[efter t. placentiner, ögontjänare, fjäsker o. d.; till (stammen i) lat. placere, behaga, placens (gen. -entis), angenäm; jfr äv. ä. fr. plaisantin, gyckelmakare, pajas (anträffat först på 1800-t.). — Jfr PLACIDERA]
(†) nedsättande beteckning för en person som ställer sig in hos ngn l. dyl. En hemlig sins nästas baktalare; som man elliest kallar örna-taslare .. placentin. Sahlstedt Hoffart. 86(1720).
