SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
OSTJAK ωstja4k l. ost-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-jack (-iack) 1714. -jak (-iak) 1803 osv.)
Etymologi
[jfr t. ostiaken, pl., eng. ostiaks, pl.; av ry. ostjak; av ostjakiskt as-jakr, folk från Ob]
1) mansperson tillhörande ett finsk-ugriskt folk som bor i ett visst område kring floden Ob i Sibirien; i pl. äv. utan avs. på kön. HH XVIII. 4: 66 (1714).
2) (numera bl. tillf.) geogr. o. antropol. i vissa uttr. som beteckna sibiriska folk.
a) samojediska ostjaker o. d., om ostjaksamojeder. NF (1888).
b) jenisejska ostjaker o. d., = 3. Palmblad HbGeogr. 1: 150 (1826).
3) geogr. o. antropol. ss. efterled i ssgn JENISEJ-OSTJAK, mansperson tillhörande en paleoasiatisk folkstam vid floden Jenisej; i pl. äv. utan avs. på kön. NF 12: 453 (1888). SvUppslB 20: 1009 (1934).
Ssgr: (1) OSTJAK-BY. HH XVIII. 4: 66 (1714).
(1) -FLICKA. Nilsson PrimKult. 138 (1923).
(1) -HYTTA. (†) ostjakisk hydda. HH XVIII. 4: 70 (1714).
(jfr 2 a) -SAMOJED. geogr. o. antropol. mansperson tillhörande den samojediska folkstam som huvudsakligen bor vid floden Obs sydöstliga bifloder; i pl. äv. utan avs. på kön. Castrén Res. 2: 231 (1846).
Avledn.: OSTJAKISK, adj. till 1: som tillhör l. har avs. på l. härstammar från l. finns hos osv. ostjakerna. Iser Folksl. 1: 202 (1807).
Avledn.: ostjakiska, r. l. f. det finsk-ugriska språk som talas av ostjakerna. Palmblad HbGeogr. 1: 156 (1826). Landsm. XI. 3: 158 (1897).
Spoiler title
Spoiler content