SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARVENY par1veny4, m.||(ig.); best. -n (Topelius Planet. 3: 139 (1889) osv.), äv. -en (WoJ (1891), Östergren (1934)); pl. -er.
Ordformer
(-nü 1784. -ny 1784 (sannolikt normaliserat), 1838 osv.)
Etymologi
[jfr t. parvenü; av fr. parvenu, eg. p. pf. av parvenir, komma fram, av lat. pervenire, av per, genom, över (se PER, prep.), o. venire, gå m. m. (se KOMMA, v.)]
nedsättande: uppkomling; äv. bildl. Wedberg 1HD 376 (i handl. fr. 1784). Tegnér (WB) 2: 204 (1816; bildl.). Parvenuer blifva ofta de värsta despoter. Bergman VSmSkr. 43 (1855). Neander Nilsson SpöknKors. 54 (1929; om nationer). jfr: (Vers) til en Nouvellement Parvenü. Lenngren (SVS) 1: 369 (1784). — jfr BILDNINGS-PARVENY.
Ssgr: PARVENY-ARTAD, p. adj. Carlsson KNilsson 373 (1921).
-MÄSSIG. KATavaststjerna (1896) hos Söderhjelm Tavaststj. 270.
Avledn.: PARVENYAKTIG, adj. Söderhjelm Brytn. 315 (1901).
Spoiler title
Spoiler content