SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PACKA pak3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(pach- 15601640. pack- (pakk-) 1528 osv. pak- 1578 (: paklakann), 15861760 (: pakkista). -a (-aa) 1528 osv. -ia 1594)
Etymologi
[fsv. pakka; jfr fd. o. dan. pakke, nor. pakke; av mlt. packen, paken; jfr mnl. packen (holl. pakken), t. packen, meng. pakk, pack (eng. pack), ävensom mlat. paccare (lånat från germ. spr.); avledn. av PACK, sbst.1 (o. PACKE)]
1) med avs. på föremål l. vara (varor) o. d.: lägga l. stuva tätt tillsammans l. förpacka o. d.; dels i fråga om åstadkommande av sådana kollin som få sin form (huvudsakligen) av innehållet (t. ex. packar, balar, paket), dels i fråga om inläggande l. instuvande av föremål l. varor osv. i färdigställda behållare (t. ex. lådor, tunnor, drittlar) l. i (härför avsedda) rum l. om stuvning av föremål osv. på fordon o. d.; äv. (övergående i 2) med bibegrepp av att föremålen l. varan osv. vid stuvningen l. förpackningen pressas tätt tillsammans l. utsättas (utsättes) för tryck; äv. abs.; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., förr särsk.: som ligger i särskild (för varusorten speciellt avsedd) förpackning (innehållande viss, fastställd mängd av varan), motsatt: lös (se d. o. 4); jfr PACK, sbst.1 1, 2, PACKE. Varan var illa packad. G1R 5: 87 (1528). Packatt Salth .. Löst Salth. GripshR 1592, s. 23. Pistolerne .. ähro packet ij ett packet. OxBr. 11: 422 (1627). Korpoboner skole låta här i Stocholm sin ströming och annor fisk pacha och therföre gijfva packepenninger. RP 8: 268 (1640). Store Korne-Judar, / Som packa säd i hus och mynt i kattehudar. Kolmodin QvSp. 1: 333 (1732). Packa sakerna på vagnen. Sahlstedt (1773). Sill packades i tunnor och lådor. Lagerlöf Holg. 2: 439 (1907). — jfr BI-, FÖR-, HOP-, IN-, NED-, PÅ-, SAMMAN-PACKA, ävensom LÖS-, MASKIN-PACKAD o. OPACKAD. — särsk.
a) lägga l. stuva in (saker l. ägodelar l. förnödenheter som skola medföras på resa) i koffert l. resväska o. d.; ofta abs.: lägga l. stuva in i koffert(ar) l. resväska (resväskor) o. d. vad man skall ta med sig på resa (jfr 3); jfr PACK, sbst.1 2. Iag hade .. taget mina bästa saker utur min wagn .. (o.) packat dhem uti ett par wäskor. KKD 5: 32 (1709). Du skulle ju packa, och här står kappsäcken tom än. Ödman VårD 2: 54 (1888). Mortensen Strindbg 80 (1931).
b) (ngt vard.) i uttr. (stå o. d.) som packade sillar, i sht förr äv. som packad sill, (stå osv.) tätt hopträngda. Tersmeden Mem. 5: 80 (1772). Vesterlund Skolm. 94 (1924).
c) (mera tillf.) mer l. mindre bildl. (jfr 5 a); stundom: stapla (ngt på ngt). Sjöberg FörslSAOB (1815). Huru många chiliader av år skola ännu efterhand packas på varandra, innan (osv.). Törneros Brev 1: 141 (1824; uppl. 1925).
d) om borttagande l. av- l. urlastning av föremål l. varor o. d. ur behållare (lådor, tunnor o. d.) l. från fordon o. d.; se de särsk. förbindelserna packa av, fram, upp, ur, ut samt ssgrna AV-, UPP-, UR-, UT-PACKA.
2) [utvecklat ur 1] utöva tryck l. pressning på (föremål l. varor o. d.) l. utsätta (föremål l. varor o. d.) för tryck l. pressning (vid stuvning o. d.); ofta allmännare: (hop)trycka l. (hop)-pressa (ngt); sammantrycka l. sammanpressa (ngt); äv. med sakligt subj.; äv. abs.; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: hoptryckt, hoppressad, tillpackad. Polhem Brev 30 (1710). Är bekant, huru vädret låter packa sig .. i en väderbösza. Celsius Alm. 1732, s. 10. Stormen har packat snön i drifvor. Sundén (1888). SD(L) 1902, nr 482, s. 6 (abs.). Varor, som genom olika ifyllningssätt bliva mer eller mindre packade, såsom spannmål, frö och salt. SFS 1934, s. 742. — jfr HOP-, IN-, NED-, SAMMAN-, TILL-PACKA m. fl., ävensom OPACKAD. — särsk.
a) tandläk. med avs. på amalgam l. guld o. d.: pressa l. trycka in i hål i tand (så att hålet väl utfylles); äv. med avs. på kautschuk l. konstharts för protes: ifylla l. pressa in i det i kyvetten befintliga hålrummet efter den utsmälta vaxmodellen (så att hålrummet väl utfylles); äv. resultativt: gm dylik inpressning av kautschuk l. konstharts framställa (protes). Welin Hvad nytt 1: 73 (1894). OdontT 1897, s. 60 (i fråga om protes).
b) (mera tillf.) oeg. l. bildl. (jfr 5 a); särsk. (vard.) med avs. på mat: proppa (i sig). De fullkomligt packade maten i sig. Östergren (1934).
c) refl. l. i deponentiell anv.: lägga sig tätt intill varandra, trycka l. pressa sig mot varandra; om ämne o. d.: sjunka ihop (o. anta tätare konsistens), packa ihop sig, äv.: lägga sig tätt (hop)tryckt l. i täta lager (ngnstädes l. intill ngt), tätt anhopa sig. Polhem Brev 29 (1710). Linné Stenr. 5 (c. 1747: packas). (Man) får .. på många ställen, der stora floder flyta ut i hafvet, se huru sand packar sig på sidorna, så att der blir land. Berlin Lrb. 91 (1852). Snöflingorna .. lade sig tyst på hvarandra, .. packade sig och växte. Strindberg Hems. 172 (1887). Då de (som överraskades av vulkanutbrottet) föllo och askan packade sig tätt intill deras sidor. Hedin Pol 2: 122 (1911). (Sågspån ss. fyllnadsmaterial i väggar) har en viss benägenhet att packa sig. HantvB I. 6: 96 (1938). särsk.
α) refl., om personer l. djur: ställa l. sätta sig tätt intill varandra, tränga ihop sig. Sjöberg FörslSAOB (1815). Om vintern söker .. (braxen) åter djupet och packar sig tätt på de djupaste ställena. NF 2: 1079 (1878). Studenternas okynne att i auditorierna .. packa sig i dörrarne under föreläsningar. Annerstedt Rudbeck Bref clxxix (1905).
β) (†) hippol. i deponentiell anv., oeg., om hästs fotskifte, för att beteckna att det utföres så att spårbilden blir sammanträngd från sidorna; jfr PACKNING 3 slutet. Fotskiftet packas eller tränges. KrigVAH 1830, s. 196.
3) med avs. på behållare l. kärl l. rum l. fordon o. d.: (in)stuva föremål l. vara (varor) o. d. i l. på l. (gm instuvande av föremål osv.) fylla l. (full)proppa; äv. med bibegrepp av att instuvningen l. fyllningen sker under utövande av tryck l. pressning; äv. i uttr. packa (behållare o. d.) full; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Skråordn. 321 (1546). Innan planken påspikas, packas rummet emellan långbjelkarne väl med sten. Rothstein Byggn. 369 (1859). Packa sina fickor fulla med russin. Cannelin (1921). — jfr BE-, FULL-, IN-, PÅ-PACKA, ävensom OPACKAD. — särsk.
a) lägga l. stuva in saker l. ägodelar l. förnödenheter som skola medföras på resa i (koffert l. resväska o. d.). Packa kappsäck, benämning på sällskapslek varvid en av deltagarna söker att få reda på vilken person de övriga deltagarna ha kommit överens om att tänka på, genom att han frågar var o. en i tur o. ordning, vad han (l. hon) packar (i bet. 1 a) i den åsyftades kappsäck. Packa pappas kappsäck, ramsa som ngn (ss. straff vid pantlekar o. d.) ålägges att hastigt upprepa ett visst antal gånger (varvid felsägning lätt äger rum); jfr PEPPARKORN. Att man inthet må packa heele kistorne fulle och räkna det för wägekost. RARP V. 1: 242 (1654). Det som på emigrantjargongen av åren 1918—1923 hette ”den packade kappsäckens mentalitet”. Appelberg Michajlovič Storf. 68 (1933; med syftning på de ryska emigranternas ständiga beredskap att vid regimförändring återvända till Ryssland).
b) i utvidgad anv., med avs. på häst l. åsna o. d.: lägga packning på, förse med packning (se d. o. 2 a, 2 a α). 2RARP 21: 167 (1761). Beckman Påfv. 95 (1880).
c) oeg. l. bildl. (jfr 5 b); särsk. (vard.) med avs. på mage o. d.: fylla l. proppa (med mat). Murenius AV 251 (1653). Trion åsåg med bävan, / huru grabbarna packade krävan. AfA 1931, nr 15, s. 26.
d) om urtagande av föremål l. varor ur behållare l. kärl l. koffert o. dyl. l. avlastande av föremål från fordon l. häst o. d.; se de särsk. förbindelserna packa av, upp, ur, ut samt ssgrna AV-, UPP-, UR-, UT-PACKA.
4) (i fackspr.) lägga l. pressa ett ämne l. material o. d. tätt omkring l. intill (ngt) o. d. (för att åstadkomma stadigt läge l. skydd o. d.); förse l. täta (ngt) med packning (se d. o. 4 slutet); äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Så länge icke tunga laster föras öfver (järnvägs-)banan, är det tillräckligt att till en början blott packa skarf- och midteltvärstockarna. TByggn. 1859, s. 103. Smith (1917). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 340 (i p. pf.). — jfr IN-, KRING-, TILL-PACKA, ävensom LÄDER-PACKAD.
5) i p. pf. i oeg. l. bildl. anv.
a) motsv. (1 o.) 2; särsk.: (tätt) hopträngd l. sammanträngd; särsk. om folkmassa o. d. Holmberg 721 (1795). Tätt packade figurgrupper. Strömbom EgyptK 212 (1928). Var tåget gick fram .. stod befolkningen till trängsel packad. VFl. 1933, s. 146. särsk. (†) hippol. om hästs fotskifte: sådan att spårbilden blir sammanträngd från sidorna; jfr 2 c β. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 66 (1836).
b) motsv. 3, om lokal o. d.: fullproppad, proppfull; särsk. i uttr. packad med l. av (folk o. d.); äv. bildl. Hans minne är packadt med bara årtal. Sjöberg FörslSAOB (1815). Det blir moltyst i den packade salongen. GHT 1896, nr 80 B, s. 1. Gustaf Adolfs torg var packadt af folk. Söderberg AllvLek. 201 (1912). jfr IS-PACKAD.
6) [jfr motsv. anv. i fsv., ävensom i fd. o. dan.; av mlt. sik pakken, sannol. urspr. om påtagande av packning vid avresa (jfr PACK, sbst.1 2); jfr äv. holl. zich pakken (mnl. hem packen), t. sich packen] refl. (jfr 2 c), förr äv. intr.: (skyndsamt) ge sig av l. i väg l. bege sig bort; äv.: (genast l. skyndsamt) stiga upp (ur sängen); utom ngn gg arkaiserande numera nästan bl. dels (vard., mera tillf.) i uttr. packa sig och göra ngt, ge sig av o. göra ngt, i sht förr äv. (med förbleknad bet.): gå (se d. o. VIII 1 g) o. göra ngt, dels i förb. med vissa adverbial (se slutet); i sht i (hotfulla) uppmaningar. HFinlH 8: 87 (1551). Weet Claes Bielke, at Wi wele hafwa dig på detta sättet benådad, at du .. skall begifwa dig .. härifrån på ett skepp hädan af landet. .. Rätta dig härefter och packa dig. Carl ix (1606) hos Bergius Småsak. 2: 49. Om nu Fäderna vthi Trient, .. thenne gudachtighe Mening icke behagar, så packe sigh och träte medh Konung Dawid, ther han säger (osv.). Schroderus Os. III. 1: 282 (1635). Fort, packa dig, skall jag fördröjas här för dina dumheter? Runeberg ESkr. 2: 36 (c. 1850). Vill han packa sig? — fortfor gumman och ruskade .. (den sovande) i benet. Topelius Fält. 4: 569 (1864). Packa sig karl. Hallström K11 163 (1918). — särsk. (fullt br., vard.) i förb. med adverbial (adv. l. prep.-uttr. o. d.) som betecknar riktning till l. från en plats o. d. (se äv. särsk. förb.): bege sig (ngnstädes); i sht i (hotfulla) uppmaningar. OPetri 1Post. 120 a (1528). Han fick strax wenda oc packa sigh till Vpland igen. Svart G1 139 (1561). HFinlÖ 402 (1714; intr.). Packa dig på dörren. Lindahl Tanckef. 60 (1740). (Möllerhjelm) hade .. befallt Fernström packa sig härifrån. Liljecrona RiksdKul. 56 (1840). Hör nu hon där, packa sig i säng! Bergman Mark. 48 (1919). Mattson har inte betalt i laga tid och nu packar han sig i väg! Siwertz Sel. 2: 119 (1920). jfr AV-PACKA. särsk. i vissa uttr.
a) (†) packa sig sin kos, äv. packa sin kos, packa sig i väg, packa sig bort. Balck Es. 141 (1603). Packa nu eder koos hwar för sigh. Brasck FörlSon. H 2 b (1645). Münchenberg Scriver Får. 180 (1725).
b) (†) packa sig på l. i flykten, ta till flykten, bege sig på flykt(en). Kolmodin QvSp. 1: 6 (1732: i flychten). Knöppel Möt. 22 (1750).
c) (†) i svordomar. Packe tigh til dieffuulen. Erici Musæus 5: 110 b (1582). Humbla Landcr. 106 (1740). jfr: Then (är) nw betzste mannen som påfinna kan nogot nytt sett til at sweria, med fliskande, speckiande och packande. OPetri Eedh. A 3 b (1539); jfr FLÄSKA 1.
7) [den nedan anförda uppgiften hos Fryxell (från vilken ordets anv. i denna bet. utgår) beror möjl. på missuppfattning av det under 6 anförda språkprovet från 1606] (numera bl. arkaiserande l. skämts.) bildl., i uttr. packa sig efter ngt, rätta sig efter ngt; företrädesvis i uttr. rätta och packa sig efter ngt; i sht i (hotfulla) uppmaningar. När Karl (IX) var i ondt lynne .., tillade han (i breven till fogdarna) för eftertrycket skull: Der rätter och packer eder efter. Fryxell Ber. 5: 48 (1831). Packer dig efter konungs och ständers beslut, eljes går dig illa. Strindberg NSvÖ 2: 57 (1906). VFl. 1933, s. 79.
8) [jfr 6] (†) driva bort l. jaga (ngn från en plats). Jag skall väl veta att packa dig ur huset inom en half sekund. Almqvist Amor. 227 (1822, 1839).
9) [efter motsv. anv. i t.; jfr motsv. anv. i holl.; utvecklat ur 2] (†) eg.: gripa; utom i den särsk. förbindelsen packa an samt i ssgn ANPACKA anträffat bl. i uttr. söka att packa efter ngt, söka få tag i ngt. At the Segerwinnande Perser söckte nu allenast at packa effter Rooff och Byte. Sylvius Curtius 350 (1682).
Särsk. förb.: PACKA AN. (†) till 9: gripa l. lägga beslag på (ngt l. ngn); äv.: angripa l. anfalla (ngn). Någre öfvermåttan sköna hästar, them iag .. lärer packa an och till Dallby öfwerskicka. HTSkån. 1: 203 (1658). Nordberg C12 1: 558 (1740). Lind (1749). jfr anpacka.
PACKA AV10 4, stundom UTAV04. jfr avpacka.
1) (ngt vard.) till 1 d, 3 d; med avs. på föremål l. varor på fordon o. dyl. l. med avs. på fordon osv.: lasta av; äv. abs. Lind (1749). En karl som hulpit packa af och på vagnen. HovförtärSthm 1758, s. 2607. Tersmeden Mem. 4: 210 (1764; abs.). Packa av varorna från vagnen. Auerbach (1913).
2) [fsv. pakka sik af] (numera bl. vard.) till 6; refl., i uttr. packa sig av, (skyndsamt) ge sig av l. i väg; i sht i (hotfulla) uppmaningar. Hercules .. Til Wällusten säger: Packa tigh aff. Rudbeckius Starcke B 3 b (1624). Janson CostaN 2: 180 (1910).
PACKA FRAM10 4. (mera tillf.)
1) till 1 d: ta fram l. lasta av (ngt som packats). Från vagnen / packa de kläderna fram. VLitt. 1: 16 (1902).
2) till 2: gm pressning l. tryck föra (ngt) fram, pressa fram. Packa fram inslagen mot tyget. 2NF 33: 39 (1921).
3) (vard.) till 6; refl., i uttr. packa sig fram, (skyndsamt) bege sig fram; i sht i (hotfulla) uppmaningar. Sjöberg FörslSAOB (1815).
PACKA HOP, se packa ihop.
PACKA I10 4. (ngt vard.) till 13; särsk. med avs. på föremål l. varor o. dyl. l. med avs. på kärl l. koffert o. d.: stuva l. pressa i l. (gm stuvning l. pressning l. tryck) fylla i; äv. abs. Han höll just på med att packa i (sina saker i) kofferten. FoF 1914, s. 20 (abs.).
PACKA IGEN10 04. (mera tillf.)
1) till 3; med avs. på behållare o. d.: stuva i det sista som skall förvaras i behållaren osv. o. sluta till l. stänga. Möller 2: 1480 (1785). Man höll just på att packa igen korgarna. VL 1901, nr 53, s. 3.
2) till (2 o.) 4: täta gm att pressa ett ämne o. d. i (en öppning o. d.). Klint (1906).
PACKA IHOP10 04, äv. HOP4, äv. (numera bl. i ålderdomligt spr.) TILLHOPA040 l. 032. jfr hoppacka. särsk.
1) till 1: med avs. på föremål l. varor o. d., särsk. sådana som skola medföras på resa: lägga l. stuva (tätt) tillsammans (i paket l. i koffert(ar) o. d.); äv. abs., särsk.: lägga l. stuva tillsammans (i koffert(ar) l. på fordon o. d.) vad man skall ta med sig på resa; jfr packa, v.1 1 a. Wollimhaus Ind. (1652). (Fienderna) förmärckas packa hoop deras skräp. KKD 6: 37 (1707). Man måste tänka på hemfärden. Man packade ihop och gick i båten. Strindberg SvÖ 1: 200 (1882). särsk.
a) oeg. l. bildl. (jfr b): placera l. förlägga (ngt l. ngn) tätt tillsammans (med ngt l. ngra), stuva ihop (ngt l. ngra); stundom övergående i 2. Borg Luther 2: 360 (1753). At sättaren ville packa Bokstäfverne så nära tilhopa, at (osv.). Porthan BrSamt. 1: 247 (1800). Arbetarna packades ihop med djuren i små eländiga stall. Koch Timmerd. 210 (1913).
b) (vard.) abs., i bildl. anv.: dra sig tillbaka; sluta sin värksamhet, ”slå igen”; äv.: dö; jfr packa in 3 b. Om han inte förfogar över stort kapital, kan han genast packa ihop. Auerbach (1913). Packa ihop av hjärtslag. SvD(B) 1943, nr 353, s. 10. jfr: Ärkebisk(op) Johannes Magnus hade ”packat ihop” och rest till Rom att där i ro .. få njuta sitt otium. Hagström Herdam. 2: 283 (1898).
2) till 2: pressa l. trycka ihop l. tillsammans (ngt); komma (ngt) att sjunka l. pressas ihop; äv. resultativt: åstadkomma (ngt) gm pressning l. tryck; äv. bildl. Juslenius 251 (1745). JGOxenstierna 2: 151 (1796, 1806). Alltjämt fortfor blyorkanen (från kulsprutorna) att rasa bland skarorna, splittra och skilja hoparna, .. packa ihop nya klungor för att tillintetgöra äfven dem. Janson CostaN 2: 245 (1910). Den varma vårsolen hade .. packat ihop snön. BygdFolk 1: 32 (1927). särsk. refl. l. i deponentiell anv.: lägga l. pressa sig tätt tillsammans; tätt anhopa sig; äv.: sjunka ihop (o. anta tätare konsistens); äv. (om personer l. djur): tränga ihop sig; jfr packa, v.1 2 c. HA 7: 112 (c. 1720; om soldater). Sedan kiöttet har väl packat sig tilhopa (i tunnan). Warg 49 (1755). Molnbäddarna hade packat ihop sig mot väster till en blygrå vägg. Lindqvist Herr. 244 (1917).
PACKA IN10 4. jfr inpacka.
1) till 1; med avs. på föremål l. varor l. ämne o. d.: lägga l. stuva in (i paket l. kärl l. koffert l. på fordon o. d.); äv. abs., särsk.: lägga l. stuva in (i koffert(ar) l. på fordon o. d.) vad man skall ta med sig på resa (jfr packa, v.1 1 a). RP 2: 32 (1630). En karl som packat in Smör. HovförtärSthm 1766, s. 2856. (Hon) packade .. in sina kläder i en liten nattsäck. Lagerlöf Holg. 2: 444 (1907). Gubben Quiroga packade in och reste norrut. Janson CostaN 1: 51 (1910).
2) till 2: pressa l. trycka in (ngt); särsk. tandläk. till 2 a. Svagt glödgadt guld packas in mot de starka linguala väggarne. Lenhardtson Tandl. 137 (1897).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1 o. 2.
a) lägga l. stuva in (ngn l. ngt), särsk. med avs. på person(er) som få(r) sig tillmätt ett trångt utrymme; äv. (särsk. i uttr. packa in ngn i ngt): förse (ngn) med l. insvepa (ngn) i (ett tätt l. tjockt) omhölje; äv. refl.: stuva l. tränga l. svepa in sig. De fattige, som nu til stort antal packas in uti täpta rum. SvSaml. 3: 65 (1764). Jag vet huru ledsamt det är, att i en redan utförd tafla packa in nya figurer. 3SAH XLVII. 2: 36 (1836). Jag tar på mig min största päls och packar in mig bland kuddar och filtar. Hedin Pol 1: 122 (1911). särsk. (†): gm omringning med trupp o. d. avstänga (en här o. d.) från omgivningen, innesluta (se d. o. 1 d). Wingård Minn. 3: 13 (1846). Därs. 10: 51 (1849).
b) [jfr motsv. anv. av (ä.) d. pakke ind, ävensom av t. einpacken] (vard., utom i Finl. numera bl. mera tillf.) abs., i bildl. anv.: dra sig tillbaka; ge upp (försöket); jfr packa ihop 1 b. Meurman (1847). Blifva de främmande härarne segervinnare, kan Filip gerna packa in. Sparre Sjökad. 547 (1850). Bergroth FinlSv. 241 (1917).
4) (†) till 3: packa (koffert o. d.). Kofferten, som ni så snällt packade in åt mig. Bremer Hem. 2: 20 (1839).
5) (vard., mera tillf.) till 6; refl., i uttr. packa sig in, (skyndsamt) bege sig in (ngnstädes); i sht i (hotfulla) uppmaningar. Lagerström Bunyan 1: 174 (1727).
PACKA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. jfr nedpacka.
1) till 1: lägga l. stuva ned (ngt i ngt); äv. abs. Pomadan .. packas neder i en stenburk. Warg 163 (1755). (De) packade ner proviant i sadelsäckarna. Persson Björnh. 102 (1918). särsk. oeg. l. bildl.; särsk. refl.: lägga l. sätta sig ned (i ngt) tätt tillsammans l. tätt l. tjockt insvept o. d.; jfr 2. Sandström NatArb. 2: 209 (1910; refl.).
2) till 2: trycka l. pressa ned l. ihop (ngt); äv. abs. SvMerc. V. 1: 137 (1759). Lindqvist Herrgårdsh. 158 (1921).
3) (vard., mera tillf.) till 6; refl., i uttr. packa sig ned, (skyndsamt) bege sig ned (ngnstädes); i sht i (hotfulla) uppmaningar. TörngrenMål. 303 (1802).
PACKA OM10 4. till 14; särsk.: packa (ngt som förut varit packat) på annat sätt l. på nytt; äv. abs.; jfr ompacka; särsk.
1) till 1. 5 st karl(a)r som packat om smör. HovförtärSthm 1726, s. 1862. jfr (†): Salltt att Packa om Smörett medh (dvs. att användas vid ompackning av smöret). HovförtärSthm 1715 A, s. 985.
2) (i fackspr.) till 4; särsk.: förse (ngt) med ny l. annan packning (se d. o. 4 slutet); äv. abs. Frykholm Ångm. 139 (1881; abs.). SDS 1898, nr 201, s. 2. —
PACKA OPP, se packa upp.
PACKA PÅ10 4. till 13: lasta l. stuva l. pressa l. trycka på (ngt); särsk. dels med avs. på föremål l. varor o. d. som lastas osv., dels med avs. på fordon l. häst o. d.; äv. abs. LMil. 4: 1384 (1709; abs.). Packa på en häst. Auerbach (1913). jfr påpacka. särsk. (vard., numera bl. tillf.) oeg. l. bildl., i uttr. packa på ngn ngt, i (alltför) stor myckenhet förse ngn med ngt, lasta på (se lasta på slutet) ngn ngt; i sht förr äv.: truga l. pracka på ngn ngt. Gud bevare, at han genom accord finge packa på oss (dvs. Åbo akademi) en efterträdare. Porthan BrCalonius 143 (1794). Wingård Minn. 7: 82 (1847).
PACKA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. jfr sammanpacka.
1) till 1, = packa ihop 1; äv. oeg. l. bildl., = packa ihop 1 a. Humbla Landcr. 16 (1740). Emanuelsson Polyb. 1: 274 (1833; oeg.).
2) till 2, = packa ihop 2; äv. refl. l. i deponentiell anv., = packa ihop 2 slutet. Swedenborg RebNat. 1: 19 (1719; refl.). CAEhrensvärd Brev 2: 59 (1795; bildl.). Geijerstam LycklMänn. 87 (1899; refl.).
PACKA SIG AV, se under packa av.
PACKA SIG BORT10 0 4. [fsv. pakka sik bort] (vard.) till 6: (skyndsamt) bege sig bort l. ge sig i väg; i sht i (hotfulla) uppmaningar. Packa tigh bort, tu wällust söta. Rudbeckius Starcke B 5 b (1624). Grimberg VärldH 4: 314 (1930).
PACKA SIG FORT. (†) till 6: packa sig bort, ge sig i väg. Rosenfeldt Vitt. 185 (1704). Möller 1: 431 (1755).
PACKA SIG FRAM, se under packa fram.
PACKA SIG HÄN10 0 4. (dels vard. i vissa trakter, dels, föga br., i vitter stil) till 6: packa sig bort. Adlerbeth HorSat. 88 (1814). Börjesson Statshv. 60 (1866).
PACKA SIG IN, PACKA SIG NED, se under packa in resp. packa ned.
PACKA SIG TILLBAKA10 0 040, äv. 032. (vard., mera tillf.) till 6: (skyndsamt) bege sig tillbaka; i sht i (hotfulla) uppmaningar. Lagerström Bunyan 2: 39 (1727).
PACKA SIG UNDAN10 0 32, äv. 40. (vard.) till 6: (skyndsamt) bege sig undan l. bort; i sht i (hotfulla) uppmaningar. Svart Gensw. I 1 b (1558). Hagberg Shaksp. 3: 359 (1848).
PACKA SIG UPP, PACKA SIG UT, se under packa upp resp. packa ut.
PACKA SIG ÅSTAD10 0 04, äv. (starkt vard.) STA4. (vard.) till 6: (skyndsamt) (be)ge sig åstad l. i väg; i sht i (hotfulla) uppmaningar. Rondeletius 54 (1614). Hagberg Shaksp. 6: 290 (1849).
PACKA TILL10 4. jfr tillpacka. särsk.
1) (†) till 1: packa in l. ihop (varor o. d.). VadstÄTb. 234 (1597).
2) till 2: pressa l. trycka (ngt) mot ett underlag (så att det ligger tätt mot detta); utsätta (ngt) för tryck l. pressning (så att det antar tätare konsistens). Polhem Test. 72 (c. 1745). Jag breder mycket noga ut gödseln .. samt packar till den väl. LfF 1902, s. 261. —
PACKA TILLHOPA, se packa ihop.
PACKA TILLSAMMAN(S), se packa samman.
PACKA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppacka.
1) till 1 o. 2: lägga l. stuva l. pressa l. tränga o. d. upp (ngt l. ngn ngnstädes); äv. refl., särsk.: sätta sig upp (ngnstädes) tätt tillsammans l. tätt hopträngda. Vi .. packade oss upp i vagnen. Wallin Bref 204 (1849). För att förekomma att amalgamet packas upp under tandköttet, kan man (osv.). Lenhardtson Tandl. 170 (1897).
2) till 1 d, 3 d: lägga l. ta upp (ngt som varit packat) resp. lägga l. ta upp föremål l. varor o. d. ur (koffert o. d.); äv. abs., särsk.: ta upp ur koffert(ar) o. d. vad man medför(t) på resa; äv. bildl.: lägga l. plocka fram (ngt); jfr packa fram 1. CAEhrensvärd Brev 2: 18 (1795). Jag har packat upp kofferten. Bremer Hem. 2: 20 (1839). Eichhorn Stud. 1: 207 (1869; abs.). Lidforss DQ 2: 438 (1892; bildl.).
3) (vard.) till 6; refl., i uttr. packa sig upp, (skyndsamt) bege sig l. stiga upp; i sht i (hotfulla) uppmaningar. Weste (1807).
PACKA UR10 4, förr äv. UTUR. särsk. till 1 d, 3 d: ta l. lägga ur (ngt som varit inpackat) l. ta l. lägga ur saker l. varor o. d. ur (koffert l. behållare o. d.). Lind 1: 40 (1738). I sängkammaren stod hennes koffert, och hon fick brådt om att packa ur den. Benedictsson Peng. 149 (1885). jfr urpacka.
PACKA UT10 4. särsk.
1) (mera tillf.) till 1 d: (ur koffert l. fordon o. d.) ta ut (ngt som varit inpackat); äv. oeg. l. bildl.; förr äv. abs.: packa upp (se packa upp 2). Möller 1: 470 (1745). OPSturzen-Becker (1857) i Sturzen-Becker 1: 258 (abs.). Cederschiöld Manh. 195 (1916; bildl.).
2) [fsv. pakka sik ut] (vard.) till 6; refl., i uttr. packa sig ut, (skyndsamt) bege sig ut; i sht i (hotfulla) uppmaningar. Hustrun (till Sven i Isala) slogn (dvs. slog Gustav Vasa) i ryggen, sejandes: hui står du här och gapar på dhet fremmande folcket, haffver du aldrig seet folck förre, packa dig vth i ladun. HT 1910, s. 42 (1667).
PACKA UTAV, se packa av.
PACKA UTUR, se packa ur.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Åtskilliga av nedan anförda ssgr, särsk. sådana som äro lånade från l. bildade efter t. (l. eng.) förebilder l. som sekundärt bildats efter mönster av dylika ssgr, torde urspr. innehålla pack, sbst.1, (l. packe) i förleden): A: (2) PACK-APPARAT. textil. för färgning av textilier l. garn o. d. använd apparat vari färggodset packas i insatsen; motsatt: uppsättningsapparat. HantvB I. 8. 2: 245 (1940).
-ARBETARE~0200. (numera bl. mera tillf.) arbetare som förpackar varor, packare. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 96. —
-BIL. mil. bil för medförande (transport) av (nedpackade) förnödenheter (kantiner, värktyg o. d.) avsedda för ett truppförbands behov under förläggning; särsk. i uttr. livsmedels- och packbil; jfr -tross. TrängRegl. 1940, s. 345. —
-BOD. (ngt ålderdomligt) bod (se bod, sbst.1 2) avsedd l. använd för in- l. uppackning av varor l. för förvaring av (inpackade) varor; mindre varumagasin; jfr -rum, ävensom packhus. VRP 25/11 1732. SvGeogrÅb. 1932, s. 99 (om ä. förh.).
-BODA. (i Finl., †) = -bod. Groening RySpr. 208 (1750).
(4) -BOX. tekn. med packningsmaterial fylld box (se box, sbst.1 1 a) som är fäst vid väggen i en cylinder l. behållare o. dyl. o. som tätt omsluter en rörlig stång l. en roterande axel o. d. vid dess genomgångsöppning till dylindern osv., packningsbox, packningsdosa. PriskatalSonesson 1895, s. 150. Ssgr (tekn.): packbox-kran. kran (se d. o. 4) försedd med packbox. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 117. -mutter, r. l. m. mutter varmed (packningsmaterialet i) packbox kan hoppressas. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 66. —
-BRYGGA, r. l. f. (mera tillf.) brygga (se brygga, sbst.1 1) där fisk packas. Siwertz Vatt. 88 (1925).
-BRÄDE l. -BRÄDA. [jfr t. packbrett]
1) (om ä. förh.) till 1: på vagn (droska, diligens) anbragt bräde (ofta ett framtill o. ett baktill på vagnen) varpå bagage stuvades. ÅgerupArk. Räkn. 1770. Heinrich (1828).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2: bräde varmed ngt packas till l. hålles i press; särsk. om vardera av de båda till en enkel press förenade bräder mellan vilka ohäftade pappersark inläggas o. förvaras för bindning (pressade mot varandra i en packe). Lind 1: 1214 (1749). Ambrosiani NordMBokhandtv. 10 (1916).
-BÅT. [jfr t. packboot] (†) = paketbåt 1. Thunberg Resa 1: 25 (1788).
-BÄRARE. [jfr t. packträger, packenträger] (numera bl. tillf.) person som bär l. transporterar (mindre) bagage, bärare (se d. o. 1); äv. om lastdjur. Lind 1: 1209 (1749). Hultman ÖknHeml. 6 (1909; om kamel).
-BÖRDA, r. l. f. (mera tillf.) börda som bäres l. är avpassad för att bäras av en person l. ett lastdjur; jfr klövje-börda. Björkman (1889).
-DAG. (numera bl. tillf.) dag då varor o. d. packas in. Bergv. 1: 559 (1705).
-DJUR. [jfr t. packtier, eng. pack-animal] djur (häst l. åsna o. d.) som användes till att bära last l. packning, lastdjur. Gosselman Col. 1: 203 (1830).
(4) -DOSA. tekn. packbox. JernkA 1845, 2: 237. —
-DUK. [jfr t. packtuch] (i sht i fackspr.) jfr -väv. Serenius Qq 2 a (1734).
-FAT. [jfr t. packfass] (i sht i fackspr.) fat (se d. o. 1) använt att förpacka varor i. Schultze Ordb. 1096 (c. 1755). Packfat för järnlegeringar och kemiska produkter. SvIndustri 304 (1935).
-FICKA. [jfr t. packtasche] vid hästs sadel l. på (motor)cykel o. d. fäst, nedhängande väska använd för nedpackning o. förvaring av medhavda förnödenheter o. d.; jfr ficka 2 a. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 227 (1882; på häst). Cykelns packfickor. Form 1935, s. 100. jfr förbands-, hovslagar(e)-packficka.
-FIL. [efter t. packfeile; filarna förekommo i handeln packade i halm; jfr dussin-fil] (i fackspr., föga br.) grov fil med rektangulär genomskärning. 2UB 6: 237 (1904). TySvOrdb. 1741 (1932).
(4) -FILT. [jfr t. packfilz] (i fackspr.) packningsfilt. TySvOrdb. 1741 (1932). Ssg: packfilt-fabrik. SFS 1876, Bih. nr 41, s. 9. —
-FISK. (†) nedpackad fisk. Stiernman Com. 4: 678 (1686). Porthan 5: 193 (1777).
-FODER. (†) fodral l. hölje vari ngt förpackas; jfr foder, sbst.2 1. Gynther Förf. 4: 210 (1854; efter handl. fr. 1747). Därs. 6: 110 (1859; efter handl. fr. 1821).
-FORDON~02 l. ~20. i sht mil. jfr -bil, -vagn. KrigVAT 1834, s. 2.
(2) -FULL~2, äv. (emfatiskt)4 4, adj. [jfr d. pakfuld, nor. pakkfull] (ngt vard.) proppfull, packad (se packa, v.1 5 b); jfr packande. Ett packfullt linneskåp. Arbman Silv. 82 (c. 1890).
-GARN. [jfr d. pakgarn (i bet. 2), t. packgarn (i bet. 1)]
1) (i sht om ä. förh.) till 1: snöre l. garn avsett l. använt till ombindning av varupackar l. paket o. dyl. l. till hopsyning av packväv kring balar o. d.; jfr -snöre, -tråd, ävensom bind-, segel-garn. ÖoL (1852). Rig 1941, s. 14 (om ä. förh.).
2) (i fackspr., mindre br.) till 4: packningsgarn. TT 1900, Byggn. s. 32. —
-GODS. [jfr t. packgut] (numera bl. mera tillf.) ned- l. inpackat gods (se d. o. 2) l. inpackade handelsvaror o. d.; äv.: bagage. Stiernman Com. 2: 58 (1636). Düben Lappl. 109 (1873). Sundberg StapelstR 37 (1927; om ä. förh.).
-HALM. [jfr t. packstroh] halm använd för förpackning av varor o. d. SFS 1873, nr 43, s. 5. —
-HAMMARE. (i fackspr.) klohammare; jfr -yxa. VLBibl. Bouppt. 1782, fol. 131. SvIndKal. 1948, Varuförteckn. —
-HUS, se d. o. —
-HÅLLARE, r. l. m. (mindre br.) pakethållare; jfr packnings-hållare 1. Östergren (cit. fr. 1920). Fridegård Kvarnb. 66 (1944).
-HÅRA, f. (†) vävnad l. matta av (djur)hår, använd till omslag om varupackar o. d.; jfr -matta o. håra, sbst.1 OxBr. 11: 737 (1640). BoupptSthm 1685, s. 371 a, Bil. —
-HÄST. [jfr t. packpferd] jfr -djur, ävensom klövje-häst. HC12H 2: 225 (1711). SoldatinstrHäst. 1942, s. 10. Ssg: packhäst-förare. i sht mil. ExInf. 1927, 4: 23.
(2) -IS. [jfr t. packeis, eng. pack-ice] av storm l. ström hoppackad is bildande band l. fält av på varandra tornade, sammanfrusna isblock l. isflak, i sht vid randen av en fast iskant; jfr is-kast, toross. Chydenius ExpSpetsb. 35 (1865). Flodström Naturförh. 14 (1918; i Östersjön). Ssgr: packis-band, -bälte, -fält, -vall.
-KAMEL. jfr -djur. Otter Officer 9 (1930).
-KAMMARE. [jfr (ä.) d. pakkammer, holl. pakkamer, t. packkammer] (numera föga br.) packhus; packrum; mindre magasinslokal. ÅgerupArk. Bouppt. 1753. Möller (1790; om packhus). Halmboden till packkammaren, belägen ofvanpå hyttan (vid glasbruket). PT 1904, nr 225 A, s. 3. jfr: Packkammare, den lokal, där färdiggörningen (av papper) äger rum. Ambrosiani DokumPprsbr. 375 (1923; om ä. förh.).
-KARL. packare; jfr -arbetare. LdVBl. 1836, nr 26, s. 3. Siwertz JoDr. 397 (1928).
-KISTA. (pack- 1655 osv. packe- 1710) [jfr t. packkiste] (trä)kista avsedd l. använd för inpackning l. förvaring av varor l. förnödenheter (som medföras på resa) o. d.; jfr -koffert, -lår. BoupptSthm 26/1 1655. jfr medicinal-packkista.
-KLÄDE. [jfr holl. pakkleed, eng. pack-cloth] (†) ett slags grovt engelskt (o-färgat) kläde; jfr -lakan. Tullordn. 31/7 1648, s. C 3 a. Synnerberg (1815).
-KOFFERT. (†) om koffertliknande utrymme på vagn, avsett för inpackning av reseffekter o. d.; jfr -bräde 1. ÅgerupArk. Bouppt. 1753. DA 1824, nr 31, Bih. s. 1. —
-KORG. (pack- 1737 osv. packe- 1740) [jfr t. packkorb] (i sht i fackspr.) korg avsedd l. använd för inpackning l. förvaring av varor (i sht matvaror), äv. av förnödenheter som medföras på resa o. d.; äv. om klövjekorg. HovförtärSthm 1737, s. 2728. WoH (1904; äv. om klövjekorg).
-KÄLLARE. [jfr d. pakkælder, holl. pakkelder] (numera föga br.) källare avsedd l. använd för in- l. uppackning l. magasinering av varor o. d. Tersmeden Mem. 2: 10 (1734). LdVBl. 1834, nr 13, s. 3.
(1, 2) -KÄPP. käpp använd att vrida till rep kring varupackar o. d.; numera vanl. om käpp använd för hoppackning av gods (vid inpackning i balar o. d.) l. av packningsmaterial (vid inpackning i lådor o. d.); jfr -stock, -stång. Lind 1: 292 (1749).
-KÄRL. (numera bl. tillf.) kärl avsett l. använt till att förpacka varor i; jfr -fat. PH 10: 431 (1775).
-KÄRRA, r. l. f. (numera i sht mil.) kärra för transport av nedpackade förnödenheter (för en trupp) o. d.; jfr -fordon. SamlFörfArméen 5: 588 (1813). Ödman VårD 2: 106 (1888). SmnställnKrigsmat. 1: 96 (1942).
(2, 4) -LAGER, n. [jfr d. paklag, nor. pakklag, t. packlage] (i fackspr.) lager (se lager, sbst.3 1) av packsten, packstenslager. TT 1892, s. 11. —
-LAKAN. (pack- 1573 osv. packe- 15771700) [jfr ä. d. paklagen; sannol. efter holl. paklaken l. t. packlaken] (stycke av) tyg använt till omslag om varupackar o. d.; äv. om tygstycke använt att lägga om kostymer o. d. vid nedpackning i resväska o. d.; förr äv. i utvidgad anv., om ett slags grovt (i sht i England tillvärkat) kläde, särsk. i uttr. engelskt packlakan; jfr -duk, -kläde, -väv. TullbSthm 5/11 1573. Eng(elsk)tt packelaken. KlädkamRSthm 1580 B, s. 21 a. 1 Sårgkappa af Packlackann. BoupptSthm 8/4 1603. Pakk-lakan, (dvs.) duk hvaruti saker inpackas. Schultze Ordb. 2616 (c. 1755). Östergren (1934).
-LASS. (numera föga br.) lass bestående av inpackat gods l. inpackade varor l. av flyttsaker o. d. TörngrenMål. 142 (1801). SöndN 1862, nr 34, s. 1. Anm. I nedan anförda språkprov förekommer ett med pack-lass synonymt pack-last, n., sannol. bildat ss. uppsnyggad (skrift)form efter mönster av ordparet lassa: lasta, som i vissa trakter representerar en motsättning talspråk: skriftspråk. Eftersom jag inte strax kunde komma til Havre (från Rouen), gick jag med et pack-last til Dieppe. Wallenberg (SVS) 2: 133 (1769).
-LINA. (i sht i fackspr.) = -rep. Klint (1906).
-LINNE. [jfr t. packlinnen, packleinen, packleinwand] (numera föga br.) linneväv använd till omslag om varupackar o. d.; jfr -väv. Wikforss 2: 270 (1804). Jungberg 366 (1873).
-LÅDA, r. l. f. ((†) m. Calonius Bref 120 (1795)). låda avsedd l. använd för inpackning l. förvaring av varor l. förnödenheter o. d.; jfr -kista, -lår. Tersmeden Mem. 1: 279 (1734).
-LÅR, r. l. m. jfr -låda; äv. bildl. IT 1791, nr 26, s. 3. Form 1937, s. 125 (bildl., om utställningspaviljong).
-LÄRFT. (numera bl. tillf.) jfr -duk, -väv. Orrelius (1797).
-MAGASIN. (†) vid åkdon fäst låda för förvaring av resgods; jfr magasin 3 a. DA 1793, nr 190, s. 3. —
-MASKIN. [jfr t. packmaschine] (i fackspr.) packningsmaskin. 2NF (1914; för inpackning av trädskolealster). HantvB I. 1: 260 (1934; för packning av tapetrullar).
-MATERIAL.
1) till 1, = packnings-material 1. HbTrädg. 5: 23 (1874).
2) (i fackspr.) till 4, = packnings-material 2. Hoffstedt Bach Maskinelem. 363 (1894).
-MATTA, r. l. f. [jfr t. packmatte] (i fackspr.) matta (se matta, sbst.1 1 e) avsedd l. använd för inpackning av varor; jfr -håra. Rothof 63 (1762).
-MULA. jfr -djur. AB 1897, nr 117 A, s. 3. —
-MÄSTARE. [jfr t. packmeister]
1) person som förestår (avdelning vid fabrik o. d. för) förpackning av varor l. som förestår inpackning av flyttgods vid expressbyrå o. d. Pack- och Limmästare (vid Tumba pappersbruk). Ambrosiani DokumPprsbr. 375 (i handl. fr. 1777). NerAlleh. 1896, nr 232, s. 3 (vid expressbyrå). SvD(B) 1944, nr 297, s. 17.
2) äldre benämning på tjänsteman som medföljer ett tågs resgodsvagn(ar) o. förestår mottagning o. utlämning av res- o. styckegods på tåget (numera kallad: godsvårdare); förr äv. med inbegrepp av viss tjänsteställning. TjReglSJ 1862, s. 72. SFS 1901, nr 33, s. 6. —
-NOTA. i sht handel. (av säljare uppgjord, till köparen separat l. tillsammans med varorna skickad) förteckning över (in)packade o. försända varor i en sändning; jfr -sedel. Sillén BokförMet. 1: 190 (1915).
-NÅL. [jfr t. packnadel, eng. pack-needle] (numera föga br.) stor nål med trekantig spets, använd för hopsyning av packväv kring varupackar o. d. Lind (1749). Almroth Karmarsch 586 (1839). TySvOrdb. 1741 (1932).
-PAPPER. [jfr t. packpapier] (i sht i fackspr.) papper avsett l. använt för förpackning av varor, omslagspapper. Dähnert 215 (1746). Eneroth Papper 43 (1934).
-PENNINGAR, se -pänningar.
(1, 2) -PRESS. [jfr t. packpresse] (i fackspr.) press för (hop)packning av ngt (i sht av papper(savfall) l. pappersmassa till balar). DA 1825, nr 65, s. 4. PT 1910, nr 10 A, s. 1 (i pappersfabrik). SvSkog. 1107 (1928; för pappersmassa).
-PUTA, r. l. f. (förr) mil. bakpå sadel anbragt puta varemot den i packremmarna fästa packningen vilade. LMil. 4: 1565 (1717). KrigsmSH 1802, s. 59. —
-PÄNNINGAR, pl. (pack- 16291749. packe- 1640) (†) packarpänningar. RP 1: 143 (1629). Lind 1: 292 (1749).
-RAM.
1) (i fackspr.) till 1: (trä)ram använd ss. skydd om balar o. d. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 122.
2) biodl. till 4: för tät tillslutning av bikupa konstruerad, ihålig, med packningsmaterial fylld ram. Lewerén Bisköts. 48 (1904).
-REM. [jfr t. packriemen] rem (på sadel l. ryggsäck o. d.) för fastbindning l. fastspänning av packning; förr särsk. om dylik rem utan sölja (avsedd att bindas om packningen); jfr spänn-rem. LMil. 4: 1565 (1717). KrigVAH 1805, s. 166 (om rem utan sölja). Packremmar under (rygg-)säcken för filt. KatalÅhlénHolm 93: 226 (1927). SoldatinstrHäst. 1942, s. 112. —
-REP. (i sht i fackspr.) jfr -streck. Weste (1807).
(4) -RING. (i fackspr., mindre br.) packningsring. Cederblom Ångm. 715 (1896). Ramsten o. Stenfelt (1917).
-RUM, n. [jfr t. packraum]
1) till 1: rum för in- l. uppackning av varor o. dyl. l. för förvaring av (inpackade) varor; jfr -bod. Möller (1790). Renner Baum Mar. 398 (1943).
2) (i fackspr.) till 4: rum l. utrymme för packningsmaterial (se d. o. 2). Lewerén Bisköts. 25 (1900).
-SADEL, förr äv. -SAL, sbst.1 [jfr t. packsattel, eng. packsaddle] sadel avsedd ss. underlag för börda som transporteras på lastdjurs rygg; jfr klövsadel. KKD 10: 403 (1704). SoldatinstrHäst. 1942, s. 89. —
-SAKER, pl. (mera tillf.) nedpackade saker l. förnödenheter (som medföras på resa l. av soldat l. trupp i fält o. d.); bagage. Spak HbFältartill. 198 (1873).
-SAL, sbst.1, se -sadel.
-SAL, sbst.2 jfr -rum 1. PT 1898, nr 103, s. 4.
(2) -SAND. (numera mindre br.) jordart i naturlig lagring, bestående av mjölfin, hårt sammanpackad finsand l. mjäla l. grövre lera (l. av blandningar av dessa jordarter). LAHT 1903, s. 221. Därs. 1930, s. 80. —
-SEDEL. i sht handel. med varuförsändelse följande sedel med uppgift om vad som packats i försändelsen, följesedel. HandInd. 640 (1927).
(13) -SILL. (†) sill som påfylles en packad silltunna, sedan dennas innehåll fått sjunka ihop, ”påpackningssill”. VetAH 1817, s. 41. Ljungman Sillsaltn. 1: 57 (1882).
-SLÄDE. (numera bl. mera tillf.) lastsläde (för inpackade varor o. d.); jfr -vagn. Sjöberg FörslSAOB (1815). Lönnberg Ren. 193 (1909).
-SNÖRE. [jfr t. packschnur] (i sht i fackspr.) omslagssnöre; jfr -streck. Weste (1807). AdrKalSthm 1927, s. 585.
(2, 4) -STEN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 24). [jfr d. paksten] (i fackspr.) koll., om (större, i sht skarpkantad, mer l. mindre pyramidformig) sten använd för packning kring l. under ngt o. d., företrädesvis för åstadkommande av packstenslager i vägar. LdVBl. 1831, nr 28, Bih. s. 4. HantvB I. 3. 1: 303 (1935). Ssgr (i fackspr.): packstens-bädd. packstenslager. TeknVet. VoV. 2: 96 (1928). -lager, n. lager (se lager, sbst.3 1) av sten under vägbana, antingen bestående av mer l. mindre pyramidformig (skarpkantad) sten som lägges med den bredaste delen nedåt på vägbottnen, varefter stenskärv uppifrån kilas l. packas in mellan stenarna, l. bestående av kullersten som lägges i ett tunt skikt av småsten, varefter de övre hålrummen utfyllas med mindre sten; jfr pack-lager. TeknVet. VoV. 2: 293 (1928). -sättning. läggande av packstenslager; äv. konkret, om resultatet. TeknVet. VoV. 2: 97 (1928; konkret).
(1, 2) -STOCK. [jfr d. pakstok, nor. pakkstokk; av t. packstock] (numera mindre br.) = -käpp. Lind 1: 1250 (1749). TySvOrdb. 1741 (1932).
-STRECK, äv. (numera föga br.) -STRICK. [jfr t. packstrick] (i sht i fackspr.) grovt bindgarn för ombindning av varupackar l. balar o. d.; förr äv. om rep för fastbindning av packning på packsadel; jfr -lina, -rem, -rep, -snöre, -tåg. PH 10: 629 (1776; på packsadel). Möller 2: 554 (1785). HufvudkatalSonesson 1920, 6: 148.
(1, 2) -STÅNG. (pack- 18421885. packe- 1783) (numera föga br.) stång som anbringas över lass (på vagn l. kärra o. d.), för att detta skall ligga stadigt, o. som fästes framtill o. baktill på vagnen osv. medelst rep, ”bindstång”; äv. om (större) packkäpp. Nyrén KlädFabr. 16 (1783). Schulthess (1885).
-SÄCK. säck avsedd l. använd för inpackning l. förvaring av varor l. förnödenheter o. d. NF 8: 915 (1884). Jos. 9: 4 (Bib. 1917).
-TROSS. mil. tross(avdelning) för medförande (transport) av nedpackade förnödenheter (kantiner, värktyg o. d.), avsedda för ett truppförbands behov under förläggning; särsk. i uttr. livsmedels- och packtross. 3NF 23: 1170 (1937). TrängRegl. 1940, s. 345. —
-TRÅD. [jfr t. packdraht, eng. pack-thread] (numera föga br.) = -garn 1. Lind (1749). TySvOrdb. 275 (1932).
(1, 2) -TRÄ.
1) (numera föga br.) = -käpp. Lind (1749). Schulthess (1885).
2) (i vissa trakter, fisk.) halvcirkelformig träskiva med uppåtstående skaft, använd vid packning av strömming i laggkärl. Arwidsson Strömm. 68 (1913; fr. Hälsingl. o. Gästrikl.).
-TRÄNG. mil. före 1936 benämning på packtross. ExInf. 1927, s. 181. —
-TUNNA, r. l. f. (pack- 1744 osv. packe- 1689) (numera bl. tillf.) tunna avsedd l. använd för inpackning av varor; förr äv.: rymdmått (för fisk, mjöl o. d.) utgörande 48 kannor. HovförtärSthm 1689 A, s. 2132. Berzelius Själfbiogr. 129 (c. 1845; om mått). SvGeogrÅb. 1932, s. 109 (om ä. förh.).
(1, 2) -TÅG. (pack- 1885 osv. packe- 1543) (i sht i fackspr.) = -rep. TullbSthm 11/6 1543.
-VAGN. [jfr t. packwagen] vagn för transport av (inpackade) varor l. förnödenheter o. d.; särsk. mil. om dylik vagn för medförande (transport) av förnödenheter för ett truppförbands behov under förläggning (jfr -bil). Lind (1738). ArtillRegl. 1940, 2: 85. jfr artilleri-packvagn. särsk. järnv. äldre benämning på resgodsvagn. TT 1895, Byggn. s. 7. 2UB 9: 234 (1905).
(2, 4) -VÄRK, n. [jfr t. packwerk] (om ä. förh.) anläggning av hoppackade risknippor, stockar, grenar, sten o. d., uppförd på sank mark l. i vatten o. tjänande ss. strandskoning l. fundament l. befästningsvärk o. d.; jfr krubb-virke, -värk, ävensom rust-bädd. HSH 35: 350 (1657). Fornv. 1941, s. 313 (från förhistorisk tid).
-VÄV. (i sht i fackspr.) grov väv använd till omslag om varupackar o. d.; jfr -duk, -lärft, ävensom buldan, säckväv. Lind 1: 1209 (1749). HantvB I. 8. 1: 79 (1939).
-VÄVNAD. (föga br.) jfr -väv. SFS 1919, s. 1904. —
-YXA, r. l. f. (i fackspr.) yxa vars klack är försedd med kloliknande järn för utdragning av spik o. som är avsedd att användas vid in- l. uppackning av varor o. d. MeddSlöjdF 1897, 2: 20. —
-ÅSNA. [jfr t. packesel] jfr -djur; äv. bildl., om person. Wikforss 2: 269 (1804). SvD(B) 1944, nr 59, s. 4 (bildl.). Ssg: packåsne-drivare. person som driver l. kör packåsna l. packåsnor. Kihlman 2Skälmrom. 33 (1923).
B (†): PACKE-HUS, se packhus.
-KISTA, -KORG, -LAKAN, se A.
-LAX. (i tunnor) ned- l. inpackad lax; jfr pack-fisk. HovförtärSthm 1568, s. 15. —
-LÖN. = packar(e)-lön. HovförtärSthm 1635 B, s. 408. —
-PLATS. = packare-plats. RP 2: 194 (1632).
-PÄNNINGAR, -STÅNG, -TUNNA, -TÅG, se A.
Avledn.: PACKARE, se d. o. —
PACKBAR, adj. (†) till 1; eg.: som kan packas; anträffat bl. i inskränktare anv., om vara: tillhörande de slag av varor som skulle besiktigas o. (om)packas av packare (se d. o. 1 slutet) l. för vilka packarpänningar skulle erläggas. PH 15: 399 (1793).
PACKERI104, n. [jfr t. packerei, päckerei] till 1: lokal l. avdelning (inom fabrik o. d.) för inpackning av varor o. d. SDS 1919, nr 97 A, s. 2. HandHantv. Hand. 7: 115 (1939). jfr sill-, smör-, ägg-packeri.
PACKERSKA, f. till 1 (o. 3): kvinna som packar ngt; vanl. om arbeterska som utför inpackning av varor (på fabrik o. d.). ArbStat. A 2: 66 (1899). jfr sill-packerska.
PACKIG, adj. (tillf.) till 2: om jord: sammanpackad, hoppackad. Larsson i By Vår 166 (1927).
Spoiler title