SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLURALISERA plɯ1ralise4ra l. plur1al- l. plɯra1l- l. plura1l- l. plɯral1- l. plural1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr eng. pluralize; av fr. pluraliser, till lat. pluralis (se PLURAL, sbst.)]
eg.: ge (ngt) plural form, sätta (ngt) i pluralis; numera bl. (tillf., i sht skämts.): förvandla (ngt) till flertal; mångfaldiga. Att ideen sjelf .. pluraliseras och måste pluraliseras: .. examplationens väsende ligger deri, att af ideen blifva ideer. Biberg 1: 299 (c. 1820). Månne polisen, i singularis, har förlorat den aktning, som vederbör? månne man finner den, pluraliserad, mera vördnadsbjudande? SthmFig. 1845, s. 335. KyrkohÅ 1916, s. 33.
Spoiler title
Spoiler content