SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PJASIG, adj.
Etymologi
[sv. dial. pjasut, liten o. obetydlig, pjasig, mesaktig, sjåpig m. m.; jfr sv. dial. (Skåne) pjased, som arbetar långsamt, ävensom sv. dial. pjas, skräp, orenlighet, pjasare, liten person, pjasa, uppföra sig mesigt l. sjåpigt, prata strunt, gå sakta, arbeta långsamt (jfr sydsv. o. dan. dial. pasa, röra sig långsamt, driva, lata sig); möjl. besläktat med PJASK, sbst.1, o. PJASKIG. — Jfr PJÅS, sbst.2, PJOSKA]
(bygdemålsfärgat i Finl.) mesig, sjåpig; menlös. Ingman Reservkas. 22 (1893). Bergroth FinlSv. 328 (1917).
Spoiler title