SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PELERIN pe1leri4n l. pel1-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pele- 1810 osv. pelle- 18951951. -rin 1818 (: pelerin-kragar), 1843 osv. -rine 18231915. -rinen, sg. best. 1819 osv. -riner, pl. 1818 osv. pelegrimer, pl. 1810)
Etymologi
[jfr t. o. eng. pelerine; av fr. pèlerine, krage på pilgrimskåpa, pelerin, fem. av pèlerin, pilgrim, i ä. fr. äv. adj.: som tillhör en pilgrim, av senlat. pelegrinus, anträffat bl. ss. personnamn, av lat. peregrinus (se PEREGRINERA); formen pelegrimer beror på anslutning till PILGRIM. — Jfr PILGRIM]
(i sht förr använd) vid, rundskuren, kortare (krag)kappa l. stor kapp- l. klänningskrage (av växlande material); äv. bildl.; jfr KEP, sbst.2, SLÄNG-KAPPA. De så kallade Pelegrimerna äro nästan alla af indiskt musslin, med 2:ne .. hängkragar, den ena kortare än den andra. JournLTh. 1810, s. 992. Kappa af sammet med dubbel Pelerine (dvs. krage). VeckoskrFrunt. 1823, s. 48. Bremer Strid 63 (1840; bildl.). Strindberg Fagerv. 185 (1902). DN(B) 1951, nr 314, s. 10 (på modern klänning). — jfr SIDEN-, SPETS-, TYLL-PELERIN m. fl.
Ssgr (i sht förr): PELERIN-KAPPA, r. l. f. kappa med pelerinkrage. Freja 1873, s. 165.
-KRAGE. stor, rundskuren kappkrage, pelerin. KonstNyhMag. 1818, s. 4. BonnierMT 1951, nr 12, s. 40.
-MANTILJ. (förr) pelerinliknande mantilj. SthmModeJ 1847, s. 94.
Spoiler title
Spoiler content