SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716): (I 13, 15, III 2):
PÅ-GIPSA, -ning. (i fackspr.) fästa (ngt) på ngt gm gipsning. TT 1894, M. s. 10.
(I 24 c λ) -GISSA, -ning (Weise). (†) gissa (ngt) l. gissa på (ngn); äv. ss. vbalsbst. -ning, uppfinning, påhitt; jfr gissa, v. 4 b γ. Jungfrur små pågiszen hwad betyder, / Min gåta som här står. BröllASchwabe 4 (1681). Weise 116 (1697: pågissningar; t. orig.: erfindungen). I fall någon läsare gjort sig besvär att gissa på bestämd person .. så bör Förf. intyga, att den pågissade är .. oskyldig. Fahlcrantz 7: 217 (1866).
-GIVA, v., -ning.
1) (i fackspr., numera bl. mera tillf.) till I 13, 15, III 2, III 2 b: tillsätta l. tillföra (ngt) till ngt; hälla på (ngt) på ngt; äv. i uttr. pågiva ngt på ngt. Man pågifver färg på en borste. UB 6: 519 (1875). TT 1894, K. s. 66.
2) (†) till I 28; med avs. på dom l. stadfästelse o. d.: avkunna l. meddela (dom osv.) angående ngt; anträffat bl. i p. pf.; jfr 3. Ändogh henne hade bordt tala ther på för, ähn the 3 år (efter jordköpet) vthe hade waritt och Dom war pågiffuen. UpplDomb. 3: 135 (1586). Sex örre Landh Jordh .. som olagliga bortt Såltt var ifrå Nesta Slectinggar, och war intedh vpbuditt, och inted bleff på giffuidt. Därs. 5: 158 (1595; möjl. icke ssg; jfr på II 3).
3) (†) till I 52 t, i uttr. pågiva ngt sedel, utfärda kvitto på erlagda avgifter för ngt; anträffat bl. i p. pf. Så mycket Jern som Zedelen pågifwen är. Stiernman Com. 2: 34 (1635).
-GJORD, se på-göra.
-GJUTA, v., -else (†, Lind 1: 210 (1749)), -ning. SvTyHlex. (1851).
1) till I 13, 15, III 2, III 2 b: gjuta l. hälla l. slå (vätska o. d.) på l. i l. över ngt (äv. i uttr. pågjuta ngt på l. i ngt); äv. bildl.; äv. (särsk. i uttr. pågjuta ngt med ngt) med obj. betecknande det varpå ngt gjutes l. hälles: begjuta; äv. i uttr. pågjuta ngt ngt, begjuta ngt med ngt, gjuta ngt på ngt; jfr på-hälla. (Lågan i lampan) blifwer vthsläckt igenom myckin Olia i hast pågwtin. Palmchron SundhSp. 382 (1642). Den (dvs. skridskobanan) pågjutes med vatten. Santesson Nat. 122 (1880). Svensén Jord. 212 (1885; bildl.). Vatten pågöts i alla rören till 50 mm. höjd öfver sandens yta. LAHT 1903, s. 215.
2) (i fackspr.) till I 13, 15, III 2: gm gjutning anbringa l. fästa (ngt) på ngt (äv. i uttr. pågjuta ngt på l. i ngt); äv.: gm gjutning lägga till o. fästa nya delar vid (ngt), gm gjutning öka på l. förlänga (jfr på III 7); i uttr. pågjuta ngt med ngt äv.: gm gjutning förse ngt med ett överdrag l. lager av ngt; äv. i uttr. pågjuta ngt ngt, pågjuta ngt med ngt, pågjuta ngt på ngt. Pågjutning af en afbruten tackjernsvals. JernkA 1874, s. 143. På ett ställe voro isolatorerna pågjutna med gips. TT 1899, M. s. 61. (Kopparfällningen) förtennas på baksidan och pågjutes med typmetall. GrafUppslB 432 (1951). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om ngt som är anbragt på ngt gm gjutning l. om ställe där ngt är anbragt medelst gjutning. TT 1876, s. 86.
Ssgr (till -gjuta 2): pågjutnings-massa, r. l. f. (mera tillf.) massa (se massa, sbst.2 1 a) som pågjutes ngt. Fornv. 1948, s. 263.
-metall. (i fackspr.) särsk.: metallegering varav ett lager gm gjutning anbringas på den gm galvanoplastik erhållna fällningen vid tillvärkning av klichéer o. d. Nordin Boktr. 88 (1881).
-GJUTE. [till -gjuta 1] (†) gm infusion erhållet extrakt (av ngt), ”te”. Han .. drack hvar dag en kanna pågjute af Bockeblad. Retzius FlOec. 456 (1806).
(I 16 b, III 2 d) -GRAVERA, -ing. jfr på-etsa. Karlson StåtVard. 468 (1945).
(I 16 h) -GRIPA. [efter d. pågribe] (†) med avs. på förbrytare: gripa (se d. o. 2 a α); anträffat bl. i p. pf. Sturzen-Becker VSkr. 3: 159 (c. 1865).
(I 24 d) -GRUNDA, v. (†) ivrigt l. ihärdigt tänka l. grubbla på (ngt); jfr grunda, v.2 1. Sylvius Mornay 148 (1674).
(I 13, 15) -GRUNDNING. (i fackspr.) grundning (se grunda, v.1 II 1) på gammal målarfärg som uppskrapats. HantvB I. 1: 128 (1934).
Spoiler title
Spoiler content