SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PIKARESK pik1aräs4k l. pi1k-, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en; pl. -er; förr äv. PIKARISK, adj.
Ordformer
(äv. skrivet pic-. -esk 1875 osv. -isk 18681871)
Etymologi
[jfr t. pikaresk, pikarisch, eng. o. fr. picaresque; av span. picaresco, till picaro, skälm]
litt.-hist.
I. adj.: som kännetecknar l. har samband med l. skildrar en kringströvande skälm l. vagabond l. äventyrare l. en dylik persons liv o. d., skälm-. Pikaresk roman, skälmroman. Ekbohrn 2: 163 (1868). Den pikareska berättelsen. SvLittH 1: 385 (1919). Pikareskt skämtlynne. 3NF 13: 1174 (1930).
II. (mera tillf.) sbst.: pikareskroman. Östergren (1935).
Ssgr (till I; litt.-hist.): PIKARESK-NOVELL. Sylwan (o. Bing) 1: 211 (1910).
-ROMAN. skälmroman. NF (1888). Man (har) tillskrifvit Mendoza författarskapet till ”Lazarillo de Tormes”, urtypen för pikareskromanen. 2NF 18: 108 (1912).
Spoiler title