PRIM- pri3m~.
Etymologi
[ytterst till lat. primus, (den) först(e) (se PRIMUS, sbst.1), l. till böjningsform därav]
ssgsförled; eg.: i ett l. annat avseende utgörande den förste resp. det första.
-FAKTOR, r. l. m. [jfr t. primfaktor, eng. prime factor]
2) bildl., om de enklaste faktorer vari ngt kan uppdelas. (Hon) uppdelade .. tillvaron i primfaktorer. Aronson SlumpMyndl. 253 (1922). —
-ROT. [jfr d. primrod] bot. en plantas första rot som uppkommit ur groddroten, huvudrot. BotN 1884, s. 60. —
-SIGNA, -signing. [fsv. primsigna, brimsigna; jfr d. primsigne, isl. prímsigna, eng. prime-sign; till mlat. prima signatio, primsigning]
1) (om medeltida förh.) göra korstecken över (odöpt person) ss. en preliminär invigningsåtgärd före l. ss. förberedelse till hans slutgiltiga upptagande i den kristna församlingen gm dopet; särsk. om den ceremoni varigm en vuxen person (hedning) preliminärt invigdes till kristen. Björner Norn. 2 (1737). ”Jag är icke döpt, höga Zoe”, — svarade Kåre, — ”endast primsignad ..”. Lönnberg Kåre 79 (1887). Branting TextilSkrud 133 (1920).
2) (†) allmännare: göra korstecken över (ngt), korsteckna. LMil. 2: Föret. 43 (1764). —
-TAL. [jfr t. primzahl] mat.
1) helt tal som är jämnt delbart endast med talet 1 o. sig självt (äv. benämnt absolut primtal). VetAH 1785, s. 112.
2) i pl., i uttr. vara relativa l. sinsemellan primtal, om två l. flera tal: icke ha ngn annan gemensam faktor än talet 1. TMatFysKemi 1921—22, s. 23.
Ssg: primtals-tvilling, r. l. m. om vart o. ett av två primtal med differensen två (t. ex. 17 o. 19). 2SvUppslB (1952). —
