvarande rester av ostmassa), dels: maträtt som tillredes (gm kokning) av dylik ostvassla, dels slutligen = -mus. Rålamb 13: 59 (1690; om maträtt). Schultze Ordb. 3182 (c. 1755; om ostmus). Lindfors (1824; om ostvassla). Ostmyssjan skäres, skummas och brytes till ärtstorlek. Juhlin-Dannfelt 56 (1886). Flodström SvFolk 280 (1918).
-MÅNGLARE. (numera bl. tillf.) jfr -handlare. Wallenberg (SVS) 1: 311 (1771).
(1, 2) -MÅTT. [sv. dial. ostmått; jfr d. ostemåtte] (i vissa trakter) kärl (av flätvärk l. trä) för förvaring l. formning av ost; jfr -form II 1. Väring Frost. 190 (1926).
-MÄSTARE. om vissa tjänstemän l. anställda inom mejeriväsendet med uppgift att ha (över)inseende över ostberedning; i fråga om sv. förh. om person som förestår l. leder arbetet vid ett ysteri. 2NF 17: 1496 (1912; om norska förh.). SDS 1949, nr 73, s. 3 (i Höör).
(1) -MÖSA, r. l. f. [senare leden sidoform till mesa, sbst.2] (†) ostvassla. Lind (1749).
-MÖTE. (i sht förr) sammankomst mellan en orts l. bys allmogefamiljer (i sht husmödrar) för gemensam ostberedning av medförd ystmjölk, ofta avslutad med kalas o. dans; jfr -gille, -gänge. VetAH 1759, s. 263 (fr. Smål.). Fatab. 1936, s. 100 (om ä. förh. i Smål.). jfr Ödmann Hågk. 26 (1801; uppl. 1918).
(2 a β) -OMELETT. kok. Björklund Kokb. 143 (1847).
(4 b β) -OMVANDLING~020. med. o. veter. ostvandling. Sjövall Sjukd. 107 (1924).
-OR. det omkr. en halv millimeter långa kvalstret Tyroglyphus siro Lin., som lever bl. a. i gammal ost; äv. koll. Rebau NatH 1: 679 (1879).
(3?) -PANNA. (†) panna avsedd för tillagning av kalvost l. brynost o. d.? BoupptSthm 2/9 1679.
-PENNINGAR, se -pänningar.
-PIPA, r. l. f. vid lagringen bildat hål (pipa) i ost. Ericson MejM 101 (1929).
(1) -PLOCKA, r. l. f. [sv. dial. ostplocka] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (stycke) ostmassa; jfr plock-ost. Sällberg Långv. 32 (1894). FoF 1922, s. 80 (fr. Smål.).
(1, 2) -PRESS. [jfr dan. o. nor. ostepresse, holl. kaaspers, t. käsepresse, eng. cheese-press] (i fackspr.) anordning l. apparat för pressning av ost, sedan den placerats i ostform(ar). Wahrman Manski o. Wolstein 110 (1807).
-PRESSAFT~02. (i fackspr.) om vätska (använd för analytiska ändamål) erhållen gm pressning av finfördelad ost. MeddCentrAnstFörsJordbr. 342: 3 (1928).
-PRODUKTION. Toll Andersen Mejerisk. 103 (1888).
-PROV. särsk. konkret; särsk. (i fackspr.) om litet stycke ost, avsett för undersökning l. analys o. d. TLandtm. 1895, s. 751. KemT 1909, s. 94. —
-PROVARE, r. l. m. (i fackspr.) jfr -borr. BoupptSthm 12/11 1689.
-PROVNING. (i fackspr.) undersökning av osts fetthalt o. d.; bedömning av osts kvalitet. SFS 1914, s. 680. —
-PULVER.
1) (mera tillf.) riven (l. malen l. hackad) ost. Hedin Pol 1: 233 (1911).
2) (†) pulver bestående av salpeter o. röd bolus, använt till ingnidning av ytan på ost vid lagring. LAH 1828, s. 135. Almström KemTekn. 2: 627 (1845).
-PÄNNINGAR, pl. (förr) kam. lösen som i vissa trakter av sydligaste Sverige erlades för skatt som urspr. utgått i ost. LMil. 2: 88 (1687).
(1) -RAKA, r. l. f. (i fackspr., i sht förr) redskap för omrörning av ostmassa (till utseendet påminnande om en kratta). LB 3: 491 (1905). HermodMejLära 10: 6 (1942).
(1) -RIK. (†) om mjölk: som vid ystning ger mycket ost, rik på ostämne. Læstadius 1Journ. 224 (1831). Arrhenius Jordbr. 3: 74 (1861).
(1) -RÄNNA, r. l. f. (ost- 1928 osv. oste- 1673) [sv. dial. ostränna] (i folkligt spr. i vissa trakter samt kulturhist.) träkärl vari ostmassan kramas, sedan den lagts i ostform l. ostduk, o. varur vasslan får rinna ned i ett annat kärl. 2InventHäringe 1673, s. 7. —
-RÄTT, r. l. m. maträtt vari ost ingår ss. beståndsdel l. smaksättningsmedel. Hagdahl Kok. 807 (1879).
(1) -RÖRARE, r. l. m. (i fackspr., i sht förr) redskap för rörning av ostmassa, bestående av en med handtag försedd svagt böjd ram med däri spända parallella metalltrådar; jfr -grep. LB 3: 491 (1905).
(1) -RÖRNINGS-MASKIN. (i fackspr.) maskin för rörning av ostmassa. Carlberg o. Hesselberg Mejeril. 98 (1934).
(1) -SABEL. (i fackspr., i sht förr) sabelliknande redskap (av trä) avsett för sönderrörning (brytning) l. skärning av ostmassa. Grotenfelt Mejerih. 208 (1881).
(2) -SAMKE. (†) samling ostar (tillvärkade under en viss period). Föra smör- och ost-samken till torgs. EconA 1807, dec. s. 87. —
-SIL.
1) (i fackspr.) till 1: sil för frånsilning av ostmassa från vassla. Lindfors (1824).
2) (†) till 1, 2: ostkorg l. ostmatta. Nordforss (1805). Weste (1807; senare egenhändigt tillägg).
(2) -SKALK. ostkant. VetAH 1789, s. 223. —
-SKATT. (förr) kam. i Härjedalen utgående skatt vilken urspr. utgjordes i så mycket ost som erhölls av en sommardags mjölkning; jfr skatte-ost. Abrahamsson 139 (1726).
-SKIVA, r. l. f. avskuren skiva av ost. Dalin Arg. 1: 73 (1733, 1754).
(1) -SKOPA. (i fackspr.) skopa använd för upptagning av ostmassa ur ostkar o. d., i sht förr äv. för sönderrörning (brytning) av ostmassa. Grotenfelt Mejerih. 158 (1881). LB 3: 487 (1905).
(2 b) -SKORPA. (ost- 1734 osv. oste- 1787) om det jämförelsevis hårda ytlagret på en ost; jfr -kant. Serenius Qq 4 a (1734).
(1) -SKOVEL. [efter d. osteskovl] (i fackspr.) skovel för omrörning av ostmassa. HermodMejLära 10: 6 (1942).
-SKÄRARE, r. l. m. redskap att skära ost med; jfr -hyvel. Patent nr 11610, s. 1 (1900).
-SLAG. ostsort. Broman Glys. 3: 208 (c. 1730).
(1, 2 a) -SLAM, n. (i fackspr.) i vassla efter ystning kvarblivande finfördelad ostmassa; äv.: finfördelad, i vatten uppslammad ost l. ostmassa. LAHT 1897, s. 296.
(1) -SLEV. (i fackspr., mindre br.) slev avsedd för sönderrörning (brytning) av ostmassa. Ellerbrock Mejerisk. 109 (1855). LB 3: 487 (1905).
-SMAK. smak som överensstämmer med l. påminner om osts. Lind 1: 995 (1749).
(1, 2 a) -SMULA, r. l. f. smula av ost l. ostmassa. Juhlin-Dannfelt 349 (1886; av ostmassa).
(2 a β) -SMÖR. [jfr d. ostesmør, lt. keesbotter, holl. kaasboter, t. käsebutter] kok. = -kräm. Wahrman Manski o. Wolstein 110 (1807).
-SMÖRGÅS~20, äv. ~02. smörgås med pålägg av ost. Lundquist Stinde Borgarf. 123 (1885).
(2 a β) -SOPPA. (ost- 1898 osv. osta- 1538) kok. soppa tillredd med ost ss. beståndsdel l. smaksättningsmedel; särsk. om soppa av avredd buljong, smör o. riven ost. VarRerV 27 (1538). StKokb. 259 (1940).
-SORT. QLm. 3: 33 (1833).
(1, 2) -STJÄRNA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ostform (se d. o. II 1) för färskost (se d. o. 2), till formen mer l. mindre påminnande om en stjärna; äv. om osträtt anrättad i dylik form. MeddNordM 1897, s. 130 (fr. Gästrikl.).
(1, 2) -STYCKE. stycke av ost l. ostmassa. LAH 1845, s. 82 (av ostmassa).
(2 a β) -STÅNG. kok. bakvärk i form av en liten stång, innehållande bl. a. ost (i sht serverat till soppa l. buljong). Zethelius Hjelpr. 98 (1892; i pl.).
-STÄCKARE, r. l. m. (-stäckare 17901828. -stäkare 17491785) [efter lt. kesesteker, t. käsestecher, till steken resp. stechen, sticka] (†) ostborr. Lind 1: 995 (1749). Heinrich (1828).
(2 a β) -SUFFLÉ. kok. Björklund Kokb. 206 (1847).
-SUP. [jfr d. ostesnaps] (i skildring av ä. förh.) sup brännvin som dracks till (smörgåsbord bestående av) ost, smör o. bröd; äv. om sup brännvin som lappar trakterades med, då de överlämnade (den ofta i ost erlagda) kyrkskatten i prästgården. Læstadius 1Journ. 422 (1831). Till smörgåsbordet tog man ostsupen. Fatab. 1916, s. 72 (fr. Skåne; om ä. förh.).
(1, 2) -SVEPE, n., l. (i vissa trakter) -SVEPA, r. l. f. (i fackspr.) (till omfånget reglerbar) platt ring av trä (l. metall), avsedd för formning av ost; jfr -krans. AHB 60: 15 (1871). LB 3: 494 (1905).
(1) -SVÄRD. (i fackspr., i sht förr) svärdliknande redskap av trä, avsett för skärning av ostmassa; jfr -sabel. LAT 1868, s. 266. —
-TILLVÄRKARE~0200. Weste (1807).
-TILLVÄRKNING~020. Schartau SmörOstberedn. 57 (1844).
-TORRSUBSTANS~002. (i fackspr.) LAHT 1917, s. 56.
(1, 2) -TRYCKARE. (numera knappast br.) ystare. LdVBl. 1827, nr 8, s. 4. Ericson MejM 79 (1929; om förh. på 1870-talet).
(1, 2) -TRYCKERI3~002 l. 1004. (numera knappast br.) ostmejeri, ysteri. LdVBl. 1831, nr 11, s. 3. Ericson MejM 79 (1929; om förh. på 1870-talet).
(1, 2) -TRYCKERSKA. (numera knappast br.) mejerska i ostmejeri. LdVBl. 1834, nr 22, s. 3. TSvLandtbr. 1856, s. 178.
(1) -TRÅG. (i sht förr) tråg vari ostmassan söndersmula- (de)s l. älta(de)s för avlägsnande av ostvassla l. vari ostformen ställ(d)es vid knådning av ostmassan; jfr -kar 2. Grotenfelt Mejerih. 192 (1881). Levander DalBondek. 3: 374 (1947).
(2 a β) -TÅRTA. (ost- 1736 osv. oste- 1664) kok. Salé 161 (1664).
-UTBYTE~020. (i sht i fackspr.) (mängd av) ost erhållen vid ystning. Grotenfelt Mejerih. 154 (1881).
-UTSTÄLLNING~020. TLandtm. 1884, s. 145.
(4 b β) -VANDLA. [jfr -vandling] med. o. veter. förvandla (vävnad) till ostliknande massa; företrädesvis i deponentiell anv. samt i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1890, s. 155 (i p. pf.). Sundberg Mikroorg. 299 (1896). Nyström Kir. 1: 231 (1926; i deponentiell anv.).
(4 b β) -VANDLING. [jfr t. verkäsung, nylat. tyrosis] med. o. veter. förvandling l. omvandling av vävnad till ostliknande massa; jfr -vandla. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1890, s. 155.
(1) -VANNA, r. l. f. (i fackspr.) större, avlångt kärl vari mjölk ystas; jfr -kar 2. LAHT 1886, s. 231.
(1) -VASSLA, r. l. f., äv. (o. i fackspr. numera vanl.) -VASSLE. (ost- c. 1730 osv. osta- 1578. oste- 1578) [fsv. ostavatle] mer l. mindre klar, grönaktig vätska som vid ystning avskiljes från ostmassan o. som består av vatten, mjölksocker, äggviteämnen, fett o. salter, vassla. BOlavi 11 b (1578). Ostvasla ... Brukas på en del orter til gröt och välling samt äfven til dricka så länge den är färsk. Rothof 353 (1762).
(2) -VAX. [jfr dan. o. nor. ostevoks] (i fackspr.) gulaktigt paraffin varmed man överdrager osts yta (före lagringen) till skydd mot mögel l. or o. dyl. o. för att hindra uttorkning. LB 3: 525 (1905).
(1, 2 a) -VÄLLING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) soppa på ost l. ostmassa, avredd med mjöl. Læstadius 1Journ. 434 (1831).
-VÄNDARE, r. l. m. (i fackspr.) apparat för vändning av ost under lagring. SkånD 1950, nr 57, s. 10.
(1, 2) -VÄV. (i sht i fackspr.) jfr -duk. UtsädT 1905, s. 50. —
-YSTNING. (†) ostberedning, ystning. Salander Gårdzf. 36 (1731).
(1, 2 a) -ÄMNE. (i sht i fackspr.) = kasein; äv.: parakaseinkalk; i sht förr äv. om löpnad mjölk l. ostmassa (se d. o. 1). Broman Glys. 3: 209 (c. 1730; om löpnad mjölk). Juhlin-Dannfelt (1886; äv. om ostmassa). Kasein eller ostämne finnes i mjölk, men äfven i ärter och böner. Holmström Naturl. 1: 80 (1888). LAHT 1929, s. 821 (om parakaseinkalk). jfr växt-ostämne.
B (†): OSTA-HJÄLP, -KAKA, -KAMMARE, se A.
-MAN, m. ystare. AntT XVI. 1: 13 (1540).
-MJÖLK, -SOPPA, -VASSLA, se A.
C (†): OSTE-HJÄLP, -KAKA, -KAR, -KISTA, se A.
-KNAPP, se ost-knapp anm.
-KONA, f. (-konna) = ost-tryckerska. KlädkamRSthm 1554, s. 58 b. —
-KORG, -MUS, -RÄNNA, -SKORPA, -TÅRTA, -VASSLA, se A.
Avledn. (i allm. till 1 o. 2 a): OSTA, v., -ning. [fsv. ostas, ystas; jfr dan. o. nor. oste] ysta; nästan bl. refl.: ysta sig, stundom äv. ss. vbalsbst. -ning, ystning, ostberedning. SvTyHlex. (1851; refl.). Lagergren Minn. 1: 111 (1922: ostningen). särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: löpnad mjölk. IErici Colerus 2: 25 (c. 1645).
OSTAKTIG, adj. = ostig. VetAH 1757, s. 99. Avledn.: ostaktighet, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) Nordforss (1805).
OSTERI104, n. [jfr d. osteri; delvis till osta] (mindre br.) ostmejeri, ysteri. Hultenberg France LPierre 124 (1920). LAHT 1923, s. 186. —
OSTIG, adj. [jfr d. ostig, t. käsig] som till utseende l. konsistens (l. smak) liknar l. påminner om ost l. ostmassa; ostartad. SvTyHlex. (1851). LAHT 1896, s. 8 (om smak). Knape Österb. 63 (1916). särsk. med. o. veter. om (massa av död, i sht tuberkulös) vävnad o. d.; äv. i utvidgad anv., om nekros av vävnad: varigm vävnaden förvandlas till en ostliknande massa; jfr ost, sbst.1 4 b β. Lundberg HusdjSj. 60 (1868). Ostig nekros. Sjövall Sjukd. 68 (1924).
Spoiler title