SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PLÄTT plät4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Raimundius HistLiturg. 126 (1638), Branting TextilSkrud 76 (cit. fr. 1759)); äv. (numera bl. ngn gg, bygdemålsfärgat, i bet. IV) PLÄTTA plät3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(plät c. 1650. plätor, pl. 1688. plätt 1541 osv. plättor, pl. 1743)
Etymologi
[de skilda betydelsegrupperna (IVIII), som här sammanförts till (o. av språkkänslan väsentligen uppfattas ss. utgörande) ett ord, ha ett heterogent, delvis omstritt urspr.; ytterst föreligga ljudhärmande bildningar sannol. åtminstone i två fall (VII o. VIII), möjl. äv. i andra fall, t. ex. I o. IV; flera av anv. ha sannol. inkommit i sv. gm lån o. utgå från utländska ord av olika urspr. (se under de särskilda huvudmom.), som vid överförandet (på grund av viss formell o. betydelsemässig likhet) kommit att anslutas till ngn redan förefintlig anv. i sv. (i allm. sannol. I)]
I. [fsv. plätter; jfr d. plet, nor. plett samt mlt. plet, pletz, tyglapp, holl. plets, lapp, eng. plot (o. plat), fläck; av omstritt urspr. — Jfr PLATT, sbst.4, PLÄTTA, v.1 I] fläck o. d.
1) liten, i allm. rund l. rundad fläck (se FLÄCK, sbst.1 1). Månsson Åderlåt. 12 (1642). Ormar som ha en hvit ring om halsen eller hvit plätt på nacken. SkrGAAkad. 15: 78 (c. 1740). Hon hade två röda plättar på kinderna och såg upphettad ut. Agrell Sthm 175 (1892). Wester Lěskov Förtroll. 34 (1929). — särsk.
a) om en mer l. mindre upphöjd, fläckformig anhopning av en massa l. en hopgyttring av ngt o. d. VetAH 1797, s. 76. En lös massa, liksom ägghvita, som torrkade omsider i plättar. Därs. 1800, s. 194. De egentliga ormbunkarne .. hafva stora, vackra blad, .. och groddkornen ligga i plättar på baksidan af bladen. Berlin Lrb. 93 (1880). Den låga, .. sandslätten, der snön låg i tunna, glesa plättar. SD(L) 1894, nr 135, s. 6. BotN 1922, s. 111. jfr FRUKT-, NÄSSEL-, SPOR-PLÄTT.
b) (†) om prydnadsdetalj av visst slag (broderi, lapp av annat tyg) applicerad på mässkjorta. Fyra mässkjortor af gröfre ”Hållands” lärft försedda med ”plätter”, dels silfverbroderade, dels af sammet och gyllenduk. Branting TextilSkrud 76 (cit. fr. 1759).
c) (†) om en tyglapp l. dyl., som bars på hjässan (ss. prydnad). Fästemö, som för wigningen hafwer låtit besoffwa sigh af sin brudgumme, bäre (vid vigseln) .. swart plätt i nacken. KOF II. 2: 142 (c. 1655). Palmstedt Res. 56 (1778).
2) [jfr motsv. anv. av d. plet, nor. plett, mht. blez, eng. plot, plat] mindre, avgränsat område av ngt (särsk. terrängområde); plats; jfr FLÄCK, sbst.1 3. Schmedeman Just. 1325 (1692). Om dessa (gissel-)spetsar blott vid huden nudda, / Så svider det i hvarje rynk och plätt. MarkallN 2: 143 (1821). Spaningarna som berört så gott som varje plätt av Norrland. GHT 1934, nr 53, s. 5. — jfr JORD-, ÅKER-, ÄNGS-PLÄTT.
3) (i vissa trakter) sömn. en (eg. fläckformig) grupp knappnålar i ett nålbrev; numera vanl. om en rad l. en halv rad knappnålar i ett nålbrev; jfr FLÄCK, sbst.1 6, samt PLÄTT-VIS 2. jfr Östergren 2: 272 (1921).
4) [jfr PLATT, sbst.4 3] (†) bildl., i uttr. hålla ngt för en liten plätt, hålla ngt för ingenting, icke sätta värde på l. bry sig om ngt l. dyl.? Then som wandrar uthan wank och gör rät, han håller lögn och flärd för en liten plät. Murenius AV 2 (c. 1650).
II. [jfr ä. d. plet samt mlt. o. t. platte, mlat. platta. — Jfr PLATT, sbst.3] bar, hårlös fläck på hjässan; dels (i sht förr) om dylik fläck åstadkommen gm rakning (äv. i uttr. rakad, förr äv. rakot plätt), tonsur, dels om dylik fläck som beror på skallighet (äv. i uttr. skallig plätt), ”flint”, ”måne”; numera bl. tillf., med anslutning till I 1 l. 2. I skolen icke skära någhon plätt på idhart hoffuud. 3Mos. 19: 27 (Bib. 1541). Rakotte Plättar. Schroderus Os. III. 2: 370 (1635). Rakade plättar i hufvudet. Borg Luther 1: 70 (1753). En skallig plätt på hufvudet. Sundén (1888). Östergren (1935). — jfr PRÄSTE-, RAKE-PLÄTT.
III. [jfr d. plet samt t. platte] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) textil. fel i väv, uppkommet därigm att en l. flera kättingtrådar gått sönder; jfr PLATT, sbst.1 3. PH 5: 3521 (1753). Kjellberg Ull 360 (1943).
IV. [jfr nor. plett, liten flat, rund kaka, samt holl. plets, pannkaka m. m., t. platz, plätzchen, plätzlein, rund, tunn kaka, ä. eng. plate, flat kaka] ss. maträtt brukad liten tunn, mjuk, skivformig (oftast rund) kaka av ägg, mjöl, mjölk m. m., som gräddas i en stekpanna (numera vanl. en plättlagg), liten tunn (oftast rund) pannkaka; äv. i utvidgad anv., om liknande kakor av annan smet l. massa; i pl. ofta ss. namn på maträtten. Baka med miöl och Fläderbären, små plättor, som hårdt gräddas och til pulfver stötes. Dahlman Reddej. 80 (1743). Jag har sett den stora stenen på gärdet lyfta sig från jorden och svänga om i luften som en plätt på en munkpanna. Palmstjerna Snapph. 1: 64 (1831). (Torsdagsmiddagen) utgöres ju i allmänhet här i Sverge av ärter och fläsk med pannkaka eller plättar med sylt som efterrätt. Bolin VFöda 384 (1934). — jfr BLOD-, GRÄDD-, PANN-, POTATIS-, RIS-, SAFT-, VATTEN-, ÄPPEL-PLÄTT m. fl.
V. [jfr PLATT, sbst.1, PLATTA, sbst.2] (†) platta; flat yta o. d.
1) [jfr t. platte, plättchen, eng. plat, plate] platta; liten (rundad) metallplåt l. namnskylt o. d. Möller (1745). Till Samma Sabell försilfrat Plätten och förgÿlt Namn. KlädkamRSthm 1807, s. 378. Björkman (1889). jfr SILVER-PLÄTT.
2) [jfr t. platte. — Jfr PLÄTTA, v.1 II] tillklippt l. utstansad skiva avsedd att präglas till mynt, myntplatta; jfr PLATT, sbst.1 1 a. HovförtärSthm 1710, s. 904. Därs. 1711, s. 160. jfr MYNT-PLÄTT.
3) i allmännare anv., om ngt som har formen av en (rundad) platta l. skiva; i ssgr; jfr BLOD-, KULL-PLÄTT.
4) [jfr t. plätte, platte, eng. o. fr. plat] flat yta l. flata (på värjklinga). SvVapSÅ 1927—28, s. 55 (1717).
VI. (†) om den översta, rundade delen av ngt.
1) om den frånskilda översta, rundade delen av ett kokt ägg l. en bulle, ”hatt”, ”topp”. TrenchierB 106 (1696; av ägg). Warg 32 (1755; av vetebulle).
2) om kullen på en mössa. SthmModeJ 1848, s. 60.
VII. [jfr t. platz, plätzchen, plätzlein samt holl. plets, om plumsande ljud l. det ljud som uppkommer vid slag med flata handen; av ljudhärmande urspr. — Jfr PLÄTTA, v.1 III] (†) svag smäll l. dov knall; särsk. om den dova knall som uppkommer vid skjutning med ett gevär som laddats med otillräcklig krutladdning; anträffat bl. i ordböcker. Sahlstedt (1773). Meurman (1847).
VIII. [sv. dial. plätt; jfr holl. plets, slag med flata handen (äv. om ljudet som uppkommer vid ett dylikt slag), t. platz, klatsch, smäll, eng. plat (feng. plætt), smäll o. d., samtliga sannol. av ljudhärmande urspr. — Jfr PJÄTT, sbst.2, PLÄTTA, v.1 IV] (bygdemålsfärgat i vissa trakter) lätt slag med (flata) handen, smäll. Verelius 36 (1681). Lind (1749). Östergren (1935). — särsk. ss. benämning på leken ”datt” (se DATT, sbst.1), ”pjätt”, ”dunk”; särsk. i uttr. leka plätt. Leeka plätt. Slå plätt. Stiernhielm LexGoth. 61 a (c. 1630). jfr RINGE-PLÄTT.
Ssgr: A: (I 1, IV) PLÄTT-FORMIG.
(IV) -JÄRN. = -lagg 1. BoupptVäxjö 1843.
(IV) -LAGG.
1) rund, flat stekpanna (med ett antal runda, flata fördjupningar) för gräddning av plättar; äv. (mera tillf.) om en omgång (lagg) plättar som gräddas på en gång. BoupptVäxjö 1856. StKokb. 33 (1940).
2) (skämts.) viss äldre typ av radiomikrofon, som gm sin form erinrade om en plättlagg (i bet. 1). SvD(A) 1925, nr 319, s. 10.
(IV) -LASSE. (vard., mera tillf.) om person (pojke) som tycker mycket om plättar. Heidenstam Skog. 156 (1893, 1904).
(V 3) -LAV. [efter det nylat. släktnamnet Patellaria, till lat. patella, fat] bot. benämning på vissa skorplavar med fatlika apothecier, i äldre tid hänförda till släktet Patellaria Hoffm. VetAH 1794, s. 247. Schulthess (1885). jfr blod-plättlav.
(V 3) -MASK. (†) zool. mask av släktet Phyllodoce (Sav.) Ehl. (med fjällika bihang på ryggsidan). VetAH 1790, s. 191. Därs. 1792, s. 266.
(IV) -PANNA. (plätt- 1833 osv. plätte- 1790) = -lagg 1. BoupptVäxjö 1790.
(IV) -PLÅT. (i sht om ä. förh.) jfr -lagg 1. BoupptVäxjö 1820.
(II) -RAKAD, p. adj. (†) som har tonsur. Rydberg Sing. 15 (1857, 1876). Klint (1906).
(II) -RAKNING. (†) (rakning av) tonsur. Möller Kyrkoh. 170 (1774).
(IV) -RUM, n. om fördjupningarna i en plättlagg. Högstedt KokB 434 (1920).
(II) -SKUREN, p. adj. (plätt- 1736, 1764. plätte- 1736, 1764) (†) = -rakad. Lenæus Delsbo 61 (1736, 1764).
(IV) -SMET, r. Hallstén o. Lilius (1896).
(IV) -SPADE. stekspade för användning vid gräddning av plättar. BoupptVäxjö 1893.
-VIS, adv. [jfr d. pletvis, ä. nor. plettvis]
1) till I 1, 2: fläckvis, på sina ställen, här o. där; sporadiskt. Tholander Ordl. 3: 101 (c. 1875). Ibland låg snön plättvis. Böök Storsk. 150 (1940).
2) (i vissa trakter) sömn. till I 3: i ”fläckar” l. ”plättar”. Mest brukas att plätt- eller radvis sticka upp nålarne .. i bref. Eneberg Karmarsch 2: 679 (1862).
B (†): (II) PLÄTTE-BRODER. om munk med tonsur. Borg Luther 2: 814 (1753).
-PANNA, -SKUREN, se A.
Avledn.: PLÄTTIG, adj.
1) [jfr d. plettet] (numera föga br.) till I 1: (små)fläckig. Vackert plättigt (tiger-)skinn. Gosselman Col. 1: 162 (1828). jfr röd-plättig.
2) (†) till II: försedd med tonsur. Borg Luther 2: 869 (1753).
PLÄTTING, m. [jfr t. plättling, plattling] (†) till II: person med tonsur, munk. Borg Luther 2: 846 (1753).
Spoiler title
Spoiler content