SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIMENT pimän4t, r. l. m.; best. -en; ngn gg äv. PIMIENTO pim1iän4l. pi1-, l. -to, l. PIMENTO pimän4l. -to, r. l. m.; best. -on.
Ordformer
(piemento 1797. piment 1786 osv. pimento 17971825. pimiento 1948)
Etymologi
[jfr t. o. fr. piment, eng. pimento; av span. pimienta, kryddpeppar, av mlat. pigmentum, kryddad dryck, krydda m. m., av lat. pigmentum, färg, växtsaft (se PIGMENT)]
1) (numera mindre br.) handel. kryddpeppar. Nemnich Waarenlex. 101 (1797). Simmons Jönsson 161 (1935).
2) (†) spansk peppar. Oldendorp 1: 174 (1786). WoJ (1891).
Ssgr (till 1; med prägel av fackspr., numera mindre br.): PIMENT-FYLLD, p. adj. (pimiento-) Pimientofyllda oliver. Idun 1948, nr 20, s. 30.
-OLJA, r. l. f. handel. o. tekn. olja erhållen vid destillation av kryddpepparträdets frukter. Åstrand (1855). Kjellin 860 (1927).
-PEPPAR. (piment- 19021939. pimento- 1825) kryddpeppar. Lindgren Läkem. (1902). jfr DA 1825, nr 19, s. 1.
-TRÄD. kryddpepparträd. Synnerberg 2: 3 (1815). Nisbeth (1869).
Spoiler title
Spoiler content