SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLAGE pla4ʃ l. med mer l. mindre genuint fr. uttal, r.; best. -en; pl. -er32.
Etymologi
[av fr. plage, strand, förfranskad form av it. piaggia, av vulgärlat. plagia, av lat. plaga, trakt]
badstrand; i sht om en badstrand med ett rikt florerande, mondänt badliv. Anholm Norm. 175 (1898). Biarritz och dess soliga, varma plager. SvD 1902, nr 124, s. 4. Hellström Storm 21 (1935). — jfr SAND-PLAGE.
Spoiler title
Spoiler content