SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
OVARIUM ωva4rium l. 0302, n.; best. -iet (Hygiea 1854, s. 743, osv.) ((†) i best. anv. utan slutartikel Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 310, Hygiea 1846, s. 635); pl. -ier (Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 58 osv.). Anm. Förr användes äv. den lat. gen. sg.-formen ovarii (UpsLäkF 1865—66, s. 140) samt den lat. pl.-formen ovaria (Marklin Illiger 342 (1818), WoJ (1891)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. ovarium; av nylat. ovarium, till lat. ovum, ägg; jfr äv. lat. ovarius, person med uppgift att hålla vakt över ägg, ävensom mlat. ovaria, f., äggstock hos fågel]
1) anat. hos kvinnor o. hondjur: organ vari äggen bildas, äggstock. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 310. Uti ovarierna förekomma ofta cystor af olika slag och ursprung. Hammarsten FysiolK 388 (1883). Bolin KemVerkst. 87 (1942).
2) (numera knappast br.) bot. fruktämne. Marklin Illiger 395 (1818). BotN 1849, s. 143. 2NF (1914).
3) (†) (systematiskt ordnad) samling av fågelägg, äggsamling. Ekbohrn 109 (1868). Ericson Fågelkås. 2: 92 (1907).
Ssgr (till 1; med.): OVARIE-CYSTA. ovarialcysta. Hygiea 1865, s. 43.
-SVULST. Hygiea 1865, s. 43.
-TUMÖR. WoJ (1891).
Spoiler title