SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PICOTERAD, p. adj.
Ordformer
(picc-)
Etymologi
[jfr t. pikotiert; efter fr. picoté, prickig, p. pf. av picoter, sticka m. m., till picot, spets m. m. (se PICOT)]
(†) trädg. om blomma: vars blomblad ha ljus grundfärg med mörkare prickar l. fläckar l. dyl. SvensonFrökatal. 1894, s. 42.
Spoiler title
Spoiler content