SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PENDYL paŋdy4l l. pän- l. pen- (panngdy´l Dalin), r. l. m. l. f. (Wrangel TessPal. 36 (i handl. fr. 1735) osv.) ((†) n. HusgKamRSthm 1750, s. 572); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(pand- 17501772. pangd- 18151852. pend- 1735 osv. -eul 1817 (: Pendeuls Foderahl). -ul 17501815. -ule 17351837. -yl (-ül, -ÿl) 1759 (: Pandÿl Uhr), 1801 osv.)
Etymologi
[jfr t. pendüle; av fr. pendule, f.; jfr fr. pendule, m., pändel, ävensom eng. pendule; ytterst av lat. pendulus, adj., hängande, svävande (se PÄNDEL)]
1) (finare) pändelur (vanl. drivet med fjäder i stället för med lod) avsett antingen att hänga på vägg l. att stå på bord l. spiselkrans o. d.; (finare) väggur l. bordsstudsare. 1 stor Fransysk pendule med console och Bronze-Ornamenter. Wrangel TessPal. 36 (i handl. fr. 1735). En myckenhet speglar och penduler pryda alla väggar. Agrell Maroco 1: 158 (1790, 1796). Nio slag / Förtonande ifrån pendylen dallrat. Snoilsky 4: 75 (1887). Stiernstedt Bank. 319 (1947). jfr BORDS-, ROKOKO-, VISAR-, VÄGG-PENDYL.
2) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) = PENDANG 1. FoU 17: 369 (1790).
Ssgr (till 1): A: PENDYL-BORD. (mera tillf.) bord för bordspendyl. SAOL (1900).
-FJÄDER. jfr fjäder II 1. VetAH 1802, s. 192.
-FODER. = -fodral. Form 1934, s. 74.
-FODRAL. (pendyl- 1843 osv. pendyls- 1817) fodral (skåp) som omsluter urvärket i en pendyl; jfr klock-fodral. BoupptVäxjö 1817.
-UR, n. (numera knappast br.) pendyl. HusgKamRSthm 1759, s. 518.
B (†): PENDYLS-FODRAL, se A.
Spoiler title
Spoiler content