SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PARA- pa3ra~, äv. pa4ra~, resp. par1a-, i ssg vars tredje stavelse är obetonad äv. para1-, l. (i PARA-NOJA) para3-, äv. para4-, l. (i ssg vars senare led urspr. börjat med vokal) PAR- pa3r~, äv. pa4r~, resp. par1- l. (vid biton på ssgns andra stavelse) par-, prefix.
Etymologi
[av gr. παρα- resp. παρ-, ssgsförled motsv. παρά, prep.; rotbesläktat med FÖR, prep. I gr. betecknar prefixet befintlighet bredvid (bi-), förflyttning bort till l. förbi, överträffande, felande mot l. överträdande av ngt, felaktighet l. misstag (miss-), motsättning (mot-), förändring l. förvandling o. d.]
prefix använt i ett stort antal lånord, som antingen direkt gå tillbaka på en gr. ssg, i vilken prefixet (urspr. med ngn av de ovan angivna bet.) redan i gr. ingått ss. förled, l. som utgöra analogiskt gjorda nybildningar, med en från de äldre termerna övertagen, ofta mera speciell bet. hos prefixet, i sht betecknande ngt som är nära besläktat med l. utgör en modifierad form av ngt annat, särsk. kem. betecknande dels ämne som utgör en polymerisationsprodukt av ett annat ämne, dels viss isomer form av en kemisk förening (jfr PARA-FÖRENING, -STÄLLNING).
Sammansättningar.
Anm. 1:o Förleden para- användes i stor utsträckning för att bilda internationella, vetenskapliga facktermer, i sht inom kemi, farmakologi o. medicin. Endast ett begränsat urval av de hithörande ssgrna har medtagits, o. endast undantagsvis ha förekommande motsvarigheter i moderna, utländska spr. anförts. Icke heller anföres den moderna (ny)lat.-gr. form, som (i sht i fråga om medicinska termer) ofta användes jämte den försvenskade formen. 2:o De ssgr som äro utpräglade facktermer (med anv. så gott som enbart i fackspr.) anföras omedelbart här nedan. De övriga (som behandlas i självständiga artiklar) anföras på sin alfabetiska plats.
A: PAR-AFASI1004 l. 01—. med. talrubbning som utmärkes av förväxling av enstaka ord l. ljud l. av ordnybildning o. d. 2NF 1: 217 (1903).
-AGOGISK par1agå4gisk, adj. [till gr. παραγωγή; senare leden till ἄγειν, leda, föra (jfr pedagog, pedagogisk)] (numera mindre br.) språkv. om ljud (bokstav) l. ljudgrupp (stavelse): som tillägges ett ord, utan att ngn förändring i ordets betydelse inträder, l. (särsk. i fråga om förh. i hebreiskan) för att åstadkomma emfas l. en viss modifikation av ordets betydelse. Holmberg 2: 302 (1795). Knös HebrSpr. 29 (1818).
-AGONIT par1a-goni4t l. 01—, l. -gå- l. -gω-, r.; best. -en; pl. -er. [senare leden till gr. ἄγειν (se -agogisk)] miner. natronglimmer. Erdmann Bergart. 143 (1855).
-ALDEHYD. kem., farm. polymer av acetaldehyd. Cleve OrgKem. 44 (1874). Smith OrgKemi 89 (1938).
-AMNESI1004 l. 01—. med., psykol. felaktig erinring av en upplevelse, minnesförfalskning. 2NF (1914).
-ANTIN, sbst. [till gr. παρανϑεῖν, vissna, till ἄνϑος, blomma] (†) miner. wernerit, skapolit. Berzelius Blåsr. 248 (1820). Dens. ÅrsbVetA 1845, s. 266.
-ESTESI par1ästesi4 l. -est-, l. 0104, r.; best. -n l. -en; pl. -er. (i sht förr äv. -äst-) [jfr anestesi] med. känselförnimmelse (t. ex. myrkrypning, hetta, stickning) i huden som uppträder utan påvisbart yttre irritament o. utan att nå smärtans intensitet; ofta i pl. Wretlind Läk. 9—10: 148 (1902). Ljungdahl ÄmnSj. 233 (1930; i pl.).
B: PARA-BAKTERIE. bakteriol. om vissa bakterier som (gm sina värkningar o. d.) ha en viss likhet med (o. stundom betraktas ss. underarter till) en annan, tidigare känd o. namngiven bakterieart. 2NF 34: Suppl. 428 (1922).
-BAN-SYRA par1aba3n~sy2ra, r. l. f. [termen paraban-, som 1838 infördes av de tyska vetenskapsmännen J. von Liebig o. F. Wöhler, har sannol. bildats till para- med ändelsen -an från ämnesnamnet alloxan, med b möjl. tillagt enbart av eufoniska skäl] kem. syra som bildas gm invärkan av salpetersyra på urinsyra, oxalsyrans ureid. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 562. Smith OrgKemi 150 (1938).
-BAS104. [av gr. παράβασις, till παραβαίνειν, gå åt sidan, stiga fram] stil. i den klassiska grekiska komedien: fristående parti l. mellanspel, som icke står i direkt samband med komediens handling i övrigt o. vari kören, i författarens l. eget namn, vänder sig till publiken. Ljunggren Est. 1: 127 (1856).
-CENTES par1asente4s l. 01—, l. -sän-, r.; best. -en; pl. -er. [av lat. paracentesis, gr. παρακέντησις, av παρακεντεῖν, genomsticka på sidan, punktera] med. genomträngande (med nål l. dyl.) av väggen till en kroppshålighet (för att åstadkomma en öppning); jfr perforering, punktion. Tholander Ordl. (c. 1875). LbKir. 2: 127 (1922).
-CENTRAL1004 l. 01—, adj. i sht med. belägen vid sidan om ngts centrum. Löwegren Oftalm. 41 (1923).
-CYAN. kem. polymer av cyan. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 114. Smith OrgKemi 153 (1938).
-DENTIT par1adenti4t l. 01—, l. -dän-, r.; best. -en; pl. -er. [bildat till lat. dens, tand (gen. dentis; se dental 1, tand), med det i sjukdomsbenämningar vanliga suffixet -itis (jfr laryngit, meningit)] med. inflammation i paradentium, rothinneinflammation. SvTandläkT 1926, s. 427.
-DENTIUM par1adän4tsium, stundom -dän4ti-, n.; best. -iet. [till lat. dens (se -dentit)] med. gemensam beteckning för de till tandorganet hörande vävnaderna omkring tanden. SvTandläkT 1923, s. 355.
-DENTÄR par1adentä4r l. 01—, l. -dän-, l. 4r, adj. [till -dentium] med. som hör till l. har samband med l. avseende på paradentium. 2NF 30: 761 (1920). Paradentära cystor. LbKir. 2: 208 (1922).
-DERIVAT. kem. isomert derivat av vissa föreningar, med substituenterna i paraställning. Cleve OrgKem. 279 (1874).
-DIKLOR-BENSOL. kem. diklorbensol vars kloratomer befinna sig i paraställning; använd ss. maldödande medel. Blomstrand OrgKemi 173 (1877). Smith OrgKemi 199 (1938).
-DYSENTERI100104 l. 01—. [jfr t. paradysenterie] med. om vissa (lindrigare) former av bacillär dysenteri; motsatt: äkta dysenteri. SvUppslB 23: 766 (1935).
-FENOL-SULFON-SYRA. kem. isomer av fenolsulfonsyra, med substituenterna i paraställning. Cleve OrgKem. 329 (1874).
-FERNALIER par1aferna4lier l. 01—, l. -færn-, sbst. pl., förr äv. -FERNAL, r. l. m. l. f.; best. -en. (-al 1798. -alier, pl. 1620 osv.) [av mlat. paraphernalia, till senlat. paraphernalis, adj., till lat. parapherna, sbst. pl., av gr. παράφερνα, sbst. pl., till φερνή, hemgift] (om utländska förh. l. i fråga om äktenskap mellan en svensk o. en utlänning i ä. tid) förmögenhet som en brud för med sig utöver den egentliga hemgiften (o. som utgör hustruns personliga egendom). AOxenstierna 1: 450 (1620). (I G. IV A:s o. hans gemåls giftermålskontrakt) är Brudskatten faststäld til 20,000 gyllen .. och Paraphernalen till Tjugu njo Tusende gyllen. Calonius BrPorthan 332 (1798). SvUppslB (1934).
-FORM par1afor4m, r.; best. -en. [jfr eng. paraform; kortform till paraformaldehyd] kem., handel. paraformaldehyd. Kjellin 342 (1927).
-FORMALDEHYD. kem. polymer av formaldehyd. Hjelt o. Aschan 147 (1893). Råvaror 971 (1949).
-FOSFAT. (†) kem. pyrofosfat. Berzelius Brev 13: 165 (1830). Dens. ÅrsbVetA 1831, s. 149.
-FOSFORSYRA. (†) pyrofosforsyra. Almström KemTekn. 1: 159 (1844). Keyser Kemien 1: 244 (1869).
-FRENI par1afreni4 l. 01—, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er. [till gr. φρήν (se frenesi)] med. beteckning för vissa sinnessjukdomar (i allm. avseende sådana som stå nära paranoja). 2NF 27: 918 (1918). Gadelius Själsl. 3: 258 (1922).
-FRENIKER par1afre4niker l. -302, m.||ig.; best. -n; pl. = l. -frenici -fre4nisi l. —302. [jfr -freni] med. person som lider av parafreni. Gadelius Själsl. 3: 262 (1922).
-FYLLIE par1afyl4ie, r.; best. -en; pl. -er. [till gr. φύλλον, blad] bot. om vissa små, ofta trådlika organ på stammen av vissa mossor; i sht i pl. BotN 1872, s. 70.
-FYS par1afy4s, r.; best. -en; pl. -er. [till gr. φύσις, skapande, alstrande m. m. (se epifys)] bot. om vanl. klubb- l. trådliknande bildningar mellan köns- l. andra förökningsorgan hos vissa svampar, alger, lavar, mossor o. kärlkryptogamer (i vissa fall tjänande ss. skydd mot uttorkning), safttråd. Wikström ÅrsbVetA 1851, s. 19. LAHT 1919, s. 427.
-FÖRENING. kem. kemisk förening som utgör en isomer form av ett visst ämne, med substituenterna i paraställning. Blomstrand OrgKemi 185 (1877).
-GANGLIE10400 l. -GANGLION10400. anat. ansamling av kromaffin vävnad som utvecklats i nära anslutning till det sympatiska nervsystemet (t. ex. binjurens märg). 2NF (1914).
-GENES1004 l. 01—. miner. lagbundet, samtidigt uppträdande av olika mineral på en fyndort; äv. konkret, sammanfattande, om komplex av dylika samtidigt uppträdande mineral. 3NF (1931).
-GNEJS. miner. gnejs som urspr. bildats ss. sediment som gm metamorfos fått kristallinisk struktur; motsatt: ortognejs. GeolFF 1904, s. 23.
-KASEIN. kem. en med kasein närbesläktad substans som bildas, när löpe invärkar på mjölkkasein. LB 3: 527 (1905).
-KLAS par1akla4s, r.; best. -en; pl. -er. [till gr. παρακλᾶν, sönderbryta (jfr orto-klas)] miner. förklyftningsspricka i bärgart, åtföljd av förskjutningar l. förkastningar, förkastningsspricka; motsatt: diaklas; vanl. i pl. Nathorst JordH 880 (1893).
-KLET par1akle4t, m.; best. -en. [av (kyrko)lat. paracletus, av gr. παράκλητος, sakförare, advokat, till παρακαλεῖν, kalla till hjälp o. d.] teol. ngns hjälpare l. rådgivare l. förespråkare hos ngn; särsk. om Kristus l. den helige Ande ss. den troendes förespråkare hos Gud. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 22 (1834). Söderblom ÖversRelH 67 (1912).
-KRESOL. kem. isomer av kresol, med substituenterna i paraställning. Cleve OrgKem. 292 (1874).
-KRONISM par1a-kronis4m l. 01—, l. -krå- l. -krω-, r.; best. -en. [jfr för senare ssgsleden meta-kronism] i sht hist. = meta-kronism. Sjöberg FörslSAOB (1815). BonnierKL (1926).
-LIPS par1alip4s, r.; best. -en; pl. -er. [av senlat. paralipsis, av gr. παράλειψις, till παραλείπειν, passera, förbigå] stil. retorisk figur som består däri att man fäster uppmärksamheten på l. särskilt understryker ngt gm att säga sig vilja förbigå det (ss. oväsentligt). NF (1888). Wrangel Dikten 117 (1912).
-LOGISM par1alogis4m l. 01—, l. -lå-, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [av senlat. paralogismus, av gr. παραλογισμός, till παραλογία, falsk slutledning, till παράλογος, oförnuftig, till λόγος, förnuft (se logisk)] filos. felslut, felaktig slutsats l. slutledning; numera företrädesvis om oavsiktligt felslut, motsatt: sofism; förr äv. med inbegrepp av l. liktydigt med: sofism. At förmedelst paralogismer insvepa sanningen uti det djupaste mörker. Creutz Vitt. 85 (1759). Ahlberg (1925).
-MAGNETISK10040 l. 01—. fys. om kropp: som svagt attraheras av en magnet (o. som, om den har stavform, vid fri placering i ett magnetiskt fält inställer sig parallellt med kraftlinjerna); motsatt: diamagnetisk. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 125.
-MAGNETISM10104. fys. om magnetismen hos en paramagnetisk kropp; motsatt: diamagnetism. Starck Kemi 204 (1931).
-METER1040.
1) mat., geom. i koniska sektioner: den korda som genom en brännpunkt drages vinkelrätt mot den genom denna gående axeln. Swedenborg Reg. 33 (1718).
2) miner. om den relativa längd som en kristallyta (l. dess förlängning) avskär av den ena l. andra av kristallaxlarna. ASjögren Min. 5 (1865).
3) (i vetenskapligt fackspr.) en storhet som är konstant i förhållande till vissa variabler, men dock kan antaga olika värden. Lindelöf AnGeom. 257 (1864). Statistiska parametrar. Ymer 1938, s. 83.
-MIMI par1amimi4 l. 01—, r.; best. -en, äv. -n. [till stammen i mimik] med., psykol. psykiskt sjukdomstillstånd som kännetecknas därav att den sjukes miner o. åtbörder icke på normalt sätt motsvara hans själsliga upplevelser. Landquist Fröding 71 (1916).
-MJÖLKSYRA30~020, äv. 40~010. kem. viss isomer av mjölksyra, köttmjölksyra. Svanberg ÅrsbVetA 1848, s. 467.
-MORFOS1004 l. 01—. [till gr. παραμορφοῦν, omskapa, till μορφή, form (se morfo-)] miner. pseudomorfos som består i en molekylär omlagring inom den ursprungliga kristallen av ett mineral (utan förändring av kristallens kemiska sammansättning); äv. konkret, om ett mineral bildat på dylikt sätt. NF (1888).
-MYT104. litt.-hist. = -myti. Ekbohrn (1868). 2Saml. 12: 22 (1892).
-MYTI par1amyti4 l. 01—, r.; best. -en, äv. -n. [till gr. μῦϑος (se myt)] litt.-hist. parabel som har formen av en myt l. mytisk berättelse. Böttiger 4: 303 (1854, 1869).
-NAFTALIN. (†) kem. antracen. Berzelius ÅrsbVetA 1833, s. 369. Almström KemTekn. 2: 303 (1845).
-NEFRIT1004 l. 01—. med. inflammation i den vävnad som omger njurarna. Wretlind Läk. 8: 45 (1900).
-NITROANILIN l. -NITRANILIN. kem. isomer av nitranilin, med substituenterna i paraställning. ASScF 4: 103 (1856; i rubrik).
Ssg: paranitr(o)anilin-rött, n. (i fackspr.) visst rött azofärgämne, som användes för framställning av färgade lacker o. pigmentfärger. 2UB 8: 518 (1900).
-NOID par1a-noi4d (fyrstavigt) l. 01—, l. -nå-, äv. -nω-, adj. [till -noja] med. som lider av paranoja; som utmärkes l. har karaktären av l. härrör från l. på annat sätt har samband med paranoja; som liknar paranoja. Den paranoida genitypen. Herrlin Snille 206 (1903).
-NOIKER par1anå4iker (femstavigt), l. —302, m.||ig.; best. -n; pl. = l. -noici -nå4isi (femstavigt) l. —302. [till -noisk l. -noja] med. person som lider av paranoja. Herrlin Snille 197 (1903).
-NOISK par1anå4isk (fyrstavigt), adj. [till -noja] med. paranoid. Paranoiska tankevillor. Schuldheis SinnessjFång. 96 (1898).
-NOJA para4noja l. 0302, i icke fackmässigt spr. äv. par1anoj3a2, r. l. f.; best. -an. (vanl. skrivet -noia) [av gr. παράνοια, till νόος, νοῦς, förstånd] med. sinnessjukdom, förryckthet; särsk. om vissa former av sinnessjukdom som karakteriseras av bl. a. storhets- o. förföljelseidéer. Hygiea 1864, s. 273. Ljungdahl ÄmnSj. 250 (1930).
-NUKLEIN10104. biol., kem. visst äggviteämne, som ingår i kärnkropparna i en cell. Wirén ZoolGr. 1: 20 (1896).
-PLASMA1040. biol. om den icke ärftliga delen av cellplasman. Wirén ZoolGr. 1: 16 (1896).
-PLEGI par1aplegi4 l. 01—, r.; best. -en, äv. -n. [av gr. παραπληγία, slag på sidan, till πλήσσειν, slå (jfr perplex, plektron)] med. allmän förlamning av symmetriska kroppsdelar, i sht av båda armarna l. båda benen. Linné FörelDjurr. 57 (1748). LbKir. 1: 591 (1920).
-PLEXI par1apleksi4 l. 01—, l. -pläk-, r.; best. -en, äv. -n. [av gr. παραπληξία; jfr -plegi] med. = -plegi. Dalin (1871). 3NF (1931).
-PODIUM10400 l. -PODIE10400. zool. utskott l. rudimentärt kroppsorgan hos vissa ringmaskar, tjänstgörande ss. rörelse-, i vissa fall äv. känsel- o. andningsorgan. FoFl. 1912, s. 8.
-PSYKISK1040. psykol. adj. till -psykologi. ST(A) 1935, nr 81, s. 16.
-PSYKOLOG10104, äv. 30~102 l. 40~101. person som sysslar med parapsykologi. Lidman Gossen 97 (1952).
-PSYKOLOGI101004, äv. 30~1002 l. 40~1001. psykol. vetenskapsgren som sysslar med vissa översinnliga psykiska fenomen, t. ex. klärvoajans, telepati o. d.; äv. om sammanfattningen av dylika fenomen. 3NF (1931).
-PSYKOLOGISK101040, äv. 30~1020 l. 40~1010. psykol. adj. till -psykologi. 3NF 15: 161 (1931).
-RÖTT, n. [jfr t. pararot] (i fackspr.) paranitranilinrött. HantvB I. 1: 27 (1934).
-STAT (parastát Andersson (1845)), m.||ig.; best. -en; pl. -er. [av gr. παραστάτης] (†) person som hjälper l. stöder ngn, ngns stöd l. hjälp. VDAkt. 1670, nr 224. VDP 1747, s. 622. Ekbohrn (1904).
-STÄLLNING. kem. ställning vari två substituenter i en isomer befinna sig, då de äro bundna till kolatomer i en bensolring, som mellan sig ha två andra kolatomer i ringen; motsatt: orto- o. metaställning. Blomstrand OrgKemi 197 (1877). Smith OrgKemi 199 (1938).
-SYMPATISK10040 l. 01—. med. i uttr. parasympatiska nervsystemet o. d., del av det autonoma nervsystemet som utövar motsatt värkan mot sympaticus (t. ex. pupillförträngning, förlångsamning av hjärtvärksamheten, förträngning av luftrören, vidgning av blodkärlen). 2NF 27: 1417 (1918).
-TAKTISK par1a-tak4tisk, adj. [till para-tax] språkv. om satsförbindelse, satsfogning o. d.: som utgör l. har karaktären av paratax; motsatt: hypotaktisk. NF 5: 52 (1881). OoB 1936, s. 106.
-TAX par1a-tak4s, r.; best. -en. [av gr. παράταξις, placering sida vid sida, till παρατάσσειν, placera sida vid sida; jfr hypotax] språkv. samordning (av satser); motsatt: hypotax. Noreen VS 5: 138 (1906).
-TUBERKULOS. veter. kronisk tarminflammation (hos husdjur) förorsakad av en bakterie som är nära besläktad med tuberkelbakterien. LAHT 1918, s. 436.
-TYFUS1040, äv. 30~20 l. 40~10. med. infektionssjukdom som (i vissa fall) utvecklar sig på ett sätt som liknar tyfus. Hygiea 1903, 1: 79.
Ssgr (med.): paratyfus-bacill. Hygiea 1921, s. 621.
-bakterie. 2NF 34: Suppl. 428 (1922).
-TYMI1004 l. 01—. med. psykiskt sjukdomstillstånd som kännetecknas därav att den sjukes känsloreaktioner icke på normalt sätt motsvara hans själsliga upplevelser (t. ex. glädje i st. f. sorg). Ekbohrn (1904). Landquist Fröding 70 (1916). jfr (†): Parathymi, .. (dvs.) dyster sinnesstämning. Dalin (1871).
-TYP104. (i vetenskapligt fackspr.) sammanfattningen av en individs samtliga egenskaper med undantag av dem som äro ärvda (de ”idiotypiska”). Larsson Baur ÄrftlRash. 564 (1925).
-VÄTE. kem. viss modifikation av väte. SvUppslB 30: 274 (1937).
-XYLOL. kem. isomer av xylol, med substituenterna i paraställning. Cleve OrgKem. 284 (1874).
Spoiler title