SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARTI parti4, n. ((†) r. l. m. l. f. OxBr. 11: 547 (1626), SvLitTidn. 1818, sp. 806); best. -et, äv. -t (ss. r. l. m. l. f. -en l. -n); pl. -er (2Petr. 2: 1 (NT 1526) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, vard., i sht i pl. best. -en) = (1Kor. 11: 19 (NT 1526; möjl. sg.), OPetri Clost. A 3 b (1528), Fryxell SvSpr. 31 (1824), GHT 1918, nr 150, s. 6 (: partien, pl. best.)) l. (numera bl. i vissa trakter, vard.) -n (Rudbeck Bref 166 (1679), Jensen Hudson FjärrL 145 (1925), Östergren (1934)) ((†) -en CupVen. A 4 a (1669), Hallenberg Hist. 5: 113 (1796)).
Ordformer
(-tei (-ey) 17101753. -ti (-th-, -ii, -ij) 1522 osv. -tie 16121843. -tije, pl. 1645. -ty 15281788)
Etymologi
[fsv. parti; jfr mlt. partie, partige, t. partie, partei, eng. party; ytterst av fr. parti, m., o. partie, f., med delvis samgående bet., eg. p. pf. av partir (se PARTERA). — Jfr PARTISK, adj.2, PARTY, sbst.2]
A. del av ngt.
1) [jfr fr. partie] mer l. mindre klart avgränsad (men i allm. icke avskild) del av ngt; i sht dels med tanke på delens lokalisering till en viss plats l. ett visst område o. d., dels om en del l. avdelning av ngt som är sammansatt av olika (heterogena) mindre delar (jfr 3); särsk. om del av kroppen, av ett landskap, av en tavla l. av ett litterärt värk o. d. De äldsta partierna av boken äro författade ett tiotal år tidigare än de avslutande kapitlen. PH 5: 3520 (1753). De nakna partierna af kroppen. Palmær Eldbr. 120 (1835). Slutet (av skådespelet) har sina vackra och gripande partier. PT 1903, nr 193 A, s. 3. Vårt lands vackraste partier. Lidforss SocJourn. 32 (1907). De trädlösa bergkammarnas övre partin. Jensen Benson IpsR 18 (1925). (†) Hwad dessein .. (ryssarna) hadhe til att bortrycka ett partie af Fädherneslandet. RARP 6: 288 (1658). — jfr BOG-, BROSK-, BÄRGS-, FJÄLL-, HUVUD-, HÖFT-, KLIPP-, KÄK-, LJUMSK-, LÄND-, MELLAN-, MITT-, MUSKEL-, NEDER-, NJUR-, SIDO-, SKOGS-, STRAND-PARTI m. fl. — särsk.
a) anat. om dissektionsparti. Thunberg Resa 1: 49 (1788). Lindfors Sägn. 124 (1877, 1898).
b) trädg. mer l. mindre avgränsad del av trädgård, planterad med en grupp av träd, buskar l. blomsterväxter; jfr 3. HbTrädg. 8: 82 (1884). jfr STEN-PARTI.
2) [jfr fr. partie] om del av ett musikvärk l. en teaterpjäs som i ett l. annat avseende bildar en enhet.
a) mus. stämma (för viss röst l. visst instrument). Londée Kellner 10 (1739). Terzetten ”Till Dig, o Gud, lyfts hvarje blick” exeqverades ej väl i första och andra partiet. Euterpe 1: 9 (1823). jfr ALT-, BARYTON-, BAS-, SOPRAN-, TENOR-PARTI.
b) mus., teat. sammanfattande, om de delar av en opera l. operett l. (mera tillf.) talpjäs som sjungas resp. spelas av en person, roll. På grund av indisposition hade sångerskan svårt att sjunga sitt parti till slut. Hellberg Samtida 7: 179 (1872). Cavallin (o. Lysander) 8 (1879; om roll i talpjäs). Ett sådant parti som Ortrud i Lohengrin. Setterblad Mackenzie 102 (1887). DN(A) 1933, nr 9, s. 22. jfr BAS-, HJÄLTE-, HUVUD-, TITEL-PARTI.
c) i allmännare anv.; företrädesvis ss. senare led i ssgr. Några körer och andra partier komponerade af H. F. Johnsen. Dahlgren Theatr. 119 (1866). jfr KOR-, SOLO-, SÅNG-PARTI.
B. grupp av föremål l. personer l. kvantitet av ngt samt i närstående bet.
3) [jfr fr. parti, partie] grupp av likartade föremål l. kvantitet av ett ämne (eg. utgörande en del av en större grupp l. massa).
a) handel. om en (obestämd) kvantitet av en handels- l. industrivara som i ett l. annat avseende utgör en enhet (t. ex. den kvantitet som levereras l. säljes l. köpes på en gång l. är samlad på ett ställe o. d.); jfr POST. Ett partie papper. Schück VittA 3: 204 (i handl. fr. 1681). Jag skulle ha ett parti kaffe med .. båten. Hallström Händ. 178 (1927). — jfr FRÖ-, REST-, SLUMP-, SMÖR-, SPANNMÅLS-, ULL-, VARU-, VED-, VETE-, VIRKES-PARTI m. fl. — särsk. i uttr. i parti (jfr b slutet), betecknande att ngt levereras l. säljes osv. i större poster; motsatt: i minut. Köpa, sälja, handla i parti. Sahlstedt (1773). Torsdagens strömmingsnotering: 15 öre i parti, 25 öre i minut. SvD(A) 1932, nr 350, s. 7.
b) (†; se dock slutet) allmännare, om viss, obestämd kvantitet l. ett visst, obestämt antal av ngt: mängd, hop, hög; massa; antal; flock, skock; grupp. OxBr. 11: 523 (1633). Båstad .. äger ett godt partie med Skutor. HSH 6: 105 (1658). Det ansenliga Partie af Malm, som årligen utaf Stora Kopparbergs Grufwan winnes. HC11H 12: 99 (1697). Ett stort partie bref. KKD 1: 233 (1709). Et partij penningar. ÅgerupArk. Brev 1714. Ett parti yfviga tallgrenar. Almqvist Skälln. 98 (1838). — särsk. i uttr. i parti, förr äv. i partier, i stor mängd; numera bl. (vard.) med anslutning till a. (Om jag vore rik, skulle jag) Köpa mig .. gods i partier, / Säterier. Bellman (BellmS) 2: 36 (1764, 1791). Drickspenningar hade hon fått i parti. Sjöberg SthmHeml. 44 (1844). (Till kaffet) konsumerades skorpor och mjuka bullar i parti. Saxon Handelsb. 79 (1932).
c) (†) om grupp av föremål l. (siffer)uppgifter som föras tillsammans (under en rubrik o. d.) vid anteckning l. bokföring o. d., post; klumpsumma; äv. om ngns bankkonto l. tillgodohavande i en bank. Förste Partij Klädhe Cammaren ähr Debitor för behollet Inuentarium. KlädkamRSthm 1629 C, s. 13 a (avseende vissa textilier). Ingen skal fördrista sig at fråga efter en annars partie vthi Böckerne (i växelbanken). Stiernman Com. 3: 676 (1668). Emedan denna Specification är ljka med sielfve ÅhrsRäkningen, så afskrifves allenast partierne. KlädkamRSthm 1740 A, s. 154 a.
4) [jfr ä. fr. parti] om grupp av människor.
a) (†) skara, hop, flock, grupp; sällskap; äv. om en mer l. mindre fast organiserad sammanslutning av personer; jfr 5, 6. Wij .. motthe skilia thet parthij (dvs. lybeckarna) j fraa oss (medelst betalning af deras fordran). G1R 3: 295 (1526); jfr 5 a. I dannemän .. (veten) hure månge partij både muncker och nunner och annet selskap I haffve hollitt .. medt edre almosser. Därs. 24: 158 (1553). Igår .. war här ett partie bönder från wessbo (som ville köpa spannmål). VDAkt. 1692, nr 322. Ett annat serenadgifvande parti af Karmides' vänner (hade) stannat utanför brölloppshuset. Rydberg Ath. 360 (1859). — särsk. ss. ett rent koll. (utan särskild tanke på gruppen ss. en enhet): människor, personer, folk (se d. o. 3); jfr b, e. (Nyköpingsborna) haffve skickedt till oss (som begärt sjödugligt folk) otte eller nije personer, både smedher, schreddere och annet partij, som till effventyrs aldrig haffve varitt till siöess. G1R 24: 330 (1554). VRP 1648, s. 355. Bort J Munkar / Och annat slikt Parti. Runius (SVS) 1: 204 (1708); jfr e.
b) (†) sammanfattande, om de personer som äro anställda ss. tjänare l. arbetare hos ngn l. utgöra ngns husfolk o. d.: ”folk” (se d. o. 5 b), personal; äv. ss. ett rent koll. (jfr a slutet). VaruhusR 1542. Lodstöpares Partij (som utgöres av en) Mestersuenn .. (två) Lodgiutare Drenger (o. en) smedh. KlädkamRSthm 1578 B, s. 100 a. At Ryttare och Knechter, sampt annat Partij, som Claes Flemming thär j Finland hållet hafwer måtte .. afskaffat (varda osv.). Chesnecopherus Skäl Yy 3 a (i handl. fr. 1597).
c) (†) (personer som tillhöra ett visst) hushåll. Murenius AV 66 (1640). Der så hända kunde att bem(äl)te Logementer för 2:ne Partijer eller Huussfolck att beboo, blijfwa fördehlte. BoupptSthm 1680, s. 123 a, Bil. ConsAcAboP 7: 366 (1693).
d) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om truppavdelning; särsk. dels om ett detachement (tillhörande de reguljära trupperna) som utsändes för att rekognosera l. härja inom ett fientligt område, göra ”räder” l. på annat sätt göra fienden avbräck, dels (särsk. i uttr. strövande parti) om (irreguljär) strövkår l. väpnad friskara. OxBr. 11: 547 (1626). It danskt partie öfwerföll någre utaf wåra. Spegel Dagb. 21 (1680). Til at försäkra sig så mycket mera för fiendens anfall, så sändes ut, så ofta det nödigt aktas, twänne små partier eller patrouller, commenderade af Officerare emot hwarandra. LMil. 4: 1362 (1707). Hofdala Gård (har) blifvit två gångor frälst .. emot ströfvande partier. Lagerbring 1Hist. 4: 471 (1783). Åberg Snapph. 92 (1951). — jfr BRÄNNAR-, FRI-, KAVALLERI-, MUSS-, STRÖV-PARTI.
e) (†) nedsättande, om (hop av) dåliga l. (moraliskt) mindervärdiga l. asociala människor; oftast ss. ett rent koll. (jfr a slutet), närmande sig bet.: patrask, pack, slödder; dels med bestämning som anger att det är fråga om dåligt folk, dels pregnant, utan dylik bestämning. G1R 10: 143 (1535). Tiufwar, horkonor och sådant löst och lettferdigt parti plägar man hudstryka. Swedberg SabbRo 894 (1702, 1712). (De) Påstå ock begiära det .. Mons(ieu)r Ekelin sielf måtte bewijsa om han kan deras hustrur något oanständigt öfwertijga, som han kallar dem i sin suppliqve partie. VRP 1704, s. 746. Humbla Landcr. 103 (1740). — jfr DRIFTE-, TIGGERI-, TJUV-PARTI. — särsk. i uttr. löst parti, (hop av) löst folk l. lösdrivare o. d. G1R 3: 102 (1526). Inga driftekarlar, spannetahlströskare, inhyses folck och andra slijka löst partie måge kring Landet flyta. RARP 4: 634 (1651). CFDahlgren 5: 277 (c. 1840). ÖoL (1852).
5) [jfr fr. parti] sammanfattningen av en grupp människor som på grund av gemenskap i ett l. annat (i sht politiskt, socialt l. religiöst) avseende framstå ss. l. bilda en enhet som mer l. mindre markerat står i motsättning till en annan, liknande enhet, meningsgrupp, meningsriktning; jfr FRAKTION 2, KOTTERI 1, LAG, sbst.3 14, LÄGER 8 c, SIDA; numera i sht om en organiserad sammanslutning (se särsk. c); i ä. ex. (se särsk. a) ofta svårt att skilja från 4 a. Då skall man få see partier innan landz, huru som den ena vill hijt, den andra dijt. HH 20: 311 (c. 1640); jfr a, c. En Man hvars rättrådighet och Redelighet var af alla skiljaktige Partien i Rom lijkamycket vördad. SedolärMercur. 1: nr 4, s. 5 (1730). Oenighet innom Academien, .. delade både Lärarne och de Studerande i tvänne fiändtliga partien. Hallenberg Hist. 1: 764 (1790). Det vore vådligt för lugnet och ordningen i socknen, om det uppstod två partier, ett för åkianerna, ett annat emot dem. Moberg Utvandr. 170 (1949). — särsk.
a) i fråga om ä., mera primitiva förh. (i anv. som nära ansluter sig till 4); om grupp av människor som sluta sig till en viss huvudman o. arbeta för denne o. dennes syften (särsk. i uttr. ngns parti) l. som bilda en mer l. mindre fast organiserad sammanslutning som arbetar för ett visst (i sht politiskt) mål (o. som ofta står i opposition till de lagliga myndigheterna); utom i anv. som jämförelsevis nära ansluter sig till c numera vanl. ersatt av ngt annat ord l. uttr., t. ex.: (ngns) anhängare l. anhang l. följe l. folk; (politisk) grupp, ”läger”, ”sida”; upprorsskara. Alles vares hetzske fiender Kongs cristierns partij oc erchebiscops götzstaffs. G1R 1: 35 (1522). Hvad sig thet buldret anlangar, som i Möre påbegynt vaar, så ähr Gudi lofvandes, att thet uproriska och farliga partiit icke fik fremmia sitt onda upsåt. OxBr. 12: 222 (1624). I Norge, där både .. (Kristian I) och Karl Knutsson av var sitt parti valdes till konung. Andersson SvH 129 (1943). (†) Sathan och hans partij. Ps. 1594, s. cxv.
b) (numera nästan bl. i bibeln) i fråga om religiös (sekteristisk) gruppbildning: religiös riktning, sekt, grupp. Thz partij som kallas saduceer. Apg. 5: 17 (NT 1526; Bib. 1917: sadducéernas parti). Kristna kyrkan är vid tidpunkten för denna berättelse delad i tvenne hufvudsakliga partier, som bekämpa hvarandra: Homousianernas och Homoiusianernas. Rydberg Ath. 14 (1859). Jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé. Apg. 26: 5 (Bib. 1917; NT 1526: wår Judhadoms partij).
c) om en (fast organiserad) politisk sammanslutning av vissa medborgare i ett land l. ett samhälle (l. av vissa medlemmar av en folkrepresentation), politisk organisation. Sveriges liberala parti. Vara medlem av l. tillhöra ett visst parti. Gå in l. inträda l. skriva in sig l. söka resp. vinna inträde i ett parti. Gå ut ur l. lämna partiet. Han är med i partiet (ngt vard.). Gå över från ett parti till ett annat. Byta parti. Statschefen måste stå över partierna. Gustaf III 1: 78 (1771). Nationen har sedan längre tider tilbaka varit skild genom tvänne Partier. PH 10: 3 (1772). Program och Stadgar för det Socialdemokratiska partiet i Sverige. (1883; titel). En koalitionsregering, sammansatt af de olika partien. GHT 1896, nr 173 A, s. 2. SvRiksd. II. 17: 20 (1935). — jfr ARBETAR-, BONDE-, CENTER-, FOLK-, FREDS-, HATT-, HOV-, HÖGER-, KLASS-, KRIGS-, LANTMANNA-, MAJORITETS-, MELLAN-, MINORITETS-, MÖSS-, REGERINGS-, VÄNSTER-, YTTERLIGHETS-PARTI m. fl.
d) (†) om sammanslutning av stater l. politiska maktgrupper o. d., övergående i bet.: liga, allians, förbund (äv. i ordens abstraktare bet.). OxBr. 1: 321 (1626). Han har inthet velat giort partij i Påland med Radzevil, inthet velat allierat sig med them. RP 8: 365 (1640). Store Cantzeleren i Dannemark har .. rent ut sagt, at om Swerige intet hade trädt i det partiet som det gjorde (gm garantitraktaten), skulle Dannemark allaredan warit i Kejsarens parti. HC11H 2: 108 (1682).
e) (†) i sg. o. pl., övergående i abstraktare bet. (jfr d).
α) partiväsen, partistrider; splittring i sekter, sekterism, sekteristisk uppfattning o. d.; jfr 15. Ath iach så dyrkar mina fädhras gudh effter then wäghen som the kalla partij, ath iach troor all the stycker som j laghen och propheterna scriffne äro. Apg. 24: 14 (NT 1526; äv. i öv. 1883; Bib. 1917: partimening). Parti är fria Staters lif. Wallenberg (SVS) 1: 161 (1771).
β) i uttr. vara av samma l. olika parti, tillhöra samma osv. meningsriktning, ha samma osv. uppfattning. Större delen af hans åhörare voro af olika partie med honom. HH XXV. 2: 37 (1809). På sin höjd tvenne voro af samma parti. Lindfors (1824).
6) [jfr fr. partie] (utom i a numera bl. tillf.) grupp av personer samlade till ngt sällskapligt evenemang l. spel o. d., sällskap; jfr 4, 11, 12. Dalin (1855). 2NF (1914). Östergren (1934). — jfr JAKT-, LUST-PARTI. — särsk.
a) (i fackspr.) grupp av gäster på en restaurang, sällskap. SvD(B) 1945, nr 254, s. 8.
b) = NATT-PARTI. Östergren (cit. fr. 1917).
c) tävlingslag; förr särsk.: fotbollslag. ReglFotb. 1891, s. 4. Då mål är gjordt skall det förlorande partiet göra ny afspark. Därs. 1903, s. 10. jfr INNE-PARTI.
7) [jfr fr. partie] (†) part (se d. o. 7, särsk. 7 c); kontrahent. RA I. 1: 263 (1540; om part i rättegång). Så redeligen bör en domare handla, at han icke i någon måtto antingen håller, eller synes hålla med något parti. Spegel Pass. 254 (c. 1680). Almqvist AmH 1: 54 (1840). jfr: Parti. .. man begynner få se det brukas för, hvad vi hittills kallat part. Vinterbl. 1853, s. 174. — jfr KONTRA-, MOT-PARTI.
8) [jfr fr. la partie est égale resp. inégale] (†) i uttr. lika l. jämnt resp. olikt parti, betecknande att två mot varandra stående grupper l. parter o. d. äro lika till antal l. jämspelta l. jämstarka resp. motsatsen; jfr 12. Serenius Ll 2 b (1734). Nej, dundra död! två emot en? / Det är för olikt parti. Envallsson TokrolNatt. 24 (1791). Bertelskölds frikorps bestod .. af endast trettio man, men sådana, hvilka ansågo en mot tio vara jemnt parti. Topelius Fält. 3: 178 (1858). Strindberg TrOtr. 2: 71 (1890).
C.
9) [jfr fr. parti] person att gifta sig med, i allm. med särskild tanke på (o. med föregående bestämning angivande) dennes sociala ställning l. (i sht) förmögenhetsvillkor, gifte. Bark Bref 1: 73 (1703). Hon .. skall vara det rikesta partiet i hela Sverige. Gyllenborg Sprätth. 28 (1737). Öfversten är ett godt parti. Granberg Dram. 206 (1811). Jensen Mickiewicz Tad. 57 (1898). särsk. i abstraktare anv., om det förhållandet att ngn gifter sig med ngn, ofta med särskild tanke på (o. med föregående bestämning angivande) kontrahentens sociala ställning l. (i sht) förmögenhetsvillkor, giftermål; numera företrädesvis i vissa stående uttr., t. ex. det blir parti mellan ngra, göra upp ett parti mellan ngra, det blir inget parti av, göra ett gott, fördelaktigt, rikt, dåligt parti. Keder Vitt. 367 (1690). Det var fråga om parti emellan (madame Miaczinska) .. och Toll. AnderssonBrevväxl. 1: 126 (1849). Fula Emilie gjorde .. ett gott parti. Siwertz JoDr. 73 (1928). jfr FÖRNUFTS-, FÖRSTÅNDS-, INKLINATIONS-, KONVENANS-, RESONEMANGS-PARTI.
D. om företag l. tillställning vari en grupp personer deltaga o. d.
10) [jfr fr. parti, ävensom 4 d] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) krigsföretag l. expedition l. ”räd” l. strövtåg av ett ”parti” (i bet. 4 d); särsk. i sådana uttr. som vara (ute) l. vara kommenderad l. l. skickas l. utsändas på parti; förr äv. göra ett parti (på ngn), företaga en expedition l. göra en ”räd” o. d. (mot ngn); stundom svårt att skilja från 4 d. The personer, som kunne brukes till höffvidzmenn för allehande partijer både till landh och vatnn. G1R 28: 70 (1558); jfr 4 d. Rytterijedt, huilcke esomofftast hafue varit uthe på partie och förkundskapet om fienden. OxBr. 8: 326 (1635). At han giorde ett lyckligit partie på Saxerna. Nordberg C12 1: 581 (1740). Jag gick på parti för att speja. Strindberg SRidd. 124 (1908). Ramsay Skugg. 77 (1917). — jfr EXEKUTIONS-, MUSS-PARTI.
11) [jfr fr. partie] om sällskapligt evenemang av ngt slag, tillställning, bjudning, förlustelse, utflykt, ”lusttur” o. d.; utom ss. senare ssgsled numera bl. (föga br.) arkaiserande; jfr PARTY, sbst.2 Hans Kongl. Maÿ(estä)ttz Håfförtähringh oppå dess lÿckelige giorde Partie till Lands Croona. HovförtärSthm 1678, s. 367. Inga Baler, inga Partier, intet sus och dus mer. Dalin Arg. 2: 354 (1734, 1754). Östergren (1934). jfr (†): Baggernes kellere, then ther skall ware accÿs frÿ hwadh sielffwe Baggerne tilkommer, menn de andre, som hålle partÿ inne medh them, skole vthgöre accisen. 2SthmTb. 7: 210 (1586). — jfr BÅT-, JAKT-, KNYT-, LUST-, RODD-, SJÖ-, SKOGS-, SLÄD-, TE-PARTI m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. vara med av ett parti, deltaga i en tillställning. Nordforss (1805).
b) (†) i uttr. parti på slädar, slädparti; parti på borickor, utflykt på borickor. 2RARP 10: 511 (1739). Agrell Maroco 2: 277 (1799, 1807).
12) [jfr fr. partie] om ett spel betraktat ss. en helhet för sig (räknat från det man börjat spelet, till dess spelet avgjorts), omgång, ”match”; äv. allmännare, sammanfattande, om samtliga spel som spelats av en spelgrupp vid ett visst tillfälle (t. ex. under en kväll); nästan bl. i fråga om vissa slag av sällskapsspel, t. ex. kortspel, biljard, schack, brädspel. Spela l. (vard.) ta (förr äv. göra) ett parti. Vinna, förlora ett parti. Oavgjort parti (i schack). Ordinärt, ryskt, lotringskt, amerikanskt parti, benämning på olika slag av biljardspel. Jag har spelt några partier Billard .. och tappat. Björn Medb. 10 (1789). Ni är ännu skyldig mig revange på sista Schackspelet. Skall vi göra et parti? Levin Schiller Cab. 174 (1800). Ett parti bridge. Hellström Malmros 32 (1931). jfr (†): Tå han senast war / På mitt Bållhws, til at speela Partij. Brasck FörlSon. I 2 a (1645). — jfr BILJARD-, BRIDGE-, BRÄDSPELS-, DAM-, DOMINO-, KILLE-, KORT-, KROCKET-, KÄGEL-, SCHACK-PARTI m. fl. — särsk.
a) (tillf.) övergående i bet.: vunnet parti, vinst. Att (i schack) spela bonden väl, försäkrar om partiet. HbiblSällsk. 2: 195 (1839).
b) (†) i fotboll: mål (se MÅL, sbst.5 4 b slutet). ReglFotb. 1891, s. 17.
c) (†) i utvidgad anv.: insats (i spel). Palmstierna Reversy 6 (1749). Den som (i brädspel) blir Jan, är .. pligtig att erlägga dubbelt parti. HbiblSällsk. 2: 13 (1839).
d) bildl.; äv. (mera tillf.) i uttr. taga hem partiet, ta hem spelet. När man spelar ett parti sådant som vårt med en sådan fullklappad kanalje som Costa Negras inrikesminister, då (osv.). Janson CostaN 1: 170 (1910). Taga hem ”partiet”. Hammarström Sportfiske 25 (1925).
E. i vissa abstr. bet. (jfr 5 d, e, 8, 9 slutet, 10).
13) [jfr ä. fr. parties, pl.] (†) i pl.: fördelaktiga egenskaper, förtjänster, talanger; äv. närmande sig bet.: insikter, kunskaper, begåvning, duglighet. 2RARP 6: 428 (1731). De partier och egenskaper, som komma att fodras af en Professore theologiæ. Linné Bref I. 1: 124 (1745). En pojke med så herrliga partier! Den bästa ryttare, dansare, fäktare. Altén Schachm. 37 (1798). Samtiden 1874, s. 138.
14) [jfr fr. tirer parti de qc.] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i uttr. draga parti av ngt, draga fördel l. nytta av l. utnyttja ngt. Fürst Florman 30 (i handl. fr. 1806). Det visar sig nu, hvilket utmärkt parti författaren dragit af sina anatomiska och fysiologiska studier. NordT 1894, s. 371. Klinckowström BlVulk. 1: 55 (1911).
15) [jfr 5] (†) tvedräkt, söndring, oenighet; (parti)split; upproriskhet; äv. i uttr. göra parti, uppväcka l. föda partier, uppväcka split o. d.; stundom svårt att skilja från 5, särsk. 5 e α. Judas 19 (NT 1526; Bib. 1917: söndringar). The doch intet annat giorde eller åstadh komo j then Christeligha Församlingen, än twedregt och partij. Förspr1Kor. (Bib. 1541). Upväcka partier och misshälligheter emillan en ordentelig lärare och dess församling. VDAkt. 1785, nr 472. Allt, som gör gräl och parti. Atterbom SDikt. 2: 360 (1838). Mörner Minn. 37 (1848).
16) [jfr fr. parti, ävensom 5] om förhållandet att ngn i en viss fråga l. en strid l. tvist o. d. tar ställning till förmån för (l. emot) ngn l. ngt l. ansluter sig till en viss mening l. ståndpunkt; särsk. [jfr fr. prendre le parti de qn, prendre parti pour resp. contre qn] i sådana uttr. som taga parti, ta ställning, fatta position; taga parti för (förr äv. av l. med) ngn l. ngt, taga ngns parti (förr äv. antaga ngns parti l. taga l. taga sig ngns parti an), ta ställning till förmån för ngn l. ngt, ställa sig på ngns sida l. hålla med ngn; taga parti (e)mot ngn l. ngt, ta ställning mot ngn l. ngt, gå emot ngn; jfr 17. At Swerige råkar i krig, om det tager parti med Ängelland och Frankrike. HC11H 4: 144 (1673). At, i fall någon thera af .. (kantonerna) skulle angripas, dhe alle dhes Partij wele antaga. OSPT 1687, nr 48, s. 7. (Vid trätan hade) Hessling taget Engelholms partie an. VRP 21/8 1735. Jag hörer nu at Hr Lectoren är förmyckit intalad af mäst(e)r Hörling och vil taga hans partie. VRP 6/6 1739. HH XXV. 2: 79 (1809: taga parti af). Den ryske ministern i Stockholm Stackelberg hade tagit parti mot Reuterholm. SvH 8: 206 (1905). Hon. .. tog .. parti för Robert. Arnér Egil 119 (1948). — särsk. [jfr fr. tenir le parti de qn] (†) i uttr. hålla ngns parti, stå på ngns sida, hålla med ngn. Brask Pufendorf Hist. 172 (1680). Fryxell Ber. 2: 120 (1826). Därs. 3: 2 (1828).
17) [jfr fr. parti] om avgörande (vid val mellan olika tänkbara möjligheter) som ngn träffar med avseende på sitt handlande l. uppträdande: beslut, avgörande, val; stundom dels (i sht i ex. från senare tid) med bibet. av 16 (närmande sig bet.: ståndpunkt, ställning), dels (i sht i ex. från ä. tid) med tanke väsentligen på att ngn företager sig ngt visst (jfr 18).
a) [jfr fr. prendre un parti] (numera med ngt ålderdomlig prägel, utom i α bl. tillf.) i uttr. taga parti, fatta beslut; särsk. i sådana uttr. som taga det parti(et) att göra det l. det, taga ett så l. så beskaffat parti. Ehrensvärd Brev 1: 35 (1781). Ännu har jag ej tagit något absolut partie angående det att bli präst eller ej. Choræus Bref 83 (1801). Ett klokt parti måste tagas. Almqvist Hind. 159 (1833); jfr 18. Schagerström såg verkligen ut, som om han inte skulle veta vad parti han hade att taga. Lagerlöf ChLöw. 167 (1925). — särsk.
α) [jfr fr. prendre son parti] (fullt br.) i uttr. taga sitt parti, fatta sitt beslut, göra sitt val, bestämma sig; stundom med bibet. av: resignera; ofta i förb. med en följande sats inledd av och l. (förr) en inf. (med att) som anger vad beslutet innebär. Knöppel Möt. 20 (1750). (Briggen) var så skadad, att man i stället för reparationskostnaden tog sitt parti att bygga en ny galeas. Cronholm Bref 129 (1865). Fredrik Vilhelm tog sitt parti och ingick i oktober 1679 ett fördrag med Frankrike. Grimberg VärldH 10: 287 (1941).
β) (†) i uttr. taga partier l. taga sig ett parti, fatta beslut. Dalin Arg. 2: 112 (1734, 1754). MoB 9: 259 (1793).
b) (†) i annan förb.; särsk. i sådana uttr. som fatta (sitt) parti, fatta (sitt) beslut; gå i partier om ngt, gå i författning om ngt (jfr 19). Sedan .. (läkarna) gåt i Partier om kryckan (i stället för att hjälpa den sjuka foten). Posten 1769, s. 965. Gosselman Col. 1: 148 (1828: fattat .. parti). Efter en liten stunds fundering såg han ut att ha fattat sitt parti. Svanberg RedLefn. 472 (1882).
18) [jfr fr. parti] om praktisk åtgärd l. sätt att handla som ngn väljer i en viss situation: utväg, steg, medel o. d.; utan bestämd avgränsning från 17; numera bl. i vissa stående uttr. (se slutet). Tegnér Armfelt 1: 90 (i handl. fr. 1783). Jag har tagit ett djerft parti för att skaffa mig infanteri-troppar. Gustaf III 6: 163 (1812). — särsk. (numera knappast br.) i uttr. som beteckna att man i en viss situation icke har ngn handlingsfrihet l. ngt val, t. ex. icke ha ngt annat parti (att taga) än (osv.), icke ha ngt annat att göra l. annat val än (osv.), l. att det är säkrast l. klokast att handla på ett visst sätt, t. ex. det är det säkraste l. klokaste partiet att (osv.). Höpken 2: 400 (1757). När älskare .. sakna samtalsämne, så är det det klokaste partiet att kyssa. Hagberg Shaksp. 6: 369 (1849). Bertelsköld, lemnad allena .., hade intet annat parti, än att tjudra hästarna. Topelius Fält. 4: 175 (1864). Under sådana förhållanden var icke mer än ett parti att taga. Hyltén-Cavallius Lif 159 (c. 1880). Östergren (1934).
19) [jfr (ä.) fr. partie] (†) överenskommelse, avtal o. d.; särsk. i uttr. göra (uppgöra, göra upp) parti, träffa överenskommelse l. avtala l. göra upp (om ngt, särsk. sällskaplig samvaro l. deltagande i tillställning o. d.). Serenius Ll 2 b (1734). Jag (har) gjordt partie med en Magister Falk och ett par andra Svenskar om en liten promenad. Leopold (SVS) II. 1: 130 (1782). Strindberg Fagerv. 244 (1902). — särsk. om leverans- l. handelsavtal. För 6 dagar sedan slött een kiöpman, som boor i Kiöpenham[n], ett partij med een annan, att han ville lefrera honom .. för 8000 riksdaler tiära och masteträä. OxBr. 11: 559 (1628). RARP 4: 628 (1651). jfr CERTE-PARTI.
Ssgr (i allm. till 5, numera nästan bl. med anslutning till 5 c; polit.): (3 a) PARTI-AFFÄR. handel. affär med varor i parti; äv. om affärsföretag som driver dylika affärer. KatalIndUtstSthm 1897, s. 143.
-AGG. (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) = -hat. Tersmeden Mem. 4: 134 (1755). Odhner G3 1: 84 (1885).
-ANDA, förr äv. -ANDE. [jfr t. parteigeist, eng. party-spirit]
1) (i sht i skildring av ä. förh.) anda (inom ett samhälle l. en samhällsgrupp) som utmärkes av benägenhet för (partimässig l. sekteristisk) splittring i politiskt, kulturellt l. religiöst avseende, för partiväsen l. sekterism, för partisplit l. partifanatism l. partipolitik o. d. (vanl., o. numera nästan bl., i fråga om politiska förh.); äv. om en motsvarande inställning hos en enskild person (jfr -sinne). Dalin Arg. 2: 93 (1734, 1754). Partie-andan har intagit regerande och lydande. 2RARP 13: 558 (1743). GHT 1937, nr 152, s. 6.
2) (tillf.) om andan inom ett parti. —
-ANGELÄGENHET~00200 l. ~00102. SvSocDemKongr. 1889, s. 17.
-ANHÄNGARE~0200. Strinnholm Hist. 3: 183 (1848).
-ANSLUTEN~020, p. adj. SvD(A) 1923, nr 310, s. 4.
-APPARAT. ett partis organisationsapparat. 2NF 38: 713 (1926).
-ARBETE~020. polit. arbete för ett parti. Odhner G3 1: 73 (1885).
-AVSIKT. (†) partisyfte, partihänsyn. Lagerbring 1Hist. 3: 220 (1776). Cavallin (1876).
-BAND.
1) bokb. till 3 a: band vari ett större antal exemplar av samma bok bindes; jfr förlags-band. Oldenburg Bok 64 (1923).
2) polit. till 5 c; om band (se d. o. 2) som förenar l. håller samman medlemmarna av ett parti l. binder ngn vid ett parti l. ett partis åsikter l. program l. beslut. Bergklint Vitt. 219 (1772). Vid voteringen (i riksdagen) brusto alla partiband. SvD(A) 1929, nr 90, s. 4.
-BANER. [jfr d. partibanner] (i vitter stil, numera mindre br.) = -fana. Fries BotUtfl. 3: 444 (1847, 1864).
-BEFORDRAN. befordran som har karaktären av partibelöning. SvD(A) 1929, nr 284, s. 3.
-BELÖNING. belöning som ngn erhåller (t. ex. i form av befordran) för partipolitisk värksamhet; ofta mer l. mindre konkret. Odhner Lb. 289 (1869).
-BENÄMNING. benämning på (anhängarna av) ett parti (förr äv. annan meningsriktning, t. ex. en litterär skola). 2SAH 41: 174 (1866; om benämningen fosforist).
-BESLUT. beslut fattat av ett parti. —
-BETECKNING. benämning l. uttryck som användes på valsedel ss. beteckning för ett visst parti; jfr fraktions-, kartell-beteckning. SFS 1909, nr 36, s. 15.
-BETONAD, p. adj. jfr -färgad.
-BILDANDE, p. adj. om politisk fråga: som leder till partimässig gruppering l. partibildning, som delar upp folk i olika politiska läger. Är icke tullfrågan af lika mycket social som politiskt partibildande natur? Fyris 1894, nr 88, s. 2.
-BILDNING. [jfr t. parteibildung] bildande av parti(er); vanl. konkretare, om en partimässig gruppbildning l. ett parti. Hedin Tal 1: 7 (1867; konkretare).
(3 a) -BILJETT. [jfr (ä.) t. partiebillet] ett slags biljetter (i sht järnvägsbiljetter) med kuponger l. dyl. gällande för ett visst antal resor på en viss sträcka (till nedsatt pris). NDA 1863, nr 125, s. 1.
(3 a) -BINDNING. bokb. jfr -band 1. Oldenburg Bok 128 (1923).
-BITTERHET. (†) partihätskhet, partihat. 2Saml. 3: 73 (1768). Gödecke FolkhögskÄnd. 29 (1873, 1883).
-BOSS, m. (vard.) jfr boss, sbst.2 2NF 23: 829 (1915).
-BUNDEN, p. adj. som är knuten till l. tillhör ett parti; som låter sitt handlande o. tänkande bestämmas av sitt partis (officiella) inställning l. partiledningens beslut. SvD(A) 1921, nr 64, s. 8.
Avledn.: partibundenhet, r. l. f. SvRiksd. I. 6: 104 (1934).
-BYRÅKRATI. om den kår som bildas av ett partis (ledande, högre) ämbetsmän; äv. om det ”byråkratiska” välde som denna kår utövar. SvD(B) 1943, nr 254, s. 4.
-CHEF. HT 1902, s. 253 (1793).
-DAG. [jfr t. parteitag] (i sht om utländska förh.) partikongress. Den tyska socialdemokratiens partidag. SD 1893, nr 5, s. 4.
-DIKTATUR. diktatur som utövas av det parti som innehar den politiska makten i landet. —
-DISCIPLIN. [jfr t. parteidisziplin] disciplin bland medlemmarna i ett parti, som yttrar sig i sträng lojalitet mot partiprogrammet o. partiledningens beslut. Bergstrand PolitSilh. 1: 192 (1880). SvRiksd. II. 17: 187 (1935).
-DISTRIKT. värksamhetsdistrikt för ett visst parti, omfattande en viss landsdel. —
-DOGM. politisk dogm som omfattas av ett visst parti. PT 1910, nr 169 A, s. 2.
-DOKTRIN. om den doktrin som utgör grundvalen för ett partis politiska uppfattning. Stavenow Frihetst. 80 (1898).
-EGOISM. jfr egoism 1. Östergren (1934). Andersson SvH 333 (1943).
-EGOISTISK. jfr -egoism.
-FANA. (i sht i vitter stil) ett partis fana; företrädesvis bildl., ss. symbol för: parti; jfr fana 1 d. Tegnér (WB) 3: 331 (1818). Hr A. har .. visat att han icke blindt vill följa någon partifana. SD(L) 1893, nr 313, s. 1.
-FANATIKER. om fanatisk partianhängare. Östergren (1934). Grimberg VärldH 10: 414 (1941).
-FANATISK. som utmärker sig för partifanatism. Laurin Våld 313 (1910).
-FANATISM. partipolitisk fanatism. NF 8: 650 (1884).
-FEJD. = -strid. 2SAH 58: 388 (1882).
-FOLK. koll., om personer som äro anslutna till l. värksamma inom ett visst parti. SvD(B) 1947, nr 90, s. 4.
-FRAKTION. fraktion inom l. av ett parti. SvRiksd. II. 17: 128 (1935).
-FRI. (numera knappast br.) icke partibunden; icke bunden av ngn speciell meningsriktnings åsikter; opartisk. Skandia 3: 77 (1834). Att bedöma fullkomligt partifritt. Söderhjelm Levertin 1: 165 (1914).
Avledn.: partifrihet, r. l. f. (numera knappast br.) Frey 1847, s. 500. HågkLivsintr. 15: 339 (1934).
-FRÅGA, r. l. f. [jfr t. parteifrage] partipolitisk fråga. Svedelius StatsrAnsv. 55 (1856).
-FUNKTIONÄR. funktionär inom ett parti. Karlgren BolsjevRyssl. 74 (1925).
-FÅLLA, r. l. f. (vard. o. i vitter stil) bildl., om ett parti betraktat ss. en fålla. SvD(A) 1924, nr 180, s. 6.
-FÄRG. [jfr t. parteifarbe] partipolitisk färg (jfr färg, sbst.1 1 e slutet, höger-, vänster-färg). Partifärg i uppfattning. Beckman Amer. 2: 180 (1883). Äldre politiker av olika partifärg. LagSvärd 95 (1919).
-FÄRGAD, p. adj. som har viss partifärg. Stavenow Frihetst. 130 (1898). Åttiotalets partifärgade moraliska doktrinarism. 3SAH LIV. 2: 116 (1943).
-FÖRBISTRING. (numera bl. i vitter stil) partisplittring. Frey 1845, s. 19. Almquist VärldH 9: 307 (1934).
-FÖRBITTRING. (numera knappast br.) jfr -hat. Tegnér (WB) 4: 274 (1823). 2SAH 58: 455 (1882).
-FÖRFÖLJELSE. förföljelse från ett partis sida mot politiskt oliktänkande. Höpken 2: 177 (1752).
-FÖRHÅLLANDE, n. särsk. om förhållanden som ha avseende på partiväsendet inom ett land. NF 4: 1132 (1881).
(3 a) -FÖRSÄLJNING. handel. försäljning i parti. NDA 1861, nr 277, s. 4.
-GNABB. jfr -kiv. Posten 1769, s. 433.
-GNAT. jfr -kiv. Fröding Eftersk. 2: 231 (1910).
(3 a) -GODS. tullv. tullgods som utgöres av ett (större) parti varor av samma varuslag. SFS 1910, Bih. nr 86, s. 23.
-GROLL. jfr -hat. Crusenstolpe Mor. 3: 244 (1841).
-GRUPP. [jfr t. parteigruppe] (grupp av personer utgörande ett) parti; grupp som bildas av ett partis representanter i riksdagen l. annan beslutande församling; grupp l. fraktion av ett parti, partifraktion. Odhner G3 1: 82 (1885).
-GRUPPERING. gruppering i partier, uppdelning på (olika) partier; tillf. äv. om inbördes gruppering av de skilda partierna; äv. konkretare: parti(grupp). 2SAH 39: 182 (1864). 2NF 22: 414 (1915; konkretare).
-GRÄL. jfr -kiv. 3SAH XLVIII. 2: 84 (1841).
-GRÄNS. bildl., om de gränser som skilja de olika partierna åt; vanl. i pl. 2NF 22: 414 (1915).
(10) -GÅENDE, n. (†) = -gång. Celsius G1 2: 317 (1753).
(10) -GÅNG. (†) handlingen att ”gå på parti”; äv. konkretare, = parti 10. Richardson Krigsv. 1: 232 (1738). BL 4: 130 (1838).
-GÅNGARE, -GÄNGARE, se partigängare.
(3 a) -HANDEL. handel. handel med varor i parti, grosshandel; motsatt: minuthandel, detaljhandel. SvT 1852, nr 24, s. 4.
Ssgr (handel.): partihandels-bolag. SFS 1924, s. 739.
-förening. ekonomisk förening som bedriver partihandel. 2NF 36: 1165 (1924).
(3 a) -HANDLARE. handel. person (l. företag) som bedriver partihandel; jfr gross-handlare. SFS 1918, s. 1081.
-HAT. [jfr t. parteihass, eng. party rage] hat mellan (anhängarna av) olika partier, partipolitiskt hat. Gustaf III 1: 96 (1772). SvD(A) 1935, nr 202, s. 4.
-HETTA, r. l. f. (†) = -iver. LBÄ 42—43: 45 (1800). Zeipel Set. 3—4: 189 (1847).
-HISTORIA. ett partis (l. ett lands partiers) historia. Almquist VärldH 9: 472 (1934).
(6 b) -HOTELL. (numera bl. tillf.) = nattparti-hotell. 2NF 22: 402 (1915).
-HÄNSYN~02 l. ~20. [jfr t. parteirücksichten, pl.] hänsyn till det egna partiet l. dess medlemmar, särsk. med tanke på vad som är fördelaktigt för partiet l. medlemmarna. Samtiden 1873, s. 407. Pitt övertog makten obunden av alla partihänsyn. Almquist VärldH 6: 334 (1929).
-HÄTSKHET ~20 l. ~02. (numera bl. tillf.) partihat. Reuterdahl SKH II. 2: 343 (1850).
-HÖVDING. [jfr t. parteihäuptling] (i vitter stil) = -ledare. Palmblad Nov. 1: 190 (1840).
-ILSKA. (numera bl. tillf.) ilska som utmärker ett parti(s medlemmar) i striden mot politiska motståndare; jfr -hat, -iver, -nit. KrigsmSH 1798, 1: 57. Odhner G3 1: 21 (1885).
(3 a) -INKÖP~02. handel. inköp av varor i parti. Lidforss Dagsb. 38 (1902).
-INPISKARE ~0200. inpiskare. NDA(A) 1929, nr 145, s. 1.
-INPISKNING~020. inpiskning; jfr inpiska 1 b. Holmberg Tidsstr. 397 (1918).
-INSTANS. jfr instans II 2 a. Karlgren BolsjevRyssl. 68 (1925).
-INTRESSE. jfr intresse 3. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 254 (c. 1813).
-INTRIG. partipolitisk intrig. Liljecrona RiksdKul. 168 (1840).
-IVER. [jfr t. parteieifer] iver varmed ngn omfattar ett partis åsikter o. bedriver partipolitisk värksamhet; jfr -fanatism, -nit. 2VittAH 5: 362 (1790, 1796).
-KAMP, r. l. m. [jfr t. parteikampf] partistrid. Reuterdahl SKH II. 2: 345 (1850).
-KAMRAT. [jfr t. parteigenosse] om partimedlem i förhållande till de övriga medlemmarna av samma parti. 2SAH 46: 338 (1870).
-KANDIDAT. ett partis kandidat till ett förtroendeuppdrag l. ett ämbete o. d. SocDem. 1897, nr 234, s. 1.
(4 d, 10) -KANON ~kanω3n. (förr) mil. ett slags lätta kanoner. SvMerc. 6: 345 (1760). LfF 1872, s. 61.
-KASSA. ett partis kassa. BL 16: 83 (1849).
-KASSÖR. ett partis (huvud)-kassör. SocDemPartistyrRedog. 1895, s. 11. —
-KIV. partipolitiskt kiv. Lundegård Prins. 117 (1889).
-KOLLEGA. partikamrat; ofta i utvidgad anv., om tidningar av samma partifärg i förh. till varandra. GHT 1947, nr 88, s. 10.
-KONFERENS. jfr -kongress.
-KONGRESS. kongress som hålles av särskilda ombud för ett parti inom ett distrikt l. (vanl.) land. SvSocDemKongr. 1889, s. 17. SvD(A) 1920, nr 38, s. 3.
-KONKLAV. (skämts., vard.) jfr konklav 2 slutet. Upsala(A) 1922, nr 23, s. 3.
-KORRUPTION. partipolitisk korruption. Odhner G3 1: 16 (1885).
-KORYFÉ. (ngt vard.) jfr koryfé 2. Söderhjelm Uppror. 82 (1918).
-KRIG.
1) [jfr eng. party-war] (†) till 4 d, 10: partisankrig, gerillakrig. KrigVAH 1837, s. 28. Mankell Krigsm. 1: 310 (1865).
2) (numera föga br.) till 5: strid mellan olika meningsriktningar l. partier, partistrid. 3SAH XLVI. 2: 145 (1830). 2SAH 50: 274 (1874).
-KÄBBEL. (vard.) jfr -kiv. Lundegård Prins. 206 (1889).
(3 a) -KÖP. [jfr t. partiekauf] handel. köp av varor i parti. HforsD 1875, nr 133, s. 4.
(3 a) -LAGER, n. handel. lager varifrån varor försäljas i parti. GHT 1898, nr 277, s. 1.
-LEDARE. [jfr t. parteileiter, eng. party-leader] jfr ledare 1. SvT 1852, nr 14, s. 1. SvRiksd. II. 17: 127 (1935).
Avledn.: partiledarskap, n. förhållandet att vara l. ställningen ss. partiledare. 2NF 37: 764 (1925).
-LEDNING. [jfr t. parteileitung] ledning(en) av ett parti; ofta konkret, om de personer som utöva ledningen. Stavenow Frihetst. 124 (1898).
-LIDELSE. [jfr t. parteileidenschaft] förhållandet att vara lidelsefullt intresserad av o. engagerad i partipolitik, partipolitisk lidelse. LfF 1873, s. 128. Partilidelserna flammade högt. 3SAH 17: 142 (1902).
-LINJE. partipolitisk linje; jfr linje 11 e. Siwertz HemBab. 122 (1923). Partilinjerna brötos i utskottet. SvRiksd. I. 8: 348 (1934). Klara partilinjer. KyrkohÅ 1938, s. 75.
-LIV. [jfr t. parteileben] jfr liv I 5 b. Schybergson FinlH 2: 167 (1889).
-LOJALITET. om partimedlemmarnas lojalitet mot partiets åskådning o. program o. mot partiledningens beslut. Stridsberg Frihetsm. 64 (1914).
-LYDNAD. jfr -disciplin, -lojalitet. NF 3: 731 (1879).
-LÄGER. jfr läger 8 c. Östergren (1934).
-LÖPARE. [jfr t. parteiläufer] (†) (osjälvständig) partianhängare; jfr med-löpare. Föraktel(iga) partie-Löpare. Posten 1769, s. 612.
-LÖS. [jfr t. parteilos]
1) (†) till 5, 16: icke bunden av en viss meningsriktnings uppfattning av ngt; som icke tager l. på förhand tagit parti för ngt, neutral, opartisk. SvLitTidn. 1815, sp. 396. Ett mönster för lugn och partilös undersökning. Fries BotUtfl. 2: 200 (1838, 1852). NordT 1883, s. 619.
2) polit. till 5 c: som icke tillhör ngt parti, som står utanför partierna l. är politisk ”vilde”; äv. om sak (program, tidning o. d.): som icke representerar l. är bunden till ngt visst parti, oberoende i partipolitiskt avseende. 2SAH 59: 288 (1882). Av de (1931) .. förtecknade, noga räknat 3353 (tyska) tidningarna voro .. 1327 ”partilösa”. Bjurman 3Statsm. 154 (1935).
Avledn.: partilöshet, r. l. f.
1) (†) till -lös 1: neutralitet i strid mellan olika meningsriktningar, opartiskhet. SvLittFT 1834, sp. 664. NordT 1883, s. 620.
2) polit. till -lös 2: egenskapen l. förhållandet att vara partilös l. politiskt oberoende. Lidforss Utk. 68 (1909).
-MAJORITET. majoritet(en) av ett partis anhängare; äv. om majoritetspartiets majoritet i en folkrepresentation. De Geer Minn. 2: 244 (1892).
(5, 15) -MAKARE. (†) parti- l. sektbildare; sekterist; person som gm sekterism vållar split o. oenighet. Schroderus Dict. 50 (c. 1635). Alla dessa partimakare och andlighetsfabrikanter i vår tid. Beskow Pred. 119 (1901).
-MAN ~man2. [jfr t. parteimann] partimedlem, (ivrig) partianhängare, partipolitiker; ofta ngt nedsättande, om person som är mer l. mindre starkt partibunden l. ensidigt tar hänsyn till sitt eget partis intressen. Järta 2: 419 (1824). För den sanne partimannen står svaret på de politiska frågorna utanför eller ofvanför all diskussion. Thyrén SvPol. 56 (1911). särsk. (enst., †): (ngns) partikamrat, partivän. De tillträdande ministrarnas partimän. Frey 1846, s. 54.
-MANIFEST. utfärdat av ett parti. SocDemPartistyrRedog. 1900, s. 10. —
-MANÖVER. [jfr t. parteimanöver] partipolitisk manöver. 3SAH 38: 98 (1863).
-MASKINERI. jfr -apparat. SvD(A) 1924, nr 180, s. 6.
-MEDLEM~02 l. ~20. Folkviljan 1884, nr 46, s. 1. —
-MENING.
1) (numera bl. i bibeln) till 5 b: sekteristisk l. kättersk mening l. åsikt. Apg. 24: 14 (NT 1907; äv. i Bib. 1917). 2NF 18: 966 (1913).
2) polit. till 5 c, = -åsikt. Järta 2: 579 (1833). GHT 1943, nr 271, s. 11.
-MERIT. partipolitisk merit. SvD(A) 1917, nr 282, s. 6.
-MOTION. motion (särsk. riksdagsmotion) som framställes av (vissa representanter för, i regel ledarna av) ett visst parti, ofta efter formligt beslut av partiet. 2NF 16: 348 (1911). Reuterskiöld Grundlag. 516 (1925).
-MOTSATS~02 l. ~20. = -motsättning. Fahlbeck HandPol. 44 (1892).
-MOTSÄTTNING~020. motsättning (i ett l. annat avseende) mellan olika partier. Norström NMänn. 49 (1906).
-MÄRKE. ett partis medlemsmärke; äv. abstraktare, om ngt som kännetecknar ett parti. SvSocDemKongr. 1897, s. 15.
-MÄSSIG. som har karaktären av ett parti l. är i enlighet med ett partis åsikter o. d. Steffen Krig 4: 55 (1917).
-MÖTE. möte hållet av medlemmarna av ett parti inom ett visst område l. hela landet l. av särskilda ombud för dem l. av ett partis representanter i riksdag l. annan beslutande församling. SvSocDemKongr. 1897, s. 30.
-NAMN. [jfr t. parteiname]
1) (numera knappast br.) till 5 (b): benämning på viss meningsriktning l. sekt l. skola o. d. LittT 1797, s. 35. NF 7: 494 (1883; om impressionisterna).
2) polit. till 5 c: benämning på visst politiskt parti. NF 2: 733 (1877).
3) (†) till 5 c, i sg. best.: benämningen l. beteckningen parti. At under det förhateliga partie-namnet giöra de redelige för allmänheten misstänkte. Oelreich 808 (1756).
-NIT, n.
1) (†) partihat. Tegnér FilosEstetSkr. 156 (1801).
2) nit för ett parti o. dess värksamhet o. idéer; jfr -fanatism, -iver, -lidelse. Atterbom PhilH 375 (1835). SvD(B) 1943, nr 181, s. 4.
-OMBUD~02. ombud l. representant för ett parti. AB 1897, nr 243, s. 3.
-ORDFÖRANDE~0200, m.||ig. —
-ORGAN. [jfr t. parteiorgan]
1) om de organisatoriska enheter (styrelser, tjänstemän o. d.) som utgöra organ för ett parti. Karlgren BolsjevRyssl. 74 (1925).
2) om tidning som är organ för ett parti. Claëson 2: 184 (c. 1859).
-ORGANISATION. om den organisation som ett parti l. en avdelning av ett parti har; stundom konkretare, dels om funktionärerna inom organisationen (styrelse, tjänstemän), dels om partiet l. avdelningen i dess helhet. Hedin Tal 1: 3 (1867). SvD(A) 1924, nr 180, s. 6.
-PAMP, m.||ig. [jfr nor. partipamp] (vard.) ”pamp” inom ett parti; jfr pamp, sbst.2 SvD(A) 1934, nr 187, s. 3.
-PAROLL. utfärdad av ett parti. 2NF 18: 418 (1912).
-PEN(NIN)GAR, se -pängar.
-PISKA, r. l. f. [jfr nor. partipisk] (ngt vard.) bildl., dels i uttr. som beteckna utövandet av partipress (se d. o. 1), dels (tillf.) om person som utövar dylik press (jfr -inpiskare). Stå under partipiskan, vara utsatt för partipress. Lamm Oxenst. 89 (1911; om person). Partipiskan hviner. Upsala 1917, nr 42 A, s. 5.
-POLEMIK. partipolitisk polemik. Blanck GeijerGötDiktn. 55 (1918).
-POLITIK. [jfr t. parteipolitik, eng. party-politics, pl.] politik l. politisk värksamhet som bedrives av ett visst parti l. av partierna i ett land; ofta ngt nedsättande, om starkt partibunden politik l. politik som ensidigt tar hänsyn till ett visst partis intressen. 2SAH 58: 449 (1882).
-POLITIKER. person som bedriver partipolitik. Rönblom Tryckfr. 81 (1940).
-POLITISK. [jfr t. parteipolitisch, eng. party-political] som har karaktären av l. har avseende på l. härrör från l. på annat sätt har samband med partipolitik. SDS 1889, nr 149, s. 2. Det partipolitiska grälet. Siwertz JoDr. 211 (1928).
-PRESS.
1) press som ett parti utövar på sina medlemmar. Östergren (1934).
2) [jfr t. parteipresse] tidningspress som är organ för ett visst parti. SvSocDemKongr. 1891, s. 14.
(3 a) -PRIS, n. [jfr t. partiepreis] handel. pris som gäller för en vara vid försäljning i parti; motsatt: minut(handels)pris, detaljhandelspris. PH 14: 601 (1790).
Ssgr: partipris-index. 2NF 38: 675 (1926).
-notering. jfr notering slutet. —
-PROGRAM. ett partis (politiska) program. Odhner G3 1: 16 (1885).
-PROPAGANDA. partipolitisk propaganda; äv. konkretare, om propagandaapparaten. SocDemPartistyrRedog. 1899, s. 2. Rönblom Tryckfr. 168 (1940; konkretare).
-PÅVE. [jfr t. parteipapst] (skämts., vard.) om mäktig partiledare l. ”partipamp”. —
-PÄNGAR l. -PÄNNINGAR, pl.
1) (†) till 5 c: pängar som utbetalas till ett partis anhängare (ss. belöning l. mutor o. d.). Geijer II. 5: 256 (1838).
2) [jfr t. partiegeld] spelt. till 12: spelavgift som spelare har att erlägga vid biljard- l. kägelspel. Wikforss 2: 277 (1804). GHT 1897, nr 243 B, s. 1.
-REGEMENTE. förhållandet att ett land styres av ett parti (stundom med särskild tanke på att det styrande partiet bedriver ensidig partipolitik); äv. om styrelseskicket. StatsvT 1901, s. 243.
-REGERING. [jfr t. parteiregierung]
1) (numera knappast br.) = -regemente. 2SAH 55: 287 (1878). Schybergson FinlH 2: 176 (1889).
2) regering vars samtliga ledamöter (ev. med undantag för vissa opolitiska fackministrar) tillhöra samma parti (i regel med partiets ledare ss. regeringschef). SvRiksd. I. 5: 144 (1934).
(4 d, 10) -RYTTARE. (†) ridande partigängare (se d. o. 1). RP 7: 321 (1638).
(3 c) -RÄKNING. (†) räkning l. konto? Memmorial och Copiæ Böker och andra partie Reckning(a)r. HovförtärSthm 1680 B, s. 253.
-RÄNKER, pl. (†) partiintriger. Palmblad Nov. 1: 177 (1840). Bolin Statsl. 1: 347 (1870).
-SAK.
1) [jfr t. parteisache] sak som utgör en partifråga; ngn gg: partiangelägenhet (som bl. angår partiet). Hagström Herdam. 4: 590 (i handl. fr. c. 1770). Siwertz JoDr. 117 (1928).
2) (mera tillf.) sak som har samband med (parti)politiken, politisk fråga l. dyl. SP 1792, nr 277, s. 2.
-SAMMANTRÄDE~0020. sammanträde med medlemmarna av l. representanter för ett parti. —
-SEKRETARIAT.
-SEKRETERARE. sekreterare i (en avdelning av) ett parti; särsk. om partiets huvudsekreterare. SvSocDemKongr. 1891, s. 22.
-SINNAD, p. adj. (med ngt vitter l. ålderdoml. prägel) som utmärkes av benägenhet för partimässig l. sekteristisk splittring o. d.; jfr -sinne. SP 1792, nr 16, s. 4. Den Halleska pietismen .. hvilken .. efter Franckes död .. blef mera partisinnad. 2NF 33: 799 (1922).
-SINNE. [jfr t. parteisinn] (med ngt vitter l. ålderdoml. prägel) sinnelag l. inställning som utmärkes av benägenhet för (partimässig l. sekteristisk) splittring i politiskt, kulturellt l. religiöst avseende l. för partiväsen l. sekterism, för partisplit, partifanatism, partipolitiska hänsyn, överdrivet partinit l. partibundenhet. Geijer II. 5: 67 (1838). Komitéen .. leddes ej af partisinne utan af intresse för det allmännas bästa. SmålAlleh. 1883, nr 52, s. 3. SvD(A) 1929, nr 258, s. 8.
-SJUK. [jfr t. parteisüchtig] (†) om tid: som utmärkes av partikiv o. partihat o. d. MinnSvNH 3: 263 (1853).
-SJUKA. [jfr t. parteisucht] (†) partisinne, fallenhet för partisplit, partikiv o. partihat; oenighet l. hat på grund av (politiska l. religiösa) meningsskiljaktigheter. Tersmeden Mem. 4: 152 (1759). Ternstedt Hjärta 69 (1899).
-SJÄLVSVÅLD~02 l. ~20. självsvåld som ett parti gör sig skyldigt till (vid sin maktutövning). BEMalmström 2: 12 (c. 1860).
-SKILJANDE, p. adj. som skiljer partierna åt; särsk. om politisk fråga: med avseende på vilken partierna intaga olika ståndpunkt. NDA 1912, nr 350, s. 3. GHT 1945, nr 57, s. 9.
-SKRANKOR, pl. (i sht i vitter stil) skrankor som skilja partierna. SvD(A) 1932, nr 73, s. 10.
-SKRIBENT. partipolitisk skribent. Fryxell Ber. 15: 172 (1848).
-SKRIFT. [jfr t. parteischrift] (numera föga br.) partipolitisk stridsskrift l. propagandaskrift o. d. 2Saml. 3: 72 (1768). 3SAH LIV. 2: 274 (1943).
-SKRIVARE. (†) partiskribent. GJEhrensvärd Dagb. 1: 35 (1776). Eichhorn Stud. 1: 122 (1869).
-SOLIDARITET. solidaritet inom ett parti. —
-SPEL.
1) spelt. till 5, om visst slags biljardspel. HbiblSällsk. 2: 146 (1839). Partispel spelas af 2, 3 eller 4 personer; då fyra spela, bilda två och två bolag, då 3 spela, spela två mot 1. Hagdahl DBästa 291 (1885).
2) polit. till 5 c: partipolitiskt(intrig)spel. Uppl. 1: 247 (1902). SvD(A) 1933, nr 118, s. 4.
-SPETS. (vard.) om de främsta ledarna inom ett parti; nästan bl. i pl. GHT 1943, nr 23, s. 6.
-SPLIT. partipolitiskt split, split mellan (anhängarna av) olika partier. Arwidsson Schönberg XIV (1849).
-SPLITTRING. (politisk oenighet som har sin grund i ett samhälles l. en samhällsgrupps) splittring i olika partier l. politiska grupper. 2VittAH 22: 160 (1858, 1861).
-SPRÄNGNING. söndersprängning av ett parti i olika partier l. fraktioner. Hedén 3: 33 (1918).
-STAT. stat som helt behärskas av ett enda parti. VFl. 1931, s. 62.
-STRID, r. [jfr t. parteistreit] strid mellan (anhängare av) olika partier, partipolitisk strid. Geijer II. 5: 71 (1838).
-STRIDIGHET~002 l. ~200. = -strid; vanl. i pl. Palmblad Nov. 1: 163 (1840; i pl.).
-STYRE. (vard.) ett partis ledning l. styrelse. DN(A) 1934, nr 247, s. 28.
-STYRELSE.
1) partiregemente; partiregering. 2SAH 38: 231 (1863). GHT 1945, nr 64, s. 14.
2) ett partis styrelse. SvSocDemKongr. 1889, s. 7.
-STÅNDPUNKT~02 l. ~20. ståndpunkt som ett parti intar (i allm. l. till en viss fråga); äv. om en enskild persons l. en tidnings ståndpunkt i partipolitiskt avseende. Hedin Rev. 57 (1879).
-STÄLLNING. [jfr t. parteistellung]
1) ngns ställning i partipolitiskt avseende. 2SAH 58: 448 (1882). HT 1934, s. 322.
2) (†) partimässig gruppering l. dyl. Sådane skadelige partiställningar (som uppkommo under drottning Kristinas regering hade) kunnat värka många oredor. Schönberg Bref 2: 137 (1778).
3) om det partipolitiska läget inom landet l. riksdagen; numera nästan bl. med tanke på det maktpolitiska läget med hänsyn till partiernas inbördes styrkeförhållande. 2VittAH 26: 261 (1869). SvRiksd. II. 17: 205 (1935).
-SYFTE. [jfr t. parteizweck] ett partis syftemål; ofta nedsättande, om syftemål präglade av partihänsyn o. partiegoism. Geijer II. 5: 215 (1838).
-SYNPUNKT~02 l. ~20. ett partis synpunkt; synpunkt som är präglad av ett visst partis åsikter o. d.; särsk. i uttr. ur l. från partisynpunkt. Verd. 1889, s. 85.
-SÖNDRING.
1) (i bibeln) splittring i olika meningsriktningar, söndring, oenighet o. d. En man som kommer partisöndring åstad må du visa ifrån dig. Tit. 3: 10 (Bib. 1917).
2) (i sht i vitter stil) partisplittring; numera nästan bl. i sg., förr ofta i pl. PH 10: 38 (1772; i pl.). SvD(B) 1945, nr 160, s. 4.
(16) -TAGANDE, n. [jfr t. parteinahme] ställningstagande; numera stundom med anslutning till parti 5 c, om politiskt ställningstagande. Ett partitagande för Kina och Korea. SDS 1894, nr 308, s. 1. SvD(B) 1946, nr 251, s. 4.
-TAKTIK. partipolitisk taktik. SvSocDemPartistyrRedog. 1895, s. 9. Siwertz JoDr. 230 (1928).
-TAKTIKER. jfr -taktik. Siwertz JoDr. 165 (1928).
-TAKTISK. jfr -taktik. GHT 1898, nr 256, s. 2.
-TID. hist. om frihetstiden (med tanke på partiväsendets då dominerande roll); företrädesvis i sg. (förr äv. pl.) best. GJEhrensvärd Dagb. 1: 12 (1776). Under partitiderna. Crusenstolpe Mor. 2: 253 (1840). Östergren (1934). jfr Serenius N 3 a (1734, 1757).
-TIDEVARV(ET)~002(0). hist. frihetstid(en); jfr -tid. NF (1888). SvFolket 7: 336 (1938).
-TILLHÖRIGHET~0102 l. ~0200. (i skriftspr.) egenskapen l. förhållandet att höra till ett visst parti. Tingsten AmerDemokr. 37 (1929).
-TROGEN. trogen o. lojal mot sitt parti. Partitrogna (tidnings-)organ. SvD(A) 1912, nr 21, s. 3.
-TROHET~02 l. ~20. egenskapen l. förhållandet att vara partitrogen. Östergren (1934).
(4 d, 10) -TRUPP. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om detachement utsänt ”på parti”. Wrangel Tact. 208 (1752).
-TRÄTA, r. l. f. partipolitisk träta. Hallenberg Hist. 4: 924 (1794).
-TVIST. (numera bl. tillf.) partipolitisk tvist. Hammarsköld SvVitt. 1: 289 (1818).
-TVISTIGHET~002 l. ~200. (numera bl. tillf.) = -tvist; vanl. i pl. Gustaf III 4: 104 (1774).
-TVÅNG. tvång som ett parti(s ledning) utövar på partimedlemmarna (med avs. på deras politiska ställningstagande o. d.). BtRiksdP 1904, Saml. I. 1: nr 51, s. 24.
-TYRANNI. (i sht i skildring av ä. förh.) tyranni som utövas av det parti som innehar den politiska makten i landet; jfr -diktatur. 2SAH 58: 417 (1882).
(3 a) -VARA, r. l. f. [jfr t. partieware] handel. om vara som köpes l. säljes i parti.
Ssg: partivaru-affär. handel. affär(sföretag) som driver partihandel. —
-VERKSTAD, se -värkstad.
-VETERAN. ”veteran” inom ett parti. SvH 8: 104 (1904).
-VINGLARE. (†) nedsättande, om partipolitiker. Franzén Minnest. 1: 32 (1811). Odhner G3 1: 504 (1885).
-VINGLERI. (†) i pl., nedsättande, om partipolitik. GJEhrensvärd Dagb. 1: 49 (1776).
-VIS, n. (†) i uttr. i partivis, (uppträdande) i inbördes oeniga grupper l. partier. RP 8: 111 (1640).
-VIS, adv.
1) [jfr t. partienweise] till 3.
a) (†) i grupper l. poster omfattande flera föremål. CivInstr. 505 (1704). (De i förvar tagna brännvinspannorna böra) flere tilsammans .. partie-vis igenom öronen .. trädas med et starkt snöre. PH 7: 4872 (1759).
b) (†) i (mindre) partier l. poster. VDAkt. 1697, nr 390 (möjl. till c). Om p(än)g(a)rne skole alle på en gång betalas eller det får skje partie-wijs. ÅgerupArk. Brev 25/11 1745.
c) handel. till 3 a (slutet): i större partier, i parti, ”en gros”. PH 1: 722 (1727). Thee är til salu, och säljes så väl partievis som skålpund-tals. DA 1771, nr 147, s. 4.
2) (†) till 4, 6: i grupper (om flera personer). Tersmeden Mem. 4: 151 (1759). Emanuelsson Plut. 2: 332 (1842).
3) till 5 c: i partier, vart parti för sig. Rösta partivis. Östergren (1934).
-VOTERING. röstning efter partilinjer. HSH 16: 272 (1769).
-VY. (†) i uttr. av partivyer, av partihänsyn. AnderssonBrevväxl. 1: 139 (1850).
-VÄLDE. förhållandet att makten i ett land innehas av partierna l. av ett visst parti. Geijer II. 5: 81 (1838).
-VÄLVNING. omvälvning med avseende på det partipolitiska läget i ett land (l. i en beslutande församling). Möller (1790). Systemskiftet och partivälvningen .. 1909—1911. SvRiksd. II. 17: 197 (1935).
-VÄN, m.||ig. om vänner som tillhöra samma parti; numera i sht allmännare: partikamrat. 2SAH 24: 137 (1848). Partivän Oljegren talar. Karlfeldt FlBell. 111 (1918).
-VÄNDNING. (†)
1) = -välvning. Hagström Herdam. 4: 590 (i handl. fr. c. 1770). Möller (1807).
2) nedsättande, om partipolitiska företeelser, partitaktiska manipulationer, partimanövrer o. d. Björnståhl Resa 2: 163 (1773; möjl. till 1). LittT 1795, s. 163. (C. R. Berch) var .. hatare af tidens partivändningar. BL 2: 126 (1836).
(3 a) -VÄRKSTAD~20 l. ~02. bokb. bokbinderivärkstad för bindning av böcker i partiband. NordBoktrK 1912, s. 178.
-VÄSEN. [jfr t. parteiwesen] sammanfattande, om allt vad som har med partier, partiliv o. partipolitik att göra; stundom nedsättande, med tanke på partipolitikens avigsidor (partifanatism, partihänsyn, partisplit o. d.). Lagerbring 1Hist. 4: 524 (1783). SvD(A) 1935, nr 202, s. 4.
-VÄXLING.
2) (numera bl. tillf.) byte av parti. Odhner G3 1: 39 (1885).
-YRA, r. l. f. (i sht i skildring av ä. förh.) yra framkallad av partilidelse, partifanatism o. d. 2VittAH 15: 341 (1819, 1839). Af partiyra hänförda menniskor. Ritterberg Sall. 210 (1832). VFl. 1906, s. 147.
-YRSEL. (†) = -yra. Kryger ÅmVetA 1775, s. 35. Blind partiyrsel. Frey 1849, s. 566.
-ÅSIKT~02, äv. ~20. åsikt som hyllas av ett visst parti, partipolitisk åsikt. HSH 7: 292 (c. 1800). 3SAH LII. 2: 183 (1941).
-ÅSKÅDNING~020. jfr -åsikt. SvH 10: 127 (1909). Grimberg VärldH 10: 409 (1941).
Avledn.: PARTISK, adj.2, se d. o.
PARTISKAP, sbst. (†) till 5 c: partitillhörighet. Bergeström IndBref 88 (1770). Höijer Thukyd. 1: 399 (1831).
PARTIST, m.||ig. till 5 c: medlem l. anhängare av ett parti; i ssgr; jfr folk-, lantmanna-partist.
Spoiler title
Spoiler content