SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
POJKE poj3ke2 l. 40 (po´jke Weste) l. (i sht i vissa trakter, vard.) POJK poj4k, m.; best. -en; pl. -ar32 l. 40 ((†) -er HovförtärSthm 1586 B, s. 27 (: Kock poÿcher), ETegnér (1801) hos Wrangel TegnKärlekss. 229); äv. (bygdemålsfärgat) POJKER poj4ker, m.; best. -n.
Ordformer
(piokier, pl. 1617—18. pock 1630. pockier, pl. 1630. poiiekenn, sg. best. 1597. pojk (-oi-, -åi-, -ck) 1609 (: smede Påick) osv. pojka (-oi-) 17391830. pojke 1582 (: finnepoijcke), 1586 osv. pojker, sg. 16481929. pojkie (-oi-) 16661706 (: Skopoikie). pokiar, pl. 1617—18. pokÿkar, pl. 1617—18 (: Skuur pokÿkar). poukar, pl. 1630. pyckiar, pl. 1698. påckar, pl. 16291630. pågakar, pl. 1712. påijkie 1648. pöcke c. 1700. pöikie 1676 (: Lärepöikie). pöjke 16541931 (dial.))
Etymologi
[fsv. poika (ArbogaTb. 1: 31 (1455: pøyca)); jfr fsv. skinnarapoika, skinnberedarlärling? (SvDipl. 4: 109 (1329; fr. Finl.)); av fin. poika]
1) barn av manligt kön (från födelsen till puberteten), gosse, gossebarn; äv.: (ngns) son; jfr DRÄNG 1, GOSSE 1, PILT, sbst.1 1. Hans pojke är gift sedan många år. Anno 86 på then 6 Marti satte iagh mine poickar till skolstugun .. i Helsingfårs. MSpåre (1586) i FoU 3: 118. Poikar köra (släde) så vijgt som the gamle (i Torne). Bureus Suml. 27 (c. 1600). Poikarnes ålder förnötes medh leek. Schroderus Comenius 235 (1639). En familj med sex pojkar. Strindberg NRik. 61 (1882). Födde .. En präktig Pojk. SvD(L) 1925, nr 21, s. 2 (i annons). jfr: Michell finnepoijcke. KlädkamRSthm 1582 E, s. 65 b. — jfr ABC-, ADELS-, BOND-, FINN-, GAT-, LIGA-, LILL-, MINST-, SKIT-, SKOL-, SMÅ-, STATAR-, STOR-, STRYK-, TJUV-, TRÄSKO-POJKE m. fl. — särsk.
a) i en mängd ordspråk, ordstäv o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Ju qvickare poike, ju ostadigare dräng. Polhem Test. 32 (c. 1745). Det anstår icke pojkar at löpa med skägg. Rhodin Ordspr. 36 (1807); jfr: När I sen poikar löpa med skägg, så len I, det gör ock jag. Dalin Arg. 1: 17 (1732, 1754). ”Det tar sig” — sa' pojken om skrika. Holmström Sa' han 13 (1876). Jag ä' ingen första resans pojke (dvs. ingen nybörjare). Hembygden(Hfors) 1912, s. 47.
b) (utom ss. senare led i ssgr numera bl. tillf.) ss. beteckning för gosse som har anställning ngnstädes ss. elev l. lärling l. lärpojke l. springpojke l. hjälpreda l. passopp o. d.; förr äv.: dräng (se d. o. 2, 2 d). HovförtärSthm 1593 C, s. 79. I dette åhr haf(ve)r han (dvs. Danmark) oss således hanterat, som vore vij hans poikar och landed hans träl och egendomb. AOxenstierna Bref 4: 103 (1643). En Skeppare måste först fara och tiena för Poike, sedan för Båszman. Hoorn Jordg. 1: Fört. 4 (1697). Alla grader ifrån Poike til Mästare i handtvärket. Nordencrantz Arc. 161 (1730). Springpojk. Från och med den 1 juni finnes plats för en .. pojke. GHT 1918, nr 119 A, s. 15. jfr: Kockepoijckar. KlädkamRSthm 1583 A, s. 23 a. — jfr APOTEKS-, BAGAR-, BETJÄNT-, BOD-, DRÄNG-, EXPRESS-, HANTVÄRKS-, HISS-, HUND-, KOCKS-, KONTORS-, KÖKS-, LEGO-, LÄR-, MÄSS-, POST-, SKEPPS-, SKUR-, SLÄGG-, SMED-, SPRING-, TJÄNST-, TROSS-, TRÄDGÅRDS-POJKE m. fl.
c) (ngt vard.) i utvidgad anv. (jfr 2), om ung man l. yngling; särsk. för att framhålla ngns ungdom l. oerfarenhet o. d. VDAkt. 1666, nr 215. Det är pojkar, som orka att kasta på klacken / och att vischa en flicka i skyn. Fröding Guit. 42 (1891). Jag såg att du pratade med den där ohängde pojken (dvs. den unge baronen). Engström 2Bok 80 (1909). Två ordentliga flickor önska bek(antskap) med var sin likasinnad pojke i 30- ell. 35-årsåld(ern). GbgP 1947, nr 297, s. 21 (i annons). jfr: Han .. är nu baron, fastän han är bara pojken mot mig .. hela tjugu eller tjugufem år yngre än jag. Wetterbergh Sign. 30 (1843).
2) i allmännare anv. (jfr 1 c), om person av manligt kön oberoende av hans ålder.
a) om soldat (särsk. använt av chef o. d. till l. om underlydande). Du är en präktig pojke, och stursk som fan. Runeberg 2: 59 (1848). Mina bönder hafva hvarken gevär eller patronkök, och hafva således ej skjutit ett skott. Vackra pojkar att nyttja mot en fiende! Tegnér Armfelt 3: 167 (1887; cit. fr. ä. källa). Mina (dvs. en kompanichefs) pojkar äro vuxna män i staten, de flesta gifta. GHT 1941, nr 12, s. 7.
b) (ngt vard.) vid förtroligt l. kamratligt l. berömmande l. skämtsamt tilltal l. omnämnande: karl, grabb, gosse (se d. o. 2 b). Envallsson AllaNögda 31 (1782). Broman, ehuru icke mera ung, var hvad man i våra dagar skulle kalla, en toujours pojke. Topelius Fält. 4: 230 (1864). Här krusas inte. Hugg för er, pojkar! Strindberg RödaR 54 (1879; om två medelålders män). Ullman Ungd. 110 (1908). jfr HEDERS-POJKE. särsk. (i vissa trakter) i uttr. (han l. det är) pojken opp, pojken l. mannen som duger ngt till, ”grabben hela dan”. Engström 2Bok 135 (1909).
c) om person med tanke på hans pojklynne l. pojkaktighet o. dyl. l. om sida av ngns personlighet som utmärkes av pojklynne osv.; äv. med nedsättande innebörd, om omogen l. obetänksam person o. d.; äv. i sådana uttr. som ha ngt (l. så mycket) av pojke i sig (att), vara (så) pojkaktig (att); jfr b. Endast kitsliga pojkar eller egenkära halfgenier kunna sammanrota sig att nerspotta en inrättning, hvarvid våra största namn i sednare tider äro fästade (dvs. Sv. Akademien). Tegnér (WB) 3: 345 (1818). (Dagny till Margit:) Som jag har någonting af pojke i mig, så förskräcktes jag för möjligheten att bli kär i dig. Rydberg Vap. 333 (1891). Vattnet glittrade i solen och han hade alltid så mycket pojke i sig att han måste kasta smörgås. Smith Colstrup 168 (1916). särsk. (tillf.) i uttr. pojken springer ngn i ögat, ngn får en tjuvpojksglimt i ögat. Heidenstam Karol. 2: 90 (1898).
d) (vard.) närmande sig bet.: ”figur”, ”gynnare”; särsk. i sådana (ironiska) uttr. som en snygg l. ljus, förr äv. vacker pojke o. d. Weste (1807: vacker). Lundquist Zola Grus 100 (1892: snygga). Du (Ascyltos) är mig en ljus pojke du, som skrattar åt andra. VLitt. 1: 523 (1903).
3) (vard.) i utvidgad anv. ss. smeksamt l. lugnande tilltal till djur, särsk. hund l. häst (av hankön). Eurén Kotzebue Orth. 3: 35 (1794; till hund). 4GbgVSH V—VI. 4: 24 (1903; till oxe). Prrroo. Prrroo, pojken, lugnade skjutskarlen och drog åt sig tömmarna. Sjöberg Kvart. 635 (1924).
4) (vard.) i sg. best.: sista dropparna i en flaska (särsk. vin- l. spritflaska), som förr ansågs medföra ”sonlycka”; särsk. i sådana uttr. som du fick pojken, ge honom pojken o. d.; jfr DOTTER-, KANNE-, SON(A)-LYCKA. Fredbärj Suppl. 34 (1902).
Anm. I bet. 13 förekommer vard. (urspr. i barnkammarspråk i bet. 1) ombildningen ponke, m.; best. -en; pl. -ar. Julius lille, ponken min. Bergman Book. 242 (1912). Widegren FalskFlagg 159 (1933; om hund). Ett utseende av snäll ponke. Stadener Triangeldr. 85 (1945).
Ssgr (i allm. till 1): A: POJK-ANSIKTE~020. Heerberger NVard. 24 (1936).
-BEDRIFT. jfr bedrift II 3. Hagberg Shaksp. 8: 270 (1849).
-BEKANT, m. pojke som hör till ngns (särsk. flickas) bekanta; mest i pl. FoFl. 1911, s. 99. Flickvänner och pojkbekanta. Hedberg Dan 182 (1948).
-BEKANTSKAP~002 l. ~020. vanl. konkret. —
-BOK; pl. -böcker. med innehåll som är avsett l. lämpat för pojkar. 2NF 7: 1301 (1907).
-BYTING, förr äv. -BYTNING, m. (pojk- 1826 osv. pojke- 1734. -byting 1734 osv. -bytning 1898) (vard.) jfr byting 3. Dalin Arg. 2: nr 36, s. 5 (1734).
-BYXOR, pl. (pojk- 1915 osv. pojke- 16461685) BoupptSthm 19/1 1646. Hon sydde små pojkbyxor av det gamla tyget. Martinson OsynlÄlsk. 104 (1943).
-BÅT. mindre segelbåt som är avsedd l. lämpar sig för ungdom; särsk. om en av Svenska seglarskolan introducerad, öppen mindre båttyp med storsegel o. fock o. riggad utan vant samt försedd med luftlådor som förhindra sänkning. GbgMP 1929, nr 155, s. 10.
-BÄNGEL. (vard.) jfr bängel 2. Uppstudsiga pojkbänglar. Moberg Sedebetyg 280 (1935).
-DAT. jfr dat a; mest i pl. NF 14: 38 (1890).
-DJÄVUL. (starkt vard.) jfr djävul 3 c. Ligg stilla, pojkdjeflar, och slåss inte. Strindberg TjqvS 1: 52 (1886).
-DRUMMEL. (vard.) jfr drummel, sbst.2 Engström Kryss 64 (1912).
-DRÄKT. Ödman VårD 1: 5 (1882, 1887).
-FAN, m. (starkt vard.) jfr fan, sbst.1 9 a. Carlsson HelaSthm 79 (1912).
-FASONER, pl. jfr fason 6. Benedictsson Peng. 3 (1885).
-FIGUR.
1) pojkaktig figur, gossgestalt. CVAStrandberg 4: 303 (1857).
2) (vard.) pojke. Hedenstierna FruW 9 (1890).
-FLICKA, f.
1) flicka som flörtar med l. springer efter pojkar; äv.: flicka som har pojktycke; förr äv.: slinka. Holmberg 1: 935 (1795).
2) flicka som helst leker (l. är kamrat) med pojkar; äv.: flicka som till utseende l. sätt liknar en pojke. BEMalmström 8: 377 (1845). En nackrakad pojkflicka av söderamristyp. Östergren (cit. fr. 1925).
-FNASKER. (vard., mera tillf.) jfr fnasker 1. Hagberg Shaksp. 12: 392 (1851).
-FRISK. pojkaktig, hurtig, käck. Belfrage Runebg 185 (1917).
-FRISYR. jfr -hår. Malm AskEld. 67 (1934).
-FÖRBUND. förbund av o. för pojkar. Östergren (cit. fr. 1924).
-FÖRENING.
-GLOP. (vard.) slyngel, pojklymmel, pojkvalp. HSH 3: 54 (c. 1800). En pojkglop som inte var torr bakom öronen. Ahlin MDöd 31 (1945).
-GÄNG. (vard.) jfr gäng, sbst.2 2. SvScoutförbBibl. 28: 39 (1941).
-HATT. (pojk- 1672. pojke- 1672) särsk. (†) till 1 b. BoupptSthm 1672, s. 768 a, Bil. Därs. 770 a. —
-HEM, n. hem för pojkar; äv. (mera tillf.) om hem som ngn har l. hade ss. pojke. —
-HJÄLTE. person som av pojkar betraktas som en hjälte; jfr hjälte, sbst.2 3. Buffalo Bill har alla förutsättningar att bli pojkhjälte. DN 1902, nr 11741 B, s. 2.
-HUMÖR. jfr -lynne. Söderhjelm Tavaststj. 266 (1900).
-HÅR. särsk. om håruppsättning l. frisyr (för kvinnor) med kortklippt nackhår. Bergman LBrenn. 21 (1928).
-JACKA. (pojke- 1659) särsk. (†) till 1 b. BoupptSthm 4/3 1659.
-KAPPA, r. l. f. (pojke- 16461659) särsk. (†) till 1 b. BoupptSthm 19/1 1646. Därs. 4/3 1659.
-KLIPPT, p. adj. om flicka (l. kvinna l. hennes hår): klippt som en pojke(s). SvD(A) 1934, nr 354, s. 9.
-KLÄDER, pl. (pojk- 1935. pojke- 1674) gosskläder. BoupptSthm 24/10 1674.
-KLÄDSEL. jfr -dräkt. Ödman VårD 1: 5 (1882, 1887).
-KOSTYM. Krusenstjerna Pahlen 7: 409 (1935).
-KRAKE. (tillf., vard.) jfr -stackare. Flygare Kipling Puck 38 (1906).
-KROPP. (pojk- 1949 osv. pojka- 1887c. 1895) Svedelius Lif 66 (1887).
-KYTTING. (i folkligt spr. i vissa trakter) liten pojke. MeddNordM 1890, s. 15.
-KÖLING ~ɟø2liŋ, m.; best. -en; pl. -ar. [jfr sv. dial. köling, sannol. besläktat med kult, sbst.1, o. kalv, sbst.1—2] (i vissa trakter, föga br.) pojkspoling, pojkvalp. Topelius Vint. II. 1: 204 (1881).
-LEK. lek som lekes av pojkar. Lind 1: 473 (1749).
-LUNS. (vard.) jfr luns, sbst.1 2.
-LYMMEL. (vard.) jfr -drummel. Greiff Jagt 84 (1828).
-LYNNE. gosselynne. TT 1900, Byggn. s. 72.
-LÄGER. jfr läger 7 b. Östergren (cit. fr. 1924).
-LÄROVÄRK~002, äv. ~200. gosslärovärk. —
-LÄSNING. abstr. o. konkret; jfr -bok. DN(B) 1946, nr 344, s. 5.
-MANDAT. (†) pojkbedrift(er); mest i pl.; jfr -dat. Hagberg Shaksp. 2: 329 (1847). Lundell (1893).
-MANÉR. (pojk- 1805 osv. pojke- 1739) jfr maner, sbst.1 1, 2; särsk. i uttr. på pojkmanér, på pojkars sätt, som pojkar bruka. VRP 6/6 1739. På äkta pojkmaner. Otter Officer 245 (1930).
-MINNE. abstr. o. konkretare. Verd. 1886, s. 208 (abstr.). Siwertz JoDr. 317 (1928).
-MÖSSA. gossmössa. Carlsson Stockholmskan 50 (1915).
-NAMN. manligt förnamn, gossnamn. —
-NATUR. jfr natur 1. ÅbSvUndH LIX. 1: 45 (1919).
-NÄVE. jfr gosse-näve. Själfve härskarornas Jehovah nickar blid från sitt kerubhögsäte, när rättskänslan knyter en pojknäfve. Rydberg 2: 328 (1867).
-OLATER~020, pl. Östergren (1935).
-PARVEL, förr äv. -PIRVEL. parvel, pys. Wetterbergh Penning. 498 (1847: pojkpirvel). PT 1907, nr 300 A, s. 3.
-PLÅGARE. särsk. om (skol)lärare som uppträder (fysiskt l. psykiskt) brutalt mot elever. NärGickSkol. 322 (1934).
-PLÅGERI1004, äv. 3~002. jfr -plågare. Almquist Wennerbg 166 (1917).
-PROSTITUTION. (nytt ord) jfr prostitution 1. Obs! 1950, nr 21, s. 8. —
-RACKARE. (vard.) jfr -lymmel. Bondeson Markn. 44 (1881).
-ROCK. (pojke- 1685) särsk. (†) till 1 b. BoupptSthm 7/8 1685.
-RUM. boningsrum avsett för pojke l. pojkar. Heerberger NVard. 28 (1936).
(1 b?) -RUNDSTYCKE. (†) jfr -öre. NumismatMedd. 15: 41 (c. 1840).
-RÅD, n. (tillf.) av pojkar bestående elevråd vid skola. Upsala 1917, nr 90, s. 7.
-SCOUT. (mera tillf.) (boy)scout. Lieberath Baden-Powell Scout. 15 (1910).
-SINNE. pojkaktigt sinne(lag). Lind 1: 473 (1749).
-SJÄL. pojkes själ; pojksinne. Östergren (1935).
-SKO, r. l. f. (pojk- 1929. pojke- 16541757) sko som är avsedd för pojke, gossko. SthmStadsord. 1: 107 (1654). Tyske skor måste hvar och en hafva, så snart han växt ur sina poikeskor. VetAH 1757, s. 299.
-SKOCK. (pojke- 1728) (mera tillf.) skara av pojkar. Lundberg Paulson Erasmus 128 b (1728).
-SKOLA, r. l. f. jfr -lärovärk. Thordeman FlickItal. 13 (1932).
-SLAGSMÅL~02, äv. ~20. slagsmål mellan pojkar. HågkLivsintr. 12: 163 (1931).
-SLINKA, f. (tillf.) ss. okvädinsord: flicka som söker sällskap med pojkar; slinka. Posten 1768, s. 176 (”177”). —
-SLOK. (numera föga br.) jfr -glop. Hagberg Shaksp. 3: 304 (1848). Därs. 8: 251 (1849).
-SLYNGEL. (vard.) jfr -lymmel. Backman Reuter Lifv. 1: 181 (1870).
-SNORR. (†) pojkvasker. Serenius (1734; under cock).
-SNYFFEL. [jfr sv. dial. pojksnyffel] (i Finl., föga br.) pojkslyngel. Topelius Fält. 4: 222 (1864).
-SPEL. spel som spelas av pojkar. Serenius (1734; under push, sbst.).
-SPJUVER.
-SPOLING. (vard.) jfr -vasker. Blanche Tafl. 3: 39 (1857).
-SPRATT. spratt av pojke l. pojkar. NärGickSkol. 51 (1934).
-SPRÅK. (slang)språk använt av pojkar. Pojkspråkets kända sätt att ”baka talvändt” (tala bakvändt). Rydqvist SSL 4: 455 (1870).
-STACKARE. (pojk- 1881 osv. pojka- 1888) Wigström Folkd. 2: 191 (1881).
-STRECK. (pojk- 1741 osv. pojke- 1788) streck l. spratt l. rackartyg l. hyss av pojke l. pojkar. Serenius (1741). ÅbSvUndH LIX. 1: 71 (1940).
-TAG, pl. uppträdande l. sätt o. d. som är utmärkande för pojke; pojkfasoner, pojkmanér. Månsson Rättf. 2: 178 (1916).
-TAVASK. (†) pojkvasker. Almqvist Skälln. 6 (1838).
-TID. tid då ngn är l. var pojke; jfr -år. Norlander Skål 16 (1921).
-TOKIG. (tillf.) om flicka; jfr karl-tokig. Fogelström Vakna 239 (1949).
-TYCKE.
1) (mindre br.) pojkes svärmeri l. tycke för flicka l. (ung) kvinna. Schwartz Pos. 111 (1863).
2) (mera tillf.) persons likhet med l. tycke av pojke. Johansson RödaHuv. 1: 125 (1917).
3) i uttr. ha pojktycke, om flicka: utöva stark dragningskraft på pojkar; jfr herr-tycke. Hon hade starkt pojktycke redan i de första tonåren.
-TÄLT. tält för pojke l. pojkar. SommarkatalPUBergström 1932, s. 30.
-UNGE. (†) liten pojke; ung l. halvvuxen pojke. Björn Vestind. 9 (1791). (Cavallin o.) Lysander 246 (1875).
-UPPTÅG~02. jfr -streck. Wallin Bref 23 (1841).
-VALP, m. (vard.) jfr -fnasker. Wingård Minn. 5: 172 (1847).
-VAS l. -VASE. (numera knappast br.) pojkvasker. SvTyHlex. (1851). Strindberg SvÖ 2: 338 (1883). Auerbach (1913).
-VASING l. -VASINGE. (†) pojkvasker. Blanche Bild. 1: 135 (1863). Tholander Ordl. (c. 1875).
-VASK(ER). (vard.) ung pojke, liten pojke, grabb, pojkspoling, pojkbyting. Nordforss (1805). Johnson Se 74 (1936).
-VÄN, m. pojke som hör till (flickas l. pojkes) vänkrets. Hedberg Prins 239 (1936).
-VÄNSKAP~02, äv. ~20. Moberg Sedebetyg 262 (1935).
-VÄPPLING, m. (†) pojkvalp. Wetterbergh Selln. 217 (1853).
-ÅLDER. jfr -tid, -år 1. Pojkåldern .. kan .. räknas ifrån 7:e—8:e till 14:e—16:e året. ASScF 3: 332 (1849, 1852).
-ÅR. (pojk- 1753 osv. pojka- 1773. pojke- 17841786)
1) till 1; i pl.: år l. tid då ngn är l. var pojke; gossår; jfr -tid. VDAkt. 1773, nr 472. Ynglingaåren .., de korta år, då man .. lämnar pojkårens flockmentalitet och äventyrslusta bakom sig. 3SAH LIII. 1: 32 (1942). särsk. (†): ung ålder, ungdom. FoU 20: 373 (1786).
2) (†) till 1 b: år varunder man är anställd som lärling o. d.; läroår. Stagnell Banquer. 22 (1753).
(1 b?) -ÖRE. [jfr NumismatMedd. 15: 41 (1900)] (förr) benämning på ett (på för stor platt) under 1700-talet präglat kopparmynt med ett öres värde. 2VittAH 24: 411 (1864; efter ä. handl.).
B (†): POJKA-FOLOR, pl. (pojka- 1788. pojke- 1775) pojkstreck, pojkfasoner; jfr fola, sbst.2 1Saml. 7: 49 (1775). Lanærus Försök 104 (1788).
-KROPP, -STACKARE, -ÅR, se A.
C (†): POJKE-BYTING, -BYXOR, se A.
(1 b) -ED. ed som avlades av lärpojke. HdlCollMed. 14/10 1696.
-FOLOR, se B.
-HATT, -JACKA, -KAPPA, -KLÄDER, se A.
(1 b) -KLÄDNING. (pojke- 16541685. pojkes- 1668) kläder l. dräkt till lärpojke o. d. SthmStadsord. 1: 108 (1654). BoupptSthm 7/8 1685.
-MANÉR, se A.
-PINK. pojkes urin. Rålamb 13: 166 (1690).
-ROCK, se A.
(1 b) -RULLA, r. l. f. i uttr. stå i pojkerullan, vara l. betraktas som en lärpojke. At du (dvs. Cupido) hos kloka män må tit inrymme få, / Och ey till ewig tijd i påike rullan stå. Runius (SVS) 1: 167 (1703).
-SKO, -SKOCK, se A.
-SKRÄPP. pojkaktigt skryt. Dalin Arg. 2: 393 (1734, 1754).
-SNILLE. ironiskt, om pojkaktig l. slyngelaktig talang. Spän pojkesnillets styrka högt, / Och sväll dig, lilla padda, up; / Och säj til rimtåssungarne / Hur Stor du lille K(ellgre)n är. Thorild (SVS) 1: 107 (1784).
-STRECK, se A.
-VITTNE. till 1 l. 1 b: vittnesmål avgivet av pojke l. lärpojke. Blotta misstankar och poicke witne gälla intet i sådana höga ährender (som stöld). LWivallius (1643) i 2Saml. 39: 57. —
-ÅR, se A.
D (†): POJKES-KLÄDNING, se C.
Avledn. (i allm. till 1): POJKAKTIG, adj. som liknar en pojke (l. en pojkes); som är utmärkande l. karakteristisk för en pojke, gossaktig; ofta övergående i bet.: barnslig, naiv, pueril. Lind (1738). 2SAH 62: 240 (1886). Heinrich Heine är medvetet pojkaktigt fräck. Fröding Eftersk. 2: 147 (1898, 1910). Hennes mun var .. pojkaktig och djupt kvinnlig på samma gång. Siwertz Låg. 10 (1932).
Avledn.: pojkaktighet, r. l. f. äv. konkretare (äv. i pl.): pojkstreck. Lanærus Försök 109 (1788). Tänk att allt skall gå igen, allt: pojkaktigheter och storstreck. Strindberg Dam. 118 (1898).
POJKERI, n. (†) pojkstreck; pojkaktighet. Calonius Bref 258 (1797). Porthan BrCalonius 588 (1799).
Spoiler title
Spoiler content