SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARASOLL par1asol4, n. (2Saml. 10: 10 (1637) osv.) l. (i södra och västra Sv. vanl.) r. l. m. (HusgKamRSthm 1700, s. 25, osv.); best. -et, ss. r. l. m. -en, stundom -n; pl. = l. -er ((†) -ar Möller (1790, 1807)).
Ordformer
(par- 1666. para- 1665 osv. pari- 1637. per- 1647. -sol 17001880. -sold 1647. -sole 16371775. -soleil 1745. -soll (-så-) 1665 osv. -solle 16651782. par-a-sol 1779. para sol 1748. par à solle 1782)
Etymologi
[jfr d. parasol, nor. parasoll, t. o. eng. parasol; av fr. parasol, av it. parasole, till parare, avvärja, av lat. parare (se PARAT, adj., PARERA, v.1), o. sole, sol (se SOL)]
1) hopfällbar skärm (vanl. av tyg) konstruerad ss. ett paraply, avsedd att bäras i handen till skydd mot solen (stundom äv. använd ss. paraply); äv. om (större) skärm med liknande konstruktion, som fastsättes (i marken) på en plats till skydd mot solen (i sht använd i trädgårdar o. d.), solskärm. 2Saml. 10: 10 (1637). En Parasoll mig mycket fägnar, / Som af min bästa vän jag fådt: / I solskin eller när det rägnar, / Blir altid skinnet lika godt. Dalin Vitt. 5: 325 (c. 1753). Under armen bäres .. ett stort ljusblått parasoll; först med ett sådant är man riktigt fin (i Sofia). PT 1908, nr 269 A, s. 3. Japanska parasoller av papper och kluven rotting. VaruhbTulltaxa 1: 355 (1931). Människorna låg utsträckta i solen eller under stora parasoll. Villius Juli 12 (1946). — jfr ATLAS-, KNÄCK-, MÅLAR-, SOL-, TRÄDGÅRDS-PARASOLL m. fl. — särsk. bildl. Osbeck Resa 38 (1751, 1757). Alarna höllo sina gröna parasoller öfver (oss). Palmær Eldbr. 165 (1848). (Bland stenarna) låg huggormen under Vändelörtens ljusröda parasoller. Strindberg Fagerv. 25 (1902); jfr 2. Gullberg FrämStad 57 (1927).
2) bot. flock (se FLOCK, sbst.1 4), blomflock; numera nästan bl. ss. förled i ssgr. Haartman Linné Indeln. 37 (1753). Fischerström 2: 114 (1780). Hammar (1936).
Ssgr (i allm. till 1): A: PARASOLL-BLAD. prydnadsväxten Astilboides tabularis (Hemsl.) Engl., med parasollika blad. Hylander PrydnVäxt. 33 (1948).
(2) -BLOMMA, r. l. f. (numera knappast br.) bot. om blomställning hos (blommande) flockväxt; äv.: flockväxt. Möller (1790). Hemberg Kola 22 (1902).
(2) -BLOMMIG. (numera knappast br.) bot. flockblommig. Dalin (1855). Auerbach (1913).
(2) -BLOMSTER. (numera knappast br.) bot. = -växt. Dahlbom Insekt. 252 (1837). Wrangel Konststil. 11 (1897).
(2) -BLOMSTRIG. (numera knappast br.) bot. = -blommig. LfF 1858, s. 39. Östergren (1934).
(2) -BLOMSTÄLLNING~020. (numera knappast br.) bot. blomflock, flock (se flock, sbst.1 4). NF 1: 759 (1876).
(2) -FJÄRIL. zool. fjäriln Papilio machaon Lin., vars larver livnära sig på flockblommiga växter, ”makaonfjäril”. 1Brehm III. 2: 83 (1876).
-FORM. om formen av ett (uppspänt) parasoll, paraplyform. HeimdFolkskr. 77: 15 (1902).
-FORMAD, p. adj. jfr -form.
-FORMIG. jfr -form. Bouché Blomst. 1: 28 (1842). De parasollformiga (träd-)kronorna. Lundström Palm. 55 (1912).
-FÅGEL. [jfr d. parasolfugl] zool. den i Sydamerika förekommande tättingfågeln Cephalopterus ornatus Geoffr., med en stor hjälmformig huvudtofs, som den kan spänna upp ss. ett parasoll. 1Brehm 2: 133 (1875). VäglednRiksmusUtlFågelsaml. 25 (1923).
Ssg: parasollfågel-släkte(t). zool. släktet Cephalopterus Geoffr. bland tättingfåglarna. NF (1888).
-GRAN. [jfr d. parasolgran] (i fackspr.) solfjädergran; jfr paraply-gran. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 53.
-HANDTAG~02 l. ~20. Björkman (1889).
-KRYCKA. till parasollkäpp. Björkman (1889).
-KÄPP. (käpp som utgör) bärskaft till parasoll. —
-LIK, adj. särsk. med tanke på formen av ett uppspänt parasoll. Parasoll-lika blomflockar. SvBot. nr 104 (1803).
-LIKNANDE, p. adj. jfr -lik.
-MAKARE. (i sht om ä. förh.) person som (yrkesmässigt) tillvärkar parasoller. Osbeck Resa 144 (1751, 1757).
(2) -MAL. (†) zool. malen Tinea Umbellella Fabr. (vars larver leva på flockväxter). Dahlbom Insekt. 218 (1837).
-MOSSA. bot. om vissa arter av mossläktet Splachnum Lin. (med skärm- l. parasolliknande apofys), dels S. luteum Lin. (gul parasollmossa), dels S. rubrum Lin. (röd parasollmossa). Linné Amoen. 2: 277 (1751). SvUppslB 25: 944 (1935).
-MYRA. [jfr d. parasolmyre, eng. parasol ant] zool. bladskärar- l. bladklipparmyra (som biter av bladbitar o. bär dem över sig o. därvid påminner om en person som bär ett parasoll). UVTF 35: 93 (1886). Brehm DjurV 2: 317 (1937).
-SKAFT. Freja 1880, s. 63.
-SPETS. om spetsen av en parasollkäpp. Johanson SpeglL 29 (1911, 1926).
-SPRÖT. SFS 1919, s. 233.
-STÄLLNING.
1) till 1, om den ställning av (sammansatta) parasollspröt (jämte parasollkäpp) som bildar stommen till ett parasoll. Sparre Sjökad. 461 (1850). SFS 1919, s. 234.
2) (†) till 2: flock (se flock, sbst.1 4). SvBot. nr 115 (1803).
(2) -VÄXT. bot. flockblommig växt, flockväxt, umbellat. SvBot. nr 178 (1804).
-ÖVERDRAG~002 l. ~200. (parasoll- 1859 osv. parasolls- 1795) om det tyg l. dyl. varmed en parasollställning överklädes. BoupptVäxjö 1795. NJournD 1859, s. 84.
B (†): PARASOLLS-ÖVERDRAG, se A.
Spoiler title
Spoiler content