SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRESKRIBERA pre1skribe4ra, äv. pres1- l. präs1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (i bet. 1), -ING; jfr PRESKRIPTION.
Ordformer
(förr äv. -scri-. pre- 1827 osv. præ- 16331857)
Etymologi
[jfr t. präskribieren, eng. prescribe, fr. prescrire; av lat. præscribere, föreskriva, göra in vändning i laga form, av præ (se PRE-) o. scribere (se SKRIVA)]
1) (†) föreskriva, förordna, bestämma; ordinera (läkemedel). Jagh hafver icke velat låtha præscribera migh aff honom någon ortt (att underhandla på). OxBr. 10: 350 (1633). Præscriberande af Medicamenter. PH 3: 2144 (1744). Ekbohrn (1904).
2) jur. i pass. (med intr. bet.), om rättighet, skuld, skyldighet, straff, brott m. m., som icke inom viss lagstadgad tid utövats resp. utkrävts l. bevakats l. ådömts l. beivrats: upphöra att ha rättslig giltighet l. värkan resp. att med rättslig giltighet kunna utövas l. utkrävas osv.; förfalla (se FÖRFALLA, v.2 I 6); ofta i p. pf. En preskriberad fordran, rättighet. Brottet ligger så långt tillbaka i tiden att det redan är preskriberat. Lindblad Prescr. 143 (1827). Vexelfordran mot godkännare vare preskriberad efter en tidrymd af tre år, räknade från vexelns förfallodag. SFS 1880, nr 15, s. 20; jfr Därs. 1932, s. 212. Ådömd internering av oförbätterliga preskriberas, därest domen ej verkställts inom tjugo år från det den vann laga kraft. Olin Strafflagsrev. 101 (1924).
Spoiler title
Spoiler content