SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PAPAL papa4l, adj.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. papal; av kyrkolat. papalis, till papa (se PAPA, sbst.1)]
(föga br.) påvlig. Ahnfelt StudM 2: 420 (1857). 2NF (1914).
Avledn. (kyrkl.): PAPALISM104, r. l. m. [jfr eng. papalism] (teorien om) påvens absoluta maktfullkomlighet inom den romersk-katolska kyrkan. 2NF 2: 1019 (1904).
PAPALIST104, m.||ig. person som hyllar papalismen. 2NF 21: 975 (1914). SvTeolKv. 1928, s. 162.
PAPALISTISK, adj. jfr papalism. 2NF 18: 1346 (1913).
Spoiler title
Spoiler content