SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PÅVISK 4visk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(pav- 16331672. påv- (-åffu-, -åu- m. m.) c. 1555 osv. -esch 16271639. -esk c. 1555c. 1765. -idsk 1561. -ish 1656. -isk 1627 osv. -sk i vers 16931709)
Etymologi
[jfr fd. pawesk, ä. d. pavisk samt t. päpstisch; avledn. av PÅVE, sbst.1]
1) (ngt ålderdomligt) till PÅVE, sbst.1 1: som tillhör l. härrör från l. sammanhänger med l. utmärker l. representerar l. förkunnas av l. har avseende på påvedömet l. den romersk-katolska kyrkan l. läran l. dess anhängare; romerskkatolsk; särsk. (om person l. samfund o. d.): som bekänner sig till l. arbetar för katolicismen l. som står i den romersk-katolska kyrkans tjänst; ofta med nedsättande innebörd; jfr PAPISTISK. LPetri Oec. 81 (1559). Konung Göstaf .. lät tagha mykit af the rijka Påveske Presterna och Munkarna. Bureus Suml. 66 (c. 1600). Konungen uti Påland .. warder afhållen (från Sveriges krona) genom sin Påweska religion. RA II. 2: 105 (1617). Then Påfweske Egendomen är icke annat än itt Rooff och Plunder. Schroderus Os. 2: 779 (1635). Påfviskt sinnad. Lind (1749). Den påviska kyrkans ofantliga makt. Månsson Rättf. 2: 97 (1916). — särsk.
a) (numera bl. arkaiserande) i uttr. de påviska l. de påviske, förr äv. enbart påviske, påvedömets anhängare, (de) romerska katoliker(na), papister(na). LPetri 1Post. C 7 b (c. 1555: the Påueska). The förnemligeste articklar eller .. (ställen) i scrifftenne, vti hwilke Ewangeliske och Påwidske icke komma öffwerens. Svart G1 100 (1561). När Gustaf Adolph beträdde / de påviskes jord och land. Lundgren MittVäg. 111 (1921, 1931).
b) (†) i predikativ anv. om person, liktydigt med: anhängare av romersk-katolska läran l. medlem av romersk-katolska kyrkan; jfr KATOLSK 2 a. DeFoë RobCr. 101 (1752).
c) (†) i uttr. påviskt katolsk, som är ivrig anhängare av (påvedömet o.) katolicismen, papistisk. (Overbeck) har .. i min tanke det felet att vara mera påfviskt katolsk än kristen. Lundgren MålAnt. 3: 90 (1873).
d) (†) om konkret föremål: som härstammar från den katolska tiden. Fernow Värmel. 316 (1773; om kyrkklocka).
2) (numera bl. mera tillf., nedsättande) i utvidgad l. bildl. anv.; särsk. dels om uppträdande l. förtryck o. d.: som visar l. ger uttryck åt maktfullkomlighet l. obskurantism o. d. (som påminner om påvarnas), dels om vördnad o. d.: som utmärkes av kritiklös dyrkan, dels (numera föga br.) om fördom l. andakt o. d.: som visar l. ger uttryck åt vidskepelse l. hyckleri l. bigotteri o. d.; jfr PÅVE, sbst.1 2 b, c. Leopold 2: 359 (1786, 1815). Förnuftet i sin sanning begär ingen blind påvisk vördnad. LBÄ 2—3: 96 (1797). Påfvisk fördom. .. Påfvisk andakt. Nordforss (1805). Påviska later. Östergren (1935). Partigängare .. kan vara mer påviska än påven. Numers Chevallier BabylSkök. 18 (1955); jfr PÅVLIG 2.
Ssg (till 1): PÅVISK-KATOLISK. (†) romerskkatolsk. Isogæus Segersk. 376 (c. 1700).
Avledn.: PÅVISKHET, r. l. f. egenskapen att vara påvisk.
1) (ngt ålderdomligt) till 1; särsk. nedsättande: papisteri. FoU 20: 71 (1907).
2) (numera bl. mera tillf., nedsättande) till 2. Thomander TankLöj. 61 (1826).
Spoiler title
Spoiler content