SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PATRIOT pat1riω4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(patrijother, pl. 1628. patriot (-oth) 1622 (: Patrioter, pl.), 1633 osv. patriota 1729, 1739. patriotter, pl. 1627c. 1640)
Etymologi
[jfr t. o. eng. patriot; av fr. patriote, av senlat. patriota, landsman, av gr. πατριώτης, inföding, landsman, avledn. av πάτριος, som tillhör l. härstammar från fadern l. (för)fäderna (etymologiskt identiskt med lat. patrius, faderlig, fäderneärvd, vartill patria (näml. terra), fädernesland; jfr EXPATRIERA), till πατήρ, fader (se FADER). — Jfr KOMPATRIOT]
1) (†) inföding; landsman (se LANDSMAN, sbst.2 2, 3); medborgare; äv. med genitivattribut betecknande land o. d., i sådana uttr. som fäderneslandets l. ett stifts patriot(er), fäderneslandets medborgare resp. ett stifts invånare. Kongl. M:tz förehafwande, thet wij .. sielfwe såsom Fäderneslandzens rättsinnighe Patrioter tillrådde. Stiernman Riksd. 752 (1622); jfr slutet. (En viss skånsk präst) blifuer nu aldeles hoos sine patrioter de dansche Vtheslutten för denne sin tienst som han dhe suensche beuijsadt hafuer. VDAkt. 1662, nr 265. Hela detta förnämma Stichts patrioter. Därs. 1704, nr 160. The, som äro infödingar i Landet, Patrioter .. som hafwa liksom en inplantad kärlek och nit för sitt Fosterland. Sahlstedt Hoffart. 99 (1720); jfr 2. särsk. i sådana uttr. som god l. redlig l. rättsinnig l. välmenande l. trogen patriot, god osv. medborgare l. undersåte l. landsman; utan bestämd avgränsning från 2. Jagh och månge andre godhe patriotter. OxBr. 5: 449 (1627). E. M:tz trogna tiänare och patrioter. HSH 7: 141 (1637). Emporagrius LCruus Dedik. 3 a (1656). Skolandes den, som på något sätt skulle biuda til, detta Contract at ändra, .. för ingen redelig Patriot och undersåte hållas. PH 1: 648 (1726); möjl. till 2.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; utvecklat ur 1 slutet] person som älskar sitt fädernesland (nitälskar för dess väl o. sätter dess intressen före sina egna), fosterlandsvän; stundom med bibegrepp av nationalistisk inställning l. nationalistiska strävanden; ss. senare led i ssgr äv. om person som älskar sin hembygd o. arbetar för dess intressen; i äldre språkprov stundom svårt att skilja från 1 slutet. En sann, värklig patriot. OxBr. 10: 343 (1633). Han talar der i såsom en kiöpmann, men inthet såsom een patriot. RP 14: 388 (1650). Jag har ingen lust, at se huru den leken lyktas, säjer en Patriot, när två mäktige partier ligga hvar annan i håret. Dalin Arg. 2: 263 (1734, 1754). Kapten Rotenburg var en god patriot, men ej av den storordiga sorten. Kranck SlocknEldL 181 (1930). Uppeggad av tjeckiska patrioter i sin omgivning .. hade Wallenstein .. inlett hemliga förhandlingar om samverkan även med Gustav Adolf. Almquist VärldH 5: 105 (1933). jfr BYGDE-, KNUT-, LOKAL-, PATENT-, PUNSCH-, SPRÅK-PATRIOT. särsk. (om äldre l. utländska förh.) ss. beteckning för person tillhörig visst politiskt parti l. viss politisk l. ekonomisk meningsriktning o. d., vars anhängare betrakta(t) sig ss. särskilt varma fosterlandsvänner; i sht i pl. Uppenbart krig var emellan Patrioter och Krämare. Dalin Arg. 1: 66 (1733, 1754; om manufakturväsendets varmaste anhängare). Det andra (partiet under K. XII:s senare levnadsår) som behagade kalla sig patrioterna, hade till högsta hufvudman .. Gref Arved Horn. HSH 7: 232 (c. 1800). SvH 7: 291 (1903; i pl. best., om lantpartiet). Strömberg ModFrLitt. 64 (1928; om anhängare av C. Maurras' politiska rörelse i Frankrike); jfr PATRIOT-LIGA(N).
3) [jfr liknande anv. i ä. eng.] (†) beskyddare (se d. o. 1 b); gynnare; jfr PATRON, sbst.1 2. Ed(er)s Excellenz, såsom rijckzens och synnerlig denna fattige landzortz höghe patriot. OxBr. 11: 364 (1639). Därs. 375 (1640).
Ssgr (till 2): PATRIOT-KÄNSLA. (mera tillf.) SvLittFT 1838, sp. 362. —
-LIGA(N). [efter fr. ligue des patriotes] i sht hist. benämning på en fransk nationalistisk sammanslutning grundad 1882 av P. Déroulède; jfr patriot 2 slutet. NF (1888).
-NAMN. (mera tillf.) jfr namn 2. Patriot-namnets missbruk. Dalin Arg. 1: 333 (1733, 1754).
Avledn. (till 2): PATRIOTERA, v. (†) eg.: vara patriot(isk); anträffat bl. i bet.: vara purist(isk), ivra för purism; jfr patriotisera 1. Sahlstedt CritSaml. 359 (1764).
PATRIOTISERA, v. (föga br.)
1) eg.: vara patriot(isk); anträffat bl. i p. pr.: som ivrar för purism. Linder Om -er 93 (1890).
2) göra (ett område) patriotiskt (sinnat). SocDem. 1892, nr 158, s. 1. —
PATRIOTISK, adj. [jfr t. patriotisch, eng. patriotic, fr. patriotique, ävensom senlat. patrioticus, inhemsk, fosterlands-, gr. πατριωτικός, som tillhör l. har avseende på en landsman] som är l. utmärker l. har avseende på en patriot l. patrioter; som älskar sitt fädernesland (i vissa ssgr äv.: som älskar sin hembygd) o. nitälskar för dess väl; som vittnar om l. innebär dylik kärlek o. nitälskan l. som gagnar fosterlandet o. d.; fosterlandsälskande; fosterländsk (se d. o. 2); nationell (se d. o. 1 f). Patriotiskt sinnad. (Kungl.) Patriotiska sällskapet (förr äv. kallat Kongl. svenska patriotiska sällskapet), 1767 stiftat sällskap med ändamål att främja näringslivets förkovran o. utveckling samt att uppmuntra arbetsamhet o. idoghet på det praktiska livets olika områden (numera företrädesvis värksamt gm utdelande av medaljer för långvarig o. trogen tjänst samt belöningar för odlingsflit o. d.). M. H. Broder, som hafwer .. et sådant patriotiskt och oförskräckt hjerta. Loenbom Stenbock 2: 274 (i handl. fr. 1710). De Patriotiske grundsatser, som jag drifvit i mina ark. Dalin Arg. 2: 446 (1734, 1754); jfr patriot 2 slutet. Den patriotiska öfverdrift, som till och med ville göra Götiskan eller Skytiskan till språkens stammoder. Geijer I. 2: 238 (1840). Heerberger NVard. 147 (1936). jfr knut-, lokal-, patent-patriotisk. särsk. i uttr. patriotiska lån, särsk. (hist.) ss. beteckning för vissa år 1809 upptagna inländska statslån. AdP 1809, 4: 96. BtRStP 1812, s. 994. —
PATRIOTISM1004, r. l. m. (-ism 1788 osv. -isme 17651799. -ismen, sg. best. 1773 osv. -ismus 17581788) [jfr t. patriotismus, eng. patriotism, fr. patriotisme; till patriot o. patriotisk] patriotisk inställning l. patriotiskt sinne o. d.; fosterlandskärlek (o. nitälskan för fosterlandets väl); stundom med bibegrepp av nationalism; ss. senare led i ssgr äv. om kärlek till hembygden o. nitälskan för dess väl. (Den stränga purismen) är en Patriotismus som går för vida. Sahlstedt TuppSag. 7 (1758). Den för sin vältalighet och patriotism lika oförgätlige Cicero. Regnér Begr. 1: 67 (1807). Barrès' starkt känslobetonade patriotism. Strömberg ModFrLitt. 44 (1928). Föra patriotismen på tungan. Martin Sett 174 (1933). jfr bygde-, knut-, lokal-, patent-, punsch-, stads-patriotism m. fl. särsk. (†) i allmännare anv., i uttr. patriotism för ngt, (kärlek till o.) nitälskan för ngt; särsk. i uttr. patriotism för fäderneslandet l. sitt fädernesland. (Man började) ändra sina tankar om .. Frankrikes Patriotisme för Tyska säkerheten. SvMerc. 1765, s. 307. Ödmann StrFörs. 1: 283 (1799).
PATRIOTISSA 10032, f. [jfr profetissa] (numera bl. tillf., skämts. l. nedsättande) kvinnlig patriot. Vasenius Top. 2: 451 (i handl. fr. 1844). MorgP(Gbg) 1898, nr 52, s. 3.
Spoiler title