[jfr d. pallask, ä. d. pallast, t. pallasch, fr. palache, ry. palaš, pol. pałasz, ung. pallas; ytterst av turk. pala, bredbladig kroksabel]
(förr) tung (bred, en- l. tvåäggad) med sabelfäste försedd, rak (hugg- o. stöt)-värja för kavallerist; stundom äv. om andra liknande vapen med breda o. kraftiga klingor (o. utvecklat handskydd). Petreius Beskr. 2: 178(1614; om ry. förh.). NorrlS 1—6: 312(1616; om förh. i Västerb.). DA 1771, nr 18, s. 3. På 1770-talet infördes i Sverige en lång, eneggad kavallerivärja med korgfäste, kallad pallasch. 2NF 33: 118(1921). Det är .. konstruktionen av fästet med eller utan knapp, som avgör frågan värja eller pallasch. Schreeb GustPallasch. 3 (1939).
