publicerad: 1953
PLIRA pli3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br., Heidenstam Alineus 1: 194 (1892)), -NING (mera tillf., Heidenstam Alineus 1: 129 (1892), Östergren (1935)).
Ordformer
(plir- (-ij-) 1648 osv. plirr- c. 1800 (: plirrögd))
om person (äv. djur): närma l. hålla ögonlocken intill varandra, så att blott en mer l. mindre smal springa lämnas resp. är öppen för blicken (ofta i uttr. plira med ögonen o. d.); se l. titta med halvt hopknipna ögonlock (för att utestänga för skarpt ljus l. för att se bättre, äv. ss. tecken på samförstånd l. hemlig undermening l. road knipslughet o. d.); kisa; äv. om ögon l. blick hos person osv. som gör på detta sätt; i sht förr äv.: (kisande) kasta (förstulna) förälskade l. inbjudande blickar (på en person av motsatta könet); ofta i uttr. plira mot l. på ngn l. ngt l. åt ngn, särsk.: kisande betrakta ngn l. ngt; äv. (numera bl. tillf.) i uttr. plira i en bok, kisande läsa l. se i en bok. Dahlstierna (SVS) 85 (1698). Plira med ögonen. Spegel (1712). Håller iag eij ännu ögonen halfslutne, som plijrade iag i en illa tryckt bok? Gyllenborg Vill. 2 (1721). När vi gingo förbi denna Mustapha, plirade Ibrahim åt mig med andra ögat. Lundgren MålAnt. 3: 29 (1873). Beskow SvBarn 88 (1896; om katt). En plirande samförståndig blick. Forsslund Djur 9 (1900). (Fru Markurell) lade huvudet på sned och plirade mot herr Markurell. Bergman Mark. 229 (1919). Siwertz Förtr. 306 (1945; om ögon). — särsk.
a) [jfr liknande anv. i nor.] (mera tillf.) opers., i uttr. det plirar i ngns ögon o. d., betecknande att ngn plirar (spjuveraktigt l. menande l. dyl.) l. att det glimtar till i ngns ögon l. dyl. En och annan gång plirade det illparigt i hans dystra ögon. Fröding ESkr. 2: 213 (1895). Högberg Utböl. 1: 123 (1912). jfr: Skalken plirade i hans ögon. Hedin Transhim. 3: 244 (1912).
b) i p. pr., i utvidgad anv., om ansiktsuttryck l. leende (stundom äv. skratt) o. d. hos person som plirar med ögonen. Palmblad Nov. 3: 40 (1841). Molin ÅdalP 84 (c. 1895; om skratt). Ett artigt, men .. en smula plirande leende. Österling Galsworthy Brod. 374 (1918).
c) (i sht i vitter stil) bildl., om (sken av) ljus, lyktor, stjärnor o. d.: lysa matt l. dämpat. SD(L) 1896, nr 497, s. 4. Några stjärnor plirade sömnigt. Koch Arb. 176 (1912). Uppe i det ena tornet plirar en liten gul ljuslåga. Strix 1917, nr 14, s. 4.
Särsk. förb.: PLIRA FRAM10 4. särsk. om halvt hopknipna ögon: kika fram. Hedenstierna FruW 205 (1890). —
PLIRA UPP10 4 l. OPP4. plirande se upp; äv. (om person som har slutna ögon l. sover): (plötsligt) öppna ögonlocken till hälften o. kisa; äv. om ögon. Än plira (dvs. plirade) ögat opp, än slumra det en timma. Bellman SkrNS 1: 158 (c. 1770). Han plirade upp med det ena ögat för att se, om inte svallvågorna närmade sig. Geijerstam MPojk. 54 (1896). Blomberg Överg. 196 (1915). —
Ssgr: PLIR-ÖGA. [jfr ä. d. plireøje samt lt. plieroog, plüroge m. m., person som plirar]
1) (i vitter stil) i pl.: ögon som (för tillfället l. ofta l. alltid) hållas halvslutna, kisögon. Stiernhielm Herc. 22 (1648, 1668). (Patronen var ingen) skönhet, med sitt rödglänsande ansigte och sina små plirögon. Benedictsson Peng. 86 (1885). Hasselblad DirTr. 61 (c. 1930).
2) (†) veter. i sg.: fel hos häst, bestående i att ögonlocken hållas för mycket slutna; jfr flaröga. Bure Häst. 11 (1802). —
-ÖGD, p. adj. [jfr d. plirøjet, lt. plirö(g)et, plyröget, plüürogd m. m., samt blir-ög(a)d] som har pliriga ögon, som plirar, kisögd; äv. bildl. Spegel 337 (1712). Braun Dikt. 1: 33 (1837; om månen). Gäspande och plirögd. Andersson KinPingv. 55 (1933).
Avledn.: PLIRIG, adj. som plirar, plirande; särsk. om ögon. Bellman SkrNS 1: 122 (c. 1770; adv.). Lindqvist Herr. 46 (1917; om person). Han hade hårt hopknipen mun och små, pliriga ögon. Lagerlöf AnnaSv. 122 (1928). särsk.
a) (mera tillf.) i utvidgad anv., om egenskap; särsk. med tanke på att plirande ofta uttrycker hemlig undermening l. knipslughet o. d. Göingen .. kan ha ett drag av godlynt och plirig illmarighet. TurÅ 1937, s. 320.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content