publicerad: 1953
PLUS plus4, adv. o. sbst.2 n.; ss. sbst. best. -et; pl. =. Anm. I bet. I betecknas ordet ofta (utom i bet. I 1 b, 2 a, 4, 5 vanl.) med tecknet +.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. plus; av lat. plus, mer, rotbesläktat med FLERE. — Jfr PLURAL, sbst. o. adj., PLURIENN]
I. adv.
1) i prepositionell anv., för att uttrycka förhållandet att efterföljande tal l. uttryck för mängd o. d. skall adderas l. läggas till ett föregående: med tillägg av, ökat med.
b) i allmännare anv., betecknande att ngt ytterligare tillkommer l. skall medräknas l. tilläggas: vartill kommer (resp. kom), jämte, och, (tillika) med. Kellgren (SVS) 6: 156 (1786). Att sagda beskyllning plus en del andra .. företeelser skulle förvandla hans kloka .. dotter till en dåraktig .. varelse. Bergman JoH 37 (1926). Biljetter à kr. 3: — plus skatt. SDS 1928, nr 51, s. 2. En vagntyp, så stor att den kan ta lika många passagerare som .. motorvagn plus släpvagn. SvD(A) 1934, nr 239, s. 3. särsk. (†) med utelämnad rektion, inledande en sats (ett postskriptum): dessutom, därjämte. Plus så sku i veta, att (osv.). Ekeblad Bref 1: 238 (1653; rättat efter hskr.).
2) (i fackspr.) ss. beteckning för en positiv talstorhet l. för ngt som betraktas ss. positivt (t. ex. positiv elektricitet, positiv lins). Minus 2 gånger minus 2 blir plus 4. Lindskog Spelb. 82 (1847). Lika tecken giva plus, olika tecken giva minus (vid räkning). Hedström o. Rendahl Alg. 43 (1915). — särsk.
a) (vard.) i uttr. plus minus noll, bildl.: jämnt l. absolut ingenting. VL 1904, nr 240, s. 3. Pjäsens litterära värde (är) plus minus noll. Upsala(A) 1929, nr 96, s. 4.
b) ss. beteckning för viss del av en skala; särsk. ss. beteckning för grad över nollstrecket på termometer (värmegrad på Celsius' termometer); stundom efterställt. Termometern stod på plus 4 (+ 4). Det är sex grader plus. Sundén (1888).
c) (i sht oftalm.) ss. beteckning för (måttet på) konvex lins (angivet i dioptrier). Löwegren Refr. 7 (1870). Ett glas på + 8 dptr (dvs. dioptrier). Berg Ögat 38 (1929).
3) (i skolspr.) efter ett med bokstav (l. siffra) betecknat betyg, för att ange ett betyg som ligger något över det av bokstaven osv. angivna. Edvin Johansson (fick) B + på en uppsats som inte var värd mer än ett knappt B?. Swensson Willén 70 (1937). B-minus och B-plus blir betyg (enl. det nya förslaget till betygsbeteckningar). SDS 1953, nr 81, s. 14.
4) (†) i uttr. plus minus, mer eller mindre; ungefär (så mycket). Jtem böker till femtio dal(er) plus minus. AvvittrSthm 30/6 1659. Ekbohrn (1904).
5) (mera tillf.) i anv. ss. predikativ: som har positivt värde; som betecknas med tecknet +. Ha vi nu tid med nollor? Här är allt summeradt och allt plus. Topelius Läsn. 7: 163 (1891). — särsk.
II. sbst.
1) om additionstecknet (+), äv. använt ss. tecken för positiva storheter o. d. Palmquist Alg. 1: 9 (1745). Additions-tecknet är + (kallas plus). Bergklint MSam. 1: 132 (1781). Frank o. Norgren Räkn. 1: 8 (1928).
2) (ngt vard.) ställning l. läge som betecknas med en positiv talstorhet; särsk.
a) i fråga om angivandet av resultatet vid (kort)spel o. d. Stå l. vara på plus.
b) i fråga om angivande av temperatur. Termometern står l. visar på plus.
3) överskott; större kvantitet; äv. bildl. Den sednare egenskapen (dvs. äventyrlighet) torde bereda ursäkt för det plus af den förra (dvs. utförlighet), som man .. anmärkt såsom mägtigt försvagande det ästhetiska interesset. SvLittFT 1836, sp. 474 (i fråga om en skrift). Hafva plus i kassan. Sundén (1888). Huvudskålens omfång är .. hos den tyska överklassen märkbart större än hos underklassen, vilket dock ej behövde betyda ett plus av intelligens hos överklassen. Lidforss Dagsb. 54 (1905). Östergren (1935).
4) tillskott, ökning; jfr 5. Geijer I. 4: 188 (1822). 240,000 gallons vatten pr år .. kommer fästningen till godo, och det är ett viktigt plus i ett förråd, utan hvilket den starkaste fästning icke står sig. Nyblom Österut 3 (1908). (Matlagningen) var .. ett drygt plus till det övriga arbetet. Carlsson Dagsv. 66 (1927).
5) ytterligare tillkommande egenskap l. faktor l. förhållande; särsk. om egenskap osv. som utgör ett värdefullt tillskott l. en positiv tillgång för ngn l. som ger ngn l. ngt en viss fördel, (ytterligare tillkommande) förtjänst l. fördel. Rydberg FilosFörel. 1: 155 (1876). l, v, j, r äro icke vokaler. De ha sin resonans liksom vokalerna; men de ha ett plus, någonting dessutom, något som skiljer dem från vokalerna. Lundell Rättstafn. 20 (1886). Stadsprivilegierna äro understundom försedda med ett plus: stapelstadsrätten. Malmgren Stadsb. 71 (1910). Det är alltid ett plus att se ett stycke spelat av författarens landsmän. OoB 1930, s. 319.
Anm. Ordet plus ingår dels i det i sv. fortfarande (ss. sbst. o. adj.) brukade lat. uttr. non plus ultra (se NON-, sp. N 642), dels i det förr använda lat. uttr. plus ultra, framåt, vidare o. d., t. ex.: Som Hans Kongl. Maij:tt (K. X G.) wille prosequera sin victoria (på Fyen) och spela plus ultra (osv.). Dahlberg Dagb. 114 (c. 1660). Bellman (BellmS) 2: 9 (1767, 1791).
Ssgr (i allm. till I 2): (I 2 d) PLUS-BESTÅND. skogsv. skogsbestånd som till övervägande del utgöres av träd med värdefulla egenskaper; jfr -träd. 2SvUppslB (1952). —
-DISTANS. [jfr t. plusdistanz] (i fackspr.) förhållandet att sitsen (i en skolbänk) är dragen ett stycke bakåt från bordet, positiv distans; jfr minus-, noll-distans. SvFriesen Inbj. 1891, s. 22. Arcadius Folksk. 40 (1903). —
-KONTO. handel. konto upptagande aktiva poster; ofta bildl., med anslutning till plus, adv. o. sbst.2 II 5. Lidforss Utk. 14 (1909; bildl.). Det handfasta kamratskapet .., det sunda friluftslivet .., allt detta kommer en gång att skrivas på beredskapens pluskonto. TurÅ 1942, s. 306. —
-MÅTT. (i fackspr.) toleransmått som är något större än det avsedda måttet; äv. abstr., om det övre gränsvärde som tolereras för det avsedda måttet. 2NF 19: 228 (1913). —
-POL. fys. positiv (elektrisk) pol. TT 1900, Allm. s. 278. jfr: + Polen. Sjöstén Hauch 522 (1807). —
-SIDA(N). handel. den sida i en räkenskapsbok där aktiva poster (inkomster, tillgångar) antecknas. HandInd. 749 (1927). särsk. bildl., med anslutning till plus, adv. o. sbst.2 II 5; jfr -konto. Cygnæus 6: 207 (1851). GHT 1945, nr 211, s. 10. —
(I 2, 5 b) -SKOTT. skjutk. skott vars krevad inträffar bortom målet (o. som i protokollet betecknas med tecknet +). Billmanson Vap. 254 (1882). SoldatinstrArtill. 1944, s. 34. jfr: + skott. Billmanson Vap. 244 (1880). —
(jfr II 1) -TECKEN. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content