PALADON pal1adå4n, r. l. n.; best. -en, ss. n. -et.
Etymologi
[av t. paladon, sannol. av de båda första stavelserna i lat. palatum, palatus, gom (jfr PALATAL), o. det i namn på kemiska ämnen förekommande ordslutet -don]
(i fackspr.) i sht för framställning av tandproteser använd plast utgörande ett derivat av akrylsyra (dvs. en omättad organisk syra vars molekyler innehålla tre kolatomer, fyra väteatomer o. två syreatomer). OdontT 1938, nr 1, s. XII. SvKonsthartsFMedd. 1946, nr 1, s. 5.
SAOB
