SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PENICILLIN pe1nisili4n l. pen1-, l. 0104, n.; best. -et.
Etymologi
[av eng. penicillin, bildat till nylat. Penicillium, namn på släktet pänselmögel av mögelsvamparna (till lat. penicillum, penicillus, se PENICILL), o. tidigast använt av den engelske bakteriologen A. Fleming 1929]
i sht med. ur mögelsvampen Penicillium notatum Westling framställt ämne med starkt bakteriedödande värkan. SvD(A) 1942, nr 182, s. 3. Oxfordforskarna H. Florey och E. B. Chain och medarbetare lyckades under 2:a världskriget framställa penicillin i sådan form, att det kunde användas kliniskt (1941). 2SvUppslB 1: 1171 (1947).
Ssgr (i sht med.): PENICILLIN-BEHANDLING. jfr behandling 2 e. SvD(A) 1944, nr 235, s. 13.
-FABRIK.
-INJEKTION.
-INSPRUTNING~020. —
-KUR; pl. -er. jfr -behandling.
Spoiler title
Spoiler content