SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARLERA parle4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera föga br., Lagerström).
Etymologi
[jfr t. parlieren; av fr. parler, tala m. m., av kyrkolat. parabolare (jfr it. parlare), till lat. parabola (se PARABOL). — Jfr PARLAMENT, PARLANDO, PARLÖR, PAROLL]
(numera bl. mer l. mindre skämts., mera tillf.) tala, prata; i sht i uttr. parlera franska, tala franska. Lagerström Jean 13 (1744). Hvarför parlerar man .. så vidt och bredt öfver saker som äro i det närmaste likgiltiga. Tegnér (WB) 4: 274 (1823). Parlera fransyska. Sturzen-Becker 1: 117 (1845, 1861). TurForskn. 3: 161 (1918).
Spoiler title
Spoiler content