SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PALIN- pal1in-, äv. (framför g) -iŋ-, äv. (framför obetonad stavelse) 01—.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. pailn-; av gr. παλιν-, παλίν-, παλιγ-, παλίγ-, ssgsformer av πάλιν, åter, tillbaka, i omvänd riktning, till en ieur. rot kṷel, vrida, vända, som föreligger bl. a. i gr. πέλομαι, rör mig, o. i HJUL, möjl. äv. i gr. παλαιός (se PALEO-). — Jfr PALIMBACKIUS, PALIMPSEST, POL, TELEGRAF]
i ssgr: åter-, tillbaka-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.] (i sht i fackspr.): PALIN-DROM -drå4m, r. l. m.; best. -en; pl. -er. (-drom 1845 osv. -dromon 1837. -dronum Pfeiffer (1837; sannol. tryckfel för -dromum l. -dromon)) [jfr gr. παλίνδρομος, adj., tillbakalöpande, ävensom hippo-drom] gåta över ord som ger betydelse, även då det läses baklänges; äv.: ord l. uttryck l. mening l. vers som ger betydelse, även då det resp. den läses baklänges; särsk. om ord osv. som läst baklänges ger samma ord osv.; äv. om ord som bildats gm omvändning av ett annat; förr äv. om akrostikon. Pfeiffer (1837; äv. om akrostikon). Hagdahl DBäst. 133 (1885). De nya (familje-)namnen (kunna) utgöras .. av .. palindromer, t. e. Krikortz, .. Nosslin. Noreen FamNamn 18 (1907). Upplysning om huru många palindromer svenska språket innehåller. SvD(A) 1927, nr 112, s. 10. Östergren (1934; om gåta).
-GEN -je4n, adj.; adv. -t. [jfr halo-gen] geol. som hör samman med l. har avseende på palingenes (se d. o. 2). FenniaXLV. 12: 7 (1925).
-GENES -jene4s, äv. -gene4s.
1) [efter t. palingenesis, tidigast använt av den tyske zoologen E. Hæckel 1874] biol. ontogenetisk utvecklingsprocess varvid individens utveckling i stort sett försiggår i överensstämmelse med fylogenien. 2NF 6: 200 (1906).
2) geol. sådan metamorfos av en bärgart som sker gm partiell uppsmältning o. därefter inträdande nytt stelnande. Ramsay GeolGr. 367 (1909).
-GENESI -jen1esi4, äv. -gen1-, r. l. f.; best. -n l. -en. (-genesi (-sie) 1810 osv. -genesia 1759) [av gr. παλιγγενεσία, till γένεσις (se genesis)] återfödelse; pånyttfödelse; återuppväckelse; särsk. dels (filos.) om åskådning enl. vilken världen periodiskt återgår till ett ursprungstillstånd o. världsprocessen evigt upprepas, dels: själavandring l. reinkarnation. Wallerius ChemPhys. 1: 215 (1759); jfr KemT 1900, s. 73. Den sinnesförfattning, hvari vi afträda från jorden, fortfar, och bestämmer så väl sättet, som omgifningen af vår palingenesi. SvLittFT 1834, sp. 101. SvUppslB (1934).
-GENETISK10040, äv. 01—. biol. adj. till -genes 1. 2NF 6: 200 (1906).
-ODI -odi4 l. -å- l. -ω-, r. l. f.; best. -n l. -en; pl. -er. (förr äv. -odie) [av gr. παλινωδία, till ᾠδή, sång (se ode)] dikt l. sång vari (innehållet i) en annan l. föregående dikt osv. återkallas l. motsäges; återkallelse l. motsägelse av en dikt l. sång medelst en ny som uttrycker motsatta tänkesätt; äv. allmännare l. bildl.: återkallande l. återtagande av ngt som man förut sagt l. påstått. BrefTalLärdVet. 1759, s. 9 (allmännare). Phosph. 1811, s. 259 (om forngrekiska förh.). Ett slags palinodier äro .. H. Sätherbergs svarssång på Nyboms ”Niagara” samt C. D. af Wirséns motdikt mot Snoilskys ”Poesiens vandring”. NF (1888). Johanson SpeglL 64 (1926; i bild).
Spoiler title