SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PORÖS pωrø4s, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-eus 17231772. -euse 1779. -oos 1642. -ös c. 1747 osv.)
Etymologi
[liksom t. poros l. porös, eng. porose, av fr. poreux (f. -euse), till pore (se POR)]
om jord l. sten l. trä l. svamp o. d.: försedd med porer l. hål l. öppningar genom vilka vätska l. gas l. luft o. d. kan tränga igenom (jfr POR 1); hålig, pipig; lucker; äv.: svampartad. Palmchron SundhSp. 68 (1642). Den besta af dem är den slags jord, som är svart, fet, poreus och temmeligen hophållande. Serenius EngÅkerm. 111 (1727). Isen var .. porös som en svamp. Hedin GmAs. 1: 283 (1898). Den .. gamle postmästaren med plommonnäsa och spår af tusen toddar i sitt poröst fläskiga anlete. Engström 2Bok 5 (1909).
Ssg: PORÖS-BRÄND, p. adj. om tegel l. glas o. d.: som blivit porös gm bränning. Fornv. 1906, s. 285.
Avledn.: PORÖSHET, r. l. f. (mera tillf.) porositet. SoS 1916, s. 55.
PORÖSITET, se porositet.
Spoiler title