SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PJÄTTA pjät3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. pjätta, stulta, trippa, slå lätt, ”pjätta” (i bet. 2); sannol. besläktat med PJATT o. PJATTRA; med avs. på bildningssättet jfr också PLÄTTA, v.]
(i vissa delar av södra Sv.)
1) ge (ngn) ett lätt slag, slå lätt. Lundell (1893). jfr (enst.): Andersson pjättar på sina bruna, som sävligt lunka i väg. Kurck MargA 225 (1925).
2) skära säd (gm lätta slag) med en lie så att det skurna föres in mot den kvarstående säden. Osbeck Lah. 27 (1796). Möller Jordbr. 142 (1881).
Spoiler title
Spoiler content