SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLÅT plå4t, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (G1R 5: 103 (1528) osv.) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. plåta) G1R 4: 50 (1527), Knöppel Legrand Vän 4 (1743)); förr äv. PLÅTER, m.; förr äv. PLÅTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HSH 37: 67 (1554: Rör plåttor), RP 4: 91 (1634)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(blot 1550 (: Jern blotar). bloth 1550 (: jernnblothar). plat 1551 (: Plathe bly)1745 (: Salpanplat). plot 15411625 (: plotekopparen). plåt 1527 osv. plåta 1555 (: Låseplåtor), c. 1645 (: Jernplåta)1738 (: plåtan; möjl. tryckfel för plåten). plåter, sg. 1555 (möjl. pl.), 1638 (: een gamull jernplåter)1665 (rimmande med wååter). plått 1551 (: Plått Lapper)1722. plåtta 1554 (: Rör plåttor)1626)
Etymologi
[fsv. plata, bröstharnesk; jfr fd. plathe (d. plade), nor. plate, nor. dial. plaata, isl. plata, pláta; sannol. av mlt. (o. lt.) plate (se PLATA, sbst.1). — Jfr PLATINA, PLATT, sbst.1, PLATTA, sbst.2, PLÅT, sbst.2—3, PLÄTER]
1) gm smidning under hammare l. gjutning l. (numera vanl.) gm valsning framställd jämntjock skiva av smidbar metall (med sådana dimensioner att längden o. bredden väsentligt överträffa tjockleken), utgörande ett i handeln gängse halvfabrikat; äv. koll. o. ss. ämnesnamn; i icke fackmässigt språk stundom pregnant, om järnplåt; jfr BLAD 4, BLECK, sbst.3 1 med anm., FOLIE, sbst.1 1. Galvaniserad plåt, förzinkad plåt (jfr GALVANISERA 2). Korrugerad plåt. Perforerad plåt. G1R 4: 50 (1527). En vatnhammar til att vdreckia plåtar och staffiser (dvs. stångjärn). Därs. 5: 103 (1528). Copparren jeller plåttan alla högst 65 dal(e)r. OxBr. 11: 547 (1626). (Pansar) tillverkas i stora plåtar om 10 à 15 cm. tjocklek. Busch Fästn. 38 (1888). En blomsterurna af gulmålad plåt. RedNordM 1910, s. 17. Zink användes i form av plåt och bleck till baljor, diskbänkar, taktäckning m. m. Starck Kemi 159 (1931). — jfr BESSEMER-, BLY-, BLÄCK-, GJUTSTÅLS-, GLANS-, GULD-, JÄRN-, KITTEL-, KOMPOUND-, KOPPAR-, LÅS-, METALL-, MYNT-, MÄSSINGS-, NICKEL-, PANSAR-, SILVER-, STÅL-, SVART-, TAK-, TENN-, TUNN-, ZINK-, ÅNGPANNE-PLÅT m. fl. — särsk.
a) i uttr. ungersk plåt; i fråga om ä. förh. särsk. om ett slags kopparplåt. Stiernman Com. 1: 369 (1591). Så hafwe .. (delägarna i Kopparkompaniet) sigh förplichtet at låte slå all Kopperen i Vngerske Plåter. Därs. 925 (1625). 2VittAH 23: 431 (1857, 1863; om förh. c. 1800). jfr: Giäller nu Ungerske kopparplåtar 52 a 53 gylden centnern, Suänska plåtar i form aff Ungerska 64 a 65 gyllen 100 ℔. OxBr. 11: 638 (1633).
b) i uttr. norsk plåt; förr särsk. om ett slags tjock takplåt; jfr PLÅTSLAGAR-PLÅT. Rinman Jernförädl. 107 (1772).
c) i uttr. svart plåt o. d.: (varmvalsad) järnplåt som på ytan har ett oxidskikt; jfr BLECK, sbst.3 1 b β, SVART-PLÅT. Rinman (1789). Svart och galv(aniserad) .. plåt. SvTeknUppslB 2: M 13 (1939).
2) för visst ändamål avsett o. format stycke av plåt (i bet. 1); äv. om arbetsstycke av plåt; äv. i utvidgad anv., om ett föremål som till utseende l. användning erinrar om ett föremål av plåt; jfr 3, 4. Några plathar att beslå slädhar medh. G1R 28: 569 (1558); jfr 1. Jackor m(ed) plåther beslagne — 4. ArkliR 1564, avd. 7. I regeln består inre eldstaden (på lokomotiv) af tre plåtar, nämligen tubplåten och bakgafveln .. samt mantelplåten. Lundberg Lok. 37 (1902). De förut i passande format tillklippta plåtarna placeras i verktyget mellan de båda justerbara stållinjalerna. Dahl ModPressverkt. 2: 111 (1937). — jfr BORDLÄGGNINGS-, BOTTEN-, BRÖST-, BÖSS-, FORM-, FÖRSTÄRKNINGS-, GAVEL-, GEHÄNG-, GRUND-, HJUL-, HÄRD-, HÖRN-, INSATS-, JORD-, KAKELUGNS-, KLINK-, KNÄ-, KUP-, KÖLSVINS-, LÅS-, MELLAN-, SKARV-, SKYDDS-, TAK-, TRÄ-PLÅT m. fl. — särsk.
a) [fsv. plata] (numera bl. om ä. förh. i ssgn BRÖST-PLÅT) harnesk; anträffat bl. ss. förled i ssgr, t. ex. PLÅTE-NAGEL o. PLÅTSLAGARE o. ss. senare led i ssgn BRÖST-PLÅT; förr äv. [missuppfattning av fsv. plata]: sköld. De (sköldar) som så ofta omtalas i Rim-Krönikan .. under namn af plåtar, lär hafva varit af järn eller Koppar. 1VittAH 1: 148 (1755). Plåt .. (dvs.) Ett slags fordom bruklig sköld af jern eller koppar. Dalin (1855). jfr: Plåt .. (sköld). Cannelin (1921).
b) om parerplåt (på värja l. sabel o. d.). Porath Pal. 2: K 1 b (1693). Dalin (1855). Från plåten (på karolinska kavallerivärjor) utgå rak främre och bakre parerstång. SvVapSÅ 1934—37, s. 38. — jfr PARER-, VÄRJ-PLÅT.
c) (på föremål, vägg o. d. fäst mindre) plåtskiva försedd med inskrift l. emblem o. d.; äv. i utvidgad anv., om liknande skiva av annat material. 2RARP 11: 415 (1739; om adelsmans vapensköld på Riddarhusets vägg). Om man .. läser de små plåtar, som skruvats fast framtill i bussarna. SDS 1952, nr 23, s. 6. — jfr NAMN-, NUMMER-, PORSLINS-, VAPEN-PLÅT m. fl. — särsk. (numera bl. tillf.): med emblem o. d. försedd liten plåtskiva anbragt på uniformspersedel (i sht på huvudbonad). Tillåtes Fraktmästaren med den öfrige Betieningen (vid fraktvagnskontoret), at på sig bära en plåt med Vårt höga namn inbundet. PH 10: 534 (1776). Ahlström Eldsl. 367 (1879). TjReglArm. 1889, Bil. s. 118. jfr MÖSS-, NAMN-, SCHAKÅ-PLÅT m. fl.
d) i sht boktr. o. konst. om plåtskiva avsedd l. använd till gravering l. etsning; äv. i utvidgad anv., om annan platta varav vid (bok)-tryckning avtryck tages (jfr t. ex. STEREOTYP-PLÅT). Schück VittA 4: 405 (i handl. fr. 1736). Omtrycken (av kartor) från 1478 års plåtar. Nordenskiöld Periplus 159 (1897). Frändberg 93 (1935; om stereotypplåt). SFS 1941, s. 187. — jfr DJUPTRYCKS-, FÄRG-, GRAVER-, HÖG-, KART-, KOPPAR-, KOPPARTRYCKS-, STEREOTYP-, TRYCK-PLÅT m. fl.
e) brygg. i kölna: platta av perforerad järnplåt varpå malt torkas, torkplåt; äv. i utvidgad anv., om dylik anordning av flätad järntråd; jfr KÖLNA, sbst. 2. Mälthus med plåtar till 3 tunnors tårkande. Barchæus LandthHall. 35 (1773). Lindberg Svagdr. 46 (1892). — jfr KÖLNE-, MÄLT-, TORK-PLÅT.
f) för gräddning av bröd avsedd skiva av järnplåt (stundom med upphöjda kanter), bakplåt; äv. om dylik skiva för stekning o. d.; stundom i utvidgad anv. ss. måttsord: så mycket (av ett bak l. dyl.) som rymmes på en sådan skiva. Hon bakade tre plåtar pepparkakor. ArbB 26 (1887). Om ditt offer är ett spisoffer, som tillredes på plåt, så skall det vara af fint mjöl (osv.). 3Mos. 2: 5 (öv. 1893; äv. i Bib. 1917). Bageri med sexton plåtars ugn. PT 1911, nr 182 A, s. 3. StKokb. 15 (1940). — jfr BAK-, GRÄDD-, KAK-, STEK-PLÅT m. fl.
g) el.-tekn. om metallskiva avsedd för alstring av elektrisk ström i galvanisk stapel l. galvaniskt element o. d., platta. Berzelius Kemi 1: 67 (1808; i galvanisk stapel). (Ackumulator-)Batteriet .. utgjorde ett prof på .. (fabrikens) nya tillverkning med positiva plåtar utan fyllmassa. TT 1898, M. s. 29. FörslElektrOrdl. (1931). — jfr ACKUMULATOR-, BATTERI-PLÅT.
h) [jfr motsv. anv. i sv. dial., ä. dan. o. lt.] (†) låg ljusstake (l. lampett) bestående av en platta (av plåt) med därpå fastsatt ljuspipa (fastsatta ljuspipor); äv.: ljusmanschett. 4 Plåtar a 2 Pypor. HovförtärSthm 1669 A, s. 1805. Hundra Lius i plåtar af kristal. Brenner Dikt. 1: 260 (1713). Ljusarmar med dess pipor och plåtar. HusgKamRSthm 1762, s. 497. Lindfors (1824). — jfr HÄNG-, LJUS-, MÄSSINGS-PLÅT m. fl.
i) i sht tandtekn. efter gommens form avpassad anordning av metallplåt l. kautschuk o. d., avsedd att tjäna ss. fäste för löständer; äv. (vard.) med inbegrepp av löständerna. Användandet af svafvel såsom fixeringsmedel för tänder på plåtar .. förordas starkt. Welin Hvad nytt 1: 55 (1894). 2SvUppslB 18: 1130 (1951). — jfr LÖS-, LÖSTANDS-, SUG-, TAND-PLÅT m. fl.
j) (†) platta på fingerring. 3 st. Fingerringar med plåt. BoupptVäxjö 1843. ÖgCorr. 1854, nr 1, s. 1.
k) (i ä. fackspr.) i utvidgad anv.: taktegel, tegelpanna. Gundberg Tegel 19 (1860). — jfr TAK-PLÅT, TAKTEGEL-PLÅT.
l) [urspr. sannol. om pollett l. märke av plåt, berättigande till viss förmån] (i slangartat spr.) i utvidgad anv.: biljett (berättigande till inträde vid idrottstävling, teaterföreställning, danstillställning o. d.). Troru att du kan fixa att nån annan tar min plåt te teatern i kväll. Fogelström Vakna 246 (1949). SvD(A) 1951, nr 177, s. 12 (till fotbollsmatch). jfr Thesleff Förbrytarspr. (1912).
3) [eg. specialanv. av 2] (utom i a β o. b numera bl. i skildring av ä. förh.) stycke av plåt, använt ss. mynt; i sht om fyrkantigt stycke av kopparplåt, försett med stämplar angivande dess värde i daler silvermynt (gällande ss. mynt 16441776); äv. om liknande mynt som 17141716 präglades av kanonmetall (jfr METALL-PLÅT); plåtmynt. Om myntet gifver Her Claes Flemming ett förslagh, att det skulle göras plåtar à 1 daler och 2 plåten. RP 10: 60 (1643). Kopparens förmyntande i Plåtar och rundt Mynt. HC11H 12: 113 (1697). Förordning, angående Plåtarne som af Metallstycken (dvs. kanoner av brons) blifwa gutne och myntade. Stiernman Com. 6: 163 (1714). 100 dl:r S(ilver)m(yn)t i plåtar, hvilka .. för kopparplåtarnes obeqvämhet skull .. äro .. till Caroliner omväxlade, emot 7 procento förlust. HovförtärSthm 1722 A, s. 928. Heckscher SvEkonH 1: 620 (1936; om förh. på 1600-talet). — jfr KOPPAR-, KOPPARMYNTS-, METALL-, MYNT-, SEXDALERS-PLÅT m. fl. — särsk.
a) plåtmynt med ett värde av två daler silvermynt; värdet av detta mynt l. dess motsvarigheter (sex daler kopparmynt, sexton skilling, 1/12 riksdaler specie; jfr anm.); äv. i utvidgad anv., om sedlar med motsvarande värde; jfr PLÅT-SEDEL. 50,000 plåtar eller 300,000 daler K(oppar) M(yn)t. 2VittAH 23: 62 (cit. fr. 1718). (Antag) at 6 plåtar, 4 daler och 16 öre skulle delas i två lika delar. Palmquist Räkn. 49 (1750). En plåt i silfver, i koppar, i banko i riksgäldsmynt. Sjöberg FörslSAOB (1815). 1/12 R(iks)d(ale)r Silfv(er) Sp(ecie) är 2 Daler, ell. en Plåt. Alm. 1837, s. 41. Dalin (1855; om beloppet 16 skilling). Jungberg (1873; om sedel på 16 skilling). Satsa två plåtar för godvind. Dahllöf Vänersag. 49 (1912; i skildring av ä. förh.). — särsk.
α) (†) i sg. obest. utan bestämningsord, om beloppet ”en plåt” (16 skilling). (De fångna) Officerarena i Ryssland skall få plåt om dan, eller så mycket att de kan bestå sig frukost. UrFinlH 96 (1808). På hösten (erhölls) för .. (mjölken) tolf skilling ända till plåt på kannan. Almqvist Lad. 30 (1840).
β) (numera föga br.) med förbleknad innebörd, i det ss. (del av) kraftuttryck använda uttr. tusan plåtar, tusan. Topelius Dagb. 2: 36 (1835). Tusan plåtar. Hagberg Shaksp. 2: 66 (1847). Kors för tusan plåtar! Hedberg Sardou 149 (1866). Men karlen är kung för tusan plåtar! Nilsson Olymp. 91 (1923).
γ) [med anspelning på den i ä. tid vanliga taxan hos prostituerade kvinnor; jfr d. dial. god nat, Ane, pengene ligger i vinduet, lt. gun nacht, Liese, dat geld liggt vör't finster] (†) i det ss. skämtsam avskedshälsning använda uttr. god natt, Anna Stina, plåten ligger i fönstret. JGCarlén (1861) hos Bellman SSkr. 1: 298.
Anm. till 3 a. Två daler silvermynt (= sex daler kopparmynt) motsvarade (nominellt) 16811715 1 riksdaler, 17151776 2/3 riksdaler, efter 1776 1/3 riksdaler l. 16 skilling. Värdet av ”en plåt” var efter 1776 till en början 16 skilling specie. Benämningen kom emellertid att företrädesvis anslutas till värdet av Riksgäldskontorets sedlar om 16 skilling. Dessa sjönko undan för undan i värde gentemot speciemyntet, så att 16 skilling riksgälds efter myntrealisationen 1834 blott motsvarade 1/12 riksdaler specie. Efter 1873 är motsvarigheten till 1/12 riksdaler specie 33 1/3 öre. — Sedlar om 6 daler kopparmynt utgåvos 17451776, sedlar om 16 skilling 17911849.
b) (numera bl. arkaiserande l. starkt vard.) i allmännare bet.: slant, pänning; i pl. äv.: pängar; jfr FLISA, sbst. 7. JGHallman Vitt. 219 (c. 1735). Jag (dvs. den rike ynglingen) stannade hos barnen, som lekte vid min båt. / De singlade kiselskärfvor, jag singlade plåt på plåt. Karlfeldt FridLustg. 126 (1901). Och skällning av varenda käringsatan / när man ringt på och fäktar för en plåt. Selander Dag 82 (1931). jfr Langenfelt OfficJarg. 254 (1947; i pl.). — jfr GRUND-PLÅT. — särsk.
α) i ordspråk. Enda plåter, antingen skitin eller wååter. .. (dvs.) Dhen lijtet haar han måste wäl skiötat. Medan enda skiortan bykes, måste man stundom gå vllen. Grubb 187 (1665). När en plååt blijr wååt, så gååren snart åth. .. (dvs.) Enär man wäter eller dricker på sin ägindomb, så blijren snart all. Törning 114 (1677).
β) (†) i sg.: pängar; pänningsumma; i sg. best. äv. pregnant: mycket pängar, en stor summa pängar; särsk. i uttr. en riklig plåt, en ansenlig summa pängar; behöva plåten, behöva (mycket) pängar; få plåten, få (mycket) pängar; kosta plåten, kosta (mycket) pängar. Min skull hoos Johan Sparre beder iagh intet att förgäta ty herren behöf(ve)r plåten. CSparre (1690) i SvBrIt. 2: 19. (Jag, dvs. C. Sparre) tackar min gudh, som mig så nådigh till heder och till een rijkeligh plåht haf(ve)r hiälpt. Därs. 24. ÖB 34 (1712: Plåten fick). VDAkt. 1721, nr 288 (: kåsta plåten). Arbeta, sträfva för plåten; plåten är svår at förtjena. Sjöberg FörslSAOB (1815). särsk. i uttr. våga plåten, släppa till pängar(na). Hoorn Siphra 1: Dedic. 2 a (1719). jfr: För sådan Man (dvs. en man som har vissa förtjänster) må wäl en Flicka wåga Plåten, / En Man igenom den hon hedrat blir och säll. Brenner Dikt. 1: 259 (1713).
4) [eg. specialanv. av 2; jfr t. platte, eng. plate, fr. plaque] fotogr. med en ljuskänslig hinna överdragen metallplåt l. (numera) glasskiva som användes ss. negativmaterial för att uppfånga den i en kamera uppstående ljusbilden; i vissa uttr. äv. allmännare (utan särskild tanke på vilket slag av negativmaterial som kommer till användning), övergående i bet.: fotografisk bild; särsk. i sådana uttr. som ta en plåt av ngt l. fästa ngt på plåten, fotografera ngt. Plåten förvaras för efterbeställning, vanlig text på äldre fotografier. Daguerre 2 (1839; om metallplåt). Plåtarna läggas med hinnan uppåt i framkallaren. Roosval Schmidt 168 (1896). Ett glatt gäng .. är det som Swings fotograf fångat på plåten här ovan. Swing 1928, nr 17, s. 15. — jfr AUTOTYPI-, BROMSILVER-, DAGERROTYP-, DIAPOSITIV-, EMULSIONS-, FOTOGRAFI-, GELATIN-, GLAS-, KOLLODIUM-, NEGATIV-, RÖNTGEN-, TORR-PLÅT m. fl.
5) [jfr t. platte, eng. plate] anat. o. zool. hård skiva (av ben l. horn) som utgör en del av människas l. djurs kropp; numera företrädesvis om dylik skiva i djurs hud som icke med någon del ligger över en intilliggande skiva; jfr FJÄLL, sbst.2 1. Nilsson ÅrsbVetA 1830, s. 54. Bålen (hos fisksläktet Syngnathus är) betäckt af 7 långsgående rader af kölade plåtar. Lilljeborg Fisk. 3: 437 (1890). Näbbryggen (hos sothönsen) sträcker sig upp å pannan, där den utvidgar sig till en naken, kullrig plåt. 2NF 26: 448 (1917). 2SvUppslB 9: 869 (1948). — jfr ANAL-, BEN-, HJÄSS-, MARGINAL-, NÄS-, PANN-, RYGG-, STRUP-PLÅT m. fl. — särsk. [jfr nylat. lamina externa o. lamina interna] (†) anat. om vart o. ett av de två kompakta benlager mellan vilka den spongiösa bensubstansen i platta ben är belägen; jfr TAVLA. Yttre plåten af hufvudskålen. Rosenstein Comp. 232 (1738).
Ssgr (i allm. till 1): A: PLÅT-ARBETARE~0200. arbetare anställd vid anläggning för förädling av plåt. Sthm 1: 396 (1897).
-ARBETE~020.
1) (i sht i fackspr.) abstr.: arbete som består i bearbetning av plåt. JernkA 1886, s. 457.
2) konkret, om föremål av plåt. Engström Skeppsb. 57 (1889).
(4) -ARKIV. Tamm o. Wallenquist Amatörastr. 85 (1942).
(1, 5) -ARTAD, p. adj. som i ett l. annat avseende erinrar om plåt; särsk. till 5. 2NF 8: 961 (1907).
-AVFALL~02, äv. ~20. avfall uppkommet vid tillvärkning l. bearbetning av plåt. JernkA 1877, s. 75.
(3 a) -AVGIFT~02 l. ~20. (i skildring av ä. förh.) benämning på hyresavgiften till sjömanshus (se hyres-avgift 2), vilken urspr. utgick med vissa ören för varje plåt (= sex daler kopparmynt) av hyran. BtRStP 1865—66, XI. 4: 433. NDA 1913, nr 27, s. 5.
-BADKAR~02, äv. ~20. —
-BALJA, r. l. f. BoupptVäxjö 1894.
-BALK. tekn. gm nitning l. svetsning tillvärkad balk vars liv utgöres av plåt. TT 1900, Byggn. s. 154.
Ssg: plåtbalk(s)-bro. tekn. bro vars bärande konstruktion utgöres av plåtbalkar. SvUppslB 4: 1198 (1930).
-BARACK. Östergren (1935).
(2 g) -BATTERI. (i ä. fackspr.) galvaniskt batteri (bestående av par av metallskivor, t. ex. av koppar o. zink). FKM 1: 20 (1806). Ett plåtbatteri af 20 par. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 31.
-BEHÅLLARE, r. l. m. LB 3: 720 (1907).
-BEKLÄDA.
1) till 1: bekläda (föremål) med plåt. Spak HbFältartill. 150 (1873).
2) zool. till 5, i p. pf.: beklädd med plåtar. —
-BEKLÄDNAD.
1) till 1: beklädnad av plåt; jfr beklädnad 3 b β. Svanberg RedLefn. 374 (1882).
2) zool. till 5; jfr beklädnad 3 a. Nilsson Fauna 3: 27 (1842).
-BELÄGGA, -ning.
1) till 1: belägga (föremål) med plåt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. KrigVAH 1884, s. 260.
2) (numera föga br.) zool. till 5, i p. pf.: försedd med hudbeklädnad av plåtar. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 299. Nilsson Fauna II. 1: 65 (1858).
-BEREDNING. (numera mindre br.) framställning av plåt. JernkA 1839, s. 119. Därs. 1896, s. 241.
-BESLÅ, -beslagning. beslå (se d. o. I 1) med plåt; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. SvT 1852, nr 18, s. 2. Ett par snöspadar av trä med plåtbeslagen egg. TurKal. 1927, s. 90.
-BETÄCKNING. betäckning (se d. o. 2) med plåt; äv. konkret. Brunius Metr. 365 (1854).
-BIT, r. l. m. jfr bit 2.
-BJÄLKE, r. l. m. (numera mindre br.) tekn. = -balk. TByggn. 1859, s. 41. TT 1902, V. s. 39.
-BLECK, se -bläck.
-BLOMMA, r. l. f. konstgjord blomma av plåt. Enckell VHjärt. 11 (1933).
-BLY. (plåt- 1630. plåte- 1551) (†) bly i form av plåt, blyplåt. ArkliR 1551, avd. 3. BtÅboH I. 1: 121 (1630).
Ssg: plåtbly-lapp. (†) fänghålskapell av bly; jfr bly-lapp slutet. ArkliR 1551, avd. 3.
(3) -BLÄCK. (†) för myntning avsedd plåt; jfr bleck, sbst.3 1. DA 1771, nr 124, s. 2.
-BOCKNING. tekn. jfr bocka, v.1 II 2.
Ssgr (tekn.): plåtbocknings-maskin. Zidbäck (1890).
-prov. TT 1890, s. 234.
-BORDLÄGGNING~020. skeppsb. konkret: bordläggning (se d. o. 1 slutet) av plåt. Nilsson Skeppsb. 42 (1932).
-BOX, r. l. m. jfr box, sbst.1 1. TurÅ 1900, s. 195.
-BRICKA, r. l. f.
1) i sht tekn. jfr bricka, sbst.3 1. TT 1875, s. 161. särsk. om bricka försedd med skrift l. emblem; jfr bricka, sbst.3 1 b. Hellström Kusk. 131 (1910).
2) om serveringsbricka; jfr bricka, sbst.3 2. Essén Fob 7 (1919). Fatab. 1941, s. 164.
-BRO. tekn. plåtbalksbro. TByggn. 1859, s. 40. 2UB 9: 350 (1905).
(2) -BRYNJA, r. l. f. (förr) brynja bestående av tyg l. läder täckt med järnplåtar; jfr fjäll-pansar. UpplFmT 41: 30 (1927).
-BURK. Engström Kryss 162 (1912).
-CISTERN. KrigVAH 1889, s. 126.
-CYLINDER. i sht tekn. cylinder (se d. o. 2) av plåt. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 21.
-DRAGNING. tekn. bearbetning av plåt (för framställning av kärl, patronhylsor o. d.) i s. k. dragpress (vari plåten formas mellan två ringformiga värktyg). SvD(A) 1940, nr 342, s. 1.
-EMBALLAGE. LAHT 1924, s. 596.
-FABRIK. för tillvärkning av plåtvaror. —
-FABRIKATION. JernkA 1898, s. 63.
-FERNISSA, r. l. f. tekn. för fernissning av (tak)plåt. HforsD 1875, nr 343, s. 3.
-FLASKA. Frykholm Ångm. 96 (1881).
-FLÄNS. tekn. fläns av plåt. JernkA 1900, s. 486.
-FODRA. jfr -beslå; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. En plåtfodrad låda. Kaudern Mad. 181 (1913).
(2) -FOGNING. särsk. konkret: fog mellan två plåtar. KrigVAT 1842, s. 12.
(4) -FRAMKALLNING~020. fotogr. jfr fram-kallning 1. Klinckowström Minn. 1: 64 (1933).
(14) -FYLLD. (plåte- 1698) (mera tillf.) fylld med plåt(ar); särsk. till 3. Tunga skrijn och plåte-fylta hwalf. Granatenflycht Penn. 11 (1698).
-FÄRGA, r. l. f. [jfr t. plattenfarbe] (†) glödspån som bildas på kopparplåt vid glödgning. NumismatMedd. 9: 6 (1723). Rinman (1789).
(2) -FÖRBAND. tekn. förband (se d. o. 2 c) mellan plåtar. 2NF 19: 1060 (1913).
-FÖRTENNERI10104, äv. 3~0102. värkstad för förtenning av plåt. FinBiogrHb. 946 (1898).
-GALT, r. l. m. jfr galt, sbst.3 2. Lundell (1893).
(3) -GJUTNING. (om ä. förh.) tillvärkning av plåtmynt gm gjutning. 2VittAH 23: 196 (1710).
(2) -GLÄTT. tekn. maskin vari papper glättas mellan plåtar; jfr glätt, sbst.2 HantvB I. 5: 291 (1937).
(2) -GÅNG; pl. -ar. skeppsb. gång (se d. o. III 3) av plåtar; jfr -stråk. KrigVAT 1840, s. 187.
-GÖT, n. (i fackspr.) göt (se göt, sbst.2 1 a) avsett för bearbetning till plåt. JernkA 1870, s. 180.
-HAJ, r., i bet. 2 m.
1) (tillf.) till 1: hajliknande föremål av plåt. SvD(A) 1932, nr 184, s. 8 (om undervattensbåt).
2) (starkt vard.) till 2 l: person som gör geschäft med biljetter (till idrottstävling o. d.); jfr haj, sbst.1 2. GHT 1936, nr 150, s. 11.
-HAKE. särsk.
1) skeppsb. till 2: järngaffel varmed man vänder stora plåtar. Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) fotogr. till 4: (på pekfingret fäst) hake som (i sht förr) användes för att taga upp plåtar ur skål fylld med framkallningsvätska o. d. Malmberg David 56 (1910).
-HAMMARE.
1) (förr) för utsmidning av plåt avsedd (vattendriven) hammare; äv. med inbegrepp av omgivande byggnad m. m.: hammarvärk för plåttillvärkning; jfr hammare, sbst.2 2 a. Nu för tiden finnas i Roslags Bergslagen in alles 25 Mas-ugnar och 31 Stångjärns Hamrar, med 59 härdar samt en Plåt-Hammare. HC11H 13: 6 (1697). Plåthammaren (vid Skinnskattebergs järnvärk) väger ungefär 38 à 40 Lisp(und). VetAH 1758, s. 22. Fatab. 1932, s. 251 (om förh. år 1816).
2) tekn. (parallell)-hammare för bearbetning av plåt; jfr hammare, sbst.2 2 b. SvIndLex. 1: 13 (1948).
Ssgr (till -hammare 1, förr): plåthammar- l. plåthammars-härd. härd i plåthammarssmedja (där metall smältes till plåtämnen o. där plåtämnen uppvärmdes före smidningen till plåt). Johansson Noraskog 2: 398 (cit. fr. 1744).
-smedja. med plåthammare. VetAH 1772, s. 156.
-ägare. NoraskogArk. 5: 532 (1797).
(jfr 2 a) -HARNESK. (plåt- 1874 osv. plåte- 1560 (: plåte harnisk naglar)) [jfr mlt. platenharnasch, t. platt(en)harnisch] (förr) harnesk av smidd stålplåt. UB 6: 111 (1874).
Ssg: plåtharnesk-nagel. (-harnisk-, -harnidske-) (förr) nagel för sammanfogning av de olika delarna av ett plåtharnesk. ArkliR 1560, avd. 1.
-HATT.
1) (mera tillf.) huvudbonad av plåt. Blomberg Städ. 84 (1931; på schweizergardist).
2) om hattliknande föremål av plåt; jfr hatt 3. TT 1891, s. 75.
-HUS.
2) tekn. jfr hus 9 b. 2UB 3: 246 (1897; på elektrisk strålkastare).
-HUV.
2) jfr huv, sbst.1 2. 2NF 32: 281 (1921).
-HYVELMASKIN~0002. tekn. maskin för rakskärning (o. fasning) av (grövre) plåtar. Zidbäck (1890).
-HÅLLARE, r. l. m.
1) tekn. till 2: apparat för fasthållande av arbetsstycke i maskin för bearbetning av plåt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 444 (till gradsax).
2) (i sht förr) fotogr. till 4: redskap att hålla fast plåtar med under framkallning o. d. Nyblæus Fotogr. 53 (1874).
-HÄRD. (†) plåthammarshärd. Tilas Ordalag mom. 4 (1767).
(14) -HÖG, r. l. m. jfr hög, sbst.1 2. Kolmodin QvSp. 2: 278 (1750; till plåt, sbst.1 3).
-ISER. (†) om visst värktyg av järn för bearbetning av plåt; jfr iser 2. Nagellsker — 1. Plåtth Jser — 1. Sparhaka — 1. ArkliR 1564, avd. 7.
(2) -JACKA. (plåt- 1943 osv. plåte- 1563) (förr) till rustning hörande läderjacka beslagen med plåtar; jfr -brynja. ArkliR 1560, avd. 1 (1563). FoF 1943, s. 117.
-JALUSI. jfr jalusi 3. Kjellgren SpanOd. 120 (1932).
-JÄRN. (plåt- c. 17451921. plåta- 1565. plåte- 15541567) (numera knappast br.) järn i form av plåt, järnplåt; stundom äv.: för visst ändamål format o. avpassat stycke av järnplåt (jfr järn 5). ArkliR 1554, avd. 3. TT 1872, s. 218. Cannelin (1921).
-KAKELUGN. (†) plåtkamin. JernkA 1871, s. 84. Svanberg RedLefn. 244 (1882).
(4) -KAMERA. fotogr. kamera vartill plåtar användas ss. negativmaterial. DN(A) 1918, nr 198, s. 12.
-KAMIN. jfr kamin 1, 2. Zilliacus Hågk. 96 (1899).
-KAPPA, r. l. f. (i fackspr.) jfr kappa, sbst.1 2 (b γ). ArbB 162 (1887).
(4) -KASSETT. fotogr. för fotografiplåt. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 10.
-KISTA, r. l. f. KrigVAH 1887, s. 145.
-KLINKA, r. l. f. (i fackspr.)
1) redskap för mätning av plåts tjocklek; jfr klinka, sbst.5 Eneberg Karmarsch 2: 223 (1861).
2) i utvidgad anv., om (förteckning över) överenskommen serie av plåttjocklekar, där varje tjocklek betecknas med ett visst nummer. B(irmingham)ska plåtklinkan. 2NF 28: 24 (1918).
-KLIPP, n. (GHT 1947, nr 92, s. 15, osv.), äv. r. l. m. l. f. (SDS osv.). konkret, med kollektiv bet.: små stycken l. remsor som avklippts vid tillvärkning l. bearbetning av plåt; jfr klipp, sbst.2 1 a β. Koch Biskiöts. 10 (1753). Rostfri Plåtklipp 1—1,25 mm tjock (köpes). SDS 1951, nr 55, s. 11 (i annons).
-KLIPPARE. person som (yrkesmässigt) klipper plåt. PT 1904, nr 284 A, s. 3.
-KLIPPMASKIN~002. i sht tekn. maskin för klippning av plåt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 455.
-KLIPPNING. Westin Hållf. 117 (1888).
-KLÄDA. bekläda (ngt) med plåt; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. Brunius SkK 108 (1850).
-KLÄDSEL. jfr klädsel 4. TT 1891, s. 119.
-KNIV.
1) kniv av plåt. Lindqvist Dagsl. 3: 64 (1904).
2) tekn. för plåt avsedd kniv i klippmaskin. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 397.
-KNÄ. [jfr t. plattenknie, eng. plate-knee] skeppsb. (vanl. trekantig) plåt som användes för att förena vissa detaljer i fartygsskrov med varandra, knäplåt, balkbricka; jfr knä II 4 a slutet. Smith 299 (1917).
-KONSTRUKTION. konkret. Busch Fästn. 44 (1888).
-KOPPAR. (plåt- 1689 osv. plåte- 15461645. plåten- 15631642) [jfr mlt. platenkopper, t. platt(en)kupfer] (om ä. förh.) koppar i form av plåt, kopparplåt. Skråordn. 324 (1546). RARP 15: 433 (1689). Heckscher SvEkonH 1: 458 (1936; om förh. på 1600-talet). särsk. i uttr. ungersk plåtkoppar, ungersk plåt (se plåt, sbst.1 1 a). Vngers plåten koppar. ASScF 18: 498 (i handl. fr. 1642).
Ssgr (†): plåtekoppar-köp. inköp av kopparplåt. PrivSvStäd. 3: 579 (1586).
-mynt. plåtmynt. RP 11: 7 (1645).
-KORG.
1) till 1: korg av plåt. JernkA 1887, s. 230.
2) fotogr. till 4: korg vari plåtar nedsättas i framkallningsvätska. HuvudkatalHasselblFotogr. 1933—34, s. 184. —
-KUPA, r. l. f. jfr kupa, sbst. 9, 10. Rothstein Byggn. 561 (1859).
-KÅPA. i sht tekn. jfr kåpa 2 (h). JernkA 1864, s. 93 (om rökhuv). TT 1872, s. 52.
(13) -KÄLLARE, r. l. m. särsk. (†) till 3, om förvaringsrum för (plåt)mynt. Lindahl Tanckef. 26 (1740).
-KÄRNA, r. l. f. särsk. (el.-tekn.): kärna av plåt (vanl. bestående av flera från varandra isolerade plåtar) i elektrisk maskin (transformator, elektromagnet o. d.); jfr kärna, sbst.1 2 g ε. TT 1899, M. s. 45.
-KÖL. köl av plåt. Ekman NorrlJakt 321 (1910). särsk. [jfr eng. plate-keel] skeppsb. o. sjöt. i fartygs medellinje löpande bordläggningsstråk av plåt jämte tillhörande långskeppsförstärkningar; jfr köl-plåt. 2UB 9: 611 (1906).
-KÖLSVIN~02, äv. ~20. [jfr eng. plate-keelson] skeppsb. kölsvin bestående av kantställda plåtar. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-LAPP, r. l. m. (†) fänghålskapell; jfr bly-lapp slutet o. plåtbly-lapp. Plått Lapper aff bly. ArkliR 1551, avd. 3.
-LIRA, r. l. f. [efterleden utgör sannol. en ombildning i anslutning till lira (jfr lira, sbst.3) av det i t. blechlehre, plåtklinka, ingående lehre, modell, schablon (se lera, sbst.3); jfr -lyra] (numera knappast br.) = -klinka 1. Zidbäck (1890).
-LIV. tekn. på balk; jfr liv II 5 b ε. TT 1901, V. s. 84.
(2 h) -LJUS, n. (†) ljus till ”plåt”. HovförtärSthm 1690 A, s. 1030.
-LJUSSTAKE~020. (numera bl. tillf.) ljusstake av plåt; förr möjl. äv. till 2 h, om ljusstake av viss typ, = plåt, sbst.1 2 h; jfr -stake 1, 2. BoupptVäxjö 1837. TurÅ 1913, s. 130.
-LOCK, n. VetAH 1792, s. 50.
-LYKTA, r. l. f. (förr) för talgljus o. d. avsedd lykta av tunn järnplåt, vari en mängd hål uppslagits. SthmBelysn. 5 (1903). Levander DalBondek. 3: 314 (1947).
-LYRA, r. l. f. [efterleden utgör sannol. en ombildning i anslutning till lyra (jfr lyra, sbst.4 6 b) av det i t. blechlehre ingående lehre, modell, schablon (se lera, sbst.3); jfr -lira] tekn. = -klinka 1. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXI. —
-LÅDA, r. l. f.
1) till 1: låda av plåt. TT 1871, s. 412.
2) (mera tillf.) till 4: låda för förvaring av fotografiplåtar. Nyblæus Fotogr. 211 (1874).
(2) -LÅS. [jfr d. pladelaas, eng. plate-lock] (numera knappast br.) lås vars mekanism är anbragt på en plåt. TLev. 1899, nr 26, s. 2. Därs. nr 48, s. 3. —
-LÄGGA, -ning. belägga (tak o. d.) med plåt. UB 7: 342 (1874). Taket på banhallen plåtlägges. DN(A) 1926, nr 81, s. 1 (underskrift till bild).
(4) -MAGASIN. fotogr. rum för plåtarna i plåtkamera av äldre typ; jfr magasin 3 b. Roosval Schmidt 5 (1896).
-MALL. (i sht i fackspr.) jfr mall 1. JernkA 1872, s. 14.
-MANTEL. i sht tekn. jfr mantel 2 d. TT 1873, s. 258.
-MANUFAKTUR. tillvärkning av plåtvaror. MalmöAdrKal. 1920, Adr. s. 14 (i firmanamn).
-MASKIN.
1) till 1: maskin för bearbetning av plåt. Sanden StålRom. 191 (1929).
2) boktr. till 2 d: djuptryckspress för tryckning med plåtar. HantvB I. 7: 270 (1939).
(1, 2) -MATERIAL, n. särsk. till 2 i. Införandet av kautschuk som plåtmaterial. SvUppslB 17: 1091 (1933).
-MYNT. (plåt- 1739 osv. plåte- 1747) (om ä. förh.) mynt i form av stämplad kopparplåt; äv. om liknande mynt av kanonmetall; äv. koll.; jfr plåt, sbst.1 3 o. mynt 1 (f). PH 2: 1474 (1739). Orrelius 288 (1797). SvFolket 5: 369 (1939).
(3) -MYNTANDE, n. (plåte- 1644) (om ä. förh.) = -myntning. RP 10: 446 (1644).
(3) -MYNTNING. (plåt- 1723 osv. plåte- 1647) (om ä. förh.) myntning av plåtmynt. RP 12: 99 (1647). SvFolket 5: 376 (1939).
(3) -MYNTORT~02. (om ä. förh.) myntort för plåtmynt. 2VittAH 23: 370 (1857, 1863).
(3) -MYNTVÄRK~02. (om ä. förh.) för myntning av plåtmynt. 2VittAH 23: 394 (1857, 1863).
-MÄSSING. (i fackspr., numera mindre br.) mässing i form av plåt, mässingsplåt. Ericsson Ur. 107 (1897).
(2 f) -OLJA, r. l. f. (i fackspr.) olja för smörjning av bakplåtar. SDS 1919, nr 113, s. 9.
(2) -PACKE. särsk. (metall.) = -paket 1. Nordlöf HbPlåtmetallarb. 141 (1939).
(2) -PAKET.
1) [jfr t. blechpaket] metall. samling av plåtar l. plåtämnen som lagts tillsammans för valsning l. glödgning o. d.; jfr paket 2 b. JernkA 1864, s. 93.
2) (i fackspr.) samling av plåtar i maskiner o. d.; särsk. (el.-tekn.) om var o. en av de gm ventilationskanaler åtskilda grupperna av plåtar i en plåtkärna. 2NF 17: 101 (1912). Tranéus Elektr. 40 (1922; i plåtkärna).
-PANNA.
1) om kokkärl av plåt; jfr panna, sbst.1 1. BoupptVäxjö 1813.
2) om ångpanna o. d. av plåt; jfr panna, sbst.1 2. Wrangel SvFlBok 188 (1898).
-PRESS.
1) tekn. till 1: maskin för plåtpressning. Polhem Test. 117 (1761).
2) (i ä. fackspr.) till 2: skruvpress vari droger o. d. pressas mellan två plåtar. Nyblæus Pharm. 79 (1846). Dalin (1855).
3) boktr. till 2 d: press för tryckning med plåtar. NordBoktrK 1913, s. 120.
-PRESSNING. tekn. formning av plåt (till plåtkärl o. d.) gm stötfritt tryck. JernkA 1910, Bih. s. 119.
(2 i) -PROTES. tandtekn. på plåt anbragt tandprotes. 2NF 28: 418 (1918).
-PROV. abstr. o. konkret. JernkA 1878, s. 512.
-PROVARE. person som yrkesmässigt provar plåt. PT 1904, nr 284 A, s. 3.
-PYTS. TT 1888, s. 13.
(2 d) -RAND. [jfr t. plattenrand] (i fackspr.) på kopparstick: märke på papperet efter plåtens fyra kanter; äv. om den otryckta pappersranden mellan detta märke o. den egentliga bildytan; jfr blad-rand 2. 2NF 3: 627 (1904).
-REGEL; pl. -reglar. (föga br.) = -balk. NF 2: 1143 (1878). TT 1901, V. s. 25.
-REMSA, r. l. f. Rothstein Byggn. 512 (1859).
-RIKTARE. person som yrkesmässigt riktar plåt; jfr -riktning. SvOffArbFörmedl. 7/4 1920.
-RIKTMASKIN~002. tekn. maskin för plåtriktning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 480.
-RIKTNING. tekn. uträtning av ojämnheter i plåt, som finnas kvar efter valsningen.
Ssg: plåtriktnings-maskin. tekn. TT 1886, s. 57.
-RING.
1) till 1: ring av plåt. Balck Idr. Suppl. 126 (1888).
2) [jfr d. pladering] (†) till 2 j: (finger)ring med platta. En Plåtring af 20 Karat guld. BoupptVäxjö 1816. Därs. 1843.
3) zool. till 5: ring av plåtar. Nilsson Fauna 4: 693 (1855).
-RUSTNING. (om ä. förh.) konkret: rustning av plåt. Rydberg KultFörel. 6: 101 (1888).
(4) -RÄKNARE, r. l. m. fotogr. apparat på kamera av äldre typ för angivande av antalet förbrukade plåtar. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 9.
-RÖR. Rothstein Byggn. 561 (1859).
-SAX. sax för klippning av plåt (mekaniskt l. med handkraft); jfr bläck-sax. Tilas Ordalag mom. 3 (1767; driven med vattenkraft). Plåt-Saxar .. hafva starkare skalmar .. än sådane saxar som användas för mjuka ämnen. Almroth Karmarsch 278 (1839). BtRiksdP 1929, 7: nr 20, s. 26.
(3 a) -SEDEL. (om ä. förh.) sedel med ett värde av en plåt; jfr plåt, sbst.1 3 a anm. Posten 1769, s. 462. SvUppslB 21: 817 (1934).
(2) -SKARV. skarv mellan två plåtar. TT 1872, s. 92.
-SKIVA, r. l. f. NumismatMedd. 9: 5 (1723).
-SKJUL. Grebst Bröll. 200 (1913).
-SKO, r. l. m.
1) plåtskiva som sättes mellan hästs hov o. hästskon för att hindra snö att fastna under hoven. Levander DalBondek. 1: 273 (1943).
2) om skålformigt, cylindriskt l. strutformigt beslag av plåt i ändan av ett föremål. TT 1899, Byggn. s. 2.
-SKO, v. förse (föremål) med skydd av plåt; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. LAHT 1884, s. 19.
-SKONING. beslag av plåt, som tjänar ss. skydd. TT 1877, s. 273.
-SKORSTEN~20 l. ~02. TT 1871, s. 172.
-SKORV. (vard.) nedsättande benämning på fartyg av plåt. Strix 1904, nr 47, s. 3.
-SKOTT.
1) skeppsb. o. sjöt. på fartyg: (skilje)-vägg av plåt. Taube Inte 86 (1918).
2) (i ä. fackspr.) om en av sammannitade plåtar bildad yttervägg runt en sektion av en ångpanna. TT 1898, M. s. 81.
-SKOVEL. JernkA 1861, s. 49 (på turbin). LB 1: 265 (1901; för grävning).
-SKROT, förr äv. -SKRO. koll., om kasserade föremål av plåt samt avfall vid tillvärkning l. bearbetning av plåt. Rinman Jernförädl. 261 (1772).
-SKYDD. konkret: skydd av plåt. Hedin Pol 1: 449 (1911).
-SKYFFEL. Grafström Kond. 56 (1892).
-SKÅP. TT 1884, s. 39.
-SKÄRM. av plåt tillvärkad skärm; särsk. framför eldstad o. d. SvFlicksk. 167 (1888).
-SLAGARE, se d. o. —
-SLAGEN, p. adj. (†) plåtbeslagen. Ekblad 35 (1764).
-SLAGERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (plåt- 1640 osv. plåte- 16281636)
1) abstr.: plåtslagares arbete l. värksamhet; förr äv.: tillvärkning av plåt. OxBr. 11: 425 (1628). 2UB 6: 118 (1904).
2) konkret: plåtslagares värkstad; förr äv. om plåt(varor). (Sv.) Plåtslageri .. (fr.) Tôles. Taillanderie. Nordforss (1805). SvD(A) 1933, nr 185, s. 4.
Ssgr (till -slageri 1): plåtslageri-arbetare. AB 1869, nr 127, s. 1.
-arbete. abstr. o. konkret. Bergv. 2: 598 (1752). AdrKalSthm 1921, Ann. s. 32.
-värktyg. HufvudkatalSonesson 1920, 1: XXI.
(1, 2 a) -SMED. (plåt- 1639 osv. plåte- 15631649) (om ä. förh.) person som yrkesmässigt framställde plåt gm smidning; äv.: person som yrkesmässigt tillvärkade föremål av plåt; jfr plåtslagare. HSH 27: 71 (1563). (Sv.) Plåt-smed, Plåtslagare, harneskmakare, (lat.) Faber, qui thoraces ferreos & clypeos conficit. Schultze Ordb. 4614 (c. 1755). Heckscher SvEkonH 1: 112 (1935; efter handl. fr. 1580).
-SMEDJA. (om ä. förh.) smedja för framställning av plåt. Polhem Test. 30 (c. 1745). Heckscher SvEkonH 1: 504 (1936; om förh. på 1600-talet).
-SMIDE. (om ä. förh.)
1) abstr.: framställning av plåt gm smide. König Mec. 163 (i handl. fr. c. 1710).
2) konkret.
a) (†) plåtsmedja. Johansson Noraskog 2: 416 (1882; om förh. c. 1750).
b) koll.: gm smidning framställd plåt. 500 Skeppunds Plåtsmide. PH 5: 3187 (1752).
Ssg (till -smide 1): plåtsmide-bruk. (†) bruk där plåt framställdes gm smidning. PH 5: 3187 (1752).
-SMIDERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (om ä. förh.) = -smide 1. NumismatMedd. 9: 8 (1723). 2VittAH 23: 222 (1857, 1863; efter handl. fr. 1715).
-SMIDNING. (om ä. förh.) = -smide 1. 2VittAH 23: 112 (i handl. fr. 1635).
-SMÄLTA, r. l. f. (i ä. fackspr.) smälta avsedd att bearbetas till plåt. JernkA 1876, s. 184.
-SPANN, sbst.1 (i vissa trakter) jfr -hink. GHT 1895, nr 238 A, s. 3.
-SPANN, sbst.2 tekn. av plåtbalkar bildat (bro)spann. SJ 2: 249 (1906).
-STAKE.
1) (tillf.) till 1: (ljus)stake av plåt.
2) (†) till 2 h: låg ljusstake bestående av en platta med därpå fastsatt ljuspipa (fastsatta ljuspipor). BoupptSthm 14/12 1655. Liten plåt stake af iern. VDAkt. 1676, nr 338.
-STANS. för stansning av plåt. TT 1901, M. s. 14.
-STANSNING. Dahl ModPressverkt. 1: 44 (1937).
(2 g) -STAPEL. (i ä. fackspr.) om galvanisk stapel. FKM 1: 14 (1806). Berzelius Kemi 1: 109 (1817).
(2 d) -STICKARE. (†) gravör. Rothof 273 (1762).
(3) -STOCK. (†) (banks) förråd av plåtmynt. 2VittAH 23: 401 (i handl. fr. 1766).
(2) -STRÅK. (i fackspr.) rad av plåtar vilkas ändar äro fogade till varandra; särsk. (skeppsb.): plåtgång. NF 2: 889 (1877). Frykholm Ångm. 118 (1881). Nilsson Skeppsb. 142 (1932).
-STYCKE.
1) till 1 (o. 2): stycke av plåt. MoB 1: 42 (1824).
2) (†) till 3: plåtmynt. Berzelius Kemi 2: 385 (1812).
-STYV. (tillf.) styv som plåt. Plåtstyfva skjortbröst. Arsenius MannKläd. 120 (1902).
(3) -STYVARE. [till styva, stympa] (†) sannol. om person som förgriper sig på plåtmynt gm att klippa av delar av dem (jfr plåta-hörne). Plååtstyffwaren zachris i toffta, brukar sina vanliga konster. VDAkt. 1688, nr 1047.
-STÄD. (†) städ för smidning av plåt. JernkA 1833, s. 512.
(4) -STÄLL. fotogr. torkställ för fotografiplåtar. Roosval Schmidt 125 (1896).
(4) -STÄLLARE, r. l. m. (†) fotogr. = -ställ. Nyblæus Fotogr. 53 (1874).
(3) -STÄMPEL. (om ä. förh.) redskap för stämpling av plåtmynt. 2VittAH 23: 54 (1857, 1863).
(3) -STÄMPLANDE, n. (om ä. förh.) = -stämpling. 2VittAH 23: 233 (i handl. fr. 1718).
(3) -STÄMPLING. (om ä. förh.) stämpling av plåtmynt. 2VittAH 23: 51 (1857, 1863; om förh. 1675).
-STÖRT l. -STÖRTS. [jfr t. blechsturz] (†) metall. plåtämne som uthamrats, vikits dubbelt o. ånyo uthamrats (men som ännu icke är färdigberett); jfr bläck-stört. Rinman Jernförädl. 114 (1772). Hultin BergshFinl. 126 (1896).
-SYNARE. person som vid tillvärkning av plåt yrkesmässigt synar densamma för att upptäcka bristfälligheter; jfr -provare. PT 1904, nr 284 A, s. 3.
-SÅG. för sågning av plåt. Östergren (1935).
-TAK. tak av plåt; tak täckt med plåt. PH 12: 272 (1782).
(14) -TILLVÄRKARE~0200. JernkA 1865, s. 25.
(14) -TILLVÄRKNING~020. äv. konkret. JernkA 1825, s. 332. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 268 (konkret).
Ssg: plåttillvärknings-belopp. (†) mängd av tillvärkad plåt. JernkA 1876, s. 395.
(15) -TJOCKLEK~02 l. ~20. Frykholm Ångm. 104 (1881).
-TOLK. (†) tekn. = -klinka 1. Eneberg Karmarsch 2: 223 (1861). Schulthess (1885).
(2) -TORKAD, p. adj. (om ä. förh.) om säd: torkad på plåt (i torkhus). VetAH 1805, s. 66.
-TRUMMA, r. l. f. i sht tekn. trumma av plåt (för ventilation l. ss. skydd för viss del av maskin o. d.). Frykholm Ångm. 265 (1881).
-TRYCKARE. person som yrkesmässigt bearbetar plåt i trycksvarv. Dahl ModPressverkt. 3: 16 (1939).
(2 j?) -TRÅDRING. (†) med platta försedd ring av (guld)tråd? (Vi ha uppburit) enn signetz ringh um otte rensz gyllen, två plått tråde ringer um tiugu rensz gyllene (osv.). G1R 28: 107 (1558).
-TRÄN. tekn. = -valsträn. JernkA 1879, s. 126.
(2, 4) -TÅNG; pl. -tänger. tång för hanterande av plåtar. BoupptSthm 1676, s. 1424 a, Bil. (bet. oviss). Roosval Schmidt 168 (1896; till plåt, sbst.1 4).
-TÄCKA, -ning. täcka l. beslå (ngt) med plåt; i sht med avs. på tak o. d.; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om (tak)täckning av plåt. Ett (hus) af trä med ljusgrön plåttäckning. Langlet Ryssl. 145 (1898). En plåttäckt blekingseka. Engström Lif 140 (1907).
-UGN.
1) metall. flamugn för värmning av plåt(ämnen) före bearbetning. VetAH 1764, s. 116. SvTeknUppslB 2: 584 (1939).
2) (transportabel) ugn av plåt. Palmberg Hels. 481 (1889).
(2) -UTSLAG~02, äv. ~20. skeppsb. ritning över järnfartygs bordläggning, där fartygskroppens buktiga yta är utlagd i plan. Nilsson Skeppsb. 143 (1932).
(2 f) -UTTAGARE~020, r. (i fackspr.) redskap för uttagning o. inskjutning av plåtar i bak- o. stekugnar. KatalÅhlénHolm 86: 199 (1923).
-VAGN.
1) till 1: vagn av plåt. JernkA 1885, s. 172.
2) (i fackspr.) till 2 f: vagn för transport av plåtar i bagerier. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 86.
-VALS; pl. -ar. tekn. för valsning av plåt. JernkA 1817, 1: 66.
-VALSARE. person som yrkesmässigt valsar plåt. Dalin FrSvLex. 2: 58 (1843).
-VALSNING. tekn. utvalsning av plåt. JernkA 1839, s. 120.
-VALSTRÄN~02. tekn. två l. flera sammanhörande par valsstolar för valsning av plåt. JernkA 1862, 1: 150.
-VALSVÄRK~02, äv. ~20, n. tekn.
1) maskin för valsning av plåt. ÖoL (1852).
2) industriell anläggning för valsning av plåt. JernkA 1825, s. 333.
-VARA, r. l. f. handelsvara av plåt; företrädesvis i pl. JernkA 1867, s. 239. VaruhbTulltaxa 1: 410 (1931).
-VIKT. (i ä. fackspr.) vikt av tunn plåt, avsedd för vägning av små kvantiteter (decigram, centigram o. d.). Lindeberg MåttVM 11 (1880). Falkman Mått 2: 207 (1885).
-VÄGG. vägg av plåt. —
-VÄRK, n.
1) tekn. = -valsvärk 1. 2UB 6: 29 (1904).
2) industriell anläggning för tillvärkning av plåt; jfr -valsvärk 2. Polhem Test. 56 (c. 1745).
-VÄRKSTAD~20 l. ~02. industriell anläggning för bearbetning av plåt; förr äv. om anläggning för tillvärkning av plåt. JernkA 1865, s. 25 (för tillvärkning av plåt). TT 1871, s. 402.
-VÄRMNING. tekn. värmning av plåt(ämnen) för bearbetning. Polhem Test. 125 (1761).
(2) -VÄXEL. tekn. o. skeppsb. nitad fog mellan två plåtar (i fartygsskrov o. d.). TT 1881, s. 62.
(4) -VÄXLING. fotogr. växling l. utbyte av plåtar i fotografiapparat. Roosval Schmidt 326 (1896).
-ÄMBAR~20 l. ~02. Ahlström Eldsl. 213 (1879).
-ÄMNE. tekn.
1) metallstycke avsett att smidas l. (numera vanl.) valsas till plåt. VetAH 1764, s. 123.
2) plåtstycke avsett för tillvärkning av visst föremål. 2NF 24: 195 (1916).
B (†): PLÅTA-HÖRNE. sannol. till 3, om avklippt hörn av plåtmynt. Ibland annor sin betalningh fick Söfringh af Zachris 8 eller 9 plåtahörne dhem han togh för 9. eller 10. öre sm:t. VRP 1685, s. 214.
-JÄRN, se A.
C (†): PLÅTE-BLY, -FYLLD, -HARNESK, -JACKA, -JÄRN, -KOPPAR, se A.
-KRÄFTIS-NAGEL. [till ett (icke anträffat) plåtkräfta, bröstharnesk av plåt; jfr kräfta, sbst. 3] plåtharnesknagel; jfr krävet-nagel. Swarte plåte krefft(is) nagler. ArkliR 1560, avd. 1 (1563).
-MAKERI. tillvärkning av plåt. HSH 27: 189 (1633).
-MYNT, -MYNTANDE, -MYNTNING, se A.
(2 a) -NAGEL. plåtharnesknagel. KlädkamRSthm 1560 F, s. 3 a. ArkliR 1560, avd. 1 (1562).
-SLAGANDE, n. tillvärkning av plåt. AOxenstierna 1: 344 (1630).
-SLAGERI, -SMED, se A.
D (†): PLÅTEN-KOPPAR, se A.
Avledn.: PLÅTA, v.1, -ning; -are (mera tillf., i bet. 3).
1) till 1: plåtbeslå; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. Linc. (1640). (Is-)flaken dunka mot plåtade bogar. Barthel Sill 32 (1929).
2) (†) till 2: förse (flera ggr vikt tygstycke i apparat för pressning) med (på sidorna o. mellan vecken placerade) plåtar. (Klädet) sättes åter i präss, plåtas på nytt såsom tilförene, tilprässas likaledes (osv.). Rothof 125 (1762).
3) (vard.) till 4: fotografera (ngn l. ngt); äv. intr. NTid 1938, nr 73, s. 6. Är det ni som ska plåta? Trenter LysLandn. 10 (1946). GHT 1951, nr 229, s. 16 (: Plåtaren).
Särsk. förb.: plåta till. till plåta 1: (tillf.) reparera (skadat fartyg) gm att beslå det med plåt. UNT 1929, nr 10132, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content